Motioner i Första kammaren, Nr 267

Motion 1931:267 Första kammaren

kammare
Första kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
4

Motioner i Första kammaren, Nr 267.

7

Jir 267.

Av herr Orne m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
angående vissa åtgärder till spannmålsodlingens stödjande.

Den prisöverenskommelse med vissa kvarnar, som regeringen träffade
på sensommaren i fjol och som av Kungl. Maj:t godkändes den 30 augusti

1930, hade visserligen till formen blott karaktär av en förbindelse från
kvarnarnas sida att under vissa förutsättningar tillämpa en viss prisskala
vid inköp av svenskt vete eller svensk råg. I realiteten hade emellertid
denna överenskommelse betydligt längre gående verkningar. Såsom
spannmålsnämnden framhållit i sin inlaga till regeringen den 21 april

1931, torde man nämligen med hänsyn till omständigheterna få anse, att
säljarna av spannmål »skäligen bort kunna räkna med att under konsumtionsårets
gång få sälja sin vara till pris svarande mot minimiprisen».
Regeringen har genom sina på eget bevåg vidtagna prisregleringsåtgärder
ådragit staten en i varje fall moralisk förpliktelse att sörja för att
spannmålssäljarna komma i åtnjutande av de fixerade prisen. Oaktat
vi för vår del ogillat dessa regeringens åtgärder, anse vi att, sådan situationen
för närvarande är, riksdagen icke bör och kan undandraga sig att
lämna sin medverkan till att ordna upp förhållandena, så att icke enskilda
oförvållat drabbas av förluster på grund av missgreppen i regeringens
prisregleringspolitik.

I likhet med spannmålsnämnden anse vi, att vad det nu närmast gäller
är att finna en form, som, samtidigt med att jordbruket beredes av regeringen
utlovad hjälp vid avsättningen av 1930 års skörd, innebär möjligheter
till en successiv avveckling av statens ingripande på förevarande
område.

Den form härutinnan, som regeringen i proposition nr 216 föreslagit,
kunna vi emellertid ej anse lämplig. Regeringsförslaget synes oss i själva
verket innebära ett accepterande av tullinjen — men förslaget för ej
fram tullen i dess sedvanliga form, såsom en bevillning bestämd av riksdagen
och ingående i statskassan, utan den presenterar en tull i förklädd
form, såsom en »importavgift», inom vissa gränser bestämd av styrelsen
för en till det yttre privat sammanslutning och inflytande i dennas
kassa. Samma olägenheter, som enligt vår mening äro förenade med tullar
i allmänhet och spannmålstullar i synnerhet, anse vi också vidlåda
denna maskerade tull, men därutöver kunna mot regeringens tullinje rik -

8 Motioner i Första kammaren, Nr 267.

las sådana invändningar, att den borde ur riksdagens synpunkt vara
fullständigt oacceptabel: riksdagen är nämligen helt satt ur spelet vid bestämmande
av den beskattning av svenska folket, som här är fråga örn,
och riksdagen äger icke den kontroll över användningen av. de statsmedel,
som denna tull i själva verket utgör, som enligt grundlagen eljest tillkommer
riksdagen.

Mot den statliga reglering av spannmålsmarknaden, som i övrigt ingår
i regeringsförslaget, kan enligt vår mening riktas den befogade invändningen,
att den är alldeles för vidlyftig och att den i tillämpningen icke
kommer att leda till det av spannmålsnämnden angivna målet, nämligen
en successiv avveckling. Den statliga inköpsgaranti, som skulle lämnas,
kan tvärtom befaras främja en utökning av brödsädesproduktionen, som
med tiden kan få rent katastrofala följder för vårt jordbruk, samtidigt
som den hotar ådraga statskassan förbindelser, vilkas ekonomiska räckvidd
ej tillnärmelsevis kan överskådas. Själva det sätt, på vilket statens
stödaktion tänkes iscensatt, synes oss också valt så, att i första hand de
stora spannmålsproducenterna, godsägarna, bli hjälpta, medan de små
spannmålsproducenterna lämnas åt sitt öde. Därjämte måste det ur jordbrukarnas
synpunkt vara föga önskvärt, att samtliga kvarnar i landet
tvångsvis sammanföras i ett monopol, som kan väntas tillvälla sig en betydande
maktställning på spannmålsmarknaden.

