Motioner i Första kammaren, nr 251

Motion 1948:251 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 251.

1

Nr 251.

Av herr Ohlon m. fl., i anledning av Kangl. Maj:ts
proposition angående inrättande av en jiskeristyrelse
med statens fiskeriförsök in. m.

I proposition nr 49 angående inrättande av en fiskeristyrelse har föredragande
statsrådet föreslagit, att den nuvarande forsknings- och försöksverksamheten
på havsfiskets område, som för närvarande ledes av en särskild
styrelse, utsedd av Kungl. Maj:t, skall direkt underställas den nybildade
fiskeristyrelsen. Den hydrografisk-biologiska kommissionen skulle alltså upphöra
och dess ärenden handläggas av ämbetsverket. Statsrådet föreslår att
fiskeristyrelsen, som i vanliga fall utgöres av en överdirektör jämte tre
representanter för fisket och en representant för fiskhandeln, skulle vid behandling
av hithörande ärenden kompletteras med fyra vetenskapsmän, en
företrädande havsfiskets hydrografi, en den marina biologien, en zoologien
och en limnologien.

De skäl som anföras för denna nya centralisering synas oss vara allt annat
än övertygande. 1946 års utredning angående central fiskeristyrelse har icke
kunnat påvisa, att den nuvarande ordningen med en särskild styrelse för
den hydrografiska forsknings- och försöksverksamheten varit förenad med
några olägenheter eller att forskningen icke varit framgångsrik. Enligt propositionens
referat av 1946 års utredning skulle med den nuvarande anordningen
den önskvärda samordningen utav de olika anstalterna för kust- och havsfisket
icke kunna genomföras »om undersökningarna i fråga om det egentliga havsfisket
fortfarande skola bedrivas självständigt och utan direkt inflytande från
fiskeristyrelsens sida». En närmare anknytning till den centrala administrativa
myndigheten är enligt utredningens uppfattning nödvändig för att bereda
denna tillfälle och möjlighet att nära följa och i erforderlig utsträckning
dirigera undersöknings- och försöksverksamheten. Föredragande statsrådet
understryker detta genom att förklara: »Inrättades en särskild styrelse kunde
man befara att den sammanhållande administrationen bleve geografiskt skild
från försöksverksamheten i övrigt, vilket skulle kunna leda till bristande samarbete
och effektivitet.»

Dessa farhågor torde vara helt oberättigade. Den hydrografisk biologiska
kommissionen, som tillsättes av Kungl. Maj:t, har aldrig bedrivit och bör
heller aldrig bedriva sin verksamhet utan direkt inflytande från fiskeriadministrationens
sida. Kungl. Maj:t har i kommissionen alltid insatt såsom en
ledamot föredraganden för havsfisket i lantbruksstyrelsen och i framtiden
torde väl så komma att ske med motsvarande befattningshavare i fiskeri1—855
is Bihang till riksdagens protokoll 1948. 3 samt. Nr 251—263.

2 Motioner i Första kammaren, nr 251.

styrelsen. Samarbetet har således varit intimt i det förflutna och kan bli det

1 framtiden.

Hydrografisk-biologiska kommissionen har hittills bestått av en representant
för havsfisket inom den centrala administrationen, fiskeriintendenten i
Västerhavets distrikt, intendenten för Kulturhistoriska museet i Göteborg,

