Motioner i Första kammaren, Nr 270 (Motion 1937:270 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 270.

Nr 270.

Av herr Karlsson, Oscar Gottfrid, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående försäljning
av rusdrycker m. m.

I 5 kap. 3 § av förslaget till rusdrycksförordning finnes stadgat, att vid offentliga
skådespel, varieté eller cirkusföreställning eller, med undantag av konsert,
annan föreställning till vilken allmänheten har tillträde må ej utskänkning
ske utan länsstyrelsens, efter magistraternas eller kommunalnämndernas
hörande, givna medgivande. För Stockholm gälla motsvarande regler.
I slutet av paragrafen förekommer emellertid följande bestämmelse: »Vad
nu är sagt skall gälla jämväl beträffande offentlig danstillställning d lokal,
som ej huvudsakligen år avsedd för restaurangrörelse.»

Innebörden av denna sista sats är, att en med spriträttigheter utrustad
restaurang kan i sina matsalar anordna offentlig dans och i samband därmed
servera rusdrycker. Detta kan ske i den omfattning, som vederbörande
må finna med sin fördel förenligt. Dylika tillställningar torde tvivelsutan
i stor utsträckning frekventeras av ungdom, som önska tillfredsställa sitt
dansbehov. Att spritdrycker beställas och förtäras torde ej sällan betraktas
som en pålaga, som de besökande måste underkasta sig för att källarmästaren
skall erhålla tillräcklig vinst på tillställningen. Frånsett att ungdomens
utgifter för ett i och för sig oskyldigt nöje därigenom bliva oskäligt höga,
torde dock upprepade besök av sådana danstillställningar komma att medföra,
att en spritförtäring, som i början säkerligen kunnat avvaras och mera
varit betraktad som ett konventionellt tvång, blir en vana, som sätter dansen
i andra rummet. Effekten har då blivit att den besökande erhållit alkoholvanor,
som måhända bliva bestående.

Örn man därtill lägger, att dylika danstillställningar ej sällan frekventeras
av vissa tvivelaktiga element, är det uppenbart att spritförtäring i sådant
sammanhang är en högst betänklig historia. Ingen skall hemfalla åt den
övertron, att restaurangdansens försvinnande skall i någon avsevärd grad
förbättra det sedliga tillståndet i landet, men detta får självfallet ej försvara
att man försummar att även på ett begränsat område utnyttja möjligheterna
att vinna förbättringar. Nu kommer till äventyrs att invändas, att om
det ej dansas på restauranger så öppnas danspalats, dit samma publik kommer,
och där tillståndet då ej blir bättre. Därtill är blott att påpeka, att
denna motion ej riktar sig mot dansen i och för sig, utan mot dans i förening
med så gott som obligatorisk spritförtäring. Och skulle det brista i
ordning och tukt vid de danspalats, som skola övertaga den uteblivna restaurangdansen,
så torde myndigheterna ej sakna medel att komma tillrätta med
denna sak.

Motioner i Första kammaren, Nr 270.

Vidare kan det ifrågasättas om överhuvud taget i en lokal, som skall användas
till servering av mat, dans skall förekomma. De rent hygieniska
vådorna av att tillåta offentlig dans i en lokal, som efter några få timmars
måhända otillfredsställande utvädring och rengöring skall apteras till matsal,
ligger i öppen dag. Det är till sist omöjligt att upptäcka, att det föreligger
något som helst behov, örn man bortser från företagets egen högst
problematiska vinst, av att dans blir tillåten på restauranger. Olägenheterna
för att ej säga vådorna av restaurangdansen ligga däremot i öppen dag.
Det skulle därför vara högst beklagligt, örn riksdagen nu läte tillfället gå
sig ur händerna att åstadkomma effektivare bestämmelser på detta område.

På grund av vad sålunda blivit anfört får jag hemställa,

att riksdagen måtte besluta att § 3 5 kap. i förslaget till
förordning angående försäljning av rusdrycker (Kungl. Maj:ts
proposition nr 242 sid. 15) får följande lydelse:

Vid offentligt skådespel--—--sådan utskänk ning.

Samma lag vare beträffande offentlig danstillställning,
dock att för dylikt fall medgivande ej må lämnas med mindre
omständigheterna äro sådana, att synnerliga skäl föreligga,
och må medgivandet endast avse utskänkning vid enstaka
danstillställning.

Stockholm den 6 april 1937.

Gottfrid Karlsson,
Vadstena.