Motioner i Första kammaren, Nr 31 (Motion 1937:31 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 31.

Nr 31.

Av herr Lindley, örn uppförande d ordinarie stat av redaktörsbefattningen
vid tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»
m. m.

Vid 1935 års riksdag väcktes tvenne likalydande motioner (I: 31 och
II: 82) vari hemställdes, att riksdagen måtte på grund av vad i motionerna
anförts i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att den civila personalen vid
»Underrättelser för sjöfarande» sattes, redaktören på ordinarie och övrig personal
på extra ordinarie stat eller »att det i sin helhet vad gällde denna fråga
ornades så, som i betänkandet den 21 juni 1928» föreslagits av för utredning
rörande planläggning av sjökarteverkets framtida arbete ävensom i fråga örn
verkets organisation och ställning till statsförvaltningen i övrigt av Kungl.
Maj:t tillkallade utredningsmän.

I över motionerna avgivet utlåtande framhöll statsutskottet — under erinran
att ett motionsvis gjort yrkande i nämnda syfte avslagits vid 1934 års
riksdag, varvid statsutskottet framhållit, att den av vederbörande motionär
berörda frågan kunde förväntas komma under övervägande i samband med
prövningen av sjökarteverkets omorganisation — att utskottet, som i stort
sett vore ense med motionärerna därutinnan, att den nuvarande anställningsformen
för tidskrittens redaktionspersonal knappast kunde anses vara fullt
tillfredsställande, ansåge sig, under hänvisning till att sjökarteverkets omorganisation
stöde på dagordningen, icke böra föreslå, att beslut i den motionsvis
framförda frågan för det dåvarande fattades av riksdagen. Emellertid
ville utskottet uttala sin bestämda förväntan att spörsmålet om den lämpligaste
anordningen beträffande nämnda personals tjänsteställning bleve av
vederbörande myndigheter underkastat saklig prövning och slutligt löst i
samband med det vilande omorganisationsförslaget.

Utskottets utlåtande blev av riksdagen godkänt.

Beträffande nämnda redaktionspersonal torde böra erinras örn följande.
Med avseende på tidskriftens behov av fastare avlöningsformer för redaktionspersonalen
har chefen för sjökarteverket i underdåniga skrivelser redan
den 31 Is och den 5/i2 1921 föreslagit, att tidskriftens redaktör samt en
assistent ävensom ett kvinnligt skrivbiträde måtte uppföras å ordinarie stat.
Chefen för sjökarteverket framhöll, att man icke med säkerhet kunde räkna
med att för all framtid erhålla lämplig pensionerad officer såsom redaktör
för tidskriften och, då en tillräckligt kvalificerad civil arbetskraft säkerligen
icke torde kunna erhållas för den utgående avlöningen, syntes det angeläget,
att denna fråga ordnades efter andra grunder. Enligt dåvarande kartverkschef
borde befattningen jämställas med redaktörskapet för Kommerskollegii
Meddelanden och kommerskollegii sjötekniska biträde, varför redek -

’ Motioner i Första kammaren, Nr 31.

lörsbefattningen vid »Underrättelser för sjöfarande» vid framtida reglering
borde placeras i andra lönegraden, således enligt nuvarande beräkningsgrunder
i lönegrad B 24. Kartverkschefen anförde vidare, att som assistenten
vid förfall för redaktören skall kunna träda i dennes ställe, måste på den
person, som avses att bekläda assistentbefattning, ställas ganska höga fordringar
på såväl kunskap i främmande språk som svensk språkbehandling.
Med anledning härav ansåg kartverkschefen att assistentbefattningen i avlöningshänseende
borde jämställas med kartografbefattningen vid sjökarteverket,
således enligt nuvarande lönereglemente i lönegrad B 21.

Efter att hava inhämtat yttrande från den dåvarande löneregleringskommittén,
vilken vid tillfället ansåg frågan för tidigt väckt, fann sig Kungl.
Majit ej böra föreslå riksdagen att uppföra befattningarna på ordinarie stat.

I sin skrivelse rörande sjökarteverkets medelsbehov för budgetåret 1927/
1928 framhöll kartverkschefen med tanke på att den dåvarande redaktören
passerat 60-årsåldern och med tanke på den framtida skötseln av tidskriften,
att det var nödvändigt att så söka ordna assistentbefattningen, att assistenten
framdeles kunde övertaga redaktörsbefattningen. Vid ärendets anmälan inför
Kungl. Majit den 4 jan. 1927 anförde föredragande departementschefen,
att med hänsyn till vad kartverkschefen upplyst förevarande fråga icke längre
syntes kunna skjutas på framtiden utan böra få sin lösning.

