Motioner i Första kammaren, nr 279

Motion 1945:279 Första kammaren

8

Motioner i Första kammaren, nr 279.

Nr 279.

Av hen- Englund, om utredning angående vissa ändringar i universitetens
och högskolornas organisation och arbetssätt.

Universitet och högskolor utöva ett stort inflytande på ett folks liv. De
värderingar och intresseriktningar, som komma till uttryck i universitetens
forskning och undervisning, utgöra mäktiga om också ingalunda ensamma
orsaksfaktorer bakom utformningen av de folkliga värderingarna och intresseriktningarna.
Endast till en mindre del är detta inflytande direkt. Vidd
och styrka får det först genom förmedling av de lägre undervisningsanstalternas
lärare och de stora tidningarnas medarbetare.

Med hänsyn härtill hade det varit naturligt, om statsmakterna hade ägnat
stor uppmärksamhet åt principiella spörsmål om universitetens målsättning,
organisation och arbetssätt. Det har emellertid knappast varit fallet. Under
det att de lägre undervisningsanstalterna under innevarande sekel upprepade
gånger varit föremål för ingående granskning, ägnade sig universitetsberedningen
år 1937 väsentligen åt justeringar av detaljer.

Denna återhållsanmhet är till en del förklarlig. Vidsträckta delar av nutida
vetenskap, exempelvis matematik, modern fysik och fysiologi, äro endast
tillgängliga för ett fåtal specialister, av vilka det övervägande flertalet
befinner sig inom universitetslärarnas egen krets. Personer utanför denna
krets sakna på det hela taget möjlighet att bedöma inriktningen av forskning
och undervisning inom dessa discipliner. Avgörandet måste i sådana fall
överlämnas åt universitetsmännen själva. På de områden, där specialiseringen
är mindre eller obetydlig — och dit höra de flesta humanistiska
eller samhällsvetenskapliga discipliner — är läget emellertid ett annat. Kunskapsstoffet
är där relativt lätt tillgängligt för en tämligen vid krets av
medborgare, och forskning, likvärdig med universitetens, drives i vissa fall
av ämbetsverk, statliga utredningar eller från staten fristående företag eller
sammanslutningar. Det finns därför inom dessa discipliner utrymme för en
tämligen bred och i viss mån sakkunnig medborgaropinion utanför universitetslärarnas
egen krets.

En opinion av detta slag, som på senare tid blivit allt bestämdare, förmenar,
att universiteten icke visat erforderlig förmåga att av eget initiativ vidtaga
erforderliga reformer inom denna del av sitt arbetsfält. Den grundläggande
anmärkningen är därvid, att universiteten icke ge tillräckligt utrymme
åt studiet av det nutida samhället. De nutida svenska folkrörelserna
började med sin bristfälliga insikt om den sociala lagbundenheten med enkla
paroller, som erfarenheten oft^ underkände. Denna lagbundenhet var för

Motioner i Första kammaren, nr 279.

9

komplicerad för att medge sådana enkla lösningar; de i olika fall effektiva
greppen kunde fastställas först efter ett ingående socialt forskningsarbete.
Hittills har man emellertid i detta hänseende endast kunnat räkna på
ringa bistånd av universiteten. Den forskning, som varit erforderlig, har
fått utföras av tillfälliga offentliga utredningar eller av folkrörelserna själva.
Ett resultat, som tillkommer i denna ordning, har emellertid, även i det
fall att det är vetenskapligt jämbördigt, icke samma opinionsbildande värde.
Det beaktas sällan i universitetsundervisningen och har därför icke förmånen
av den fortsatta spridning över läroverk och stora tidningar, som kommer
det i universitetsundervisningen meddelade stoffet till del.

Detta krav på en förskjutning av forsknings- och undervisningsobjekt har
vunnit stöd av framsynta män inom universitetsmännens egen krets och av
en bred studentopinion.

Under senare år har emellertid kritiken riktats icke endast mot ämnesvalet
utan i växande omfattning också mot undervisningsformerna.

Det synes därför finnas fog för riksdagen att inrikta en del av sitt pedagogiska
reformintresse på universitet och högskolor. En särskild utredning
om universitetens arbetsuppgifter, organisation och arbetsformer torde sålunda
vara påkallad.

Några av de frågeställningar, som vid en dylik utredning kunna väntas
bli aktuella, äro följande.

1. Målsättningen för arbetet vid universitet och högskolor.

Det första betänkandet från 1940 års skolutredning har fått den pregnanta
titeln: Skolan i samhällets tjänst. Dess författare ha därmed och i
sin motivering velat betona, att skolan icke väljer sina uppgifter efter eget
gottfinnande utan har att anpassa sin verksamhet efter samhällets behov.
Hur skiljaktiga högskolornas uppgifter än må vara från de lägre undervisningsanstalternas,
måste detsamma gälla också för dem. Detta har principiellt
ganska vittgående konsekvenser. Den filosofiska fakulteten definierades
en gång i Tyskland som den fakultet, som i motsats till de tre övriga
icke bedrev nyttoforskning, utan forskning för forskningens egen skull.
Många akademiska lärare torde alltjämt vid utformningen av sitt arbete
hävda sin rätt att på detta sätt välja sina forskningsobjekt uteslutande med
ledning av sitt vetenskapliga kuriositetsintresse. Det kan ifrågasättas, om
det nutida samhället kan godtaga den ståndpunkten. En helt annan omständighet
är det, att den framgångsrika forskningen icke kan nöja sig med
ett studium av de mest närliggande sammanhangen utan måste inrikta sig
på utforskning av sammanhang långt bakom det, som är föremål för det
direkta intresset. Vissa slag av grundforskning ha med andra ord visat sig
ha utpräglad karaktär av nyttoforskning.

