Motioner i Första kammaren, Nr 27 (Motion 1923:27 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 27.

Nr 27.

Av herr Petrén, Alfred, angående ändring i staten för uppfostringsanstalten
för sinnesslöa gossar å Salbohed m. m.

Då 1921 års riksdag beviljade anslag till anordnande av en uppfostringsanstalt
för vanartade sinnesslöa gossar å Salbohed, fastställdes
följande avlöningsstat för anstalten för år 1922:

- —		Lön		Tjänst- görings- pen- ningar
	Oredu- cerat belopp	Pensions-avgift mot-svarande belopp	Kedu- cerat belopp	Summa
	2,300	100	2,200	1,200	3,400	Efter 5 år kan lönen höjas med 400 kronor, efter 10 år med ytterligare 400 kro-nor och efter 15 år med än ytterligare 400 kronor.

	1,600	50	1,550	1,000	2,550	Efter 5 år kan lönen höjas med 300 kronor, efter 10 år med ytterligare 300 kro-nor och efter 15 år med . än ytterligare 300 kronor.

	1,000 1,000	25	975	500	1,475\	(Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 100 kronor och efter I 10 år med ytterligare 100 ( kronor.
1 » ............	25	975	500	1,475/

	600	25	575		575	Efter 5 år kan lönen höjas med 50 kronor och efter 10 år med ytterligaré 50
			•	kronor. Därjämte fri kost och tvätt samt möblerad bostad.
Till vikariatsersättnin-gar och extra personal samt tjänstepersonal... Summa kronor					2,550
	— •	1 -lJ	—	12,025

amtliga befattningshavare erhålla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) samt, om elektriskt
ljus införts, fri belysning. Huggning och sugning av bränsle ävensom armatur och lampor för elektrisk

belysning bekostas dock av befattningshavaren. . , , , ...

2. Husmodern äger under semester rätt till kontant ersättning for kost med det belopp for var

dag, vartill kosthåUet för henne beräknats. ...... . ... ....

3 Därest föreståndare eller lärare äger delaktighet i statsunderstödd pensionsanstalt hojes av -

löningen med det mot pensionsavgift svarande belopp.

Bihang till riksdagens protokoll 1923. 3 saml. 12 käft. (Nr 27 29.)

2 Motioner i Första kammaren, Nr 27.

Uti den vid nämnda riksdag fastställda staten för anstaltens driftkostnader
i övrigt räknades med 30 elever. Anstalten öppnades först
i slutet av november 1922, men redan uppgår det sammanlagda antalet
intagna och anmälda, som enligt reglementet äro berättigade till inträde,
i det närmaste till nämnda siffra. Antalet intagna är nämligen nu 15,
medan antalet till inträde berättigade anmälda uppgår till 14. Enligt
vad jag vid besök å anstalten inhämtat, har anstaltsledningen emellertid
funnit det vara omöjligt att mottaga alla dessa exspektanter förrän antalet
arbetsledare blivit ökat. Det har nämligen visat sig, att man icke
kan hava alltför stora arbetslag, när fråga är om vanartade sinnesslöa.
I övrigt är behovet av ökning i arbetsledarnas antal i och för sig av
behovet påkallat, enär deras tjänstgörings- och vakttid under nuvarande
förhållanden blir alldeles orimligt lång. Till belysande av detta förhållande
må bär återgivas en från de två nuvarande arbetsledarna till anstaltens
styrelse ingiven skrivelse, vilken har följande lydelse:

»Till styrelsen för statens uppfostringsanstalt, Salbohed.

Undertecknade anhålla vördsamt, att den tjänstgöring, vi för närvarande äro
ålagda, i någon män lättas.

Arbetstiden för den icke vakthavande är tillräckligt lång med ett så tröttande
arbete i 10 timmar för dag. Detta anse vi oss dock kunna utföra, varför det ej
är i arbetstiden utan den vakttjänst, vi därutöver äro ålagda, som vi anhålla om
lättnad.