I statsverkspropositionen till 1936 års riksdag framhåller föredragande
departementschefen att han förutsatt, att organisationen i stort sett bör bibehållas
även under nästkommande budgetår. Emellertid föreslog departementschefen
att, enär det till redaktören vid »U.f.s.» av kartverkschefen
fastställda arvodet 6,000 kronor för år icke kunde anses vara utmätt i enlighet
med de grunder, som av Kungl. Majit tillämpas vid bestämmandet av
ersättning åt arvodespersonal inom försvarsväsendet, detta arvode skulle nedsättas
till 3,600 kronor för år samt att befattningen skulle bibehållas som arvodesbefattning
— »med hänsyn till att ett uppförande av befattningen å ordinarie
stat syntes kunna innebära ett föregripande av sjökarteverkets omorganisation».

Beträffande den övriga personalen ansåg däremot departementschefen, att
denna personal borde beredas anställning såsom extra ordinarie befattningshavare
— »i syfte att bereda densamma en tryggare ställning».

Departementschefens förslag bifölls av riksdagen.

Frågan om redaktörsbefattningens överförande till ordinarie stat synes dock
icke sedermera hava upptagits till prövning av kartverkschefen i samband
med omorganisationen, vilket framgår av 1936 års statsverksproposition (nr
225), rörande försvarsväsendet, samt 1937 års statsverksproposition.

Beträffande användandet av pensionerade officerare vid sjökarteverket
torde i detta sammanhang följande böra anföras.

Uti motion (lii 103) till 1934 års riksdag anföres, att sjökarteverkskommitterade
vända sig mot att till vissa av de bäst avlönade posterna användas
pensionerade officerare, vilka härigenom kommit i en bättre eller nära nog
bättre löneställning än den, de hade, medan de voro i aktiv tjänst. Vidare

Motioner i Första kammaren, Nr 31.

framhålla sjökarteverkskommitterade, att överårig arbetskraft ej längre bör
ifrågakomma vid verket.

I förevarande sammanhang torde erinras örn att styrelsen för sjökarteverket
för att tillmötesgå sjökarteverkskommitterades önskan nedbringade de
pensionerade officerarnas antal genom att förena befattningen som redaktör
för »Svensk Lots» med befattningen som föreståndare för försäljningskontoret.
Detta skedde år 1931. Av statsverkspropositionen 1935 framgår emellertid
att kartverkschefen ånyo önskade uppdela befattningarna och anhöll
örn ett arvode av 3,000 kronor för år för att anförtro uppdraget som redaktör
för»Svensk Lots» åt antingen en pensionerad officer eller »annan för ändamålet
lämplig person». Vid föredragning av punkt 95 den 10 april 1935
i andra kammaren framhöllo tvenne talare dels att de ej voro övertygade
om, att det var nödvändigt att uppdela befattningarna på skilda befattningshavare,
dels att, örn så ändock koinme att ske, även det senare alternativet
med en »annan för ändamålet lämplig person» som redaktör borde komma
i åtanke.

Av statskalendern 1935 framgår att befattningen sedan 1934 varit vakant
men upprätthållits av en kommendörkapten av lia graden på stat, således
med lön från flottan. Enligt 1936 års statskalender uppehåller samma kommendörkapten
fortfarande befattningen, men nu som civil befattningshavare.
Den ifrågavarande officeren uppehöll således redan befattningen, när kartverkschefen
anhöll om anslag för dess inrättande. När en högre officer på
liknande vis placeras på en arvodesbefattning någon tid innan han skall avgå
med pension och sedan helt enkelt får kvarsitta på denna post, som han redan
innehaft i aktiv tjänst, utan att densamma ledigförklaras i vanlig ordning,
kan helt naturligt ej »någon annan för ändamålet lämplig person» hava möjlighet
att ifrågakomma. I samband härmed kan nämnas, att föreståndarebefattningen
för försäljningskontoret så sent som i juni månad 1936 ånyo
besattes med en pensionerad officer.

Genom den av nuvarande kartverkschef beträdda vägen synas pensionerade
högre sjöofficerares intressen bliva tillgodosedda i högre grad än som
svarar mot sjökarteverkets arbetsuppgifter. Dessa kunna näppeligen i längden
gagnas av, att man besätter så pass ledande befattningar med personer,
som blivit uttjänta inom annat område av statsförvaltningen.

Redaktörsbefattningen vid »U. f. s.» nybesattes år 1932 någon tid etter
det den nuvarande chefen för sjökarteverket tillträtt ämbetet. Något ledigförklarande
av posten i vanlig ordning synes ej hava skett. Emellertid framhålles
i herr Holmgrens motion (11:246) till 1936 års riksdag följande: »Vad
redaktörsbefattningen beträffar, måste denna stå öppen lör allmän konkurrens
örn man vill försäkra sig örn att till befattningen erhålla en skicklig
arbetskraft, och löneförmånerna hava bestämts med hänsyn härtill. Med
avseende å arbetets självständighet och betydelse lära för övrigt de militära
arvodesbefattningarna ingalunda kunna likställas med den ifrågavarande befattningen.
» Av ovanstående framgår att även denna motionär anser att redaktörsbefattningen
ej lämpligen bör vara arvodesbefattning.

