Motioner i Första kammaren, nr 248

Motion 1946:248 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 248.

1

Nr 248.

Av herr Branting m. fl., örn utredning och förslag angående en teknisk
och ekonomisk kontroll över den industriella produktionen.

Från affärsinitierade eller tekniskt sakkunniga personer uppgives icke sällan,
att vid industriell tillverkning av diverse allmänt förekommande nyttigheter i
många fall en kvalitetsförsämring äger rum, med påföljd att varans brukbarhetstid
förkortas; fabrikanten uppnår härmed hastigare omsättning eller, örn man
så vill, ökad marknad och ökad handelsvinst. Ävenledes uppgives i rätt stor
utsträckning förekomma, att uppfinningar som äro ägnade att väsentligen förenkla
eller förbilliga framställningen av vissa allmänna förbrukningsartiklar, eller
att helt ersätta dessa, inköpas av de monopolföretag, som behärska respektive
marknad och härefter nedläggas, detta enär ett allmänt utnyttjande av ifrågavarande
uppfinning skulle medföra ogynnsamma ekonomiska verkningar för
företaget.

Allmänheten äger icke närmare kännedom örn hur härmed förhåller sig, den
äger icke och kan icke äga en ingående varukännedom, den är icke heller insatt
i produktionens tekniska förlopp och den får icke vetskap örn existensen och
betydelsen av nya patent eller tillverkningsmetoder. Avgörande faktorer inom
produktionslivet äro förhemligade för konsumenterna, dvs. för folken som köpa
och bruka varorna. Man är medveten om — dock utan säkra belägg — att allehanda
vardagliga, för livet nödvändiga ting förr i världen voro mycket starkare
och räckte mycket längre än nu för tiden, men som regel är dylikt naturligtvis
rätt svårt att påvisa.

Det är för hela folkhushållningen ytterst betydelsefulla frågor som dölja
sig bakom de sålunda antydda förhållandena. Vi skola nedan återkomma härtill,
men vilja först genom en konkret exemplifiering söka giva en mera påtaglig bild
av läget. Härvid må dock från början understrykas beträffande de anförda
fallen, att det på många grunder är för utomstående ytterst svårt att med
visshet yttra sig örn de interna förhållandena inom respektive industrier och
handelsområden. Det är därför nästan oundvikligt att på tal örn dessa saker
begå misstag eller förbise väsentliga tekniska eller ekonomiska faktorer. Vid
varje konkret exempel äro väl dessutom att förvänta bestridanden eller allehanda
förklaringar och bortförklaringar från respektive enskilda företag, vilka främst
ha att värja sina ekonomiska intressen och vilka, såsom förut nämnts, nästan
ensamma sitta inne med den fullständiga sakkunskapen inom respektive bransch.

Från början måste också betonas, att de förhållanden, sorn i det följande
beröras, som regel äro av internationell karaktär. Den moderna handeln med
underliggande industriell storproduktion betraktar ju hela jorden såsom sitt område,
de stora ekonomiska intressegrupperna sträcka ut sin verksamhet till så
Bihang till riksdagens protokoll 1946. .? sami. Nr 248—250. 1

2 Motioner i Första kammaren, nr 248.

många länder som möjligt, den moderna storproduktionen inom den privatkapitalistiska
världen utgör ett mer eller mindre inbördes sammanhängande
system. Yad som karakteriserar produktionsförhållandena på ett håll, t. ex. i
Förenta staterna, kan därför antagas i princip ha giltighet också för den moderna
svenska storindustrien, låt vara att naturligtvis betydande variationer i de tekniska
och ekonomiska metoderna förekomma, beroende bland annat på den storkapitalistiska
utvecklingens mer eller mindre framskridna stadium. De allmänna
tendenserna kunna dock antagas vara överallt likartade. Det är dessa omständigheter
som synas oss tillåta, att även de oss angående förhållandena belysas med
exempel och uttalanden även hämtade utifrån.

