Motioner i Första kammaren, nr 241 (Motion 1943:241 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 241.

Nr 241.

Av herr Elofsson, Gustaf, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om fortsatt giltighet
av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående
omsättnings- och utskånkningsskatt ä spritdrycker,
m. m.

1 propositionen nr 190 till årets riksdag föreslår Kungl. Majit en väsentlig
skärpning av beskattningen på konsumtionen av spritdrycker. Som
skäl för en dylik skärpning har kontrollstyrelsen anfört, att konsumtionen
under senare tid ökat, att nykterhetstillståndet på oroväckande sätt försämrats
samt att en fortsatt ökning med all sannolikhet vore att förvänta,
därest icke särskilda åtgärder häremot vidtoges. Finansministern anser
likaså, att skäl finnas för en skärpning av beskattningen, och ansluter sig
till det förslag till skärpning av beskattningen, som kontrollstyrelsen framlagt.

Enligt kontrollstyrelsens mening, till vilken finansministern ansluter sig,
kan den föreslagna skärpningen av beskattningen beräknas medföra en
minskning av spritdryckskonsumtionen och därmed bidraga till stävjandet
av den tendens till försämring av nykterhetstillståndet, som tydligt
framträtt under senare tid. Samtidigt antages, att statsverkets inkomster
av beskattningen kunna ökas. För spritdryckskonsumtionen räknar finansministern
med en ökning av 20 milj. kr. av skattemedlen, och för
konsumtionen av vin hänvisar han till kontrollstyrelsens beräkningar, enligt
vilken den nya utskänkningsskatten skulle komma att ge något över
3 milj. kr. vid oförändrad konsumtion.

Den föreslagna skatteskärpningen har främst motiverats med behovet
att söka förbättra nykterhetstillståndet, men det är tydligt, att de statsfinansiella
synpunkterna spelat en avgörande roll. Skatteskärpningen har
nämligen avvägts så, att den icke skulle medföra en större inskränkning
av konsumtionen än att statens inkomster av beskattningen skulle komma
att ökas.

Att nykterhetstillståndet behöver förbättras torde alla vara ense om,
men det är synnerligen tvivelaktigt, om detta mål kommer att uppnås
genom Kungl. Maj:ts förslag. En viss minskning av konsumtionen av
spritdrycker torde vara sannolik, men den blir med största säkerhet så
liten, att den icke kan få någon väsentlig betydelse för främjandet av nykterheten.
Att spritkonsumtionen på senaste tiden ökat så kraftigt beror
till väsentlig del på den jämförelsevis rikliga penningtillgången, särskilt

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 3 sami. Nr 241—242.

Motioner i Första kammaren, nr 241.

i städerna, där spritkonsumtionen ökat mest. De personer, som missbruka
alkohol, torde kunna skaffa pengar för att köpa sprit under alla förhållanden,
medan de skötsamma och ansvarskännande icke anse sig kunna
lägga ned mera pengar på sprit. Effekten av skatteskärpningen torde således
bli minskning av de skötsammas spritkonsumtion men fortsatt ökning
av konsumtionen hos de element, som missbruka spriten. Som botemedel
mot det tilltagande spritmissbruket är regeringens förslag förfelat.

Det enda bärkraftiga motivet för skatteskärpningen är därför statsverkets
behov av ökade inkomster. Ingen bestrider naturligtvis att detta
behov är stort, men däremot förefaller den nu av Kungl. Majit föreslagna
metoden att öka statens inkomster icke tillfredsställande. Beskattningen
av spritkonsumtionen är redan så hög, att de ökade inkomster, som skulle
kunna erhållas genom en skärpning av densamma, äro mycket blygsamma
i förhållande till statens samlade behov av inkomster. Den skärpta beskattningen
innebär också flera olägenheter ur social synpunkt. Den
minskar de skötsamma och ansvarskännande medborgarnas möjlighet att
inköpa spritdrycker och kan icke stävja det missbruk av dessa drycker,
som förekommer. Vidare drabbar den skärpta beskattningen icke andra
drycker, som äro att betrakta som njutningsmedel, exempelvis läskedrycker
och likartade. Skall beskattningen av spritdrycker ytterligare ökas för att
skaffa staten ökade inkomster borde rättvisan kräva, att även dessa andra
drycker beskattades lika kraftigt.

Då således den föreslagna skatteskärpningen i ifrågavarande hänseende
ur både sociala och ekonomiska synpunkter är olämplig, föreligga starka
skäl för att den icke bör bifallas av riksdagen. Beskattningen av vin och
spritdrycker bör alltfort ske enligt nu gällande grunder.

Med anledning av vad som sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition i
vad den avser en skärpning av den nu gällande beskattningen
av vin och spritdrycker.

Stockholm den 7 april 1943.

Gust. Elofsson

i Wfi.