Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket
Motion 1920:220 Första kammaren
Motioner i Första kammaren, Nr 220.
1
Nr 220.
Av herr Lindhagen, angående skrivelse till Konungen med begäran
om förslag till utvidgad folkstyrelse.
Sedan historien nu avslutat ett kapitel i sin berättelse och ett nytt
är under omprövning, gäller det att ägna odelad uppmärksamhet åt
detta nya skedes innehåll och utstyrsel. Beträffande innehållet ha några
tankar nedlagts uti en förut gjord framställning (motionen nr 188).
Något bör nu tilläggas om de nya formerna, vilka, ehuru ej huvudsak,
dock av naturliga skäl också äro mycket viktiga.
Det är nämligen, såsom redan framhållits, icke nog med den allmänna
och lika rösträtten. Den betecknar ett betydelsefullt steg framåt.
Men dess ofullkomlighet är uppenbar och beprövad. Man kan, såvitt
jag förstår, sammanfatta bristen i det förhållandet, att människorna
genom den allmänna och lika rösträtten ingalunda vunnit en ny politisk
frihet och ännu mindre naturligtvis någon ekonomisk och andlig. Den nya
författningen förbättrar icke våra karaktärer och den upprätthåller fortfarande
vår träldom under lärorna och partiorganisationerna. Någon
sann upplysning och någon kärleksfull hänsyn bestås icke heller av det
nya systemet. Tvivelaktigt är om det i och för sig någonsin kan
skänka världen ens en blygsam ekonomisk frihet.
Den första formella brist, varpå uppmärksamheten då riktas, är
att författningen skänker medborgarna rättigheter att välja allenast på
personer och att även denna valrätt till stor del är en illusion. Utvägar
måste därför sökas att möjliggöra för alla valberättigade att kunna få
rösta även för en sak och få göra det under självansvar, byggt på
objektiv upplysning. Detta åter innebär ingenting mindre än ett attentat
emot det nuvarande partiväsendet och dess kapitulering i några få
personers händer av ekonomiska och andliga värden. Under ett system,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 3 samt. 90 käft. (Nr 220.) 1
2
Motioner i Första kammaren, Nr 220.
i vilket massorna uppmanas att partivis rösta på personer, där kan med
pengar, tidningar och personliga agitationsresurser, allt samlat kapitalistiskt
i en brännpunkt, händelserna ledas ofantligt utan att massorna få egna
begrepp och ej heller något eget inflytande. Uppfordras de däremot
att rösta på en sak, som de själva känna av sitt dagliga liv, förändras
situationen. Den enskilde valmannen får större möjligheter att lösrycka
sig från partiväsendet. Han börjar tänka själv på saken och han
märker att han för en gångs skull betj-der något, vilket vida mindre
är fallet, då man sätter i hans hand allenast en valsedel, med vars tillkomst
han icke haft någon egentlig befattning.
Denna folkomröstning i sak kallas på det lärda språket referendum
och initiativ såsom komplement till valrättssystemen av det ena eller
andra slaget. Referendum är en saklig folkomröstning, som författningsenligt
påbjudes av regeringen. Initiativ är en saklig folkomröstning
som författningsenligt skall äga rum, när ett visst antal medborgare
därom göra framställning. Vad på detta sätt beslutes blir lag med förbigående
av de olika valsystemens förtroenderåds beslutanderätt.
Detta nya inslag skulle emellertid förlora avsevärt, ja kanske det
mesta av sin betydelse och till och med mången gång leda till en tillbakagång
i stället för ett framsteg, om icke det blev nytt även i den
meningen, att det sökte bygga den enskilde röstandes beslut på objektiv
kunskap om saken och mänsklig medkänsla med densamma. Det
gäller således framför allt att skydda de röstande från den nuvarande
partiundervisningen och bereda dem insikt i den föreliggande angelägenheten.