2 representanter för hydrografien, av vilka den ene varit föreståndare för den
hydrografiska forskningsanstalten på Bornö och nu är professor i hydrografi
vid Göteborgs högskola samt chef för oceanografiska institutet i Göteborg,
en representant för fiskarekåren, en representant för näringsforskningen
(chefen för institutet för folkhälsan) och landshövdingen i Göteborgs och
Bohus län såsom ordförande i kommissionen. Denna kommission har, såvitt
är oss bekant, kunnat på ett lämpligt sätt samordna alla krafter för såväl
biologisk som hydrografisk havsforskning. Man skall ha starka skäl för att
slå sönder den nuvarande organisationen och centralisera forsknings- och
försöksverksamheten under ett ämbetsverk. Därigenom att kommissionen har
haft sitt säte i Göteborg, har den lättare kunnat samordna alla planer än
vad en niomannastyrelse i Stockholm skall kunna göra. Det skulle också
vara synnerligen olyckligt om hydrografisk-biologiska kommissionen komme
att upphöra, då den nu genom sin verksamhet, icke minst genom en omfattande
skriftserie, är internationellt känd och respekterad. Av propositionen framgår,
att statsrådet varit mycket tveksam (s. 38) i fråga om inordnande av
ifrågavarande forskningsverksamhet under den centrala fiskerimyndigheten,
och statsrådet synes oss ej heller ha anfört bärande skäl för den föreslagna
genomgripande förändringen. Denna synes oss så mycket mindre motiverad
som försöks- och forskningsverksamheten inom andra områden i vårt land i
regel ej är underordnad centralt ämbetsverk utan fristående.

Statsrådets förslag till organisation innebär, att chefen för fiskeristyrelsen
skall vara chef även för hela försöks- och forskningsverksamheten på fiskets
område samt vad angår »undersöknings- och försöksanstalten för havsfisket»,
som skall komma att omfatta dels havsfiskelaboratoriet i Lysekil och dels
det hydrografiska laboratoriet å Bornö, samt slutligen att en av laboratorerna
vid något av dessa laboratorier samtidigt skall vara föreståndare för anstalten
mot visst tilläggsarvode till laboratorslönen. Den nuvarande organisationen
inom hydrografisk-biologiska kommissionen synes oss lämpligare och
bättre tillgodose de olika grenarna av forskningsverksamheten, samtidigt som
ett samordnande organ erhålles. Kommissionen utser nämligen inom sig en
föreståndare för de hydrografiska arbetena, en för de biologiska och en för
de fiskeritekniska. Dessa åtnjuta ej, liksom ej heller övriga ledamöter av
kommissionen, arvode.

Föredragande statsrådet har själv uppenbarligen funnit sitt eget förslag
ofärdigt och förklarar att vad den hydrografiska forskningen beträffar torde
frågan om dess framtida ställning ännu icke vara tillräckligt utredd och mogen
för avgörande. Tills vidare skulle därför denna forskningsgren bli inordnad
såsom en avdelning under den föreslagna undersöknings- och försöksanstal -

Motioner i Första kammaren, nr 251.

3

ten för havsfisket. I propositionen föreslås även, att undersökningsfartyget
Skagerack skall direkt underställas den centrala fiskeristyrelsen. Även detta
förslag synes oss mycket svagt motiverat, om fiskeristyrelsen förlägges till
Stockholm. Länsstyrelsen har varit närmaste myndighet för detta fartyg och,
då landshövdingen i Göteborgs och Bohus län även varit kommissionens
ordförande, lätt kunnat samordna alla intressen rörande Skageracks användning.
Inte minst med hänsyn till isbrytningen, vartill Skagerack användes
under vintertid, är det olämpligt att fiskeristyrelsen är avgörande myndighet.
För nämnda bedömande av behovet av isbrytning har länsstyrelsen genom sin
förbindelse med befolkningen — för att nu ej tala om den vana befolkningen
har att vända sig till länsstyrelsen — lättare att snabbt kunnat träffa avgöranden.
Länsstyrelsen får också i många fall samarbeta för detta syfte med
marina distriktsförvaltningen och de bolag och kommuner, som ha isbrytande
fartyg till förfogande. Att här vidtaga ändring utan att starka skäl föreligga
synes oss mindre väl betänkt.

Med stöd av det anförda hemställa vi,

att riksdagen måtte besluta,

att hydrografisk-biologiska kommissionen bibehålies och
att undersökningsfartyget Skagerack allt fortfarande blir
underställt länsstyrelsens i Göteborg förvaltning.

Stockholm i februari 1948.

Carl Eric Ericsson.

Anna Sjöström-Bengtsson.

Sven Em. Ohlon.
Wilh. Annér.