Motioner i Första kammaren, nr 287

Motion 1952:287 Första kammaren

2

Motioner i Första kammaren, nr 287.

Nr 287.

Av herr Hedenby, om ersättning till chauffören C. V. Bengtsson i anledning
av olycksfall i arbete.

Chauffören Carl Verner Bengtsson, Göteborg, född 1896 och sedan 1924
anställd vid Göteborgs Trafik Aktiebolag, fick den 29 februari 1948 under
framförande av omnibus en chock, då en framförvarande omnibus företog
ett tvärt stopp och Bengtsson befarade en kollision, vilken han lyckades
avvärja.

Bengtsson hade den 8 mars 1948 i anledning av chocken avbrutit arbetet
och sökt läkare samt den 2—11 juni 1948 vårdats på lasarett under diagnos:
”tillstånd efter hjärtpropp. Svaghet i hjärtmuskulaturen med måttlig vänsterförstoring”.
Bengtsson hade vårdats av läkare vid upprepade tillfällen
sedan 1939 för diverse neurasteniska besvär, speciellt under gengasperioden.

Enligt lasarettsjournalen hade Bengtsson på hemvägen efter chocken nästan
dagligen känt krampartad smärta i hjärttrakten, varför han efter en
vecka sökt läkare. Han hade tidigare haft liknande känningar fastän lindrigare.

Efter anmälan till riksförsäkringsanstalten om olycksfall i arbete yttrade
sig riksförsäkringsanstaltens läkare professor Nordenson sålunda: Chocken
vid olycksfallet vore fullt tillräcklig som utlösande moment för hjärtproppen.
Bengtsson hade dock med säkerhet en fibrös hjärtmuskelinflammation
av förhistorien att döma, varför man är tveksam beträffande tillstyrkan
av ersättning.

Riksförsäkringsanstalten beslöt (5 november 1948) att ersättning ej
skulle utgå, då hjärtbesvären ej kunde anses förorsakade av olycksfall.

Bengtsson anförde besvär hos försäkringsrådet, däri han anförde, att han
alltsedan den 2 juni 1948 varit oförmögen till arbete.

Försäkringsrådets sakkunnige professor Kristenson anförde i utlåtande
den 4 april 1949: Bengtsson som enligt uppgift en tid haft tecken till angina
pectoris (anfallsvis uppträdande smärtor i hjärttrakten) får i samband med
en psykisk påfrestning den 29 februari 1948 symtom av hjärtpropp. Dylik
hade väl i alla händelser förr eller senare uppträtt, men man kan icke
komma ifrån att den psykiska skadan i detta fall varit den direkt utlösande
faktorn till hjärtproppen. Huruvida olycksfall i lagens mening förelåge
syntes vara en tolkningsfråga.

Försäkringsrådet beslöt den 10 juni 1949 i plenum att ej göra ändring i
riksförsäkringsanstaltens beslut.

Motioner i Första kammaren, nr 287.

3

Tillämpningen av lagarna om ersättning för olycksfall i arbete har som
bekant ofta medfört resultat, vilka för många tett sig orättfärdiga.

I föreliggande fall äro väl de medicinskt sakkunniga de enda, vilka kunna
avgöra om Bengtssons nuvarande invaliditet uppstått på grund av sjukdom
eller om chocken vid olyckstillbudet den 29 februari 1948 varit i så hög
grad bidragande till nuvarande sjukdomstillstånd, att fallet kan hänföras
till olycksfall.

Inför detta bedömande äro båda de medicinskt sakkunniga tveksamma.
Ingen av dem utesluter, att fallet skulle kunna betraktas såsom olycksfall.

Bengtsson lever i knappa ekonomiska förhållanden.

Under hänvisning till det ovan anförda tillåter jag mig hemställa,

att riksdagen måtte besluta att av under femte huvudtiteln
uppfört förslagsanslag till chauffören Carl Verner Bengtsson
utbetalas ersättning med belopp som skulle ha utgått därest
Bengtssons invaliditet av riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet
ansetts ha uppkommit genom olycksfall i arbete.

Stockholm den 26 januari 1952.

Erik Hedenby.