Motioner i Första kammaren, Nr 31.

Beträffande speciellt ett uppförande på civil ordinarie lönestat av befattningen
som redaktör för »Underrättelser för sjöfarande» torde böra nämnas
att styrelsen för sjökarteverket i sitt betänkande den 25 oktober 1930 beträffande
en annan avdelningsföreståndarebefattning yttrat, att föresåndaren
tor militärdetaljen har till speciell uppgift att komplettera och vidmakthålla
för flottans behov särskilt utarbetade sjökort, farledsbeskrivningar m. m.
och i anslutning härtill kommit till det resultatet, att befattningen borde
uppföras på ordinarie stat. I enlighet härmed beslöt jämväl 1936 års riksdag
att uppföra förenämnda befattning på ordinarie stat från och med den 1
juli 1937.

I styrelsens för sjökarteverket underdåniga äskande för budgetåret 1936/
1937 framhålles emellertid, att chefen för sjökarteverket i oktober 1931 avlåtit
en skrivelse till vissa sjöfartssammanslutningar med begäran om deras
yttrande angående tidskriftens redigering och innehåll. »Av svaren framginge,
att därest vissa smärre önskemål vunne beaktande — vederbörande
voro nöjda nied det sätt varpå tidskriften sköttes. Härav ansåge sig
sjökarteverkschefen kunna draga den slutsatsen, att något skäl till förändling
av i edaktörens anställningsform icke förelåge.» I sin skrivelse till styrelsen
för sjökarteverket rörande verkets medelsbehov för budgetåret 1936/
1.93.7 framhåller kartverkschefen ännu tydligare sin uppfattning beträffande
förändring av redaktörens anställningsform enligt följande: »Det enda halände
skäl, som skulle kunna åberopas för en dylik förändring, vore att
tidskriften icke skötts på ett tillfredsställande sätt.»

Det har emellertid icke heller veterligen förekommit några klagomål mot
skötseln av sjökai teverkets militärdetalj, men likväl har dess föreståndare
vid omorganisationen befordrats till ordinarie från och med den 1 juli 1937.

Beträffande ovannämnda av chefen för sjökarteverket i oktober år 1931
avlåtna skrivelse till sjöfartssammanslutningarna torde därjämte böra erinras
följande. I sitt svarsyttrande den 1 december 1931 framhåller »Sveriges
Fartygsbefälsförening» bl. a. att föreningen i skrivelse av den 27 november
1930 berört omfattningen av publikationen och där kraftigt framhållit
sin uppfattning. Från denna fanns ej anledning att avvika. Tvärtom
ville föreningen ännu en gång understryka, att om redaktören för »Underrättelser
för sjöfarande» är en person, som förstår sin sak, behövs ej några
snäva gränser för vad som skall publiceras. I skrivelsen av den 27 november
1930, till vilken föreningen hänvisade, framhålles beträffande tidskriftens
redigering och sjökarteverkets omorganisation bl. a. följande: »I förslagets
uppdelning av personalen i ordinarie och extra, ha vi särskilt fäst oss
vid, att föreståndaren för den militära avdelningen föreslagits till ordinarie
men ej redaktören för ''Underrättelser för sjöfarande’.

Utan att på något sätt vilja underkänna betydelsen av att den militära
detaljen handhaves på ett tillfredsställande sätt kunna vi dock ej underlåta
framhålla, att för handelssjöfartens vidkommande har redaktören en
avsevärt mera ansvarsfull post att fylla. Styrelsen har även kraftigt framhållit,
att sjökarteverkets främsta uppgift är att tjäna handelssjöfarten, var -

Motioner i Första kammaren, Nr 31.

för ett sådant värdesättande av redaktören ej kan vara välbetänkt eller berättigat.
I detta sammanhang kunna vi ej heller underlåta framhålla, att
redaktörsbefattningen för framtiden bör innehavas av en väl kvalificerad person
från handelsflottan och ej såsom nu av en pensionerad kommendörkapten.
’U. f. s.’ har under åren svällt ut på ett sätt som ej gagnar fartygsbefälet.
Visserligen har styrelsen meddelat att man numera följer de
linjer, som sjökarteverkskommitterade föreslogo, men hur som helst anser
föreningen, att ett befäl, som fått sin uppfostran vid handelsflottan, är bäst
skickat, när det gäller urval av de notiser, som böra inflyta.»

