Motioner i Första kammaren, Nr 267

Motion 1929:267 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 267.

1

Nr 267.

Av herr Testrup, om upprättande av en kommandoexpedition för
flygvapnet.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 5011925 angående försvarsväsendets ordnande
anföres (sid. 352) beträffande flygvapnets kommandoexpedition följande:
»Att organisera en särskild kommandoexpedition för flygvapnet erfordras icke
med den omfattning, vapnet här föreslås erhålla. För att ernå en enhetlig handläggning
av flygvapnets kommandomål torde det emellertid vara nödvändigt,
att dessa koncentreras till endera av de nuvarande kommandoexpeditionerna. Då
sjöförsvarets kommandoexpedition är den minst arbetstyngda, förefaller det
lämpligast att dit förlägga flygvapnets kommandomål. I så fall bör tillses,
att en av de i sjöförsvarets kommandoexpedition tjänstgörande officerarna är
flygutbildad.» Denna i propositionen angivna anordning har också kommit
till stånd.

1926 års beredning (Landshövding Malmroth m. fl.) rörands den centrala
försvarsförvaltningen höll före (betänkandet sid. 73), att beaktansvärda fördelar
för flygvapnets enhetlighet och självständighet och för dess samarbete
med de båda andra försvarsgrenarna skulle vinnas, därest flygvapnet erhölle
egen kommandoexpedition. En dylik anordning kunde jämväl förväntas befrämja
enhetlighet, sammanhållning och följdriktighet beträffande flygvapnets
kommandomål. Inrättandet av en egen kommandoexpedition för flygvapnet
måste dessutom anses vara en logisk följd av 1925 års försvarsbeslut, vilket
avsåg upprättandet av ett självständigt flygvapen. Ehuru det arbete, som skulle
åvila en flygvapnets kommandoexpedition, icke syntes komma att bereda en
därför särskilt avsedd officer full sysselsättning, föreslog likväl beredningens
majoritet, att en sådan expedition skulle upprättas.

Med hänsyn till den ringa arbetsomfattning, som komme att åvila en flygvapnets
egen kommandoexpedition, funno beredningens ledamöter Hansson och
Holmgren icke tillräckliga skäl föreligga för upprättandet av en dylik expedition,
utan ansågo de, att flygvapnets kommandomål fortfarande borde handläggas
inom någon av de båda andra kommandoexpeditionerna.

1928 års sakkunniga (General Tingsten m. fl.) rörande försvarets centrala
ledning och förvaltning uttala sig (betänkandet sid. 152) sålunda: »I betraktande
av den självständiga ställning, som enligt denna organisation tillkommer
flygvapnet, synes upprättandet, såsom beredningen föreslagit, av en särskild

Bihang till riksdagens protokoll. 3 samt. 71 häft. (Nr 267—268.)

1

2

Motioner i Första kammaren, Nr 367.

kommandoexpedition för ifrågavarande vapen vara en ur principiell synpunkt
riktig anordning, ägnad att främja vapnets utveckling samt i möjligaste mån
förebygga skadliga slitningar mellan de lantmilitära och sjömilitära intressena.
Cheferna för generalstaben och marinstaben hava emellertid ansett, att
för närvarande lösningen av vissa andra flygvapnet berörande frågor först
borde avvaktas. Praktiskt sett kan vidare mot den föreslagna anordningen
den invändningen framställas, att den icke bör genomföras, därest icke vapnets
kommandomål hava en sådan omfattning, att en fristående kommandoexpedition
kan få full sysselsättning. Den tillgängliga statistiken angående
antalet ärenden inom flygdetaljen av sjöförsvarets kommandoexpedition synes
i detta avseende icke lämna säkra hållpunkter för frågans bedömande ■— ■— -—

--Å andra sidan bör beaktas, att flygvapnet hittills icke nått den enligt

1925 års försvarsorganisation avsedda omfattningen. Bland annat har den
del av flygvapnet, som företrädesvis skulle användas för självständiga uppdrag
(1. flygkåren), ännu icke uppsatts. När så sker, tillkommer — förutom
det ökade antalet ärenden — ett ytterligare motiv för en flygvapnets egen
kommandoexpedition, enär behovet av en allsidigt flygsakkunnig och samtidigt
fullt ojektiv behandling av flygärendena i högsta instans då torde komma
att särskilt framträda.