Det är givet, att detta bör i sin mån betyda en uppryckning
och omvärdering i mycket för den stackars valboskap, som vi nu i
själva verket äro, som sällan får tillfälle att tänka själv, som sorteras
i partifållorna och uppfostras endast i en viss självisk känsloriktning. Om
människorna en gång få tillfälle att tänka sakligt, måste detta skapa
även ett ofantligt intresse. För första gången bliva de nämligen behandlade
såsom medborgare. Det gället att taga det första steget och
sedan de följande fram mot en verklig politisk uppfostran, som under
det nuvarande systemet åsidosattes helt och hållet.
Den allmänna och lika rösträtten måste sålunda efterföljas av
många omvärderingar och främst av ett folkligt upplysningsarbete,
varigenom individerna få möjligheter att lära sig sanningen, känna
mänskligt och tänka själva.
Det hav på senare tider särskilt i Nordamerika experimenterats med
denna sak. En stor enskild organisation har ock bildats därstädes
för att främja densamma. På dessa vägar böra många kunna mötas
Motioner i Förda hammaren, Nr 220. 3
under on gemensam känsla av självbevarelsedrift inför dessa formella
universalmedel, som hota oss alla. Nämnda organisations sekreterare
avgav är 1916 vid ett besök i Sverige en kortfattad framställning om
organisationens erfarenheter.
J denna framställning, som här bifogas, heter det bland annat:
»Ett århundrades försök med självstyrelse genom valda lagstiftare och
ämbetsmän har skänkt det amerikanska folket en del värdefulla erfarenheter,
som jag tror har universell betydelse. Bland dessa kunna nämnas:
1) att icke allt är demokratiskt, som bär detta namn; den folkliga självstyrelsens
principer äro endast av föga värde utan ärliga och verksamma
bestämmelser beträffande deras praktiska användning; 2) att ett
pålitligt system för offentliggörande, genom vilket folket bcredes tillfälle
att få veta sanningen om statsangelägenheterna, är en nödvändig beståndsdel
i varje demokratisk styrelseform; 3) att absolut bestämmanderätt i
offentliga angelägenheter icke utan fara kan tillerkännas valda personer;
politiker och politiska partier bryta alltför ofta sina löften och förråda
det allmänna bästa; 4) att partiväldet är en källa till allvarliga faror
för friheten och att därför skarp kontroll från folkets sida är av nöden.»
Det utarbetas därför från officiellt håll en refererande allsidig framställning
om själva saken och tillika få olika uppfattningar rättighet att
inom ett visst utrymme med egna ord utlägga sin syn på densamma.
Denna publikation utdelas till var och eu av dem, som skola deltaga i
röstningen. Denna senare sker samtidigt med att ett allmänt val äger rum
för att undvika en stor och besvärlig apparat. Uti den nämnda framställningen
om de amerikanska erfarenheterna uppgives, att »väljarna
få pålitliga upplysningar» samt att »politikerna och tidningarna tvingas
att hålla sig till sanningen». Det läses vidare: »De priviligerade frukta
icke folkets okunnighet utan dess intelligens. Det är också de intresserade
medborgarna, som rycka fram och deltaga i omröstningarna. De
likgiltiga och okunniga, som icke kunna intresseras för principer, men
väl drivas samman, när det gäller att stödja personer och partier, försvinna
av sig själva.»
Under åberopande tillika av enahanda motioner åren 1917 (nr 289
sid. 28—33 och 290 i andra kammaren) samt 1919 (nr 290 i första
kammaren) hemställes sålunda:
att riksdagen måtte besluta hos regeringen begära
förslag till sådant tillägg till grundlagarna:
att folkstyrelsen kommer att omfatta icke blott
valrätt till förtroenderådsförsamlingar av det ena eller
Motioner i Första kammaren, Nr 220.
andra slaget titan även omedelbar beslutanderätt i viktiga
frågor;
att denna beslutanderätt vid sidan av riksdagens
befogenheter kommer att omfatta icke blott folkomröstning
på initiativ av regering eller riksdag (»referendum»)
utan även folkomröstning på initiativ från
medborgarens sida (»initiativ»);
samt att för dylik beslutanderätts utövning objektiv
kunskap i det ämne, varöver skall beslutas, i
möjligaste mån meddelas de röstande.