Vid behandling i statsrådet av de kommitterades betänkande av den 21
juni 1928 anförde föredragande departementschefen, att en allsidig utredning
erfordrades beträffande planläggningen av verkets framtida arbete
»med beaktande av att handelssjöfartens berättigade intressen bliva vederbörligen
tillgodosedda». Vidare erinrade statsrådet örn chefens för sjökarteverket
den 4 oktober 1926 avgivna förslag i ämnet, vari bl. a. framhålles,
»hurusom, i motsats till vad tidigare varit fallet, verkets arbete numera i
väsentlig grad tjänar den kommersiella trafiken».

Tidskriften »Underrättelser för sjöfarande» är den av sjökarteverkets avdelningar,
som främst tjänar handelssjöfarten i utländska farvatten, samt
en mycket viktig publikation, varför redigeringen av densamma bör anförtros
åt i denna sjöfart och med detta arbete väl förtrogen personal. Anställningsfordringarna
för redaktörs- och assistentposterna äro, som framgai av
kartverkschefens skrivelse rörande sjökarteverkets behov för budgetåret
1927/1928, desamma, nämligen språkkunskap och nautisk bildning. Så länge
redaktörsbefattningen är en arvodesbefattning och assistentbefattningen en
extra ordinarie befattning kan emellertid vid redaktörsombyte redaktionsarbetets
kontinuitet icke tillfredsställande tryggas i enlighet med av förutvarande
kartverkschef, riksdag och Kungl. Majit godtagen befordringsprincip,
enär assistenten ej kan ifrågakomma till redaktörsbefattningen utan att
få såväl anställnings- som lönevillkor betydligt försämrade.

Beträffande befattningen som föreståndare för militärdetaljen kan såsom
en jämförelse anföras, att i styrelsens för sjökarteverket betänkande av den
25 oktober 1930 framhålles, att denna befattning bör uppföras å ordinarie
stat bl. a. för att förhindra täta ombyten på posten. På den för handelssjöfarten
så viktiga redaktörsbefattningen vid »U. f. s.» däremot kommei under
nuvarande regim i stället relativt täta ombyten att uppsta, närmare bestämt
varje gång ny pensionerad officer tillsattes. Redaktörerna komma
även härigenom att utgöras av äldre i handelssjöfart och befraktning fullkomligt
oerfarna män. Samtidigt hindras assistenten, sorn ägnat sin krafts
dagar åt publikationen, att genom befordran uppnå en dräglig levnadsstandard
under det att den nyantagne redaktören genom sin pension som högre
sjöofficer jämte redaktörsarvodet erhåller en privilegierad ekonomisk ställning.

Vid bedömande av redaktörens löneställning, därest han vunne anställning
såsom ordinarie tjänsteman, anför kartverkschefen i sitt till styrelsen

Motioner i Första kammaren, Nr 31.

för verket avgivna förslag rörande verkets medelsbehov för budgetåret 1936/
1937, att redaktören vid sadant förhållande bör placeras i lönegrad B 26
Förutvarande kartverkschef ansåg emellertid, som ovan anförts, att redaktören
icke bör placeras i högre löneställning än redaktören för Kommerskollegii
Meddelanden och kommerskollegii sjötekniska konsulent, således i
lönegrad B 24, en placering som allt fortfarande bör kunna vara till fyllest.

Bestridandet av de ökade kostnader, som skulle uppstå genom överförandet
av redaktörsbefattningen vid »U. f. s.» å ordinarie stat, skulle sannolikt
med lämplig sparsamhet kunna ske inom ramen för nuvarande anslag, vilket
antagande finner stöd i den underdåniga skrivelse, som styrelsen för
sjökarteverket på kartverkschefens begäran den 6 november 1936 avlåtit
till Kungl. Majit och vari framhålles, att å anslaget till tidskriften »Underrättelser
för sjöfarande» uppstått ett överskott, som vid senaste budgetårsskifte
uppgick till 10,477: 25 kronor, samt hemställdes att därav få disponera
ett belopp av högst 8,000 kronor för inredning av en kosterbåt, tillhörande
annan avdelning vid sjökarteverket. Denna framställning, som remitterades
till riksräkenskapsverket den 7 december 1936 och avstyrktes av nämnda
ämbetsverk, avgjordes slutligen av Kungl. Maj:t — i försvarsdepartementet

— den 30 december 1936 och lämnade Kungl. Majit framställningen utan
bifall.

På grund av vad ovan anförts tillåter jag mig hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,
att redaktörsbefattningen vid tidskriften »Underrättelser för
sjöfarande» från och med nästkommande budgetår uppföres
å ordinarie stat med placering i 24 :e lönegraden i avlöningsreglementet
för den civila statsförvaltningen samt
att för anställningen bör fordras förutom språkkunskap
och nautisk bildning jämväl god erfarenhet i handelsjöfart.

Stockholm den 20 januari 1937.

Charles Lindley.