Frågan angående flygvapnets kommandoexpedition kan, såsom framgår av
det ovan anförda, bedömas på olika sätt. De övervägande skälen synas emellertid
tala för, att, därest ett självständigt flygvapen i enlighet med 1925 års
försvarsorganisation skall bibehållas, detsamma senast i och med genomförandet
av denna organisation erhåller sin egen kommandoexpedition.»

I Kungl. Maj:ts proposition nr 17511929 angående omorganisation av försvarets
centrala ledning och förvaltning m. m. uttalar (sid. 43) statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet såsom sin mening, att såväl ovissheten angående
det framtida behovet av arbetskrafter för beredandet av flygvapnets
kommandoärenden som ock önskvärdheten av att avvakta resultatet av pågående
utredning angående chefens för flygvapnet ställning i krigsorganisationen
talar för att icke nu göra annan förändring i fråga om beredningen av
ifrågavarande kommandoärenden, än att för ändamålet en regementsofficer i
stället för en kapten från flygvapnet bör ingå i sjöförsvarets kommandoexpedition.
Därigenom bleve det möjligt att bereda tillgång på en officer med
större erfarenhet från flygvapnets olika verksamhetsområden, vartill komme,
att en äldre officer kunde anses hava större förmåga att göra sin åsikt gällande
än en yngre. Därest sedermera ett upprättande av särskild kommandoexpedition
för flygvapnet befunnes önskvärt, syntes detta kunna ske utan personalökning.

Som av det anförda framgår har 1926 års beredning (majoriteten) föreslagit
upprättandet av en fristående kommandoexpedition för flygvapnet. 1928
års sakkunniga anse, att de övervägande skälen tala för en sådan anordning.
I prop. nr 175/1929 ställer sig statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
icke avvisande mot en fristående kommandoexpedition, men han anser, att
denna icke nu bör komma till stånd.

Motioner i Första kammaren, Nr 267.

3

Det torde icke kunna bestridas, att anordnandet av en fristående kommandoexpedition
för flygvapnet ur principiell synpunkt är en logisk konsekvens
av 1925 års försvarsordning. Enligt denna skall flygvapnet utgöra ett i förhållande
till armén och marinen fullt självständigt vapenslag. För att denna
flygvapnets ställning till fullo skall komma till sin rätt, måste detsamma, liksom
armén och marinen, hava sin egen sakkunnige föredragande inför departementschefen.
Flygvapnet kan icke bliva lika väl betjänt av en föredragande
tillhörande armén eller marinen och som har till huvuduppgift att inför departementschefen
företräda sin egen försvarsgren. En sådan anordning befrämjar
icke på bästa vis enhetlighet, följdriktighet, saklighet och objektivitet och
den kan föranleda skadliga slitningar mellan de tre försvarsgrenarnas intressen.

De principiella betänkligheterna mot den nuvarande anordningen kunna icke
bortelimineras genom att, i enlighet med vad som föreslås i prop. nr 175/1929,
till sjöförsvarets kommandoexpedition inbeordra en regementsofficer ur flygvapnet,
ty denne är endast biträde till expeditionschefen, vilken inför statsrådet
skall föredraga ärendena och inför honom är ansvarig.

Delar av flygstridskrafterna avses vid krigstillfälle närmast för samverkan
med armén och marinen. Flygstridskrafterna i övrigt äro avsedda för självständiga
uppgifter. Dessa senare komma säkerligen att intaga ett framträdande
rum i den blivande utvecklingen. Flygvapnets självständighet måste i
fredstid vara organisatoriskt grundad och säkerställd.

En fristående flygvapnets kommandoexpedition torde tillsvidare kunna begränsas
till följande personal:

en regementsofficer såsom chef;

en flygutbildad kompaniofficer, beordrad ur flygvapnet, armén eller marinen.

Med avseende på registrering, utskrifters verkställande o. d., torde expeditionen
tills vidare kunna hänvisas till endera lantförsvarets eller sjöförsvarets
kommandoexpeditioner.

Då inbeordrandet av nyssnämnda kompaniofficer till flygvapnets kommandoexpedition
icke med nödvändighet torde behöva föranleda någon utökning av
nu gällande stater, kan således expeditionen organiseras utan annan personalökning
än den i prop. 175/1929 föreslagna.

Utöver den kostnadsökning, kr. 2,200:—, som i nyssnämnda proposition (sid.
148) förutsättes, behöva ytterligare kostnadsökningar icke beräknas.