I tidskriften Industria nummer 26 årgång 45 förekommer en artikel ”Vetenskap
alstrar monopol”, vari refereras en nyligen i Amerika utkommen bok, författad
av Wendel Berger. (Cartals Challenge to a free work!). Författaren presenteras
av Industria såsom sakkunnig, han är nämligen USArs biträdande statsåklagare
(Assistant Attomey General). Boken innehåller en samling anklagelser
mot den moderna kartellpolitiken och avslöjar i mångå avseenden trustemas
metoder och ekonomiska politik. I det följande skola vissa punkter från denna
källa åberopas.

Med dessa anmärkningar och förhandsreservationer vilja vi alltså inledningsvis
fästa uppmärksamheten på ett antal områden, där antingen en icke berättigad
varuförsämring synes äga rum eller det förefaller att föreligga en underlåtenhet
att tillbörligen utnyttja till buds stående medel för varuförbättring eller nyttan
av patent och moderna tillverkningsmetoder synas undanhållas allmänheten.

I. Beträffande elektrisk belysning.

För åstadkommande av ljus genom s. k. lysämnesrör (t. ex. ”neonljus”) åtgår
allenast en del av den elektriska ström som erfordras för framställning av samma
ljusstyrka medelst vanliga elektriska lampor. Lysämnesrören ha högre livslängd
än vanliga lampor. Denna belysningsmet od är alltså billigare i drift än den nu
gängse och dessutom behagligare för ögat. Det skulle betyda mycket stora besparingar
både i fråga örn kraftleveransen och för den allmänhet, som nu har
att betala glödlampor och elektrisk ström, om det nuvarande belysningssystemet
allmänt omlades till neonljus. Beträffande denna fråga anföres det av Berger:

”Övergången från elektriska, glödlampor till fluorescerande ljus ville man av
affärsskäl inte gynna från ''General electrical companys’ sida, och det heter i den
skrivelse, där demia fråga behandlas, att man instämde i de synpunkter, som
framlagts av chefen för belysningsavdelningen i ett stort bolag, med vilket man
hade goda förbindelser, då denne förklarade sig beredd att inhibera visandet av
den nya uppfinningen på världsutställningen i New York.”

Beträffande vanligen förekommande glödlampor har uppgivits att vid
fabrikationen deras livslängd kan ganska exakt fastställas, de tillverkas alltså

Motioner i Forsin hammaren, nr 248.

■>

O

för att hålla ett visst antal belysningstimmar, varefter de plötsligen ta slut.
Härvid är frågan för allmänheten, huruvida hos fabrikanterna helt dominerar
önskemålet att för billigaste pils fabricera så hållbara lampor som möjligt eller
örn icke möjligen vid fabrikationen också spelar in önskemålet att genom en viss
begränsning av lampornas effektiva brukningstid öka åtgången och omsättningen
av ifrågavarande artikel. Att en sådan synpunkt kan göra sig gällande och att
det för glödlampsindustrien är av utomordentligt stor betydelse, hura länge
lamporna räcka, är uppenbart. Den återhållande och kontrollerande faktorn blir
naturligtvis — i den mån den förekommer — konkurrensen mellan olika företag,
men alla ha det gemensamma intresset att varans brakbarhetstid icke skall bliva
alltför lång. Känt anses ju vara, att Kooperativa förbundet på detta område
har satt in en betydande fabrikation och försäljning och härmed etablerat en
för allmänheten förmånlig konkurrens med de enskilda in- eller utländska företagen.
Om detta är riktigt, gives ju härmed emellertid exempel på den uppskörtning
av allmänheten som ägt rum och samtidigt en anvisning på en av de vägar,
nämligen kooperationen, som stå till buds när det gäller att tillvarataga det
allmänna intresset gentemot den s. k. fria företagsamheten.

