Motioner i Första kammaren, Nr 317 (Motion 1937:317 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 317.

Nr 317.

Av herr Gabrielsson m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till lag örn ändring i vissa delar av
kommunalskattelagen den 28 september 1928 m. m.

I proposition nr 281 den 2 april har Kungl. Majit förelagt riksdagen förslag
om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 sept. 1928. Propositionen
inrymmer jämväl förslag till lydelse av den »förordning med instruktion
för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet»,
vilken är avsedd att tillämpas vid 1938 års allmänna fastighetstaxering.

Nämnda instruktion ansluter sig i huvudsak till den vid 1933 års fastighetstaxering
tillämpade. I ett hänseende har Kungl. Majit emellertid nu föreslagit
en ändring i de för beräknande av skogens taxeringsvärde uppställda
grunderna, vilken ändring kan förväntas få så vittgående konsekvenser för
skogsbrukets beskattning, att vi ansett oss böra påkalla riksdagens uppmärksamhet
därå.

Med de metoder för beräknande av skogsvärdet, som nu gälla, erhålles detta
genom en kapitalisering av skogens efter vissa grunder beräknade normala
avkastning, varefter genom tillämpande av en reduktionsfaktor, den s. k. relativa
skogstillgången, det på nyss angivet sätt erhållna normalvärdet återföres
till det på den särskilda fastigheten förefintliga reella värdet. Den normala
årsavkastningen framkommer som en produkt av skogens avkastningsförmåga
— bonitet — samt virkespriset. Från normalavkastningen göres visst avdrag
för på skogsbruket belöpande allmänna omkostnader.

Av dessa olika i skogsvärdeberäkningen ingående faktorer kan boniteten
sägas vara given och tämligen konstant. Alla de övriga, nämligen virkespriset,
omkostnadsavdraget och kapitaliseringsprocenten äro föränderliga samt
kunna, såsom departementschefen framhåller i propositionen, jämkas efter
lagstiftarnas skön. Fastställandet av relativa skogstillgången slutligen blir
beroende av de lokala taxeringsmyndigheternas bedömande från fall till fall.

Vad nu beträffar de ovan omtalade rörliga faktorerna, som skola bliva
föremål för riksdagens prövning, har Kungl. Maj :t föreslagit, att omkostnadsavdraget
skall bliva oförändrat detsamma som vid föregående taxering samt
att normalavkastningens rotvärde skall beräknas som medeltal av en femårsserie,
som efterföljer den femårsserie, vilken användes 1933. Kungl. Majit
har sålunda bibehållit den tidigare städse tillämpade principen om de obrutna
femårsserierna vid rotvärdeberäkningen. I fråga om kapitaliseringsprocenten
bär Kungl. Majit däremot nu föreslagit en mycket ingripande ändring, nämligen
sagda procents sänkning från 5 till 4. Departementschefen framhåller,
att enligt av domänstyrelsen framlagda statistiska uppgifter örn rotvärdets förändringar
under senare år man kan förvänta, att femårsserien 1932—1936

Motioner i Första kammaren, Nr 317.

kommer att giva genomsnittliga rotvärden, som med cirka 11 procent understiga
de år 1933 tillämpade, på årsserien 1927—1931 grundade värdena. Däremot
kommer kapitaliseringsprocentens sänkning från 5 till 4 i och för sig
att innebära en höjning av skogsvärdena med 25 °/o. Nämnda båda förändringar
tillsammantagna skulle sålunda föranleda en höjning av skogsvärdena
med 13 å 14 °/o.

Departementschefen finner en sådan höjning vara försvarlig och lämplig.
Han anför härom bl. a. följande: »I själva verket hava värdena å skogsegendomar
stigit högst väsentligt sedan år 1933; sannolikt ligga de ej sällan
t. o. m. högre än 1928 års värden. Detta utgör enligt mitt förmenande ett
avgörande skäl för höjning av den genomsnittliga taxeringsnivån för dylika

egendomar.»---»I intet av de avgivna yttrandena har ifrågasatts en

lägre kapitaliseringsprocent än 4, vilken siffra föreslagits av domänstyrelsen.
Jag vill för min del biträda förslaget om denna kapitaliseringsprocent under
framhållande av att en dylik norm, som antagligen icke kommer att höja
taxeringen till 1928 års nivå, ej kan väntas leda till värden överstigande skogarnas
saluvärden under den närmaste tiden under förutsättning av deras
fortsatta användning för rationellt skogsbruk.»

Man har sålunda enligt Kungl. Maj:ts förslag att emotse, att taxeringsvärdena
å skog vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen komma att
stiga med minst 13 %. Sannolikt kommer stegringen att bliva avsevärt högre,
enär den grundligare bedömning av faktorn relativ skogstillgång, som man
vid denna taxering har att emotse, torde även den komma att leda till en
höjning av värdena. Kungl. Maj:t har funnit berörda stegring av skogsvärdena
skälig och lämplig. Vi kunna för vår del av flera anledningar, som nedan
skola utvecklas, icke dela denna Kungl. Maj:ts uppfattning. Skogsbrukets
andel i den kommunala skatterepartitionen är redan nu för hög. En
ytterligare höjning därav skulle leda till mycket besvärande konsekvenser.