De argument, som anförts mot anordnandet av en fristående kommandoexpedition
för flygvapnet, äro huvudsakligen följande.

1. Flygvapnets kommandomål hava icke en sådan omfattning, att full sysselsättning
kan beredas personalen.

Gent emot detta påstående må följande anföras.

Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet gör i prop. nr 175/1929
(sid. 42) följande uttalande: »De flygärenden, som för närvarande handläg -

4

Motioner i Första hammaren, Nr 867.

gas inom sjöförsvarets kommandoexpedition, äro, enligt vad erfarenheten givit
vid handen, av den omfattningen, att — bortsett från det arbete, som chefen
för kommandoexpeditionen såsom ansvarig föredragande givetvis behöver ägna
ifrågavarande ärenden — en officer kräves för beredning av desamma. Det
torde för närvarande vara ganska svårt att avgöra, huruvida och i vad mån
de av flygärendena betingade göromålen kunna komma att ökas. Å ena sidan
förorsakar flygvapnets nu pågående uppsättning en hel del arbete, vilket så
småningom kommer att automatiskt upphöra, å andra sidan torde flygvapnets
utökning med tiden komma att medföra i viss mån motsvarande ökning
av ärendenas antal och omfattning.»

Denna statsrådets ovisshet, vad angår det framtida behovet av arbetskrafter,
är, som i det föregående framhållits, ett av motiven för att han icke anser
det lämpligt att nu föreslå upprättandet av en fristående kommandoexpedition.

Må vara, att det är vanskligt att förutsäga, huru ifrågavarande arbetsförhållanden
framdeles komma att ställa sig. Enligt undertecknads mening lider
det emellertid intet tvivel, att arbetet i kommandoexpeditionen för denna unga
och i utveckling stadda vapengren bör kunna bereda full sysselsättning åt de
båda officerare, vilka föreslås komma att tjänstgöra i flygvapnets kommandoexpedition.

2. En fristående kommandoexpedition erfordras icke med den omfattning,
flygvapnet enligt 1925 års för sv ar sordning avses erhålla.

Vad ovan, under punkt 1. anförts är även ägnat att bemöta detta argument.
Därtill komma de principiella skäl, som tala för den fristående kommandoexpeditionen.
Flygvapnets avsedda omfattning är således icke något bärande
skäl mot anordnandet av en sådan expedition.

3. Med anordnandet av en fristående kommandoexpedition hör anstå, till
dess flygvapnets organisation blivit genomförd.

Mot denna mening kan andragas, att det icke minst under flygvapnets, för
dess framtida gestaltning så viktiga uppväxtår är av synnerlig vikt, att dess
kommandomål erhålla en självständig och enhetlig behandling. Detta syfte
säkerställes bättre genom organiserandet av en fristående kommandoexpedition
än genom att hänvisa flygvapnets kommandoärenden till endera arméns eller
marinens kommandoexpeditioner.

4. Man bör ställa sig avvaktande, innan resultatet av pågående utredning
angående chefens för flygvapnet ställning i krigsorganisationen m. m. föreligger.

Detta argument synes böra tillmätas avgörande betydelse vid den här avsedda
frågans bedömande, endast för den händelse resultatet av ovannämnda
utredningar kan tänkas bliva ett förslag, avseende det självständiga flygvapnets
slopande och uppdelning på armén och marinen. Med en sådan möjlighet
torde man dock icke böra räkna. Även om ur arméns och marinens synpunkter
vissa olägenheter kunna vara förknippade med flygvapnets nuvarande organisation,
så tala starka skäl likväl för att man med hänsyn till flygvapnets
framtida betydelse och utveckling år 1925 var inne på rätt väg, då man skapade
ett självständigt flygvapen.

Motioner i Första kammaren, Nr HOT.

5

Ovan har påvisats, att anordnandet av en fristående kommandoexpedition för
flygvapnet är en viktig angelägenhet, att några verkligt bärande skäl näppeligen
kunna anföras mot en sådan anordning, ävensom att densamma utan
nämnvärd kostad kan komma till stånd.

Under åberopande av det anförda, hemställes,

att riksdagen ville för sin del besluta upprättande av en
kommandoexpedition för flygvapnet i överensstämmelse med
vad som ovan angivits.

Stockholm den 19 mars 1929.

Erik Testrup.

s ■