II. Beträffande textilvaror.

En viss kvalitetsförsämring torde utan tvivel äga ram vid framställningen
av allehanda tyger. Moderna tyger äro som känt icke på långt när så slitstarka
som tyger förr i tiden, detta bekräftas av en allmän erfarenhet. Varorna göras
i gengäld anslående för ögat, lätta, mjuka och behagliga. Från fabrikanternas
sida uppgives, givetvis med viss rätt, att gammaldags tjocka och slitstarka tyger
icke äro lika säljbara som de moderna, mera eleganta typerna. Emellertid råder
väl inte något tvivel örn att människor i små ekonomiska omständigheter — dvs.
de flesta — skulle med glädje köpa de gamla starka tygerna, i varje fall för
vissa ändamål, blott de stöde att uppbringa. De ha emellertid totalt försvunnit
ur marknaden. Ur textilindustriens synpunkt är det uppenbarligen icke önskvärt
att människor kunna köpa sig tyger och sy sig kläder som räcka livet ut.

Motivet för den nu ifrågavarande kvalitetsförsämringen kan naturligtvis i
vissa fall sägas vara, att man sålunda producerar en billigare vara. Denna synpunkt,
som kan göras gällande på alla möjliga områden, skall i detta sammanhang
tagas upp till något närmare granskning.

En kvalitetsförsämring, som möjligör varans förbilligande, kan icke sägas
vara varken berättigad eller oberättigad, det avgörande i detta fall blir ju det
visserligen invecklade förhållandet mellan kvalitet och pris. Det kan givetvis vara
ur synpunkten för det allmännas intresse fullt berättigat att framställa en kvalitativt
sämre vara med kortare livslängd än en hållbarare vara, om den sämre
varans pris står i riktigt förhållande till dess livslängd. För att taga ett schematiskt
exempel: Örn en vara, som regelmässigt håller i tre år, kan säljas för ett

4

Mot irmer i Första kammaren, nr 248.

visst pris, får det val icke anses vara orätt mot allmänheten att sälja samma
vara, kvalitativt försämrad så att varan blott håller ett år, örn nämligen priset
i det senare fallet blir tredjedelen av det första. I så fall ställer sig alltså varan
för den köpande allmänheten lika dyr. Men örn den försämrade varan säljes för
ett pris, som allenast något understiger det tidigare (och detta torde vara regel),
gör allmänheten en lika dålig affär som fabrikanten gör en god.

Givetvis tillkomma också andra synpunkter än prisfrågan i detta sammanhang,
t. ex. modeväxl ingama, som föranleda allmänheten att relativt ofta skaffa
sig nya textilvaror, i varje fall för vissa ändamål. Ytterligare måste beaktas
— den synpunkten gäller kanske icke så mycket för textilvaror men däremot
t. ex. inom maskinindustrien — att en lång varulivstid kan få till följd antingen
att allmänheten undanhålles resultaten av diverse tekniska förbättringar eller
ett oekonomiskt bortkastande av ännu fullt brukbara varor i avsikt att ersätta
dem med nyare typer.

Slutligen är det klart, att ett förbilligande av varor, även i samband med
kvalitetssänkning, ofta innebär, att först därigenom möjlighet öppnas för stora
befolkningslager att överhuvud taget kunna köpa ifrågavarande ting.

Men även med beaktande av de skäl, som sålunda kunna anföras för en
ur allmänna synpunkter berättigad kvalitetsförsämring, kvarstår i regel som
obestridligt, att det är av största betydelse för hela folkhushållet att allmänt
brukade nyttigheter äga god kvalitet och en förhållandevis lång brukbarhetstid.
Någon som helst kontroll vid sidan av konkurrensen förefinnes ju dock icke
beträffande kvaliteten av dessa varor. Hur mycket kraft och kapital som slösas
bort genom att man först fabricerar absolut underhaltiga varor och att sedan
allmänheten förledes till att köpa dem, ofta för priser som icke stå i rimlig
proportion till deras brukbarhetstid, kail icke mätas.

Såsom ett aktuellt exempel inom textilindustrien må anföras förhållandet
i fråga örn strumpor, som ju vanligen fabriceras ohållbara. Här finnes ett värdefullt
patent. S. k. nylonstrumpor, som tillverkas i Amerika, uppgivas äga alla
de vanliga silkesplaggens önskvärda egenskaper, men därtill en betydligt mycket
större hållbarhet. Dessa varor släppas dock icke ut i marknaden eller, om så
sker, blott i ringa mängd och till mycket höga priser. Man har i detta fall
anfört såsom skäl råvarubrist i Förenta staterna, förorsakad av kriget, respektive
transportsvårigheter, ålen allmänheten kan knappast värja sig från misstanken,
att det är kommersiella intressen som härvidlag bestämma takten.