Vi kunna därför icke tillstyrka, att en taxering verkställes efter av Kungl.
Majit nu föreslagna grunder. Till närmare utvecklande av vår mening här
utinnan få vi anföra:

Vid den kommunala skattereformens genomförande 1928 infogades skogsaccisen
såsom ett organiskt led i det kommunala garantiskattesystemet. Detta
skedde genom att repartitionstalet för jordbruksfastighets skogsvärde sattes
till 0.04, medan repartitionstalet för fastigheternas jordbruks- samt skogsmarksvärden
utgjorde 0.06. Denna sänkning med två enheter av skogsvärdets
andel i den kommunala garantiskatten skulle, avsåg man, jämnt uppvägas
av en skogsaccis, som fastställdes till en fjärdedel av medelutdebiteringen
under de fem senaste åren i kommunen. Under riksdagsarbetet vid utformandet
av 1928 års skattereform yppades väl olika meningar om huru skogs
accisen lämpligen borde fixeras, men det gjordes icke från något håll gällande,
att icke en accis av V* av utdebiteringen skulle fullt kompensera repartitionstalets
för skogsvärdet sänkning från 0.06 till 0.04.

Man hade därför väntat, att när vid 1932 års riksdag en sänkning av repartitionstalet
för fastigheternas jordbruksvärden från 0.06 till Ö.05 eller i pa -

Motioner i Första kammaren, Nr 317.

ritet med repartitionstalet för annan fastighet ägde rum, en motsvarande justering
nedåt skulle verkställas antingen av skogsvärdets repartitionstal eller
också av skogsaccisen. Så skedde emellertid icke. Den sänkning av skattekronornas
antal, som repartitionstalets å jordbruksvärdet sänkning medförde,
kom därför automatiskt att medföra en ökning av skogsbrukets kommu
nåla skattebelastning. Någon verklig realprövning av storleken och verkningarna
av denna skogsbrukets försämrade ställning i skattehänseende kom
icke till stånd vid 1932 års riksdag. Departementschefen anförde endast vid
behandlingen av detta spörsmål i propositionen (nr 220), att det ej kunnat
påvisas eller för det allmänna medvetandet framstått såsom klart, att den
skogsaccis, som för närvarande uttoges, och som avsåge att utfylla skillnaden
mellan jordbruksvärdets och skogsvärdets repartitionstal, exakt fyllde detta
ändamål. Han påpekade vidare, att skogsaccis ej utginge för huvudparten
av husbehovsvirket och ej till landsting. Bevillningsutskottet anförde i sitt
utlåtande år 1932 (nr 42) följande: »Annorlunda ligger frågan om reparti tionstalet

0.03 för skogsvärde, enär med de utgångspunkter för skogsaccisens
beräkning, som antagits år 1928, en dylik sänkning kunde synas böra bliva
en följd av sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde. Inom utskottet
har emellertid framhållits, att i åtskilliga trakter av riket den uppfattningen
vöre rådande, att skogsbruket av olika anledningar i praktiken bleve
lindrigare beskattat än jordbruket. Huruvida denna uppfattning är riktig
eller ej, undandrager sig utskottets bedömande, och det torde i själva verket
vara svårt att även med ett väsentligt vidlyftigare utredningsmaterial än det
lör närvarande föreliggande förebringa bevisning om vad som i dylikt avseende
är rätt eller icke. Vad angår skogsmarksvärdet får även skogsfastighet
del i sänkningen av repartitionstalet för jordbruksvärde, varför den ökning
av beskattningen på skogsvärde, som i berörda motion påtalas, torde
bliva mycket obetydlig, ett förhållande som även bekräftas av de gjorda utredningarna.
»

Av det sagda framgår, att den år 1932 genomförda justeringen av repartitionstalen
medfört en viss övervältring på skogsbruket av den kommunala
skatterepartitionen samt att man hittills icke utfört någon verklig utredning
rörande innebörden och storleken av sagda förändring. Verkningarna av
denna blevo måhända från början icke så påtagliga av den anledningen, att
de nya repartitionstalens tillämpande nästan sammanföll med den avsevärda
sänkning av taxeringsvärdena å skog, som blev ett resultat av 1933 års allmänna
fastighetstaxering.

När man nu står inför en betydande höjning av skogens taxeringsvärden,
ter sig frågan örn skogsbrukets alltför höga andel i skatterepartitionen avsevärt
allvarligare. Dess praktiska verkningar komma då att framträda på ett
belt annat sätt än tidigare. Detta bar påpekats redan av domänstyrelsen i
dess till Kungl. Maj:t avgivna förslag örn grunderna för den nya fastiglydstaxeringen.
Styrelsen anför däri följande: »Vid avgivande av förslaget örn

sänkt kapitaliseringsprocent vill styrelsen, i likhet med vad centralrådet för
skogsvårdsstyrelsernas förbund anfört, dock framhålla, att det för den kom -

Motioner i Första kammaren, Nr 317.

munala beskattningen nu gällande repartitionstalet för skogsvärde, 0.04, principiellt
innebär en alltför hård skattebelastning för växande skog, särskilt
ungskogen, och att detta förhållande med höjda taxeringsvärden måste bliva
ännu mera framträdande. Styrelsen vill erinra örn, att i samband med sänkningen
av repartitionstalet 0.06 till 0.05 för jordbruksvärde frågan om en berättigad
sänkning av repartitionstalet för skogsvärde från 0.04 till 0.03 var
föremål för särskilt övervägande. Styrelsen utgår från, att frågan i detta
sammanhang upptages till förnyad prövning och att med nuvarande skogsaccisbeskattning
åtgärder för sänkning i detta repartitionstal från 0.04 till
0.03 vidtagas.»

