Motioner i Första kammaren, nr 302 (Motion 1952:302 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 302.

Nr 302.

Av herr Arrhén, om ratifikation av en år 1947 mellan vissa länder
ingången konvention rörande skeppsmätning.

För samtliga fartyg skall finnas ett gällande mätbrev, vilket tjänar som
fartygets identifikationspapper i samband med registrering etc. I detta
mätbrev ingå uppgifter rörande fartygets dräktighet eller tonnage. Dessa
uppgifter ligga bl. a. till grund för beräkning av de avgifter fartygen ha att
erlägga till hamnar och i dockor, ävensom för kanal- och slussavgifter, lotsoch
fyravgifter m. in. Dräktighetssiffrorna ha också betydelse i andra sammanhang.
För olika stora fartyg gälla t. ex. olika bestämmelser rörande befälhavares
och övrigt befäls behörighet och antal, liksom olika lastlinjebestämmelser,
radiobestämmelser etc.

De brittiska skeppsmätningsreglerna utgöra den egentliga grunden för all
annan skeppsmätning, men vissa länder ha i sina bestämmelser intagit avvikande
regler. Detta gäller framför allt Sverige samt i viss mån Belgien
och Finland. Dessutom finnas särskilda mätningsregler för beräkning av
dräktighet gällande i Suezkanalen, Panamakanalen samt vissa donauhamnar.

Någon internationell skeppsmätningskonvention liknande den som förekommer
i fråga om fartygs nedlastning (den s. k. lastlinjekonventionen)
finnes icke. När så varit nödvändigt ha i stället mellan de olika länderna
träffats särskilda överenskommelser, ofta bilaterala avtal, enligt vilka exempelvis
Sverige haft möjlighet att här utställa ett särskilt i England gällande
mätbrev, »Swedish certificate of British Tonnage». Andra länder ha på
samma sätt kunnat utställa särskilda i Sverige gällande mätbrev. Denna
brist på internationella bestämmelser medför att ett svenskt fartyg för
närvarande kan behöva ha — förutom det i Sverige gällande svenska mätbrevet
-—- Swedish Certificate of British Tonnage, särskilt mätbrev enligt
finska skeppsmätningsföreskrifter, Suez Canal Special Tonnage Certificate
och Panama Canal Tonnage Certificate. Trots detta blir fartyget i Belgien
underkastat särskild mätning av belgisk myndighet. En sådan mätning är
visserligen ganska billig, om fartygets hemlandsmätbrev är i ordning, men
principen är den att de belgiska myndigheterna icke erkänna utländska
mätningshandlingar.

Som ovan nämnts kunna främmande länder utställa, om avtal härom
finnes, särskilt mätbrev för sjöfart på Sverige. Har ett utländskt fartyg,
som inkommit till Sverige, icke ett sådant mätbrev, blir det här i Sverige
utsatt för ommätning, en relativt kostsam historia. För fullständig mätning
utgår f. n. avgift på 35 öre per nettoton med 40 % tillägg till denna

Motioner i Första kammaren, nr 302.

avgift. Innehar fartyget ett i sitt land gällande mätbrev, underkastas det
en tilläggsmätning för vilken kostnaden är tredjedelen av den nyssnämnda.

Det torde av ovanstående framgå, att internationella slceppsmätningsregler,
gällande över hela världen, skull ha ett betydande värde. Många
försök ha också gjorts på detta område, men man har hittills icke kunnat
ena sig om något speciellt system. En omläggning av skeppsmätningsbestämmelserna
skulle nämligen medföra att praktiskt taget alla hamnavgifter
samt kanal- och lotstaxor över hela världen skulle få omarbetas. Detta
har medfört en stor återhållsamhet på området, även om man varit på
det klara med fördelen av ett enhetligt system. Under mellankrigstiden utarbetades
dock i Nationernas Förbund ett förslag som 1939 förelåg i tryck,
»International Regulations for Tonnage Measurement of Ships». Detta förslag
lades sedermera till grund för en konvention rörande skeppsmätning,
vilken 1947 undertecknades i Oslo av de nordiska länderna Danmark,
Finland, Island, Norge och Sverige samt av Belgien, Frankrike och
Holland. Dokumentet har sedan ratificerats av Holland, Island och Norge.
För att detsamma skall träda i kraft fordras emellertid fem undertecknare.
Detta av Nationernas Förbund framlagda förslag grundar sig i huvudsak
på det redan internationellt använda engelska systemet med vissa
modifikationer. Som synes återfinnes varken England eller Amerika bland
undertecknarna av domkumentet, men det torde kunna tagas för givet att
dessa utan vidare komma att godkänna de regler som återfinnas i dokumentet,
eftersom dessa grunda sig på i dessa två länder gällande bestämmelser.
Förslaget befinner sig för närvarande på remiss hos olika berörda
myndigheter i Sverige, vilka ännu ej avgivit utlåtande härom.

De i förenämnda förslag utarbetade bestämmelserna grunda sig som
nämnt i huvudsak på det engelska regelsystemet och innebära icke, förutom
för Belgien, Finland och Sverige, några större avvikelser från de
regler som gälla inom de flesta av världens länder. I egentlig mening kommer
ett biträdande av denna konvention alltså icke att medföra att skeppsmätning
i framtiden kommer att bli förenklad. För att på lång sikt kunna
verka för enklare mätningsregler torde det dock vara nödvändigt att en
internationell anslutning vinnes till de regler som finnas i det nämnda
dokumentet. Även om det vore önskvärt att för vårt lands vidkommande
införa förenklade mätningsregler, torde detta för närvarande icke vara
lämpligt med hänsyn till att de svenska bestämmelserna skola gälla även
för utländska fartyg, som inkomma i svensk hamn.

Under åberopande av vad ovan sagts hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville förelägga riksdagen förslag till ratifikation
av den ovan nämnda konventionen av 1947, grundad
på International Regulations for Tonnage Measurement of
Ships.

Stockholm den 26 januari 1952.

Erik Arrhén.