Stockholm den 21 februari 1920.
Carl Lindhagen.
Motioner i Första kammaren. Nr 220.
•>
Bilaga.
Folkstyreleens utveckling i Amerika.
Av Juclson Ring.
Ett århundrades försök med självstyrelse, genom valda lagstiftare och ämbetsmän,
har skänkt det amerikanska folket en del värdefulla erfarenheter, som jag
tror ha universell betydelse.
Bland dessa kunna nämnas:
1. Att icke allt är demokratiskt, som bär detta namn. Den folkliga självstyrelsens
»principer» äro endast av föga värde utan ärliga och verksamma bestämmelser
beträffande deras praktiska användning.
2. Att ett pålitligt system för offentliggörande, genom vilket folket beredes
tillfälle att få veta sanningen om statsangelägenheterna, är en nödvändig beståndsdel
i varje demokratisk styrelseform.
3. Att absolut bestämmanderätt i offentliga angelägenheter icke utan fara
kan tillerkännas valda personer. Politiker och politiska partier bryta allt för ofta
sina löften och förråda det allmänna bästa.
4. Att partivälde är en källa till allvarliga faror för friheten, och att därför
en skarp kontroll från folkets sida är av nöden.
Under 1890-talet fick det amerikanska folket upp ögonen för det faktum,
att det i verkligheten styrdes av politiska »maskiner», som voro intimt lierade med
trusterna och andra särintressen. I striden för befrielsen uppdagade väljarna att
deras politiska redskap voro föråldrade. De försökte bekämpa eu det tjugonde århundradets
fiende med vapen från det adertonde. Men ingen tänkte här på återgång.
Vad som behövdes var icke mindre utan mer demokrati. Styrelsen genom
valda representanter, som utövade hela den politiska makten, hade slagit fel, och
folket beslöt därför att taga makten omedelbart i sin egen hand.
Så begynte agitationen för initiativ (rätt för folket att framställa lagförslag)
och referendum (rätt att hänskjuta frågor till allmän folkomröstning), medel som
träffade det onda i dess rot. Man bildade organisationer i många stater och städer,
och de kröntes av en förvånansvärd framgång.
Redan nu ha, som vi senare skola se, sjutton stater och flera hundra städer
infört dessa reformer. Rörelsen går raskt framåt och skall snart ha erövrat hela
landet. Den engelska historikern James Bryce yttrar om denna rörelse att »den
kommer att visa sig vara en händelse av utomordentlig betydelse». En annan uppmärksam
iakttagare har sagt: »Det är en av de mest betydelsefulla ändringar som
någonsin skett i den amerikanska styrelseformen »
Låt oss emellertid undersöka de nya metoderna.
Den viktigaste fördel folket liar vunnit är förslagsrätten (initiativ), som ger
folket makt att föreslå och genomdriva lagar samt även att förändra styrelseformen
(grundlagarna) genom sin egen omröstning. Det är alltså icke längre som
hittills tvunget att vänta i åratal på en reform för att sedan — såsom allt för
ofta hänt — bli bedraget på valutan därav emedan de s. k. »representanterna» till
6
Motioner i Första kammaren, Nr 220.
sist fört igenom den i förfuskad form. Närhelst en folkmajoritet i en stat vill ha
någonting gjort, kan den även få det utfört, och då är det varken för tidigt eller
för sent.
