Motioner i Första kammaren, Nr 229 (Motion 1942:229 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 229.

Nr 229.

Av herr Leander m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till t fanste- och '' familjepensionsreglemente
för arbetare m. m.

Sedan 1941 års riksdag i samband med godkännande av de allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementena för tjänstemän i statens tjänst bemyndigat
Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser innefattande bland annat tillämpning
av nämnda reglementen i vissa fall å tjänstemän avgångna med pension enligt
civila eller militära tjänstepensionsreglementet samt utbetalande av pensionstillägg
åt vissa sådana tjänstemän, förutsatte i statens tjänst anställda arbetare,
att Kungl. Majit i proposition nr 229 till innevarande års riksdag med förslag
till tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare m. m. skulle analogivis
ba föreslagit samma övergångsanordning för arbetare som för tjänstemännen.

För tjänstemännens del innebär riksdagens bemyndigande, att de nya reglementena
skola från och med ikraftträdandet göras tillämpliga å sådana tjänstemän,
som blivit underkastade de 1939 eller 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningama
men pensionerats före pensionsregleringens genomförande,
samt att dessa pensionerade tjänstemän därjämte skola erhålla gottgörelse med
10 kronor för varje månad de dessförinnan åtnjutit pension.

Såsom skäl för den för tjänstemännen beslutade anordningen bar föredragande
departementschefen anfört, att en definitiv lönereglering för tjänstemännen
måste såsom en given konsekvens få till följd att hänsyn tages till de pensionsförmåner,
som föranledas av löneregleringen, eller att löneregleringen och
pensionsregleringen utgöra två delar av ett och samma problem. Beträffande hos
staten anställda arbetare anser departementschefen icke samma skäl föreligga
för en tillbakaverkande pensionsreglering. Till stöd för denna uppfattning har
anförts att slutandet av ett nytt löneavtal icke bör — lika litet som förändringar
i löneinkomsten under ett löneavtals giltighetstid — i och för sig föranleda,
att pensionsfrågan tages upp till omprövning. Den förordade pensionsreformen
för arbetarna anser departementschefen icke ha sin grund i de nya kollektivavtal,
som träffades år 1939. Härtill må endast anmärkas att den för tjänstemännen
år 1939 genomförda löneregleringen grundade sig på den allmänna
löneutvecklingen sedan ett flertal år tillbaka och att de år 1939 träffade överenskommelserna
örn nya löneavtal för hos staten anställda arbetare främst påverkades
av de i avlöningsreglementena för tjänstemännen fastställda lönenormerna,
som bland annat innebar att i kollektivavtalen intogos bestämmelser
om rörligt tillägg i huvudsaklig överensstämmelse med vad som för tjänstemännen
blivit fastställt. Vidare är att bemärka att förutsättningen för en

Motioner i Första kammaren, Nr 229.

revision av tjänste- och pensionsreglementena för arbetarna icke varit för handen
förrän dylik reglering ägt rum beträffande tjänstemännen, vilket torde
få anses ådagalagt därigenom att pensionssakkunniga för tjänstemännens pensionsreglering
erhöllo bemyndigande den 17 juni 1938 varemot samma sakkunniga
först den 16 maj 1941 erhöllo Kungl. Maj :ts uppdrag att verkställa utredning
och avgiva förslag beträffande revision av tjänste- och familjepensionsreglementena
för arbetare. Slutligen förtjänar framhållas, att detta synes vara
det viktigaste, att eftersom pensionen för arbetarna varit genomgående lägre
än för motsvarande tjänstemän, behovet av en analogivis retroaktiv reglering
för arbetarnas del framträder ännu starkare. Skillnaden i grundpensionens
belopp i pensionsgrupp 1 i de nu gällande bestämmelserna och de i propositionen
föreslagna är nämligen 600 kronor och i pensionsgrupp 2 636 kronor
per år för manlig arbetare. Vid sådant förhållande förefinnas starka sakliga
skäl för beredande av kompensation åt arbetare, som avgått med pension efter
den 1 juli 1939, efter samma grunder som fastställts för tjänstemännen.

Med stöd av det anförda hemställes,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 229
måtte besluta, att i reglementet angående tjänstepension för arbetare
i statens tjänst vilka avgått med pension efter den 1 juli
1939 övergångsvis tillämpas samma bestämmelser för arbetare
som för tjänstemännen, samt

att dessa pensionerade arbetare därjämte må erhålla gottgögörelse
med 10 kronor för varje månad de efter den 1 juli 1939
åtnjutit pension.

Stockholm den 27 april 1942.

Axel Leander.

Axel Löfgren.

Rud. Andeberg.

J. Hansson.

A. J. Bärg.

C. A. Härdin.

Bihang till riksdagens protokoll 194g. 8 sami. Nr 318—339.