Motioner i Första kammaren, nr 249

Motion 1949:249 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 249.

1

Nr 249.

Av herr Domö m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft.

I proposition nr 82 har Kungl. Maj:t framlagt förslag till ny lag angående
reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. Lagen föreslås skola gälla
till och med den 30 juni 1954.

Den prognos, som för närvarande kan utläsas av kända faktorer beträffande
såväl elkraftförsörjningen som behovet av elektrisk energi, ger vid
handen att en viss begränsning av kraftförbrukningen under de närmaste
åren möjligen kan bliva nödvändig. Under de senaste åren bär tidvis en
viss sådan begränsning varit genomförd genom statlig reglering. Visserligen
har denna — på det sätt den hittills tillämpats — visat sig i stort sett
fungera tillfredsställande.

Detta förhållande kan å andra sidan ingalunda anföras som skäl vid
prövningen av den ur principiell synpunkt betydelsefulla fråga, som riksdagen
nu har att taga ställning till, nämligen om riksdagen nu bör medgiva
Kungl. Maj :t en praktiskt taget obegränsad fullmakt att under fem år genomföra
regleringsåtgärder. Det framlagda förslaget skiljer sig nämligen från
gällande lagstiftning på området bl. a. därigenom att det avser möjlighet
att genomföra en reglering även om sådan icke påkallas av krig, krigsfara
eller utomordentliga av krig föranledda förhållanden. Genom slopandet av
denna förutsättning för restriktionerna har åt den föreslagna lagen icke
blott givits en väsentligen vidgad tillämpningsgrund. Den skulle därutöver
komma att intaga en helt annan plats i vårt rättssystem. Den kommer att
överflyttas från området för den mer eller mindre temporärt motiverade
kristidslagstiftningen till det område, inom vilket de lagar äro att finna,
som mera intimt beröra grunderna för vår rättsordning. Ett medgivande
av den nu begärda fullmakten skulle innebära att riksdagen avstår från
sin granskningsrätt på ett väsentligt område och därmed begränsar sina
möjligheter att företräda allmänintresset.

Av dessa skäl kunna vi icke tillstyrka ett oreserverat bifall till det framlagda
förslaget.

Vi kunna å andra sidan icke bortse från att de ansvariga myndigheterna
böra hava möjlighet att genomföra en viss elkraftransonering, då sådan
kan visa sig nödvändig. Det har emellertid icke anförts något bärande skäl,
varför det icke vore lämpligare, att riksdagen varje år efter särskild propo 1

Bihang till riksdagens protokoll 1949. 3 samt. Nr 249—251.

2

Motioner i Första kammaren, nr 249.

sition finge taga ställning till behovet av fullmakt åt Kungl. Maj:t. Det
måste fastmera framstå som helt naturligt, att riksdagen i nuvarande läge
icke bör avsäga sig sin rätt och plikt att försäkra sig om sitt kontinuerliga
medinflytande på denna fråga. För att detta skall möjliggöras bör enligt
vår mening en lag om fullmakt icke givas giltighet för längre tid än ett år.
En sadan tidsbegränsning av fullmaktslagens giltighet är så mycket mera
angelägen som fullmaktens innehåll enligt förslaget lämnar Kungl. Maj:t
praktiskt taget full handlingsfrihet vid dess tillämpning. Med den av oss
sålunda förordade anordningen med prolongation varje år följer den fördelen
att åt riksdagen beredes praktisk möjlighet att vidtaga de ändringar
av fullmaktens omfattning, vartill lagens tillämpning under viss tid eventuellt
kan hava givit anledning.

Beträffande de särskilda ransoneringsåtgärderna måste såsom ett önskemål
framhallas, att riksdagen måtte få tillfälle att pröva ransoneringens
huvudgrunder. Detta är särskilt angeläget t. ex. då ransoneringen genomföres
på sådant sätt att viss grupp av elkraftkonsumenter ställes i mera
gynnad situation än andra eller då ransoneringen är av mera genomgripande
natur. För att åstadkomma detta torde vid fullmaktens meddelande
riksdagen böra uttala som sitt önskemål att Kungl. Maj:t i de särskilda
fall, där detta är praktiskt möjligt, lämnar riksdagen tillfälle att yttra sig
över ransoneringens huvudprinciper.

På grund av vad vi ovan anfört få vi hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr
82, dock med den ändringen att giltighetstiden för den föreslagna
lagen begränsas till den 30 juni 1950, samt
att riksdagen därvid måtte uttala sig i den riktning som
ovan antytts beträffande prövningen av ransoneringsåtgärder.

Stockholm den 16 mars 1949.

Fritiof Domö.

Axel Mannerskantz. Gustaf Velander.

Ernst Wehtje.

Ebon Andersson.

J. B. Johansson.