Motioner i Första kammaren, Nr 2 (Motion 1920:2 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 2.

Nr 2.

Av herr Ekman, Karl Johan, med förslag till ändrad lydelse
av vissa ''paragrafer i riksdagsordningen.

Den av riksdagen senast beslutade författningsreformen lider av eu
väsentlig brist, som kan befaras bliva av ödesdiger betydelse för vårt
lands lugna och tyckliga utveckling, nämligen den, att alltför liten hänsyn
tagits till upprätthållandet av karaktärsskillnaden mellan Första och
Andra kammaren. Hur demokratisk en författning göres, är dock allmänt
erkänt, att då tvåkammarsystem äger rum, den ena kammaren bör
genom en i viss mån högre kompetens och större kontinuitet tillföra
folkrepresentationen en mera besinningstid! mognad och sakkunskap än
som alltid kan vid kamrarnas rekrytex-ande uteslutande genom allmänna
medelbara eller omedelbara val åstadkommas- Tanken på anordnandet
inom Första kammaren av en större eller mindre elitgrupp av representanter
har icke varit främmande för vår demokratis ledande män. Under
rösträttsdebatten i Andra kammaren 1907 uttalade herr Staajf, att
det kan vara förenat med »en viss fördel, att även den stöiu-e industrien,
den högre bildningen och det högre ämbetsmannaståndets administrativa
erfarenhet hava säte och stämma inom lepresentatiouen.» Att
herr Staaff icke var ensam om sin tanke, framgår bland annat av ett
uttalande från annat representativt liberalt håll under samma debatt.
Representanten för Göteborgs stad herr Wijk yttrade nämligen härom:
»Varje utvidgning av valrätten till Andra kammaren tenderar till att
alltmer förvandla denna kammare till en representation för vad man kan
kalla de breda lagren inom vårt folk; och desto angelägnare blir det
att försöka i Första kammaren samla de element, som härigenom torde
komma att uteslutas ur den andra, men som äro av den största betydelse
för att statslivet skall kunna utveckla sig på ett sunt och kraftigt
sätt. Jag menar därmed den historiska traditionens och kontinuitetens,
den högre bildningens, ämbetsmannainsiktens, den högi’e finansiella
och industriella kunskapens representanter och andra flera.»

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 3 samt. 2 käft. (Nr 2.)

Motioner i Första hammaren. Nr 2.

I ett flertal främmande länder har också överhuset fått en sammansättning
som avser befrämjande av större mångsidighet i intressen
än den som med vår enbart kommunala valrättsgrund kan åstadkommas.
En del innehavare av högre värdigheter eller ämbeten pläga vara
självskrivna ledamöter av senaten; andra utses av konungen på livstid,
varvid valet ofta måste ske bland medlemmar av deputeradekammaren,
representanter för vetenskap och undervisning eller andra, som genom
framstående förtjänst gagnat staten; stundom tillsättas vissa medlemmar
genom prästerskapet, akademier och universitet, ekonomiska föreningar,
provinsialförsamlingar och kommunalstyrelser o. s. v.

Svårigheten härvid är emellertid hos oss att finna eu utväg att tillföra
Första kammaren en grupp sådana representanter av på förhand
erkänd högre kvalitet utan att rubba de grunder för kammarens rekrytering
i övrigt, som nyligen beslutats och i vilka för närvarande icke
någon ändring kan ifrågasättas.

Det naturligaste synes då vara att helt enkelt utöka kammarens
ledamotsantal med så många representanter, som för den nya uppgiften
kunna anses behövliga- Bestämmes antalet till tjugu, blir ledamotsantalet
i Första kammaren 170 och i riksdagen i dess helhet 400- Den
nuvarande proportionen mellan kamrarnas ledamöter vid gemensam votering
blir därmed något förskjuten till förmån för Första kammaren,
men denna omständighet torde med hänsyn till den större likhet med
Andra kammaren, som Första kammaren genom den senast beslutade
författningsreformen erhåller, sakna all väsentlig betydelse.

Vad angår sättet för de nya ledamöternas utseende kan tänkas på
dels korporationsval, dels självkomplettering genom val av kammaren
själv eller ock utnämning genom Kungl. Maj:t.

Korporationsvalen äro till sin idé tilltalande och hava flerstädes
utomlands kommit till användning. Men de hava eu dubbel olägenhet.
Dels införes därigenom i de väljande korporationerna ett politiskt element,
som i de flesta fall är och även bör vara för dem främmande,
dels möta i vårt land med dess i formellt hänseende föga utvecklade
korporationsväsende nästan oöverstigliga svårigheter att för vissa allmänna
intressen, som härvid böra vara representerade, finna tillräckligt
fästa och avgränsade valkorporationer; varförutom kan befaras, att med
en fortgående utveckling korporationerna snart nog kunna växia karaktär
och bliva mindre representativa än förut för de intressen, de skulle
företräda.

Ån mera betänklig måste man ställa sig mot tanken på att kammaren
själv skulle fungera såsom valkorporation. Där finnes nämligen

Motioner i Första kammaren, Nr 2.

varken den ingående och omfattande kännedom om de på olika områden
representativa personerna, som bär förutsattes, eller den objektivitet
gent emot politiska partiströmningar, varförutan hela anordningen
förfelar sitt syfte. En dylik anordning skulle dessutom lätt kunna innebära
eu frestelse för de valda att alltför mycket underordna si.g inom
kammaren härskande synpunkter för att ej riskera eu uteslutning vid
eventuellt omval.

Läggos däremot utnämningen i konungens hand, kan man vara
förvissad om, att personvalet i regeln skall bliva synnerligen gott och
att i det stora hela det allmänna riksintresset vid utnämningen skall
behörigen tillgodoses.

