Motioner i Första kammaren, nr 313 dr 1958

Motion 1958:313 Första kammaren - a

Motioner i Första kammaren, nr 313 dr 1958

13

Nr 313

Av herrar Svärd och Ewerlöf, angående sjukgymnastverksamheten.

Den 14 november 1937 trädde Kungl. Maj:ts kungörelse om legitimation
av sjukgymnaster i kraft. Dessförinnan gällde ordningen för sjukgymnasters
och sjukgymnastiska instituts verksamhet av den 13 juli 1887. Den, som
enligt denna ordning vid ovan nämnda kungörelses ikraftträdande innehade
tillståndsbrev att utöva verksamhet såsom sjukgymnast, ansågs enligt kungörelsen
såsom legitimerad sjukgymnast.

För erhållande av legitimation fordras f. n. i huvudsak godkänd sjukgymnastexamen
vid gymnastiska centralinstitutet eller vid enskilt gymnastiskt
institut, vilket av Kungl. Maj:t undfått examensrätt.

Dessutom kan svensk medborgare som erhållit sjukgymnastutbildning vid
annat institut än de ovan nämnda — även utländska — och därefter under
längre tid bedrivit av läkare väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet erhålla
legitimation av medicinalstyrelsen på grundval av särskild dispens
meddelad av Kungl. Maj:t.

För närvarande finns således i princip två kategorier sjukgymnaster, nämligen
legitimerade sådana samt icke legitimerade. Fn viss garanti erhålles härigenom
för att sjukgymnastkåren bibehålies vid eu såsom önskvärd ansedd
standard. Mot ett dylikt förhållande kan någon principiell erinran icke göras.

En legitimerad sjukgymnast torde i denna sin egenskap ha större möjligheter
att konkurrera med icke legitimerade. Då lagen om allmän sjukförsäkring
trädde i kraft den 1 januari 1955 tillkom emellertid vissa omständigheter,
vilka försatte de legitimerade sjukgymnasterna i ett förmånligare
läge gentemot vissa av de icke legitimerade sjukgymnasterna. Enligt riksförsäkringsanstaltens
i anslutning till lagen om allmän sjukförsäkring meddelade
föreskrifter, erhåller nämligen försäkrad ersättning för de kostnader
som nedlagts å sjukgymnastisk behandling och å behandling med hetluft,
diatermi och kortvåg allenast om behandlingen meddelats av läkare, legitimerad
sjukgymnast eller av person som upptagits i eu av riksförsäkringsanstalten
fastställd förteckning. En väsentlig del av sjukgymnastkåren har
icke upptagits i denna förteckning.

Att personer som skall undergå t. ex. sjukgymnastisk behandling tar hänsyn
till möjligheten att av det allmänna erhålla ersättning för de kostnader
som är förenade med sådan behandling är rimligt. Härigenom vållas emellerlid
de icke legitimerade sjukgymnaster, vilka ej upptagits i ovan nämnda
förteckning, svårt ekonomiskt avbräck. Vi anser att denna genom lagen om
allmän sjukförsäkring uppkomna orättvisa snarast bör rättas till. Detta sker
enligt vår mening bäst på så sätt, att alla de icke legitimerade sjukgymnaster,
som bedrivil av läkare väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet, uppföres
på den av riksförsäkringsanstalten fastställda förteckningen.

14

Motioner i Första kammaren, nr 313 år 1958

Riksförsäkringsanstalten har utarbetat olika restitutionsgrunder med verkan
att de patienter, som behandlas av legitimerade sjukgymnaster, erhåller
större ersättning från sjukkassan än sådana patienter som behandlas av de
sjukgymnaster som upptagits i riksförsäkringsanstaltens förteckning. I det
förra fallet uppbär patienten ersättning med 3/4 av ett högsta belopp om
7: 50 kronor under det att ersättning i det andra fallet lämnas med 3/4 av
ett högsta belopp om 5: 50 kronor.

Detta förhållande synes oss innebära ett både ur principiell och ekonomisk
synvinkel beklagligt åsidosättande av de icke legitimerade sjukgymnasternas
intressen, med följd att dessa i motsats till tiden före sjukförsäkringslagens
ikraftträdande förhindras att konkurrera på skäliga villkor. Enligt vår mening
bör därför en enhetlig restitutionsgrund fastställas.

Medicinalstyrelsen har sedan legitimationskungörelsens ikraftträdande intagit
en restriktiv hållning beträffande meddelandet av legitimation. Där
sådan förekommit har det — sedan de mindre, privata anstalterna i Sverige
undan för undan lagts ned — huvudsakligen gällt svenska medborgare
utbildade vid andra nordiska utbildningsanstalter för sjukgymnaster. Detta
synes från grundläggande synpunkter vara riktigt. Det förefaller dock som
om därvid utbildningen vid Skodsborgs badesanatorium i Danmark av
medicinalstyrelsen ansetts icke kunna utgöra tillräcklig grund för legitimation.
Detta synes oss anmärkningsvärt, då t. ex. sjukgymnaster, utbildade vid
Teilmans institut i Köpenhamn, kunnat erhålla legitimation. Enligt tillförlitlig
uppgift lär nämligen utbildningen vid dessa båda danska utbildningsanstalter
vara fullt likställd i det att dennas omfattning, examensfordringar
och censorer är desamma.

Vi anser därför att de vid Skodsborgs badesanatorium utbildade sjukgymnasterna
i likhet med de vid Teilmans institut i Köpenhamn utbildade
bör kunna erhålla legitimation efter ansökan hos Kungl. Maj:t.

Med stöd av ovanstående anhålles,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa

1. att icke legitimerad sjukgymnast som bedrivit av läkare
väl vitsordad sjukgymnastverksamhet uppföres i den av
riksförsäkringsanstalten fastställda förteckningen;

2. att enhetlig restitutionsgrund fastställes beträffande
ersättning till patienter som behandlas av legitimerade sjukgymnaster
och av sjukgymnaster som upptagits i riksförsäkringsanstaltens
förteckning; samt

3. att sjukgymnaster, som utbildats vid Skodsborgs badesanatorium
i Danmark, i legitimationshänseende likställes
med sjukgymnaster utbildade vid Teilmans institut i Köpenhamn.

Stockholm den 26 januari 1958
G. Svärd

K. G. Ewerlöf