Även Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, vissa länsstyrelser
samt hörda enskilda organisationer hava uttalat, att den höjning av taxeringsvärdet
å skog, som skulle bli en följd av kapitaliseringsprocentens sänkning
från 5 till 4, skulle komma att skärpa verkningarna av skogsvärdets alltför
höga repartitionstal, samt att av denna anledning kapitaliseringsfaktorns sänkande
endast bör ske i samband med en justering nedåt av skogsvärdets repartitionstal.

Vi dela berörda myndigheters uppfattning härutinnan. Skogsbrukets räntabilitet
är under normala förhållanden icke så hög, att det finnes anledning
att låta denna näring bära någon merbelastning i skattehänseende. Vi anse
därför även i likhet med de ifrågavarande myndigheterna, att taxeringsvärdets
höjande icke bör ske utan att den från 1932 kvarstående oriktiga avvägningen
av repartitionstalen rättas till. Emellertid är en sådan åtgärd,
vilket departementschefen även framhållit i propositionen, författningstek -niskt helt skild från fastighetstaxeringen. Frågan om repartitionstalens rätta
avvägning är ett vittomfattande spörsmål med konsekvenser i många riktningar
på skattesystemets alla områden. Detta problem lärer komma under
behandling av den nu arbetande kommunalskatteberedningen. När kornmunalskatieberedningen
kan komma att framlägga sina förslag i ämnet, kan
nu ej helt överblickas, men måhända kan det ske inom en så pass kort tidrymd,
att det kommunala skattesystemet kan komma under riksdagens prövning
örn två år.

Då sålunda enligt vår mening en höjning av taxeringsvärdena å skog ej
bör ske utan en samtidig justering av repartitionstalen, men då en sådan
justering tidigast om något år går att genomföra, anse vi, att ett uppskov
med den allmänna fastighetstaxeringen nu bör äga rum. Lämpligen bör
detta uppskov omfatta en tidrymd av två år.

Även andra skäl kunna åberopas för en sådan åtgärd.

Kungl. Maj :ts motiv för kapitaliseringsfaktorns sänkning är det nu rådande
låga ränteläget, som man förmodar skall bliva bestående ännu någon tid
framåt. Vi vilja i anslutning härtill anföra, att de höjda taxeringsvärden,
som den lägre kapitaliseringsfaktorn betingar, ej komma i tillämpning förrän
1939, d. v. s. om två år, och sedan skola bliva bestående till och med 1943.
Ingen kan yttra sig örn huru ränteläget då kommer att te sig. I Sverige har
emellertid på sistone en viss höjning av räntenivån kunnat förmärkas. I

Motioner i Första kammaren, Nr 317.

England och Amerika har ock någon åtstramning av räntorna gjort sig gällande.
Det är möjligt, att detta utgör ett första tecken på en begynnande
höjning av det internationella ränteläget. De ekonomiska förhållandena runt
om i världen äro i övrigt synnerligen labila. Den betydande prisstegring å
sakvärden, som under senare tid ägt rum och som enligt Kungl. Maj:ts
mening även den utgör ett motiv för en höjning av skogens taxeringsvärden,
anse många vara av inflationistisk natur. I varje fall lärer en återgång till
lägre värden kunna inträda hastigt nog. Försiktigheten synes oss då bjuda,
att man icke nu skärper skogsbrukets redan allt för hårda skattebelastning
genom höjda taxeringsvärden.

Vad ovan sagts om det olämpliga att i nuvarande osäkra ekonomiska läge
höja skogens taxeringsvärde gäller i övrigt även örn jordbruksvärdena. Jordbruket
kan visserligen för ögonblicket glädja sig åt en tämligen gynnsam
konjunktur, som skänkt jordbruksfastigheterna något ökade saluvärden, men
det är synerligen ovisst huru länge denna inflationsartade konjunktur kan
bliva bestående. Det ekonomiska läget utmärkes framför allt av osäkerhet
i alla avseenden.

Att i detta labila läge binda taxeringsvärdena för en ny femårsperiod kan
ej vara klokt. Det torde kunna förväntas att läget skall hinna klarna under
en uppskovsperiod av ett par år.

Under åberopande av den motivering, som i det föregående framlagts, få
vi hemställa, att riksdagen ville besluta,

att 1938 års allmänna fastighetstaxering skall uppskjutas
till 1940.

Stockholm den 17 april 1937.

Nils Gabrielsson.

G. Sederholm.

Per Andersson.

Leon. Hagström.

•j