Då ju överhuvud taget klädkontot är av mycket stor betydelse för de enskildas
ekonomi — icke minst för den växande klassen av vanligen lågt avlönade självförsörjande
kvinnor —- medför textilindustriens nu antydda förfaringssätt med
nödvändighet, att kampen för tillvaron blir onödigtvis hård för stora befolkningslager;
människorna tvingas nu oupphörligt att skaffa sig nya kläder, med
ansträngande till det yttersta av de små ekonomiska resurserna.

Motioner i Första kammaren, nr 248.

5

lil. Beträffande alla sorters lädervaror.

Genom gardrungs- och behandlingsmetoder av läder i enlighet med moderna
tekniska och kemiska rön är det numera möjligt att tillverka lädervaror (t. ex.
skodon, maskinremmar, andra sorters remtyg, väskor etc.) som besitta oerhört
mycket större hållfasthet än nu allmänt gängse lädervaror. Hållfastheten avser
härvid icke bara påfrestningar för nötning, slitning eller dragning utan också
till följd av fuktighet eller starka temperaturväxlingar. Under kriget lyckades
det krigsmakter i olika länder att få fram från fabrikanterna ytterst starka och
hållbara lädervaror, vilka för soldatutrustningen spela den allra största roll och
dessutom äro av utomordentlig betydelse såväl för remtyg för hästar som också
t. ex. för vissa specialdetaljer i moderna kanoner. Kriget gav statsmakterna en
stark ställning gentemot industrien. Det framtvingade en verklig behovsproduktion
i stället för profitproduktion, i varje fall på så sätt, att den statliga tekniska
expertisen kunde ställa bestämda krav på varukvaliteterna. Men för den
civila förbrukningen synes situationen i stället vara den, att lädervarorna försämrats
år från år. Allmänheten konstaterar detta utan att kunna göra någonting
åt saken. Den vet mycket väl att t. ex. ett par stövlar förr i världen räckte
mycket längre än nu, men den måste ju stillatigande finna sig i förhållandet,
liksom om den trodde att denna varuförsämring var nödvändig eller beroende
av högre makters spel. I själva verket är ju kvalitetsförsämringen inom läderbranschen
i vissa fall beroende på att fabrikanterna vid lädrets beredning använda
sig av vissa garvningsmetoder. Dessa avse att ”förtynga” lädret, vilket
ger bättre pris, men samtidigt, örn förtyngningen går över vissa mått, resulterar
i mindre hållbarhet. Avsikten synes vara att såmedelst öka omsättningen och
skapa fram en marknad som annars icke skulle finnas. Det vore onekligen katastrofalt
t. ex. för skoindustrien, örn allmänheten trampade omkring i skor som
icke snart nog sletes ut. Men livet för allmänheten skulle ställa sig billigare
och lättare.

IY. Kullag erindustrien.

Härifrån tages ett exempel på icke utnyttjade uppfinningar. Det avser de s. k.
Nomy-lagren. Principen för dessa lager är den, att genom cn särskild konstruktion
rotationen äger rum i en komprimerad oljefilm. Dessa lager äro enligt uppgift
överlägsna de vanliga kullagren vid stora tryck och sannolikt även vid
vibrationer. Patentet är enligt uppgift inköpt och fabrikationen nedlagd. Användningen
av dessa lager skulle troligen innebära en mycket svår konkurrens
för kullager. På samma sätt lär man enligt uppgift inom tändsticksindustrien
förhindra utnyttjandet av patent som avse att medelst kemiska stenkorn positioner
dier dylikt frambringa eld till dagligt bruk utan användande av tändstickor.

6

Motioner i Första kammaren, nr 248.