Visserligen torde hända, att vid utnämningen av dessa ledamöter
första gången, då^allajpå eu gång tillsättas, en frestelse kan förefinnas
för regeringen att genom utnämningarna skaffa en viss förstärkning åt
de politiska åskådningar, som av den då sittande regeringen företrädas.
Men olägenheten därav är övergående och utjämnas i väsentlig mån
därav, att sedermera, vid inträffande dödsfall eller avsägelser, utnämningarna"
skulle komma att ske successivt allt efter som ledigheter
yppas och sålunda komma att ligga i händerna på växlande regeringar.

Däri ligger otvivelaktigt en ökad garanti för ifrågavarande kammarledamöters
självständighet. Eu annan sådan garanti erbjuder sig i mandatets
längre valpaktighet, vilken även bör vara oberoende av en eventuell
riksdagsupplösning med förordnande om nya val. En mandattid
av 12 år torde måhända med hänsyn till de för riksdagens ledamöter i
övrigt bestämda mandattider vara lämplig.

Étt förslag till grundlagsstadganden i enlighet med nu uttalade
synpunkter fogas såsom bilaga till denna motion, men torde av vederbörande
utskott närmare granskas.

I förhoppning, att utskottet skall kunna finna en formulering, som
kan av riksdagen godkännas, tillåter jag mig alltså yrka,

att Riksdagen ville — utan rubbning i övrigt av
grunderna för Första kammarens sammansättning, sadana
dessa numera blivit genom den nya författningsreformen
gestaltade — för sin del antaga till vidare
grundlagsenlig behandling bestämmelser, som vederbörande
utskott torde närmare formulera, av innehåll
att Första kammarens ledamotsantal ökas från 150
till 170 samt att de sålunda nytillkomna 20 ledamöterna
utses av Kungl. Maj:t bland kunniga, erfarna,

Motioner i Första kammaren, Nr 2.

redliga och allmänt aktade män eller kvinnor, som
minst tio år varit verksamma i det allmännas tjänst
såsom innehavare av tjänstebefattning eller förtroendeuppdrag
inom stat, kyrka eller kommun och i övrigt
äro till kammaren valbara, sålunda att två representanter
utses för universitet, akademier och högskolor,
två för svenska kyrkans prästerskap, två för de
allmänna läroverken och folkskolorna, två för rikets
domstolar, två för förvaltande verk och myndigheter,
två för rikets försvarsväsende, två för näringsgrenar
tillhörande industri och hantverk, två för näringsgrenar
tillhörande handel, sjöfart och samfärdsel, två för
det större och mindre jordbruket samt därmed likställda
näringsfång och två för samhällsgynnande
verksamhet i övrigt.

Stockholm den 12 januari 1920.

K. J. Ekman,

Jönköping.

Bilaga.

Förslag

till

ändrad lydelse av nedan angivna §§ i riksdagsordningen

§ 3.

Riksdagsmännen,, med undantag av de tjugu ledamöter av första
kammaren, om vilka i § 6 mom. 1 här nedan sägs, utses till båda kamrarna
genom val för viss tid; dock äger---'' — (lika med nuvarande
lydelse)----dem.

Motioner i Första kammaren, Nr <t

§ 6.

1. Första kammaren skall bestå av etthundrasjuttio ledamöter.

Tjugu av dessa ledamöter utses av Konungen bland kunniga, erfarna,
redliga och allmänt aktade män eller kvinnor, som minst tio år
varit verksamma i det allmännas tjänst såsom innehavare av tjänstebefattning
eller förtroendeuppdrag inom stat, kyrka eller kommun och i
övrigt äro till kammaren valbara, sålunda att två ledamöter utses för
universitet, akademier och högskolor, två för svenska kyrkans prästerskap,
två för de allmänna läroverken och folkskolorna, två för rikets
domstolar, två för förvaltande verk och myndigheter, två för rikets försvarsväsende,
två för näringsgrenar tillhörande industri och hantverk,
två för näringsgrenar tillhörande handel, sjöfart och samfärdsel, två för
det större och mindre jordbruket samt därmed likställda näringsfång
och två för samhällsgagnande verksamhet i övrigt. En var av dessa
ledamöter äger, oavsett om Konungen förordnar om nya val till kammaren,
med befattningen fortfara intill utgången av tolfte kalenderåret
efter det under vilket han blivit utsedd.

Återstående etthundrafemtio ledamöter väljas av landstingens ledamöter
och särskilt utsedda elektorer för de städer, som ej deltaga i
landsting. Valet gäller för eu tid av åtta år, räknade från januari månads
början året näst efter det, under vilket valet skett — — — —.

§ 10.

För en var, som blivit till ledamot i Första kammaren vald, skall

§ 12.

Varje ledamot---— arvodet.

Vill ledamot av kammaren befattningen sig avsäga, äger han det
göra, om han blivit av Konungen utsedd, hos Konungen, men eljest,
vid valtillfället eller sedermera mellan riksdagar, hos Konungens befallningshavande.

§ 27.

Därest — — — — anmälan.

Mottager riksdagsman, som blivit av Konungen utsedd till ledamot
av Första kammaren, val till denna eller till Andra kammaren, frånträder
han det honom av Konungen förlänade riksdagsmannauppdraget.

Motioner i Första kammaren, Nr 2.

§ 28.

1. Hos Konungen — — — — innan nästa riksdag genom val
fyllas — — — — ställe.

2. Om — — — — genom vald ledamots avgång--— — -

fyllande.

§ 29.

Medan riksdag samlad är, må ej vald riksdagsman —- — — —
sig avsäga.

§ 32.

1. Innan — — — — för riksdagens valda ledamöter utfärdade

fullmakten — — — verkställas.

2. Vardera--— — förklarad.

Stockholm, Bokför!.-A.-B. Tidens tryckeri 1920.