Det åligger den vakthavande att klockan 7 på morgonen övertaga vakten
och det därmed sammanhängande arbetet, vilket sedan fortsätter till klockan 9 e. m.
med uppehåll vid måltiderna endast så lång tid, som därtill är nödvändig. Därtill
kommer, att vi vid helgerna skola varannan dag vara bundna av tjänsten, eller om
den ene skall kunna få någon ledighet, den andre då måste åtaga sig ovannämnda
långa tjänstgöring två eller tre dagar i följd. Även beträffande de två fridagar i
månaden vi erhålla, är det svårt att ordna med, så att den vakthavande ej pålägges
ännu större arbetsbörda under dessa dagar.

I betraktande av detta anhålla vi att en manlig arbetsledare för de inre
göromålen anställes i stället för att dessa nu skola utföras under ledning av kvinnlig
personal, vilket inverkar mycket menligt på gossarnas lydnad och respekt för arbetsledarna,
samtidigt som det är den kvinnliga personalen svårt att leda sådant arbete
som smörjning av skodonen, inforsling av koks och ved samt skötsel av värmepannorna,
vilka nu få vara utan tillsyn halva dagarna, så att, om man fyller dem med
större mängd koks, de utveckla för hög värme eller i motsatt fall slockna.

Skulle det ej vara styrelsen möjligt att anställa någon mera arbetsledare —
fast eller tillfällig — hoppas vi dock få lättnad i den nu alltför uppslitande vakttjänsten,
som ser oss för tröttande ut att än i 6 månader — kanske längre — få
ensamma bära.

Salbohed den 16 december 1922.

Karl Hellman. Carl G. Cederlund.

Arbetsledare. Arbetsledare.»

Motioner i Första kammaren, iVr 27.

Då man icke gärna kan ålägga nattvakten mer än 10 timmars
tjänstgöringstid (9 e. in.—7 1''. m.), men vanartade sinnesslöa gossar
måste hava oavbruten tillsyn dygnet om, blir det icke möjligt att
genomföra den begärda lättnaden i vakttjänstgöringen, förr än arbetsledarnas
antal blivit ökat.

Då Kungl. Maj:t nu föreslagit att den hittills fastställda avlöningsstaten
skulle gälla oförändrad även för nästa budgetår (5:te huvudtiteln,
sid. 208—215), skulle en anslutning från riksdagens sida till denna uppfattning
alltså innebära, att det i ovan återgivna skrivelse anförda missförhållandet
i varje fall icke skulle kunna bli avhjälpt före den 1 juli
1924(1). Man kan väl ändock icke gärna låta det fortgå så länge, att
en familjefader — båda arbetsledarna äro gifta — skall varannan dag
hava en tjänstgöringstid av 14 timmar (7 f. m.—9 e. m.). En ökning
av arbetsledarnas antal torde sålunda vara oundviklig. Som ovan framhållits
är anställandet av en tredje arbetsledare även förutsättningen
för att alla anmälda skola kunna mottagas. Framför allt är det fullkomligt
uteslutet, att några vanartade epileptiska barn, varav ett flertal
äro anmälda, skola kunna mottagas utan ökning av arbetsledarnas antal,
då sådana barn äro i behov av särskilt noggrann tillsyn.

Vad beträffar Kungl. Maj:ts förslag till omkostnadsstat för anstalten
under nästa budgetår räknas däri — som ovan nämnts — med 30 elever
liksom uti nu gällande stat. En väsentlig ökning av anstaltens beläggning
är emellertid nödvändig, därest densamma under det kommande
budgetåret skall kunna bli till det gagn, som med densamma åsyftats.
Som bekant är ju anstaltens uppgift att mottaga sådana å de statsunderstödda
sinnesslö- och epileptikerskolorna intagna gossar, som å
dessa visat sig olämpliga för samlivet eller i deltagandet av arbetet
därstädes, och vilkas utskrivning från nämnda anstalter utgör ett villkor
för statsbidrags utgående till dem (kungl. kungörelse den 24 okt. 1919,
sv. författningssamling nr 659). Före tillkomsten av statens sinnesslöskolor
stod i regel ingen annan utväg öppen än att hemsända dessa
de mest svårskötta bland de sinnesslöa och epileptiska barnen — något
som helt naturligt beredde de kommunala myndigheter, som därvid
blevo nödsakade att omhändertaga dem, mycket stora svårigheter. Då
det sammanlagda antalet av å Salbohedsanstalten intagna och till inträde
berättigade anmälda — såsom ovan nämnts — redan nu i det närmaste
uppgår till det i Kungl. Maj:ts förslag till omkostnadsstat upptagna
elevantalet, så skulle ju, om ej detta kunde väsentligen överskridas,
följden bliva den, att de gossar, som under nästa budgetår komma att
behöva, såsom för samlivet olämpliga, utskrivas från de statsunder -