Beträffande bilar, symaskiner, skrivmaskiner, reservoarpennor, klockor,
rakblad m. m.

Det uppges med bestämdhet, att vid fabrikation av rubricerade och likartade
varor antingen vissa centrala delar göras svaga, med påföljd att varorna efter
en relativt kort tids brukande bli utslitna, eller att priserna icke stå i något
som helst rimligt förhållande till fabrikationskostnaderna. Såsom förut framhållits,
givas varorna som regel ett mera anslående utseende, och man underlåter
icke heller att införa allehanda tekniska förbättringar och uppfinningar i fråga
örn detaljer. Bilar eller maskiner utrustas med allehanda finesser eller extra
apparater, som ju lia sina fördelar (och naturligtvis höja priset) men som icke
medföra att hela varans livslängd ökas. Var och en känner numera till hur medelbiukstiden
för allehanda dylika varor förkortas. Härmed uppnås hastigare varuomsättning,
större marknad och större avans.

VI. Husgerådsartiklar.

Inom armén förekomma numera serviser för utspisning av manskap och allehanda
husgerådsartiklar, tillverkade av s. k. krossfritt porslin. Det skulle självklart
vara en stor besparing för de civila hushållen att äga tillgång till dessa
artiklar. Men det ligger i porslinsfabrikantemas intresse att så och så mycket
porslin krossas per år, och det krossfria porslinet har åtminstone icke ännu
släppts ut i den allmänna marknaden. Tillverkningsmetoden eller patentet torde
lia omhändertagits av någon av de stora porslinsfabrikerna. Ett flertal ytterligare
exempel skulle kunna anföras.

★

\ ad som här berörts är såsom förut anförts ett internationellt fenomen.
Tendensen till varuförsämring respektive tillbakahållandet av förbättringar och
uppfinningar skulle icke kunna göra sig gällande med samma styrka inom ett
system av fri konkurrens mellan ett stort antal självständiga industriella företag.
Där skulle i stället produktionen ledas av en strävan att kunna erbjuda
allmänheten varor, som vöre bättre än konkurrenternas också ur hållbarhetssynpunkt.
Det finnes icke heller fog för antagandet att dylika ur nationalekonomiska
synpunkter skadliga produktionstendenser skulle lia fritt spelrum
inom ett produktionssystem, där planhushållningens uppgift vore att förse folket
med bästa möjliga varor på ett ur kraftekonomiska synpunkter så fördelaktigt
sätt som möjligt. De här påtalade tendenserna till varuförsämring eller
undeilaten förbättring äro en relativt ny företeelse; de göra sig gällande inom
en produktionsordning, där stora industriella branscher behärskas av truster,
kartellek eller andia stora privata företag med monopolställning på marknaden.

Motioner i Första kammaren, nr 248. 7

Det är med andra ord den moderna monopolkapitalismen, som sedan några decennier
tillbaka är i verksamhet. Härmed har en helt ny situation inträtt, som
allt starkare påfordrar en kontroll över produktionslivet, en kontroll icke blott
ur ekonomiska eller skattesynpunkter utan även en kontroll ur tekniska synpunkter.

Synnerligen vittomfattande spörsmål aktualiseras i detta sammanhang. 1
det föregående har något berörts det förhållandet, att patent icke tillbörligen
och till allmänhetens bästa utnyttjas, när starka ekonomiska intressen ställa
sig däremot. Man kan naturligtvis förstå, att företag, vilka nedlagt stora kapital
i en viss industriell produktion, kunna känna sig hotade till livet, örn nya tillverkningsmetoder
uppkomma, som i ett slag skulle göra deras produktionsapparat
föråldrad och oekonomisk. Det sålunda antydda problemet åtföljer ju hela tiden
den tekniska och industriella utvecklingen. Man har exempelvis inom kommunerna
stått inför den frågan, om det är försvarligt att övergå från den mera
ålderdomliga spårvägstrafiken till busstrafik; en sådan modernisering skulle ju
innebära, att det i spårvägsanläggningarna nedlagda kapitalet finge anses förlorat
och att materialet blott kunde skrotas ned. ilen lika begriplig som en
tveksamhet i dylika situationer är, lika klart torde det vara att man icke på
sådana grunder kan berättigas att hålla tillbaka utvecklingen och undanhålla
allmänheten fördelarna av den moderna teknikens landvinningar. Men de överväganden,
som exempelvis göra sig gällande för en kommun, äga icke sannna
intresse för ett enskilt företag, vilket blott har att bevaka sina privatekonomiska
intressen.

