Motioner i Första kammaren, Nr 303

Motion 1937:303 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 303.

1

Nr 303.

Av herr Bergman, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lönereglering för lärare vid de allmänna läroverken
m. fl. statliga undervisningsanstalter m. m.

I Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nr 271 angående lönereglering
för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter
m. m. av den 5 mars 1937 har Kungl. Majit på grundval av 1936 års lärarutbildningssakkunnigas
betänkande framlagt förslag om provisorisk utvidgning
av provårsinstitutionen. Enligt propositionen skulle denna utvidgning
bestå däri, att vid de nuvarande provårsläroverken ett större antal lärarkandidater
antoges, men att en del av deras utbildning, i fråga om såväl handledning
som auskultation, förlädes till andra läroanstalter än de egentliga
provårsläroverken för att möjliggöra mottagandet av det ökade antalet. För
rektorer vid dessa andra läroanstalter föreslås i enlighet med sakkunnigbetänkandet
ökade arvoden; för lärare, som tågås i anspråk för handledning
av lärarkandidaterna, föreslås handledararvoden men icke de lärararvoden
om 300 kronor, som tillkomma samtliga ordinarie lärare vid provårsläroverken.

Då Kungl. Majit och alla i ärendet hörda myndigheter samt den pedagogiska
erfarenheten stämma överens däri, att en utvidgning av provårsinstitutionen
för närvarande är nödvändig för fyllandet av läroverkens behov av
utbildade lärarkrafter, kan diskussionen under avvaktan på den definitiva
lösningen av lärarutbildningen i sin helhet begräsas till frågan om den under
nuvarande förhållanden lämpligaste lösningen av provårsproblemet. Den i
kungl, propositionen föreslagna anordningen att på andra undervisningsanstalter
än provårsläroverken avlasta den ökning i arbetet, som den nödvändiga
ökningen av antalet lärarkandidater medför, synes icke stå i överensstämmelse
med billighetens och rättvisans krav, enär handledare vid dessa
andra läroverk icke få åtnjuta den lönekompensation, som tillkommer lärare
vid pro vår släroverk. Lärarutbildningssakkunnigas motivering för att lärare
vid dessa andra läroanstalter ej böra erhålla lärararvoden, på vilken motivering
Kungl. Majit grundar sitt förslag, är den, att deras befattning med
den praktiska lärarutbildningen är relativt begränsad och »att lärararvoden
ej utginge vid högre latinläroverket i Göteborg som . . . f. n. hade en likartad
användning» (prop., sid. 208). Häremot kan anföras: l:o) att det torde
vara ytterst svårt att på förhand utan hänsynstagande till den praktiska utformningen
av provårshandledningen från fall till fall bedöma graden av
»den relativt begränsade omfattningen av deras befattning med den praktiska
lärarutbildningen» (prop., sid 208), samt att med anspråk på rättvisa fastslå,
att denna »deras befattning med den praktiska lärarutbildningen» icke sva Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 3 sami. Nr 303—307■ 1

2

Motioner i Första kammaren, Nr 303.

rar mot det arvode, som alltid utgår till lärare vid provårsläroverk, även örn
de i mindre eller ingen utsträckning tjänstgöra som handledare; 2:o) att den
åsyftade provårsundervisningen, som sedan år 1925 utan särskilt lärararvode
åt handledarna ägt rum vid högre latinläroverket i Göteborg, är ett frivilligt
åtagande av lärarna i klassiska språk, vilket icke bör kunna bliva prejudicerande
för ett stadgande, som skulle ålägga lärare att för ojämförligt mindre
lön än provårsläroverkens lärare utföra ett pedagogiskt arbete, som måste
anses likvärdigt med de senares.

Högre latinläroverket i Göteborg var till utgången av år 1922 provårsläroverk.
Den indragning av provårsundervisningen, som då skedde, visade sig
emellertid förhastad, enär redan vårterminen 1925 provårskurs i latin måste
med Kungl. Maj:ts särskilda medgivande dit förläggas. Då Kungl. Majit den
13 november 1924 medgav en lärarkandidat rätt att samtidigt med att han
i vanlig ordning genomginge provårskurs vid högre realläroverket i Göteborg
i engelska och franska utan kostnad för statsverket jämväl genomgå
provårskurs i latin vid högre latinläroverket i Göteborg, framhöll skolöverstyrelsen
i sitt tillstyrkande, att »ett sådant tillfälligt och partiellt återupplivande
av kursen, som satts i fråga, icke torde kunna åläggas rektor och lärare»,
men att skolöverstyrelsen inhämtat »att rektor och vederbörande lärare
ingenting hava att invända mot den ifrågasatta anordningen samt att
preliminär överenskommelse har träffats mellan å ena sidan dem, å andra
sidan sökanden angående den ersättning, som kan anses skälig för det extra
arbete, anordningen skulle förorsaka rektor och lärare». Skolöverstyrelsen
understryker sålunda härvidlag åtagandets frivillighet. Med anledning av
att dylika provårskurser i klassiska språk även sedermera förlädes till högre
latinläroverket i Göteborg, framhöll ämneskonferensen i klassiska språk vid
detta läroverk i skrivelse till Kungl. Majit den 5 september 1934, att då en
»anordning som av kungl, skolöverstyrelsen den 30 oktober 1924 betecknades
som ’ett tillfälligt och partiellt återupplivande’ av provårskursen vid
högre latinläroverket .. . visat sig motsvara ett konstant behov och utvecklats
till en fast institution», det icke syntes konferensen rimligt, »att denna i
fortsättningen behåller karaktären av ett lärarnas frivilliga åtagande, varvid
förutsättes, att dessa som ersättning för sitt ökade arbete endast skola erhålla
en ringa del av det särskilda arvode, som utgår till samtliga ordinarie lärare
vid provårsläroverk». Konferensen hemställde därför i underdånighet, »att
ordinarie lärare vid högre latinläroverket i Göteborg, vilkas tjänst omfattar
latin eller latin och grekiska, måtte bliva i fråga om såväl åligganden som
löneförmåner jämställda med ordinarie ämneslärare vid provårsläroverk».
Då under nuvarande förhållanden den i kungl, propositionen avsedda utvidgningen
av provårsinstitutionen synes skola gälla även andra ämnen än latin
och grekiska, bör i ovannämnda .skrivelse förda resonemang äga tillämpning
på samtliga ämneslärares åligganden vid de läroanstalter, till vilka delar av
de ordinarie provårsläroverkens utbildningskurser förläggas.

