Motioner i Första kammaren, Nr 311 (Motion 1935:311 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 311.

Nr 311.

Av herr Pettersson, Anton, m. fl., i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring
i hälsovårdsstadgan samt omorganisation av distriktsvärden
m. m.

I proposition nr 213 har Kungl. Majit bland annat framlagt förslag om
ändrad lydelse av 36 § hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919. Ändringen innebär,
att särskild hälsovårdsnämnd skall tillsättas för område med mera än
1,500 invånare, såframt ej medicinalstyrelsen på framställning av kommunalfullmäktige
medgiver undantag. För hälsovårdsområde med 1,500 invånare
eller därunder må, enligt propositionen, sådan nämnd ock tillsättas, där så
prövas erforderligt. Utgöres hälsovårdsnämnden av kommunalnämnden, skall
en av nämndens ledamöter med särskild insikt i och intresse för hälsovårdsfrågor
av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa
utses att för den tid han är vald till ledamot bereda och inför hälsovårdsnämnden
föredraga de ärenden, som ankomma på nämndens prövning.

Bostadsutredningen för landsbygden hade rörande gränsdragningen mellan
kommunerna föreslagit, att särskild hälsovårdsnämnd skulle utses för hälsovårdsområde
med mera än 3,000 invånare. Endast en ledamot av utredningen
var av skiljaktig mening, i det han ansåg att gränsdragningen i fråga om
särskild hälsovårdsnämnd borde ske vid en folkmängd av 1,500 personer.

Departementschefen har upptagit reservantens förslag men framhåller, att
det vid en sådan gränsdragning ej torde kunna undvikas, att här och var särskild
hälsovårdsnämnd bleve obligatorisk, utan att egentligt behov därav förefunnes.
Detta skulle kunna inträffa i sådana kommuner, där småbruk och
bondgårdar förhärska. Med hänsyn härtill och för vinnande av smidighet i
systemet har föreslagits, att dylik kommun skulle kunna erhålla undantag
från den allmänna regeln örn obligatorisk särskild hälsovårdsnämnd, varvid
avgörandet anförtros åt medicinalstyrelsen.

Av det referat över avgivna yttranden, som återgives i propositionen, framgår,
att endast i ett mindre antal fall förslaget örn gränsdragning mellan större
och mindre kommuner vid ett invånarantal av 1,500 tillstyrkts. I vissa yttranden
ha däremot uttalats önskemål örn uppmjukning av den föreslagna
skyldigheten att tillsätta särskild hälsovårdsnämnd i kommun med mer än
3,000 invånare. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har sålunda ansett, att dispens
från nämnda skyldighet borde kunna meddelas, exempelvis där kommunalnämnd
utser särskilda hälsovårdskommitterade eller hälsovårdskontrollen eljest
kan anses personligen väl tillgodosedd. Jämväl av förste provinsialläkaren och
landstinget i Gävleborgs län framhålles önskvärdheten av dispensmöjlighet i
förevarande hänseende. Förste provinsialläkaren i Värmlands län förmenar,
att behovet och ej folkmängden i och för sig bör vara avgörande för tillsättande

Motioner i Första kammaren, Nr 311.

av särskild hälsovårdsnämnd. Några hushållningssällskap ha bestritt behovet
av särskild hälsovårdsnämnd utöver vad gällande bestämmelser medgiva. Hushållningssällskapet
i Gävleborgs län har i detta avseende betonat, att fördelningen
av den kommunala förvaltningens olika grenar på särskilda nämnder
eller kommittéer för varje gren, såsom skett med fattigvård, barnavård, pensionsväsendet
och arbetslöshet m. m. visat sig medföra, utom ökade administrationskostnader,
en fördyring av den allmänna omvårdnaden. Genom förvaltningens
uppdelning minskas icke heller kommunalnämndens arbete i motsvarande
grad, enär kommunalnämnden såsom centralorgan för kommunens
ekonomiska förvaltning icke blott beredes svårigheter att fylla denna uppgift
utan direkt förhindras däri, då varje nämnd såsom ansvarig för sin speciella
uppgift ställer fordran på att få sina krav tillgodosedda.

Meningarna äro alltså delade redan i fråga örn behovet och nyttan av särskild
hälsovårdsnämnd i kommuner med över 3,000 invånare. Att sätta gränsen
så lågt som Kungl. Majit föreslagit och göra den särskilda hälsovårdsnämnden
obligatorisk så snart invånarantalet överstiger 1,500 torde under inga förhållanden
vara påkallat för närvarande. Departementschefens uttalande, att
vid en sådan gränsdragning särskild hälsovårdsnämnd här och var bleve obligatorisk,
utan att egentligt behov därav förefinnes, styrker denna uppfattning.
Departementschefen har också nödgats föreslå möjlighet att medgiva undantag
i vissa fall. Då emellertid behov av särskild hälsovårdsnämnd i dessa mindre
kommuner endast undantagsvis kan väntas föreligga, synes det vara lämpligare
och riktigare att fasthålla vid bostadsutredningens förslag örn ett invånarantal
av mera än 3,000 såsom gräns. Även vid denna gränsdragning torde
möjligheten till undantag på framställning av kommunalfullmäktige böra
hållas öppen. Å andra sidan bör särskild hälsovårdsnämnd kunna tillsättas även
i mindre kommuner där så prövas erforderligt och framställning härom göres
av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige.

Med stöd av det anförda hemställes,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Marits förslag till
kungörelse örn ändrad lydelse av 36 § hälsovårdsstadgan den
19 juni 1919 (nr 566) måtte uttala sig för ovan angivna ändringar
i Kungl. Maj :ts förslag.

Stockholm den 23 mars 1935.

Anton Pettersson. Axel Löfvander.

John Gustavson. Per Andersson.

K. I. Sköldén.
Petrus Nilsson.

Stockholm 1935. K. L. Beckmans Boktr.