Vad särskilt patentväsendet beträffar, synes detsamma, i och med uppkomsten
av de stora trust- och kartellbildningarna, ha alltmera överlevt sig självt. Patenträtten
infördes väl ursprungligen för att skydda den enskilda företagsamheten
och tillåta enskilda uppfinnare att själva exp!oatei''a sina uppfinningar. Enligt
svensk rätt kunna ju endast fysiska personer förvärva patenträtt. Men i den
nuvarande industriella verklighetens värld få de fysiska personerna, de enskilda
uppfinnarna och företagarna, nöja sig med en allt obetydligare ställning. Det
går ju som regel så till, att alla för allmänheten intressanta patent inom en
viss bransch uppköpas av de stora bolag som behärska området. Från dessa
företags sida använder man patentlagstiftningen till att med yttersta intresse
vaka över sitt monopoliserade produktionsområde; varenda detalj, på något sätt
berörande den ifrågavarande tillverkningen, patentskyddas, nian söker också
täcka och monopolisera framtiden genom patent på allt, som på detta område
möjligen skulle kunna produceras. På så sätt blir patenträtten i själva verket
utvecklingshämmande i stället för utvecklingsbefrämjande.

Med återknytande till vad som förut anförts beträffande tendenserna till
en produktion, som alltmer strävar till att förkorta de producerade varornas
livslängd, må ytterligare framhållas: Effekten härav blir steg för steg, att hela
mänsklighetens liv, trots den moderna tekniken och trots tagandet i bruk i allt
högre grad av den elektriska energien, blir alltmera jäktat och slitsamt. liela

8 Motioner i Första kammaren, nr 248.

mänskligheten är satt som spann framför den storindustriella produktionsapparaten,
vars uppgift icke är annan än att ytterligare utvidga sig själv, öka sin
kapacitet och samtidigt vara ekonomiskt lönsam, dvs. förränta, förnya och utvidga
sitt alltjämt växande kapital. Den fattiga allmänheten i alla land måste
jäktas till arbete för att förtjäna tillräckligt med pengar för att kunna köpa
och köpa på nytt de onödigt svaga och dåliga varor, som den icke kan leva
förutan. Kraft slösas bort, både naturkraft och mänsklig arbetskraft, tempot
ökas oavbrutet, mänskligheten hetsas framåt för att monopolkapitalismen skall
kunna fortsätta att fungera. Det är icke sant att den moderna industriella produktionen
entydigt strävar mot ”rationalisering” — annat än ur privatekonomiska
synpunkter. Trust- och kartellväsendet, som alltmer gör sig gällande även
i det svenska näringslivet — eller med andra ord, den fria konkurrensens upphävande,
drar uppenbarligen med sig sådana konsekvenser, att en allmän, kontinuerlig,
samhällelig översyn av produktionen blir allt mera nödvändig.

Här är alltså icke frågan om en socialisering av produktionen, men val örn
en kontroll över produktionen och detta ur såväl tekniska som ekonomiska synpunkter.

