Motioner i Första kammaren, nr 259 (Motion 1949:259 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 259.

Nr 259.

Av herr Isaksson m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 19å9/50 till veterinärinrättningen
i Skara m. m.

I proposition nr 90 har departementschefen bl. a. föreslagit, att hovslagarskolan
vid veterinärinrättningen i Skara skall upphöra fr. o. in. ingången
av nästa budgetår, trots att såväl inrättningens nämnd som styrelsen för
veterinärhögskolan avstyrkt ett nedläggande av skolan.

Departementschefen motiverar sitt ställningstagande bl. a. med att elevanslutningen
till skolan under senare år varit ringa. Att märka är emellertid,
att en icke oväsentlig ökning av elevantalet ägt rum från 1933 — en
ökning, som endast avbrutits av en under beredskapsåren naturlig tillfällig
nedgång. Antalet hovslagarelever vid skolan utgjorde under perioden
1/11 1938—16/12 1948 88 st., varav under tiden 3/3 1939—2/3 1943 utexaminerades
36 och under tiden 2/3 1944—31/12 1948 52 st. elever.

De västsvenska länen intaga sedan gammalt en rangplats på hästavelns
område i landet. Trots den pågående mekaniseringen inom jordbruket måste
man räkna med ett fortsatt relativt stort behov av utbildade hovslagare i
västra Sverige. Sedan statliga understöd till hovvårdsföreningar och enskilda
hovslagare i ambulerande praktik införts, har också efterfrågan på
yrkesmän stegrats avsevärt. Det bör i sammanhanget uppmärksammas, att
statsmakterna så sent som år 1944 lämnat utan erinran framlagda förslag
om utökning av undervisningen till två årskurser för civila hovslagare. Det
nu framförda förslaget om ett nedläggande av hovslagarskolan i Skara synes
rimma illa med detta.

Det förtjänar dessutom framhållas, att smedjan under sin tid som undervisningsanstalt
årligen visat ett driftöverskott på mellan 2 500 och 4 000
kronor under en lång följd av år och varit en av huvudinkomstkällorna, då
det gällt att med ett statsanslag av cirka 8 500 kronor per år under tiden
1936—45 driva hela veterinärinrättningen med dess gamla och kostnadskrävande
byggnader.

De elevbostäder, som stå till buds, äro icke helt tillfredsställande. Dock
torde det icke krävas några större belopp för att sätta dem i fullt brukhart
skick. Från eu för hela inrättningen gemensam vännecentral finns redan
centralvärme i smedjan, och allt, som förutom en del målningsarbeten skulle
behöva göras, är att draga upp värmeledningsrör från smedjan till de ovanpå
denna belägna elevbostäderna. Några väsentliga merkostnader för inrättningen
skulle sålunda icke behöva uppkomma genom ett bibehållande av

Iiihang till riksdagens protokoll 1949. 3 samt. Nr 259—262.

2 Motioner i Första kammaren, nr 259.

hovslagarskolan. För en relativt ringa kostnad skulle man vinna de stora
fördelar, som det alltjämt måste anses innebära för jordbruket i hela Västsverige
att ha tillgång till en god undervisningsanstalt för utbildning av
hovslagare.

De löpande omkostnaderna skulle icke heller i nämndvärd grad ökas, om
hovslagarskolan bibehölles. Departementschefen förordar nämligen, att
smedjan måtte kvarstå med i stort sett oförändrad personalstyrka samt att
förutvarande föreståndaren för inrättningen placeras på indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta att hovslagarskolan vid veterinärinrättningen
i Skara skall bibehållas samt anvisa härför
erforderliga medel.

Stockholm den 23 mars 1949.

Gustav Hallagård.

Otto Niklasson.

Torsten Isaksson.
Birger Andersson.