Motioner i Första kammaren, Nr 24 (Motion 1930:24 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 24.

Nr 24.

Av herr Petrén, om stipendier till fängelseläkare för bevistande av
de rättspsykiatriska kurserna.

Av år 1912 års riksdag beslöts en skrivelse nied anhållan, att Kungl. Majit
täcktes låta utreda frågan om fängelseläkarnas kompetens i rättspsykiatriskt avseende
samt därefter vidtaga de åtgärder, som av utredningen kunde föranledas,
och, örn så syntes erforderligt, inför riksdagen framlägga förslag i ärendet.

Sedan denna skrivelse blivit remitterad till fångvårdsstyrelsen, infordrade
denna yttrande i ärendet av sin biträdande läkare, professor J. E. Johansson.
Uti sitt den 30 oktober 1912 avgivna yttrande avstyrkte denne på anförda skäl
införandet av bestämmelse om viss tjänstgöring å hospital såsom oeftergivligt
kompetensvillkor för fängelseläkartjänst, men föreslog, att fångvårdsstyrelsen
genom anordnande av särskilda kurser i rättspsykiatri eller genom understöd
för studieresor måtte tillmötesgå det från flera håll uttalade önskemålet, att de
nuvarande fängelseläkarna sattes i tillfälle att öka sin rättspsykiatriska utbildning.
Till denna uppfattning anslöt sig ock fångvårdsstyrelsen, som i underdånig
skrivelse den 11 november 1912 —• med framhållande av angelägenheten
av att fängelseläkarna genom deltagande i särskild studiekurs eller annorledes
vunne erforderlig rättspsykiatrisk utbildning — föreslog sådan ändring
i Kungl. Maj :ts nådiga instruktion för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten,
att fångvårdsstyrelsen erhölle rätt medgiva läkare vid fångvårdsanstalt
att företaga resa i tjänsten för genomgående av studiekurs i rättspsykiatri.

Då förutsättningen för anordnandet av särskild undervisning i rättspsykiatri
för fängelseläkare och blivande fängelseläkare vore inrättandet av en lärarbefattning
i ämnet, väckte professor Gadelius i Karolinska institutets lärarkollegium
förslag härom. Sedan alla i ärendet hörda myndigheter tillstyrkt detta
förslag och sedan anordnandet å Långholmens centralfängelse av en avdelning
för sinnessjuka och abnorma fångar, där lämpligt material skulle kunna ställas
till förfogande för undervisningen i rättspsykiatri, blivit definitivt beslutat,
beviljades arvode åt en lärare i rättspsykiatri vid Karolinska institutet. Enligt
kungl, brevet den 5 mars 1920 skall denne hålla tvenne kurser årligen,
vardera av två månaders längd.

Samma år dessa kurser började, framlade överenspektören för sinnessjukvården
förslag örn statsanslag till fängelseläkare för genomgående av rättspsykiatriska
kurser och om stadgande, att genomgående av sådan kurs skulle

Motioner i Första hammaren, Nr £4.

föreskrivas som kompentensvillkor för ny läkare vid centralfängelse och strafffängelse.
Sedan centralstyrelsen för Sveriges läkarförbund i infordrat yttrande
uttalat sig för att nyutnämnd fängelseläkare (undantagandes läkare vid
kronohäkte) skulle förbinda sig att inom viss tid efter tjänstens tillträdande
ha genomgått rättspsykiatrisk kurs och tillstyrkt förslaget om statsanslag till
genomgående av sådana kurser åt fängelseläkare, avgav medicinalstyrelsen den
11 februari 1922 yttrande i ärendet, däri särskilt framhölls önskvärdheten av
att även de nuvarande läkarna vid centralfängelser och sträf fäng elser ville förskaffa
sig den psykiatriska utbildning, som en två månaders kurs i rättspsykiatri
avsåge att bibringa; och hemställdes för den skull, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att bevilja ett anslag å 5,000 kronor till fem stipendier för
fängelseläkares, eventuellt även andra legitimerade läkares deltagande i rättspsykiatrisk
kurs under två månader, därvid dock enligt medicinalstyrelsens mening
borde föreskrivas, att innehavare av sådant stipendium under bevistandet
av kursen, vilken omfattar 4 timmars föreläsning i veckan, jämväl borde hava
praktisk tjänstgöring vid sinnessjukavdelning eller sinnessjukanstalt, vilken
tjänstgöring styrelsen tänkt sig anordnad dels vid centralfängelsets å Långholmen
sinnessjukavdelning (till vilken föreläsningarna i fråga äro förlagda)
dels vid sinnessjukanstalt, antingen Långbro eller Konradsberg.

Därpå väckte undertecknad vid 1926 års riksdag -—■ i anledning därav att
denna medicinalstyrelsens hemställan då ännu icke föranlett någon Kungl.
Maj:ts åtgärd — en motion, däri hemställdes, att riksdagen till stipendier åt
fängelseläkare för genomgående av rättspsykiatrisk kurs måtte för närmast
följande budgetår anvisa ett extra anslag av 4,000 kronor.