I praktiken verkar förslagsrätten på följande sätt: En viktig sak förkastas
eller nekas behandling av statens lagstiftande församling. En grupp av medborgare
eller eu organisation upptar då denna lag, antingen i den form, vari den förut framlagts
till behandling, eller ock utarbetad till ett självständigt förslag, som man låter
trycka på petitionsblanketter och skicka omkring. Om åtta procent av statens valmän
underskriva petitionen, måste statssekreteraren förelägga väljarna förslaget till
avgörande. Omröstningen verkställes icke särskilt för varje sak för sig, utan frågorna
bli avgjorda vid tillfället för nästa allmänna val. På en särskild plats på
röstsedeln eller i somliga stater på en särskild sedel finnes en kort »titel», som
beskriver lagen, och mitt för denna stå orden »ja» och »nej». Om de röstandes
majoritet strukit under »ja», är förslaget godkänt av folket och träder i kraft
som lag.
Den andra rättighet, folket försäkrat sig om — det s. k. referendum —
lägger i dess hand ett praktiskt medel att förhindra genomförandet av lagar eller
koncessioner, som antagits av den lagstiftande makten, om det finner att dessa icke
böra godkännas. Inom loppet av nittio dagar efter antagandet av en lag kan eu
ansökan av fem procent av valmännen insändas till statssekreteraren och lagens
ikraftträdande uppskjutes tills vidare. Vid nästa val blir det så omröstning om
saken på samma sätt som om insända förslag, och om flertalet röstar »nej», är
lagen förkastad.
Sextio dagar före valet kommer ett cirkulär, tryckt och distribuerat på
statens bekostnad, till varje särskild valman i staten. Cirkuläret innehåller officiella
avtryck av de förslag, om vilka det skall röstas, och tillika inlägg för och
emot förslagen. Varje organisation, medborgargrupp eller enskild person kan få
sitt inlägg medtaget i cirkuläret mot att underskriva det med sitt namn eller namnet
på styrelsens medlemmar och mot att betala staten omkostnaderna för tryckningen
m. m. (I Oregon, t. ex. är denna kostnad 125 kronor per sida.)
Väljarna få alltså pålitliga och förstahands upplysningar, och dessutom tvingar
man politikerna och tidningarna att hålla sig till sanningen. Det är svårt att missleda
eller skrämma folket, då det har tillfälle att få veta sanningen.
Innan valet äger rum, sändas provröstsedlar till väljarna, för att de skola
få tillfälle att studera dem — och på särskilt titlarna då lagförslagen — innan de
gå till valet.
Man bör lägga märke till, att den lagstiftande statsmakten (riksdagen) fortsätter
sitt arbete som vanligt, och utför största delen av lagstiftningsarbetet alldeles
som nu. Endast de frågor, varom befolkningen själv genom petition fordrar
att bli hörd, komma under omröstning, och denna företages som sagt vid de allmänna
valen, varför kostnaderna därför bliva högst obetydliga.
Den första stat som införde initiativ och referendum i sin grundlag var SydDakota
1898. Att det lyckades kan direkt tillskrivas de organiserade jordbrukarna,
och i själva verket äro jordbrukarna över hela landet så gott som enstämmigt anhängare
av direkt lagstiftning, som initiativ och referendum med ett gemensamt
namn kallas. Här nedan följa namnen på de stater, som infört systemet, och årtalen
för införandet.
7
Motioner i Första kammaren, Nr 220.
1898 — S. Dakota
1802 — Oregon
1905 — Nevada
1906 Montana
1907 — Oklahatna
1910 — Arkansas
1908 — Maine
1911 — Arizona
— — California
1912 — Nebraska
1913 — Michigan
1914 — Mississippi
— Washington
— — Ohio
— — Missouri
— Colorado
N. Dakota
Därtill ha nästan alla dessa stater grundlagsenlig! utsträckt systemet (initiativ
och referendum) till att gälla även grevskapen samt lands- och stadskommunema
i deras lokala angelägenheter. Vidare ha åtskilliga stater, som ännu icke
infört systemet i statslagstiftningen, givit kommunerna rätt att använda det. Och
cirka 400 städer, som infört stad sstyrelse enligt det nya »fullmäktigesystemet», ha
tillfogat dessa säkerhetsanordningar för att garantera folkets inflytande.