Frågan om en ekonomisk ”insyn” i produktionslivet har ju diskuterats i
vårt land, och från arbetarrörelsens sida har hävdats det berättigade i kravet
härpå. Företagarvärlden har härvidlag så småningom föranletts till vissa smärre
medgivanden; statsintresset har på denna punkt gjort sig gällande i sammanhang
med skattekontrollen. Men vad det allmera gäller, vid sidan av den
ekonomiska kontrollen, är den tekniska insynen, över sina fabrikationshemligheter
vakar emellertid ”det enskilda näringslivet” med ännu större skärpa och
bestämdhet än när det är frågan örn siffrorna. Denna politik var möjligen
tolerabel under en tid då man kunde föreställa sig, att produktionslivet hölls
friskt och effektivt genom en hård tävlan mellan de enskilda företagen inbördes.
Men sedan fört rustningen och kartell- och ringbildningen börjat göra sig gällande,
har det kapitalistiska produktionssystemet visat allt tydligare degenerationstecken;
till dessa hör just den ovan påtalade, allmänna varuförsämringen,
ofta i förening med en oerhörd prisuppskörtning, liksom också tillbakahållandet
av allmännyttiga uppfinningar. Allmänheten är nu på nåd och onåd utlämnad
i fråga örn sin varuförsörjning till ett suveränt och okontrollerat företagardöme,
som ingalunda drar sig för utplundring. Detta system kan naturligtvis icke i
någon mån betecknas som demokratiskt.

För att en allmän förbättring av levnadsstandarden någonsin skall kunna
bli möjlig — en sådan höjning av levnadsstandarden, som har angivits som ett
mål i det socialdemokratiska efterkrigsprogrammet — kräves ofrånkomligen ett
ur allmänna synpunkter rationellt tillvaratagande av den moderna industriens
alla möjligheter. Vid försäljning av allmänna nyttigheter kan med fog krävas,
att det göres klart för köparna, vilken brukbarhet som respektive vara besitter,
sa att dessa själva få välja: en vara med kort livslängd till lägre pris, eller
eventuellt en vara till högre pris med längre hållbarhet. I stället för en sådan

Motioner i Första kammaren, nr 248.

9

demokratisk öppenhet anses det nästan självklart, att den stora allmänheten
föres bakom ljuset genom reklam och ”försäljningsteknik”.

De förhållanden inom den industriella produktionen, mot vilka här framställts
anmärkningar, kunna svårligen försvaras i en offentlig öppen debatt, men
de kunna väl förtigas, förhemligas eller förnekas — och detta är just vad som
sker. Allmänheten har rätt att begära ljus över hela det produktiva livets område
och förbud mot bortslösande av stora nationella värden genom en kvalitativt
underhaltig produktion. Den har helt enkelt rätt att begära bästa möjliga varor
för lägsta möjliga pris. Ja, varför inte"? Om ”det enskilda näringslivet” gör
anspråk på att få existera i fred — vilket det tydligen gör — och alltså bestämt
motsätter sig varje tanke på socialisering, så bör det uppfylla vissa sociala
krav, som folket har rätt att ställa på produktionen. Dessa krav inskränka
sig icke till att näringslivet skall visa sig kunna hålla hjulen i gång. Den moderna
industrialismen har i alla fall periodvis en alldeles ovanlig förmåga att
bereda människorna ”full sysselsättning” — den hetsar å ena sidan arbetarna
på arbetsplatserna med tidsstudier och rationalisering och å andra sidan varukonsumenterna
med en stigande flod av kortlivade varor och höga priser. Nej,
det enskilda näringslivets män skola också visa, att de kunna handhava den
väldiga moderna produktionsapparaten under samhällsansvar till hela folkets
bästa. Det gäller icke bara att producera, utan också vad som produceras och
till vilka priser. Vad som numera anses självklart, när det gäller landsbygdens
livsmedelsproduktion, bör i motsvarande mån gälla för den industriella produktionen.

Med åberopande av vad sålunda anförts få vi härmed hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla örn
en förutsättningslös utredning beträffande förekomsten inom
industrien av sådana förfaringssätt, som utan berättigande skäl
förkorta brukbarhetstiden för allmänt förekommande nyttigheter,
liksom också förekomsten av underlåtenhet att taga i bruk kända
tillverkningsmetoder eller uppfinningar av uppenbar betydelse
för varuförsörjningen, samt att härefter framlägga de förslag
till en teknisk och ekonomisk kontroll över den industriella produktionen,
vartill utredningen må föranleda.

Stockholm i januari 1946.

Georg Branting.

Ewald Johannesson.

Fredrik Ström.

Rickard Lindström.