Då i kungl, propositionen principen lika lön för lika arbete varit vägledande
för den ifrågasatta allmänna löneregleringen, synes det egendomligt, att

Motioner i Första kammaren, Nr 303. 3

denna princip i fråga om den provisoriska utvidgningen av provårsinstitutionen
icke beaktats.

Förutom billighet och rättvisa tala även pedagogiska skäl mot den i Kungl,
propositionen föreslagna anordningen. Att förlägga vissa av en lärarkandidats
undervisningsserier eller auskultationer till ett läroverk och vissa till ett
annat måste leda till en icke önskvärd splittring av vederbörandes utbildning;
kontakten mellan lärarkandidaten och utbildningsanstalten blir mindre.
Dessutom måste givetvis vid själva undervisningsarbetet under provåret,
örn detta förlägges till tvenne anstalter, vissa svårigheter uppstå vid det
metodiska anordnandet av serier och auskultationer. önskvärt är därför,
att lärarkandidatens hela utbildning kunde förläggas till ett läroverk.

Ett studium av kungl, propositionen giver vid handen, att de läroverk, som
i likhet med kungl, skolöverstyrelsen i fråga om provårsinstitutionen avstyrkt
sakkunnigas förslag, beaktat ovan angivna synpunkter. Såväl kollegiet vid
högre latinläroverket å Norrmalm som kollegiet vid högre allmänna läroverket
å Södermalm betonar önskvärdheten av provårsutbildningens enhetlighet,
och rektor och kollegiet vid högre realläroverket i Göteborg understryka
de nackdelar, som uppkomma därav, att undervisningen vid de utnyttjade
läroanstalter, som icke äro provårsläroverk, »skulle vara förenad
med det obehag och besvär, som följer med auskultation, utan att någon ersättning
därför utginge, och med handledning, som endast ersattes med
mindre belopp än vid provårsläroverken» (prop. sid. 210).

Det bör kanske här framhållas, att högre latinläroverket i Göteborg icke
beretts tillfälle att avgiva yttrande, trots att detta läroverk intill utgången
av år 1922 varit provårsläroverk och från och med vårterminen 1925 varje
termin med undantag av läsåret 1931—1932 haft provårsserie i klassiska
språk (vid något tillfälle även i filosofi), vilka i prejudicerande syfte omnämnts
i kungl, propositionen.

Skolöverstyrelsen, som av ovan anförda och andra skäl avstyrker sakkunniges
förslag, föreslår i stället, att förutvarande sex provårsläroverk bibehållas,
men att tillfälliga provårskurser anordnas och förläggas till högre latinläroverket
i Göteborg och högre allmänna läroverket för flickor i Stockholm,
varvid ordinarie ämneslärare vid dessa läroverk böra erhålla det arvode, som
författningsenligt skulle tillkomma dem såsom lärare vid provårsläroverk.
Enligt skolöverstyrelsens beräkningar skulle detta förslag draga en årlig kostnad
av 34,000 kronor, medan lärarutbildningssakkunnigas förslag belöpte sig
till 21,000 kronor. Emellertid torde denna relativt blygsamma ökning på
13,000 kronor väl uppvägas av de fördelar, skolöverstyrelsens förslag erbjuder.
Behovet av ännu ett humanistiskt provårsläroverk är stort på grund av
den förskjutning till de humanistiska ämnenas förmån, som skett under de
senaste åren. Som ett exempel på detta förhållande kan anföras, att lärarkandidater
med matematik, fysik och kemi vid högre realläroverket i Göteborg
voro: höstterminen 1933 inga; höstterminen 1934 två; höstterminen
1935 två och höstterminen 1936 två. Med hänsyn till Göteborgs humanistiska
högskola, vars studenter böra beredas möjlighet att i samband med

4

Motioner i Första kammaren, Nr 303.

studietiden gå provår, synes kravet på förläggande av provårskurs till högre
latinläroverket i Göteborg vara berättigat. På grund av den pågående starka
ökningen av antalet kvinnliga studerande vid läroverken samt den ökade
tillströmningen till lärarbanan av kvinnliga lärarkrafter synes det även välbetänkt
att förlägga en provårskurs till högre allmänna läroverket för flickor
i Stockholm.

Under hänvisning till vad ovan anförts hemställes,

att riksdagen ville avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 271
angående lönereglering för lärare vid de allmänna läroverken
m. fl. statliga undervisningsanstalter m. m. i de delar, som
beröra provisorisk utvidgning av provårsinstitutionen, och
att riksdagen ville besluta i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag om inrättande av nya tillfälliga provårskurser vid
högre latinläroverket i Göteborg och vid högre allmänna läroverket
för flickor i Stockholm.

Stockholm den 10 april 1937.

J. Bergman.