Motioner i Första kammaren, nr 312

Motion 1946:312 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 312.

5

Nr 312.

Av herr Källman, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag örn folkpensionering m. m.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 220 föreslås i 28 § att pensionsnämnd
skall sammanträda minst en gång i månaden, örn på nämndens prövning
beroende ärende finnes.

I nu gällande lag stadgas i 23 § att ordföranden skall kalla nämnden till
sammanträde så ofta denne med avseende å inkomna ärendens antal och
vikt finner det nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår. Genom
av Kungl. Maj:t år 1937 utfärdad instruktion för pensionsnämnderna har
emellertid föreskrivits att ärende som för prövning eller yttrande inkommit
till nämndens ordförande skall av nämnden handläggas snarast möjligt
och senast inom två månader.

Nu föreliggande förslag i den detalj varom här är fråga har ej slutbehandlats
av socialvårdskommittén. Erforderliga ändringar i 24—32 §§
komma att senare framläggas av kommittén. Departementschefen har dock
redan nu velat markera sin ståndpunkt till spörsmålet örn sådan ändring
som ovan nämnts. Någon motivering härför anföres icke. Pensionsstyrelsen,
som givetvis har de största och samlade erfarenheterna i en fråga av denna
art, har ej varit i tillfälle att uttala sin mening, enär socialvårdskommittén
lämnat frågan utanför tills vidare.

Det motiv, som föranlett departementschefens uttalande, är tydligen, att
vederbörande sökande skola fortast möjligt erhålla de förmåner som skola
behovsprövas.

Mot detta förslag kan anföras starka betänkligheter, och frågan är icke
liten för flertalet pensionsdistrikt.

Det är i en del kommuner förenat med svårigheter, särskilt för dem som
lia stora avstånd till sammanträdeslokalen eller äro boende i skärgårdssocknar,
att komma till kommunens centrum. Och ledamöter av pensionsnämnd.
som kallas att måhända behandla ett enda ärende, stundom av
enklaste beskaffenhet, bli ej glada över att offra minst en hel dag, vartill
komma resekostnader. Betalar vederbörande kommun omkostnaderna, blir
det en till synes i många fall onödig utgift.

Vad angår behovet av täta pensionsnämndssammanträden efter den föreslagna
lagstiftningens genomförande må erinras att i bostadskostnadsgrupp
1, som torde komma att omfatta flertalet kommuner, ansökan örn ålders -

6

Motioner i Första kammaren, nr 312.

pension i regel endast behöver behandlas av pensionsnämnd, då hustrutillägg
sökes. Det är sålunda i huvudsak ansökningar örn invalidpension,
sjukbidrag och änkepension samt frågor om jämkning eller indragning av
sådan förmån, som i denna bostadskostnadsgrupp behöva handläggas av
pensionsnämnd. Dessa ärenden äro icke alltid av brådskande natur — i
fråga örn indragningarna är detta sällan fallet, enär pensionsstyrelsen i
regel förordnar örn provisorisk indragning. I många fall har vidare den
sökande ett mindre kapital eller är han intagen å någon anstalt, där han
har sin fulla försörjning, varför det för honom är likgiltigt, örn folkpensionen
kommer honom tillhanda någon månad förr eller senare. Att märka
är för övrigt att kommunernas möjligheter att förskottera folkpension kvarstå
enligt den föreslagna lagstiftningen. Man torde sålunda sammanfattningsvis
kunna göra gällande, att i bostadskostnadsgrupp 1 det blir relativt
få ärenden, som tarva en mycket snabb behandling.

I de övriga bostadskostnadsgrupperna tillkommer prövningen av ansökningar
örn bostadstillägg. Då de sökande äro fyllda 67 år, kunna de dock,
genom att söka den allmänna ålderspensionen särskilt, få huvudparten av
pensionen utan dröjsmål. Bostadstilläggen bli i bostadskostnadsgrupperna
2 och 3 relativt små, varför ett dröjsmål med deras utbetalning ej är lika
kännbart för den sökande som örn han fått vänta på hela pensionen. I
övrigt gäller beträffande dessa bostadskostnadsgrupper vad ovan sagts örn
bostadskostnadsgrupp 1. I grupp 4 och 5, som torde komma att omfatta i
huvudsak Stockholm, Göteborg och vissa av Stockholms förorter, äro nämndernas
sammanträden i regel så täta, att förevarande spörsmål för deras
vidkommande icke är av större betydelse.

I stort sett kan sålunda påstås att behovet av stadgande om täta pensionsnämndssammanträden
snarast blir mindre enligt den föreslagna lagstiftningen
än enligt den nuvarande. I bostadskostnadsgrupp 1 kommer därjämte
att i långt större utsträckning än nu att inträffa, att endast ett eller
ett par ärenden finnas att behandla å varje sammanträde, även örn sammanträdena
ej hållas oftare än vad för närvarande är fallet.

Angående antalet sammanträden enligt nu gällande ordning vill jag meddela
några siffror för år 1945 från mitt ombudsområde, som omsluter 26
pensionsdistrikt med cirka 130 000 invånare.

I ett distrikt med över 30 000 invånare hållas 12 sammanträden. Vid
12—15 000 6—7. Vid 4—6 000 3—4. Vid 1—3 000 2—3 och i två fall med
under 1 000 invånare endast 1. Från pensionsstyrelsen torde uppgifter kunna
erhållas angående övriga ombudsområden, enär ombuden avgiva rapporter
angående antal sammanträden och behandlade ärenden.

En annan fråga gäller ombudens ställning, då regeln, vid bifall till propositionen
i denna del, bleve ett ärende vid varje sammanträde för de mindre
och medelstora distrikten. Pensionsstyrelsen har, i syfte att minska resekostnaderna,
i sina direktiv meddelat, att ombud ej bör resa till samman -

Motioner i Första kammaren, nr 312.

7

träde, då endast ett eller ett par ärenden föreligga till behandling, utan
avgiva sitt yttrande i sådana fall genom skriftväxling. Det visar sig emellertid
som regel, att ombudens närvaro är av ett starkt behov påkallat,
särskilt i de mindre pensionsdistrikten. Bli sammanträden för täta och skola
ombuden närvara även, då endast ett eller ett par ärenden skola handläggas,
måste säkerligen antalet ombud ökas, enär de eljest ej hinna vara med på
samtliga sammanträden. Ombuden ha som bekant sina uppdrag som
bisysslor. * !f?

Med stöd av det anförda och då den nuvarande ordningen i förevarande
avseende kan anses vara tillfredsställande, får jag yrka,

att 28 § i denna del erhåller följande ändrade lydelse:

Pensionsnämnd sammanträder å ställe, som nämnden
bestämmer, på kallelse av ordföranden, så ofta denne med
avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det
nödigt, dock minst en gång varje kalenderhalvår, och under
iakttagande av att på nämndens prövning ankommande
ärende skall av nämnden handläggas snarast möjligt och
senast inom två månader efter det ärendet inkommit till
ordföranden, såvida icke pensionsstyrelsen, där det prövas
erforderligt, annorlunda förordnar.

Stockholm den 25 april 1946.

G. W. Källman.