Efter att hava omnämnt att ännu icke en enda fängelseläkare bevistat någon
av de dittills hållna 10 rättspsykiatriska kurserna, utan att eleverna å dessa
huvudsakligast utgjorts av medicine kandidater jämte en och annan i Stockholm
boende legitimerad läkare, anfördes till stöd för den sålunda gjorda hemställan
följande:

Det uttalade önskemålet att även den nuvarande generationen av fängelseläkare
måtte få den utbildning, som de rättspsykiatriska kurserna avse att meddela,
har sålunda hittills alls icke blivit uppfyllt. Och man torde icke heller
hava att räkna med att någon ändring härutinnan kommer att ske, förr än fängelseläkarna
kunna komma i åtnjutande av stipendier för genomgående av rättspsykiatrisk
kurs, liksom stipendium plägar utgå till läkare, som genomgå ämbetskurs
för vinnande av behörighet till förste provinsialläkartjänst. För detta
ändamål beviljades sålunda anslag senast för budgetåret 1924—1925, av vilket
anslag jämlikt kungl, brev den 11 april 1924 stipendium å 1,000 kronor finge
tilldelas läkare för bevistande av den samma år anordnade kursen i fråga, vilken
omfattade en tidrymd av 21/2 månader. Enligt medicinalstyrelsens förslag
skulle fem stipendier av samma storlek utgå till legitimerade läkare, som deltaga
i rättspsykiatrisk kurs, därvid fängelseläkare skulle äga företräde. Förrän
dylika stipendier blivit beviljade, torde — som av det anförda framgår ■—
det med inrättandet av en lärarbefattning i rättspsykiatri åsyftade gagnet icke
helt kunna vinnas. Emellertid synes det för närvarande icke vara anledning
att annan läkare än den, som är anställd vid centralfängelse, straffängelse eller
kronohäkte erhåller rätt till stipendier för genomgående av rättspsykiatrisk
kurs. Yad antalet dylika stipendier beträffar, bör väl icke ifrågasättas mindre

Motioner i Första hammaren, Nr 21t.

än två för varje kurs. Därmed skulle fyra fängelseläkare årligen kunna erhålla
understöd för genomgående av rättspsykiatrisk kurs.

Denna motion blev emellertid av riksdagen avslagen, sedan statsutskottet avstyrkt
densamma med den motivering, att den då pågående utredningen av frågan
om revision av gällande bestämmelser angående sinnessjuka först borde avvaktas.
Numera bar denna utredning blivit prövad av Kungl. Majit och riksdagen,
och den 19 september 1929 utfärdade Kungl. Majit de nya författningarna
angående vården av sinnessjuka. I samband härmed utfärdade Kungl.
Majit även kungörelse örn vissa ändringar i kungörelsen den 17 december 1915
angående villkor för behörighet till vissa civila läkarbefattningar. Av dessa
ändringar må här nämnas ett stadgande, att det för behörighet till läkarbefattning
vid annan under fångvårdens inseende stående anstalt än sinnessjukavdelning
-—- för läkare vid sådan kräves hospitalsöverläkarkompetens — liksom
ock till läkarbefattning vid stadsfängelse erfordras att antingen vara behörig
till befattning såsom andre läkare vid statens sinnessjukhus eller och, förutom
att vara legitimerad läkare, hava genomgått rättspykiatrisk undervisning shur s.

Konsekvensen av denna skärpning i behörighetsvillkoren för fängelseläkare
borde ju — synes det mig —- hava varit äskandet av anslag till stipendier åt
fängelseläkare för genomgående av rättspsykiatrisk kurs, liksom stipendier, såsom
nämnts, pläga utgå för bevistande av de med viss tids mellanrum anordnade
ämbetsläkarkurserna för vinnande av behörighet till första provinsialläkartjänst.
När anslag härtill senast beviljades, blevo dessa stipendier nedsatta
från förutvarande 1,000 kronor till 700 kronor, vilket motiverades därmed,
att deltagarna i dessa ämbetsläkarkurser, vilka äro ordinarie provinsialläkare,
numera äga att under tiden för kursen bibehålla samtliga avlöningsförmåner
obeskurna. En sådan förmån kan emellertid ej komma fängelseläkarna
till del, utan torde dessa, då deras avlöning utgår i form av arvoden, tvärtom
behöva avstå samtliga löneförmåner vid bevistande av utbildningskurs. Vid
sådant förhållande synes det icke vara anledning att göra minskning i det av
medicinalstyrelsen föreslagna beloppet å 100 kronor till stipendium åt läkare
vid fångvårdsanstalter för genomgående av kurs i rättspsykiatri.

Under åberopande av här ovan från den förra motionen i ämnet återgivna
motiveringen och med framhållande, att det alltjämt icke funnits någon fängelseläkare
bland dem, som bevistat de rättspsykiatriska kurserna, får jag sålunda
hemställa,

att riksdagen till stipendier åt läkare vid fångvårdsanstalter
för genomgående av rättspsykiatrisk kurs måtte för nästa budgetår
anvisa ett extra anslag av 4,000 kronor.

Stockholm den 17 januari 1930.

Alfred Petrén.