Motioner i Första kammaren, Nr 27.

stödda sinnesslö- och epileptikerskolorna, måste — i likhet med vad
förut varit brukligt — hemsändas till sina kommuner. En sådan åtgärd
synes mig dock något avita, då den anstalt, som är anordnad för att
kunna befria kommunerna från omsorgen om de vanartade sinnesslöa
och epileptiska gossarna, ännu ha många platser lediga. Båda de två
för elever avsedda byggnaderna beräknas nämligen rymma tillsammantagna
55 platser och enbart den barackbyggnad, som hittills är tagen
i anspråk för eleverna, och vilken ju måste i sin helhet uppvärmas,
rymmer över ett 40-tal platser. Att det före den 30 juni 1924, då
nästa budgetår utgår, kommer att ingå ytterligare minst ett 10-tal anmälningar
till denna anstalt, är ställt utom allt tvivel.

Av det nu anförda torde tydligt framgå, att om Salbohedsanstalten
under nästa budgetår skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin
uppgift, måste den hava möjlighet att kunna mottaga minst ett 40-tal
elever. Enligt anstaltsledningens bestämda uppfattning låter detta sig
icke göra, med mindre 4 arbetsledare anställas, nämligen tre för arbetet
utomhus och å verkstäderna samt en för tillsyn av sådana epileptiska
eller starkt rymningsbegärliga elever, som endast kunna sysselsättas
inom baracken (med handaslöjd av ena eller andra slaget). Med detta
antal arbetsledare torde emellertid 40-talet elever, därest så skulle visa
sig behövligt, kunna överskridas.

För en sådan ökning i elevernas antal torde icke behövas någon
ytterligare lärarkraft, då många av de intagna överskridit den egentliga
skolåldern, varför två skolklasser alltjämt torde bli tillräckliga. För att
föreståndaren emellertid skall få tid till den undervisning, som i så fall
måste påläggas honom, därest elevantalet överskrider 30-talet, torde det
dock bli nödvändigt, att — såsom skolöverstyrelsen uti sitt yttrande i
frågan föreslog — ett särskilt belopp å 700 kronor beräknades för att
möjliggöra befrielse för föreståndaren från skyldigheten att föra anstaltens
räkenskaper. Någon ökning uti antalet kvinnlig ekonomipersonal
torde däremot icke bli behövlig, därest elevantalet går upp till 40-talet
eller därutöver, då för uppgiften lämpade elever kunna biträda med
handräckning åt kökspersonalen, diskning in. m.

Nu inser jag alltför väl, att det under nuvarande finansiella
situation icke går för sig att föreslå höjning av en utgiftsstat utan att
inkomststaten ävenledes ökas. En mindre allmän höjning av elevavgiften,
som vid denna anstalt bestämts till 365 kronor för år, synes mig emellertid
kunna ha fog för sig. Visserligen är det i och för sig önskligt att
avgifterna å statens anstalter hållas så låga som möjligt, men i själva
verket överstiga avgifterna vid övriga statens anstalter inom sinnessjuk -

