Motioner i Första kammaren, nr 305 (Motion 1952:305 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 305.

Nr 305.

Av herr Bergh, angående upphävande av lagen om kronans förköpsrätt.

Alltsedan genomförandet år 1947 av lagen om kronans förköpsrätt har
på olika sätt fästs uppmärksamhet vid de olägenheter lagen medfört såväl
för de berörda jordägarna som för lantbruksnämnderna, vilka handha lagens
tillämpning. I en vid lagens behandling vid 1947 års riksdag framlagd
motion framhölls bl. a., att det vore obestyrkt att lantbruksnämnderna för
den yttre rationaliseringens genomförande, utöver vad som kunde erhållas
genom aktiv inköpspolitik i fria marknaden, behövde disponera över sa
mycket jordbruksjord att de även måste ha tillgång till förköpsrätt. Vidare
påpekades, att förköpslagen obefogat inskränkte jordägarnas rätt samt att
jordbrukarnas inställning och förtroende för rationaliseringsarbetet komme
att minskas.

I samband med den vid föregående års riksdag framlagda propositionen
om ytterligare inskränkningar i rätten att förvärva jordbruksfastighet väcktes
motion om upphävande av lagen om förköpsrätt, däri framhölls dels
att tidigare mot lagen gjorda erinringar till fullo besannats, dels ock att
dess arbetsbelastning och de kostnader förköpsärendena medfört för lantbruksnämnderna
i förhållande till de resultat ifrågavarande verksamhet
lett till för jordbrukets rationalisering varit allför höga. Av de omkring
9 000 egendomsöverlåtelser, vilka med stöd av lagen om förköpsrätt prövats
år 1950, hade sålunda endast i 0,7 °/o av fallen förelegat möjlighet att erhålla
jord för rationaliseringsändamål.

Någon förbättring i dessa förhållanden bär icke åstadkommits under

år 1951.

Vidare påvisades, att lantbruksnämndernas sätt att sköta de inre rationaliseringsåtgärderna
hade visat otillfredsställande förhållanden. Handläggningen
av det stora antalet förköpsärenden hade tagit alltför stor tid i
anspråk för lantbruksnämndernas tjänstemän. Andra av lantbruksnämndernas
egentliga rationaliseringsuppgifter hade härigenom fått eftersättas.
Sålunda hade balansen för förrättningar avseende den inre rationaliseringen
under år 1950 stigit med 4 789 ärenden. Slutligen anfördes, att småbrukens
strukturella förhållanden i många fall omöjliggjorde bildande av bärkraftiga
jordbruk, varvid sålunda betingelserna för rationalisering genom arealökning
icke förelågo.

Mot dessa kritiska synpunkter anförde tredje lagutskottets majoritet i
sitt utlåtande över Kungl. Maj ds proposition och de i samband därmed

Motioner i Första kammaren, nr 305.

väckta motionerna endast att det icke vore görligt att bedöma lagens värde
utifrån verkningarna av denna under den korta tid som förflutit efter dess
ikraftträdande. Lagens nytta skulle icke mätas endast i antalet förköpsförvärv
utan även i det antal frivilliga försäljningar för rationaliseringsändamål,
som lagen genom sin blotta existens ernådde.

Enligt min uppfattning kvarstå fortfarande såväl alla de olägenheter lagen
medfört för den jordägande befolkningen som de otillfredsställande arbetsförhållanden,
vilka påpekats råda inom lantbruksnämnderna. Det må väl
förhålla sig så att vissa frivilliga försäljningar för rationaliseringsändamål
ha påskyndats och kanske helt åstadkommits av det besvär och obehag ett
eventuellt ingripande från lantbruksnämndernas sida med stöd av förköpslagen
kunde räknas åsamka parterna, men dessa äro säkerligen ett ringa
fåtal i förhållande till den rationaliseringsverksamhet, såväl yttre som inre,
vilken sker av fri vilja och på eget initiativ av jordbrukarna själva. Jag
hävdar fortfarande, att de olägenheter lagen medfört i tidigare anförda
avseenden icke kunna anses uppvägas av det enligt motionärernas uppfattning
magra resultat lagen givit ur jordbrukets rationaliseringssynpunkt.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte besluta, att lagen den 30 juni 1947
om kronans förköpsrätt skall upphävas med utgången av
juni månad 1952.

Stockholm den 26 januari 1952.

Ragn. Bergh.