Motioner i Första kammaren, Nr 238 (Motion 1940:238 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 238.

Nr 238.

Av herr Andersson, Alfred, m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område m. m.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 276 vid årets riksdag be
undertecknade att få framhålla följande.

Under hela 1930-talet ha en stor del av vårt lands småbrukare kommit i
ett sämre läge än förut bade i jämförelse med andra jordbrukaregrupper
och om hänsyn tages till de folkgrupper, som stå utanför jordbruket. Enligt
prof. Nannesons räkenskapsresultat för svenska jordbruk ha olika jordbruk
inom det mellansvenska området uppvisat följande förräntningssiffror
under åren 1930—39.

	I	II	III	IV	V
1930—31 .. .	... 2.5	2.0	2.4	1.0	0.1
1931—32...	. ..-0.1	-0.9	— 1.6	-1.1	— 1.4
1932—33...	. .. 0.2	1.1	2.1	1.7	1.3
1933—34...	... 1.1	2.0	3.6	1.7	1.7
1934—35...	. . . 2.2	5.1	6.3	5.0	5.4
1935—36...	. .. 2.6	4.2	4.6	3.1	3.2
1936—37.. .	. .. 2.8	4.2	5.2	2.1	3.1
1937—38...	. .. 3.2	4.5	5.4	3.5	4.3
1938—39.. .	... 2.4	4.4	5.2	4.6	3.8

Det område vartill ovanstående tabell anknyter omfattar hela Sverige
från Norrlands sydgräns och söder ut med undantag för de små bördiga
vete- och sockerbetsodlande bygderna. Den torde därför vara den utan jämförelse
mest representativa tabellen i fråga örn det mindre jordbrukets relativa
räntabilitet. Av densamma framgår att småbruken under bokföringsåret
1930—31 hade den bästa förräntningen av samtliga grupper även om
jordbruket över lag började drabbas av krisen. Även följande år, då konjunkturerna
ytterligare försämrats, stod grupp I relativt bra. Men från och
med året 1932—33 börja småbruken att sacka efter i förhållande till de
andra grupperna. Detta framgår också klart av följande siffror, som visa
småbrukets under- eller överlägsenhet gent emot jordbrukets genomsnittliga
räntabilitet:

Bihang tilt riksdagens protokoll 19M. 3 sami. Nr 238.

Motioner i Första kammaren, Nr 238.

År	Grupp I	År	Grupp I
1930 31.	......... +0.9	1935—36..........	..........- 0.9
1931 32.	............. +0.6	1936—37..........	..........— 0.7
1932—33.	...........— 0.3	1937—38..........	..........— 1.0
1933—34.	...............- 0.4	1938 39..........	..........— 1.7
1934—35.	................- 2.0
Anni. I	denna tabell har medeltalet för grupp	I dragits ifrån medeltalet för samtliga jord-

bruk. Rättast vore att draga medeltalet för grupp I från medelförräntning i grupp II V.
Småbrukets försämrade läge skall då framträda ännu starkare.

Alldeles oberoende av huruvida de nannesonska bokföringsresultaten äro
representativa för det svenska jordbrukets genomsnittliga lönsamhet eller
icke, så visa dessa siffror, att småbrukets läge i förhållande till jordbruket
i allmänhet på ett varaktigt sätt försämrats under 1930-talet.

Vad detta betyder för landsbygdens folk framgår klart nog därav att
inom det område, som beröres av ovanstående siffror, äro 83.7 %> av samtliga
brukningsdelar under 10 ha. Dessa omfatta 49.6 %> av hela åkerarealen
och långt mera än hälften av den till jordbruket knutna befolkningen inom
detta område. Om det nu skulle vara så — vilket är troligt att de nannesonska
siffrorna visa ett bättre förräntningsresultat för samtliga grupper
än som motsvaras av verkligheten, så torde i det sammanhanget kunna
framhållas, att de kontrollerade jordbruken i grupp I synas vara mera utpräglade
plusvarianter i förhållande till hela massan av jordbruk inom gruppen
än de kontrollerade jordbruken i grupperna II—V. De allra sämsta
små jordbruken uppe i skogsbygder och skrapmarker äro nämligen mycket
svåra att få med i någon som helst undersökning.

Enligt inkomstundersökningar, som utförts av 1938 års jordbruksutredning,
framgår att mycket stora grupper av småbrukarefamiljer ha en sämre
inkomst än lantarbetarna. I många fall stannar inkomsten per år vid 11 å
1200 kronor och därunder.

Olika slag av undersökningar bestyrka alltså den praktiska erfarenheten,
att småbrukarna under senare år icke kunnat tillgodogöra sig den hjälp,
som jordbruksstödet givit, i samma omfattning som övriga jordbrukare.

De svårigheter varmed småbruket sålunda kämpat under många år ha
efter krigsutbrottet ytterligare förvärrats. Att så är fallet kan utläsas ur
den indexberäkning över jordbrukets inkomster och utgifter, som utarbetats
av direktör A. Stensgård, och finnes medtagen som bilaga i Kungl, Maj:ts
proposition. Av denna bilaga framgår att priserna första kvartalet i åi jämfört
med tiden 1 juli 1938 till 20 juni 1939 stigit för samtliga växtprodukter
med 30 poäng, för mjölkprodukter med 20.7 poäng, för ägg med 14.6 poäng
och »för fläsk med 5.1 poäng. I stora drag kan man räkna med att mjölkproduktionen
är jämnt utbredd över vårt jordbruk. Försäljning av växtprodukter
sker däremot i största omfattningen från det större jordbruket,
under det att ägg- och fläskproduktionen äger rum i relativt större omfatt -

Motioner i Första kammaren, Nr 238.

ning vid småbruket. Beträffande försäljningsvolymerna gäller ju att växtprodukterna
hämtats från förra årets skörd, vilken icke till storlek kunnat
påverkas av krisens utbrott. Detta har däremot varit fallet med ägg- och
fläskproduktionen i den mån den måst grundas på inköpt foder.

Beträffande utgifterna framgår av samma indexberäkning att stegringen
varit särskilt stark för köpfodermedel, vilket hårt drabbat den ägg- och
fläskproduktion, som grundats på inköpt foder. Detta är ju i särskilt hög
grad fallet vid småbruket.

Sammanfattningsvis kan därför sägas, att det större jordbruket under
denna vinter kunnat sälja sina växtprodukter i en omfattning och med en
produktionskostnad, som föga påverkats av krisen till ett väsentligt förhöjt
pris, under det att småbruket i sin ägg- och fläskproduktion fått räkna med
mindre produktionsvolymer och väsentligt höjda kostnader samt ett försäljningspris,
som varit mycket ogynnsammare än det för växtprodukter
gällande.

De svårigheter för det mindre jordbruket, som krisen medfört, äro säkerligen
icke en tillfällighet. Tvärtom har man utan svårighet kunnat förutse
att händelseförloppet skulle bliva av denna art. Örn krisen fortsätter,
måste man följaktligen räkna med att de ovan relaterade svårigheterna ytterligare
skärpas. Om man vill skydda landsbygdens småfolk för de sociala
skadeverkningar, som måste följa av en ytterligare nedpressning av dess
redan förut låga levnadsstandard, så måste därför enligt undertecknades
mening större hänsyn tagas till småbruket vid jordbruksstödets utformning
än som skett i Kungl. Majlis proposition.

Urtima riksdagen vidtog förra hösten den ändringen i Kungl. Maj:ts då
framlagda proposition, att producentbidraget bestämdes till 2 öre pr kg
för 650 kg pr mån. i stället för tidigare gällande mjölkavgiftsbelopp för
450 kg pr månad. Samtidigt uttalade utskottet bl. a. följande:

»För att få en jämnare fördelning av bidraget torde såsom i motionerna
1:18 och 11:24 ifrågasatts kunna övervägas, att bidraget beräknas å
årskvantiteten. Härigenom skulle de producenter, som vissa månader leverera
mindre mjölk än 650 kg, kunna få tillgodoräkna sig de kvantiteter,
som under andra månader överstiga nämnda mjölkmängd intill en sammanlagd
årskvantitet av 7,800 kg. Emellertid torde svårligen någon ändring
i hittills tillämpade bestämmelser nu kunna ske, då den reglering varom
här är fråga, endast har avseende å viss del av regleringsår. Utskottet
har vid behandling av den föreliggande frågan funnit önskvärt att stödet
till småbrukarna kunnat göras mera effektivt.»

Erfarenheten bland de mindre jordbrukarna ute i bygderna har bekräftat
vilken stor fördel det skulle vara med en årsberäkning av den mjölkmängd
på vilken producenlbidrag får beräknas. Att en småbrukare med
3 a 4 kor kan sälja 11 å 1,200 kg mjölk vissa månader på året under det
alt bans leverans under andra tider går ned till 1 å 200 är ingen ovanlig
löreteelse. Detta följer i första hand av att djurantalet är så litet att kornas
kalvningstid inte kan hållas jämnt fördelad över året.

Motioner i Första kammaren, Nr 238.

Livsmedelskommissionen, som haft denna fråga under behandling har
med stöd av bl. a. en skrivelse från Svenska mejeriernas riksförening avvisat
tanken på en årsutjämning. Den skulle, framhålles det, bereda vissa
regleringstekniska svårigheter samt medföra en omotiverad premiering av
sommarproduktionen. I stället föreslår livsmedelskommissionen, att månadskvantiteten
höjes från 650 till 900 kg samt att bidraget under månaderna
okt.—mars höjes till 3 öre pr kg, under det att det under övriga månader
bör bibehållas vid 2 öre.

Jordbruksministern återigen avslår såväl den urtima riksdagens som livsmedelskommissionens
förslag till utökad småbrukarehjälp med hänvisning
till bl. a. att en ökad hjälp av detta slag skulle ytterligare försämra läget
för icke mejerileverantörer samt vikten av att rubbningar i grunderna för
mjölkregleringen undvikes.

En del invändningar ha alltså från olika håll gjorts emot en utökad småbrukarehjälp
i den form varom här är fråga. Vad först angår de regleringstekniska
svårigheter varom S. M. R. talar, så torde de väga lätt gent
emot de sociala skäl, som tala för en ökad hjälp åt småbruket. Större
regleringstekniska problem än en årsberäkning av produktbidraget på mjölk
få i dessa dagar lösas. I det fallet synes man kunna vad man med allvar
vill. Något tyngre väger invändningen att man ej skall premiera sommarproduktionen.
Härvid kan emellertid först invändas att detta är ett problem,
som i viss grad förlorar sin skärpa i den mån krisen fortskrider. Få
vi så ont om äggvita, att de nykalvade kornas produktionskapacitet inte kan
tagas ut under vintern, så är det både från folkförsörjningens och från lantbrukets
synpunkt bättre att få ut den större mjölkmängden på sommaren
än att inte få den alls. Frånsett huru det blir med den saken är det emellerid
både principiellt och praktiskt oriktigt att sammankoppla mjölkproduktionens
fördelning under året med det producentbidrag varom här är fråga.
Producentbidraget bär ju kommit till för att öka småbrukets inkomster och
utjämna andra orättvisor i regleringen. Frågan om produktionens fördelning
emellan olika årstider är ett problem som i lika hög grad gäller hela
vårt jordbruk. Det större och medelstora jordbruket har utan tvivel kommit
längre ifråga om betesteknik och produktion av äggvita på sommaren
än vad småbruket i genomsnitt gjort. Om vi få ont om oljekakor på vintern
torde det därför finnas större risk för en målmedveten förskjutning av
produktionen till sommarhalvåret vid det medelstora och större jordbruket
än vid småbruken. Småbrukarna taga endast motvilligt sina små åkerarealer
i anspråk för anläggning av kulturarbeten, och deras naturliga betesmarker
äro ofta magra och otillräckliga. Även hänsynen till familjens försörjning
med mjölkprodukter samt behovet av inkomster året runt torde motverka,
att en småbrukare, som har 4 å 5 kor, söker få dessa i samtida kalvställning.
Den ojämna produktionen vid småbruket är därför mera en olycklig
följd av det ringa djurantalet än ett uttryck för en målmedveten strävan
att förlägga produktionen till en viss årstid. Vill man med stöd av priserna
eftersträva en jämn mjölkproduktion måste prisvariationen i lika grad dräll -

Motioner i Första kammaren, Nr 238.

ba all mjölk. Det kan ske dels genom att det allmänna prisutjämningsbidraget
fördelas olika under året, och dels genom ett under året varierande
konsumentpris på produkterna. Att koppla samman detta problem med
den speciella småbrukarehjälpen är lika onödigt som oriktigt. Men därmed
faller också så vitt vi kunna se varje bärande skäl emot den urtima
riksdagens uttalande till förmån för årsberäkning av mjölkmängden bort.
Vi vilja följaktligen påyrka att denna nu genomföres.

Vi hålla emellertid före att skäl nu finnas även för en höjning av såväl
månadskvantiteten som pristillägget pr kg mjölk. Det större jordbruket
har fått och får en betydande kompensation för de stegrade produktionskostnaderna
genom prisstegring på växtprodukterna. Dessa måste ur folkförsörjningssynpunkt
hållas så högt i pris att erforderliga mängder produceras.
Det mindre jordbruket återigen drabbas efter hand allt hårdare av
minskade försäljningsvolymer av ägg och fläsk samt av stegrade produktionskostnader
på dessa produkter. Örn foderimporten stoppar kan man inte
hålla ett sådant pris på dessa produkter att en stark konkurrens uppkommer
örn de mängder potatis och säd som behöves för direkt konsumtion.
Det ligger alltså i krisens natur att man inte på dessa punkter kan giva
full kompensation genom prisstegringar. I detta läge blir mjölkpriset det
instrument, som främst står till förfogande för skipande av rättvisa åt båda
hållen. I stället för en höjning av det allmänna mjölkpriset finnes det därför
anledning att nu höja mjölkpriset åt småbrukare och småbönder ett
stycke högre upp på skalan än förut ansetts nödvändigt.

Statsrådet framhåller att grunderna för mjölkregleringen ej nu böra rubbas.
Mot detta önskemål står dock enligt vår mening det ofrånkomliga
kravet på snabb anpassning efter de nya förhållanden, som krisen skapar.

Vad slutligen angår den invändning att en ytterligare hjälp åt mejerileverantörerna
skulle försämra ställningen för de småbrukare, som inte äro
anslutna till mejeri, så är detta visserligen riktigt relativt sett. Det bör emellertid
enligt vår mening föranleda statsmakterna att göra något även för
denna grupp.

I detta sammanhang vilja vi starkt understryka att de bestämmelser, som
nu gälla för smörrabatten äro fullständigt orimliga inte minst med hänsyn
till återverkningarna inom denna grupp. Sålunda innebär ju bestämmelserna
att rabatt ej gives på lantsmör att en del icke mejerileverantörer helt
hindras från att sälja smör till gamla kunder, såvida icke dessa skola avstå
från dem tillkommande rabatt, vilket givetvis är uteslutet. Vidare innebär
bestämmelserna om utlämning av rabattkort att medelstora familjer ute på
landsbygden i en folkskollärares löneläge erhålla rabatt på smör, under det
att stora småbrukarefamiljer med endast 1,100 ä 1,200 kr. inkomst kunna
bliva utan rabatt. Här erfordras självfallet sådana ändringar att lantsmör
och mejerismör jämställes samt att producent och konsumentfamiljer behandlas
lika i förhållande till det verkliga hjälpbehov som förefinnes.

Ett annat problem, som berör vissa betydande grupper av icke mejeri -leverantörer, har skapats av pastöriseringsförordningen av den 21 juli 1937

Motioner i Första kammaren, Nr 238.

samt dess tillämpningsföreskrifter. I vissa bygder ha ett större antal mindre
jordbrukare under många år sålt sin mjölk direkt till konsumenter och där
vid erhållit ett avsevärt högre pris än ortens mejerier kunnat eller kunna
betala. För de småbrukarefamiljer, som ej ha full sysselsättning vid sitt
jordbruk, har denna direkta försäljning varit en möjlighet att bättre utnyttja
sin egen arbetskraft. Den direkta och dagliga förbindelse med en
liten kundkrets har också i de flesta fall medfört vissa möjligheter att sälja
andra produkter från ett mindre jordbruk såsom ägg, slaktat fjäderfä, potatis,
grönsaker, frukt och bär. Många mindre jordbrukare, som bo i närheten
av städer och samhällen, ha köpt och dyrt betalat sina små jordbruk
med hänsyn till en dylik driftsform i direkt förbindelse med en liten kundkrets,
i vilken ofta ingår släktingar och vänner. Att utan vidare släppa
kontakten med dessa kunder kan för många småbrukarefamiljer innebära
ekonomisk ruin.

De föreskrifter beträffande ladugårdens beskaffenhet, som av medicinalstyrelsen
uppställts som villkor för att en jordbrukare skall få sälja
mjölk direkt till en kund inom område, där städernas hälsovårdsstadga gäller,
äro så stränga att de i många fall icke kunna uppfyllas utan nybyggnad
eller betydande ombyggnad av ladugården. Dessa förändringar skola vara
helt genomförda före den 1 juli i år. Många lantbrukare, som beröras av
denna förordning, stå alltså inför alternativet att antingen bygga om sin
ladugård eller sluta att leverera mjölk till sina gamla kunder. Det är emellertid
orimligt att ifrågavarande lantbrukare i denna tid med brist på material,
arbetskraft och kapital skall bygga om sina ladugårdar. Det är lika
orimligt att begära att de skola avstå från en stor del av sina inkomster i en
tid då alla omkostnader stiga.

Flera lagar, som under senare år stiftats, ha med hänsyn till de förhållanden
krisen skapat försatts ur kraft. Det torde finnas starka skäl för att
även pastöriseringsförordningen under nuvarande förhållanden åtminstone
i vissa delar av landet försättes ur kraft.

Om samtliga grupper inom svenskt jordbruk skola få del av statsmakternas
stödanordningar måste man beakta att inte alla resurser få utnyttjas till
prisstöd på de säljbara produkterna, under det att produktionskostnader
starkt gå i höjden. En på sådant sätt uppbyggd stödpolitik kommer att
ensidigt gynna det medelstora och större jordbruket, under det att de småbrukarefamiljer,
som ha en relativt stor hemmaförbrukning och till följd
därav endast små varumängder att sälja, belastas lika mycket som de stödjas
och i många fall ännu mera. De medel varmed svenskt jordbruk kan stödjas
måste därför i betydande utsträckning sättas in som ett produktionskostnadsstöd.
Och då det större och medelstora jordbruket drar största
fördelen av prisstödet på de säljbara produkterna böra småbrukare och
småbönder ha förmånsrätt till produktionskostnadsstödet. Hjälpaktioner
efter denna linje passa också i nuvarande läge bättre än prisuppskruvningar
samman med det penningpolitiska program vartill statsmakterna bekänna
sig.

Motioner i Första kammaren, Nr 238.

I detta sammanhang är priset på köpfodermedel och konstgödsel en för
det mindre jordbruket viktig fråga, som inte längre bör förbliva obeaktad.
Även utsädesfrågan är för många småbrukare särskilt i Norrland av stor vikt.
För de starkt skuldbelastade småbruken kan även en stegrad räntefot bliva
en alltför stor börda att bära, om produktionsvolymen minskas. Det är
därför enligt undertecknades mening nödvändigt att frågan örn ett produktionskostnadsstöd
omedelbart utredes.

Med åberopande av anförda föreslås,

1) att producentbidraget på mjölk under nästa regleringsår
måtte utgå med 3 öre pr kg för en årskvantitet av högst
10,000 kg,

2) att smörrabatt måtte utgå efter lika grunder för lantsmör
och mejerismör,

3) att konsument och producenthushåll måtte jämställas
vid erhållande av rabattkort på smör,

4) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära
att dispens gives från pastöriseringsförordningens tillämpning
för sådana områden, där ett större antal jordbrukarefamiljer
äro för sin utkomst beroende av möjligheten att
upprätthålla sina mjölkleveranser till gamla kunder,

5) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära
utredning och förslag om ett produktionskostnadsstöd för
det mindre jordbruket samt att detta förslag måtte föreläggas
1940 års urtima riksdag.

Stockholm i juni 1940.

Alfred Andersson.

Lage Svedberg

Sven V. Hansson.

Carl H. Dahlström.