Motioner i Första kammaren, Nr 27. 5

och abnormvården nämnda belopp. Vid hospitalen är avgiften sålunda
1 krona 10 öre per dag (vilket dock är 40 öre mindre än föregående
år) och vid blindanstalterna, inklusive anstalten för blinda med komplicerat
lyte (av vilka det stora flertalet äro sinnesslöa) är årsavgiften
400 kronor. Det synes mig rimligt, att avgiften vid Salbohedsanstalten
för de vanartade sinnesslöa barn, som icke äro fallandesjuka, liöjes till
samma belopp. Vad åter beträffar de vanartade epileptiska barnen,
synes mig goda skäl tala för att avgiften för dem sättes avsevärt högre,
då de kräva vida mera tillsyn och många av dem på grund av sin
sjukdom ofta icke kunna tagas med i arbete utomhus eller på verkstäderna,
varför mottagandet av epileptiska barn med nödvändighet
kräver, att en arbetsledare ständigt finnes uti själva anstaltsbyggnaden
för dessa barns sysselsättning inom denna. Då nu årsavgiften vid
epileptikeranstalterna (till vilka statsbidraget hittills utgått med 500
kronor per år och elev) är 1,000 kronor per elev, synes det mig att
elevavgiften för å Salbohedsanstalten intagna epileptiska barn utan olägenhet
sättes till det dubbla mot den i det föregående föreslagna avgiften
för övriga därstädes intagna barn eller till 800 kronor, ''fy givet är
att detta belopp gärna erlägges för en elev, vilken såsom vanartad måste
utskrivas från epileptikeranstalt, där än högre avgift erlagts, blott anstalts-*
plats kan beredas honom, så att han ej blir hemsänd till kommunen.
Ute i bygderna saknas nämligen helt naturligt möjlighet att på lämpligt
sätt omhändertaga dylika svårskötta abnorma.

I anslutning till det ovan anförda får jag sålunda påyrka, att den
av Kungl. Maj:t föreslagna avlöning sstaten för Salbohedsanstalten ökas
med 2 arbetsledare, vardera med en begynnelselön av 1,475 kronor, samt
med ett anslag å 700 kronor till räkenskapernas förande, varigenom
denna stat kommer att sluta å (12,025 + 3,650=) 15,675 kronor. Emellertid
borde lämpligen föreskrivas, att sistnämnda anslag finge tagas i
anspråk först sedan anstalten nått en viss beläggningssiffra, exempelvis
30, och att vidare den tredje arbetsledaren finge anställas först sedan
elevantalet överskridit 20-talet och den fjärde icke förr än detsamma
överskridit 30-talet.

I fråga om omkostnadsstaten föreslås, att däri räknas med 40 elever.
Då detta antal, som nämnts, r}Tmmes uti den byggnad, som hittills
tagits i anspråk för eleverna, så medför denna ökning av elevantalet
icke någon ökning i utgifterna för värme och lyse. Aven åtskilliga
andra utgifter såsom för fastighetens underhåll, onera, m. in. beröras
icke heller av beläggningens storlek. De enda poster uti Kungl. Maj:ts
förslag till omkostnadsstat, som kräva ökning genom ett större elev -

Motioner i Första kammaren, Nr 27.

antal, äro: kosthåll (med 1 krona 10 öre per dag och elev), beklädnad
och sängkläder (med 125 kronor per år och elev) samt tvätt och renhållning
(med 40 kronor per år och elev). En omkostnadsstat, som räknar
med 40 elever, skulle sålunda komma att sluta å (36,450 + 5,665 =)
42,115 kronor.

I detta sammanhang må även erinras därom, att kostnaden per elev
blir icke så litet minskad genom beläggningens höjande till 40. Enligt
Kungl. Maj:ts förslag till utgiftsstat för 30 elever blir årskostnaden för

varje elev

48,475 =

615 kronor 83 öre.

Med den här föreslagna utgifts -

staten för 40 elever blir däremot årskostnaden per elev allenast

57,790

= 1,444 kronor 75 öre.

Vad inkomsterna beträffar, skulle dessa, med de av mig föreslagna
avgifterna och om man räknar med 30 icke-epileptiska sinnesslöa och
10 fallandesjuka, under budgetåret komma att uppgå till 30 x 400 —
= 12,000 kronor + 10 x 800 = 8,000 kronor, summa 20,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att riksdagen,
med fastställande av här ovan föreslagen avlöningsstat och omkostnadsstat
samt avgiftsstorlek, måtte för budgetåret 1923—1924 bevilja

dels till avlöningar och vikariatsersättningar, m. m.
åt befattningshavare vid statens uppfostringsanstalt för
sinnesslöa gossar ett extra anslag av kronor högst, 15,675
(i stället för av Kungl. Maj:t begärda 12,025),

dels ock till bidrag till driftkostnader i övrigt vid
samma anstalt ett extra förslagsanslag av kronor 22,115
(i stället för av Kungl. Maj:t begärda 25,500).

Stockholm den 19 januari 1923.

Alfred Petrén.