Den uppgift det här närmast gäller och som även jordbruksministern
i motiveringen till propositionen anfört som huvudskäl för ett statligt ingripande
nu, är att säkerställa avsättningen av 1930 års skörd till de
i kvarnavtalet bestämda priserna. Denna uppgift kan emellertid lösas
på ett betydligt enklare sätt än det, som propositionen anvisar. Spannmålsnämnden
har påpekat, att kvarnarna inför utsikten till lägre spannmålspriser,
som bli en följd av att kvarnavtalet utlöper med augusti månad
i år, kunna förväntas visa stor återhållsamhet vid sina inköp under
de närmaste månaderna före nämnda tidpunkt. Under normala förhållanden
— säger spannmålsnämnden — kunde visserligen beräknas, att
1930 års veteskörd skulle vinna full avsättning, innan skörd av nytt vete
allmänt kan användas, medan det vore antagligt, att av rågen ett överskott
kunde komma att kvarligga vid konsumtionsårets slut. Emellertid
skulle enligt nämndens mening en inskränkning av kvarnarnas spannmålsköp
medföra en ökning av detta överskott och jämväl kunna medföra,
att icke heller allt vete bleve försålt under den tid minimiprisen
gällde.

Det statliga ingripande, som här kräves, bör således, sett från spannmålsnämndens
egna utgångspunkter, kunna begränsas till att staten befriar
kvarnarna från den ekonomiska risk de löpa genom att spannmål,
som inköpts till kvarnavtalets priser, kvarligger hos kvarnarna efter pris -

Motioner i Första kammaren, Nr 267. 9

regleringens upphörande. Skall staten — såsom synes även oss skäligt
— övertaga denna risk, erfordras emellertid ingenting annat än att staten
förklarar sig villig att vid september månads ingång till det för
augusti månad gällande minimipriset med tillägg av skälig ersättning
för ränteförlust och lagringskostnad övertaga de till kvarnavtalet anslutna
kvarnarnas resterande lager av gammal skörd av svensk vete och
svensk råg. Före viss dag 1931, t. ex. den 15 augusti, böra de kvarnar, som
önska begagna sig av statens ifrågavarande erbjudande, till spannmålsnämnden
anmäla de kvantiteter vete och råg, som de den 1 september
önska överlåta på staten. Dessa kvantiteter skulle spannmålsnämnden
vara pliktig inköpa, varvid givetvis bör krävas, att varan är av fullgod
(torr, frisk och oskadad) kvarnduglig beskaffenhet. Priset bör såsom
nämnts bestämmas till avtalspriset för vete och råg. Härtill bör läggas
ett belopp motsvarande ränteförlust och lagringskostnad, förslagsvis 20
öre per 100 kilogram, räknat för månad, under den tid partiet efter den 1
juni 1931 varit lagrat hos kvarnen. Vid bestämmande av sistnämnda ersättning
bör så anses, som örn det parti spannmålsnämnden köper utgjordes
av det eller de senast av kvarnen inköpta spannmålspartierna av ifrågavarande
slag. Det är av vikt, att kontroll kan övas på att icke utländsk
spannmål, särskilt råg, kommer att utbjudas till spannmålsnämnden under
föregivande, att det vore svensk vara. Sådan kontroll bör dock statens
spannmålsnämnd enligt gällande inmalningsförordning med tilllämpningsbestämmelser
kunna utöva på ett fullt betryggande sätt.

De av spannmålsnämnden inköpta partierna vete och råg böra sedermera
av nämnden säljas, vilket lämpligen kan ske på det sätt, att nämnden
infordrar anbud från kvarnarna. Det förefaller ej osannolikt att, om
inmalningsprocenten för september sättes tillräckligt hög, åtminstone
i det närmaste hela den av spannmålsnämnden övertagna delen av den
gamla skörden kan hinna förmalas, innan förmalningen av den nya skörden
påbörjats i full utsträckning.

På grund av det prisfall, som kan väntas inträda, när den hittillsvarande
prisregleringen den 1 september upphör, kommer givetvis nämndens
försäljning av den inköpta spannmålen att ske till lägre pris än inköpspriset.
Den förlust, som härigenom kan uppstå, bör enligt vår mening
icke direkt belasta konsumenterna utan bör, då deli föranletts av
regeringens i det föregående berörda prisregleringsåtgärder, helt bäras
av statskassan. För ändamålet bör därför å nionde huvudtiteln uppföras
ett förslagsanslag, som synes oss lämpligen kunna bestämmas till 2,000,000
kronor.

På Kungl. Majit torde böra ankomma att i enlighet med ovan angivna
grunder utfärda närmare föreskrifter om anslagets användning.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

Bihang lill riksdagens protokoll 19,11. 3 sami. 91 höft. (Nr 260 267.)

2

10

Motioner i Första kammaren, Nr 267.

att riksdagen till vissa stödåtgärder vid avyttring
av brödsäd av 1930 års skörd måtte anvisa för budgetåret
1931/1932 ett extra förslagsanslag av 2,000,000
kronor, att användas i enlighet med de närmare bestämmelser
Kungl. Majit finner gott föreskriva.

Stockholm den 5 maj 1931.

Anders Örne.

Harald Akerberg.

A. J. Bärg.

Rickard Lindström.

Ivar Vennerström.

Edwin Berling.

G. W. Hansson.

811897. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1931.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket