Motioner i Första kammaren, Nr 235 (Motion 1939:235 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 235.

Nr 235.

Av herr Bergman, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition omgående
anslag till intagning snämnder vid vissa allmänna
läroverk m. fl. läroanstalter.

I prop. nr 101 till årets riksdag har Kungl. Maj :t föreslagit beviljande av
visst anslag till Intagningsnämnder vid vissa allmänna läroverk m. fl. läroanstalter
för budgetåret 1939—40.

Syftet med dessa nämnder är ett väsentligt avskaffande av hittills förekommande
inträdesprövningar vid läroverken.

Frågan härom har flera gånger tidigare prövats men då alltid resulterat i
bibehållandet av inträdesproven. Till detta resultat kom den stora skolkommissionen
av 1918 och likaledes 1924 års skolsakkunniga, ävensom det särskilda
skolutskottet och riksdagen 1927 (med viss modifikation beträffande ämnena).

Statsrådet och chefen för kungl, ecklesiastikdepartementet utverkade emellertid
1937 tillstånd att tillkalla högst två sakkunniga för undersökning av frågan.
Statsrådet nöjde sig med en enda och tillkallade för ändamålet lektorn
vid folkskoleseminariet i Kalmar F. J. M. Wigforss, vars sympatier för inträdesprovens
avskaffande voro kända. Ingen representant för de läroverk, som
saken gällde, tillkallades och ingen representant för folkskolans lärare, alltså
ingen av de båda kategorier som frågan egentligen berörde och som måste
antagas ha bästa erfarenheten därom. Onekligen en anmärkningsvärd ensidighet,
som också måste uppfattas som ett ställningstagande på förhand.

Den sålunda utsedde sakkunnige är allt erkännande värd för det ingående
arbete han ensam hade att utföra och för den varsamhet han på flera sätt
visat vid dragandet av slutsatser ur materialet. Han erkänner oförbehållsamt
att det tillgängliga materialet för bedömning av inträdesprövningen är bristfälligt,
bl. a. därför att de resultat som erhållits på skilda orter vore svåra
att jämföra, då tillvägagångssättet för undersökningarna vore växlande. Han erkänner
lika oförbehållsamt att ”det syntes vara en allmän åsikt, att inträdesprovet
till läroverken i många fall inverkat på undervisningsresultatet i räkning och
rättstavning i folkskolan samt att denna inverkan varit gynnsam”. Han anser
det också troligt att inträdesprovet i räkning åstadkommit en betydelsefull
förbättring av undervisningsmetoden i folkskolan därigenom att lärarnas intresse
för provräkningar ökats. Å andra sidan hade inträdesproven vid läroverken
enligt somliga tillfrågades mening utövat sådant tryck på arbetet i
folkskolan, att den ansåges öka arbetsbördan där. Man hade på vissa håll funnit
den samverkan mellan avlämnande och mottagande lärare, som 1927 års
riksdag uttalat sig för, vara ojämn o. s. v.

4 Motioner i Första kammaren, Nr 235.

Över huvud hade — detta är det sammanfattande omdömet — ”de gjorda
undersökningarna i viss mån lett därhän, att det kan ifrågasättas, huruvida
inträdesprövning är nödvändig för sökande från folkskolan”. Man bör lägga
märke till den synnerligen försiktiga formen av rekommendationen (”i viss
mån”, ”det kan ifrågasättas”).

Mycket betecknande för opinionen bland de av saken berörda är följande
av utredningsmannen gjorda, i propositionen sid. 15 refererade uttalande: ”Med
hänsyn till inträdesprovens återverkningar på folkskolan skulle man hava väntat.
att folkskolans lärare på frågan örn de önskat inträdesprovens bibehållande,
i allmänhet svarat nej. Emellertid hade endast en mindre del eller 15 procent
av de tillfrågade 1,199 lärarne lämnat detta svar, medan återstoden svarat ja”.
— ”Majoriteten av dessa lärare hade även nekande besvarat frågan, örn folkskolans
betyg skulle kunna läggas till grund för intagningen i läroverken,
enär folkskolans betyg gåves efter alltför växlande grunder”.

Skolöverstyrelsen påpekar i sitt utlåtande om den sakkunniges förslag att
”utredningens största brist ligger däri att den standardisering av folkskolebetygen,
som torde vara en viktig förutsättning för att den föreslagna intagningsmekanismen
skulle fungera i överensstämmelse med förslagsställarens intentioner,
har måst ställas på framtiden som en uppgift för ett kommande kommittéarbete
’ ’.

Överstyrelsen tillstyrker endast tveksamt förslaget men under den förutsättning
att nya parallellavdelningar i mån av behov upprättas, så att gallringen
vid inträdet i de allmänna läroverken blir relativt obetydlig. Därest hård
utrymmeskonkurrens blir regel böra inträdesprövningama enligt överstyrelsens
mening tills vidare bibehållas och arbetet inriktas på att med olika hjälpmedel
framställa en så fullkomnad urvalsmekanism som möjligt. Som en första åtgärd
borde i så fall ett kombinerat förfarande utarbetas varigenom betygen
såväl från folkskolan som från inträdesprövningama komme till sin rätt.

Jag tillåter mig i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på en möjlighet
som borde komma under omprövning, nämligen att inträdesprovet verkställdes
väsentligen av lärare från folkskola under närvaro av mottagande
läroverkslärare och att avgörandet örn intagningen skedde genom dem båda
gemensamt, med någon lämplig och opartisk anordning örn delade meningar
förelåge.

I sitt yttrande vid propositionens beslutande har nu statsrådet förklarat sig
sakna anledning att ingå på den av överstyrelsen berörda frågan om tillräckligt
antal parallellavdelningar. Ej heller har det skäl som främst omöjliggjort
provens borttagande, nämligen vanskligheten att åstadkomma ett rättvist urval
på grundval av efter olika normer givna folkskolebetyg från olika håll,
undanröjts. Örn standardisering här är möjlig att effektivt genomföra och
huru den i sådant fall skall utföras är nämligen ställt på framtiden.

Ekonomiska skäl torde omöjliggöra en så obegränsad ökning av parallellavdelningarna
att avsevärd gallring ej behöves, varjämte tillräckliga krav på

Motioner i Första kammaren, Nr 235.

studiebegåvning ej böra eftersättas. Oavsett dessa synpunkter synes det högst
olämpligt att innan den för ett rättvist urval grundläggande frågan örn de
från olika håll och efter olika normer givna folkskolebetygens jämförelsevärde
blivit tillfredställande löst låta dessa betyg bliva det i främsta rummet avgörande
för gallringen.

Då de båda viktigaste förutsättningarna för inträdesprovens väsentliga avskaffande
alltså ej föreligga, synes tidpunkten icke vara inne att avskaffa
dem. Det synes icke heller kunna anses rättvist mot ungdomen att, såsom
i propositionen föreslås, omedelbart vid ett stort antal läroverk och efter olika
normer på olika ställen införa en ny ordning under det i andra läroverk det
nuvarande strängare förfarandet alltjämt äger bestånd.

Jag tillåter mig därför föreslå,

att riksdagen med avslag på Kungl. Maj :ts nu föreliggande
proposition 101 hemställer hos Kungl. Majit,
att fortsatt och allsidig utredning av frågan örn sättet för
intagning vid allmänna läroverk m. m. må föranstaltas med
beaktande av att tillfredsställande samverkan mellan folkskolans
och läroverkens lärare kommer till stånd,
ävensom att resultatet av denna utredning framlägges för
riksdagen.

Stockholm den 8 mars 1939.

J. Bergman.