2. Ämnesval.

Denna målsättning måste komma att utöva ett stort inflytande på ämnesvalet.
Folkrikare länder än Sverige ha vid sina universitet lärarbefattningar

10

Motioner i Första kammaren, nr 279.

i ett stort antal ämnen, som icke äro företrädda vid svenska universitet och
högskolor. Inte ens i sådana länder har man emellertid trygghet för att alla
för det sociala framsteget betydelsefulla forskningsuppgifter bli företrädda.
Ett litet land som Sverige måste stanna vid ett avsevärt lägre antal. Valet
av nya ämnen måste emellertid därvid bli så mycket omsorgsfullare. Som ett
exempel på disproportionerna inom den nuvarande svenska högskoleorganisationen
med hänsyn till det aktuella forsknings- och undervisningsbehovet
må erinras om att landets högskolor för närvarande äga fem professurer i
konsthistoria — av vilka visserligen tre äro donationsprofessurer — med ett
mycket litet antal examinander, men samtidigt helt saknar lärostol i sociologi.

Denna målsättning torde i viss mån komma att prägla inte bara läroämnen
utan också examenskombinationerna. Ett särskilt aktuellt spörsmål inom
detta område är frågan om en sådan förändring av de juridiska examinas
natur, att landets jurister gå till sin gärning med tillräcklig kännedom om det
samhälle, i vilken rättsordningen är en visserligen viktig, men dock bara en
av faktorerna.

3. Bredd eller koncentration1?

Olika länder förete avsevärda olikheter i fråga om valet mellan de två
alternativ vid fordringarnas utformning, som kunna anges genom motsatsparen
bredd—koncentration, allmänbildning—specialisering och i nära anslutning
till detta lärdom—vetenskaplig färdighet. Den senaste förändringen
av examensfordringarna i Sverige innebär en koncentration, i åtskilliga länder
har emellertid koncentrationen drivits avsevärt längre.

i. Huvudämne och förberedande ämnen.

En betydelsefull detalj inom den föregående frågeställningen är förhållandet
mellan det valda huvudämnet och de discipliner, som utarbeta dess grundbegrepp
eller som tillhandahålla oundgängliga hjälpmedel vid dess behandling.
Tidigare försökte man i Sverige att tillgodose behovet av nödiga insikter
i det förra hänseendet genom föreskrift om vissa preliminärexamina med
filosofi som viktig beståndsdel. Dessa examina ha emellertid avskaffats. Kravet
på sådan insikt upprätthålles däremot alltjämt i några av de stora kulturländerna.
Det kan ifrågasättas, huruvida inte detta svenska undanskjutande
av grundläggande discipliner varit förhastat. En omprövning synes
därför böra ske, i vilken mån insikter i sådana grundläggande ämnen som
modern relationslogik, matematik, statistisk metod, psykologi, värdelära och
allmän sociologi böra ingå som obligatorisk beståndsdel i examina, som avse
vissa mera speciella discipliner. Detta skulle komma att innebära, att medan
man för närvarande inom den filosofiska fakulteten arbetar med sådana
horisontala ämnesgrupper som nordiska språk, historia, litteraturhistoria,
eller geografi, botanik, zoologi man framgent skulle komma att arbeta med
sådana vertikala grupper som statistisk metod, allmän sociologi, historia,
eller matematik, kemi, botanik.

Motioner i Första kammaren, nr 279.

11

5. Undervisnings- och examensmetoder. Lärarantat.

Stor meningsskiljaktighet har rått och råder om den rätta avvägningen av
de olika undervisningsmedel, föreläsning, lärobok, kompendium, handbok,
seminarium, individualiserad undervisning och bibliotekstjänst, mot varandra.
I fråga om examina har det skriftliga provet ställts mot det muntliga,
kunskapsfrågan mot omdömesfrågan, den enskilda examinatorn mot examenskommissionen.
Vilka val som därvid än kunna komma att träffas torde
en avsevärd utvidgning av högskolornas lärarantal, framför allt i lägre grader,
bliva erforderlig.

Utredningen torde, som framgår av det föregående, väsentligen böra inriktas
på förhållandena inom den filosofiska fakultetens humanistiska avdelning
och inom den juridiska fakulteten. Det ligger vikt på att utredningsorganet
får en allsidig sammansättning. I detsamma torde förutom universitetslärare
av olika grader böra ingå personer som efter universitetsstudier
från positioner utanför universitetet förvärvat göda möjligheter att bedöma
universitetens roll i nutida samhällsliv, och personer, som i annan ordning
förvärvat en bildning och samhällelig insikt, som ger dem möjlighet att
från andra sidor bedöma denna roll.

Med stöd av vad som sålunda anförts får jag föreslå,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning
rörande de ändringar i de svenska universitetens och
högskolornas organisation och arbetssätt, som kunna finnas
erforderliga för att göra dessa mera skickade att fylla sin
betydelsefulla uppgift i det svenska samhällets tjänst.

Stockholm den 23 januari 1945.

Erik Englund.