Rörelsen har en anmärkningsvärd livskraft. Omkring tjugu statsorganisationer,
ledda av en kraftig nationell sammanslutning, verka oavlåtligt för införande
av dessa och liknande reformer. En gång införda lära de bliva beståndande, ty
folket kommer icke att avstå sin makt.
Vid bedömandet av resultaten av den direkta folkstyrelsen genom initiativ
och referendum tar man i allmänhet mest hänsyn till om folket på ett klokt sätt
utövat sin rätt att förkasta och genomföra lagar, och de forskare och författare,
som undervisa oss i dessa frågor, gå vid avgörandet av detta ut ifrån förutfattade
synpunkter. De konservativa underskatta och de radikala överskatta — och där
står man! Båda förbise vanligen det betydelsefullaste i hela saken. Det är icke
så mycket vad folket gör, som det faktum att folket gör det självt, vilket på ett
alldeles särskilt sätt ger det nya systemet dess särprägel.
Ingen kan tvivla på att det försiggår en politisk omdaning, något liknande
en fredlig revolution, i dessa amerikanska stater och städer, där initiativ och referendum
äro i användning. Där födes nytt hopp och nytt mod. Folket blir medvetet
om makt- och frihetskänslan. Man nöjer sig icke längre med att lita på
andra, man kan själv handla, — därav det nya modet, den nya handlingskraften
och den sunda samhällsanda, som håller på att utveckla sig.
Intresset för de frågor som komma upp är ofantligt. Veckor och månader
före valen anställer man utredningar och diskussioner, debatter och samtal i politiska
kretsar, i jordbrukar- och arbetarorganisationer, i handels- och folkbildningsföreningar,
i skolor och universitet, i kvinnoklubbarna, på landsvägarna, på gatorna i städerna,
vid middagsbordet och omkring aftonlampan, överallt. En del av statsbiblioteken
ha måst anskaffa hela nya avdelningar för att kunna tillfredsställa efterfrågan, så
starkt är folkets begär efter vetande och upplysning angående de frågor, som
skola avgöras.
Cirkuläret för offentliggörande av lagförslag är typen för denna upplysningslitteratur
och det stormcentrum, omkring vilket hela denna folkuppfostrande verksamhet
rör sig. Man kallar det »Väljarnas katekes». Tusenden av de bästa och
8
Motioner i Första kammaren, Nr 220.
mest intelligenta medborgarna, som icke låta förmå sig att blanda sig i den vanliga
politiken, taga verksam del i lösandet av de framförda frågorna. Många, många
av dem arbeta gärna intensivt på utarbetandet och spridandet av petitioner om en
lag, som ersätter en nödvändig reform som politikerna neka att skänka sin uppmärksamhet
— åtminstone tills den blir mycket populär och agitation för den betyder
framsteg. Dessa psykologiska och uppfostrande verkningar, tillika med möjlighet
för ett nytt slags ledarskap, får man icke glömma bort. De äro i verkligheten
de värdefullaste, såsom de andliga verkningarna alltid äro det.
Det nästa betydelsefulla »resultat», som i allmänhet förbises, är systemets
verkan på de lagstiftande samhällsorganen. »Vi kunna icke genomdriva denna lag.
den kommer att hänskjutas till referendum och förkastas» — är ett konstant omdöme
bland lagstiftarna. Eller detta: »Vi kunna lika val antaga denna lag; om vi
icke göra det, driver folket igenom den genom initiativ, och hur går det sedan med
oss?» Följaktligen ha i de stater, där initiativ och referendum införts, lagstiftarna
blivit folkets tjänare, i stället för som förr dess herrar, och endast detta är
mödan värt.
Vänder man sig nu till sakens mera konkreta och påtagliga sida, uppstår
naturligen den frågan: »Vad slags lagar föreslår man? Vilka folklager sända ut
petitionerna?» I allmänhet ha de lagförslag, varom man anställt omröstning, rört
sig om viktiga ekonomiska, politiska och etiska frågor, som berört hela folkets
välfärd i dess dagliga liv, d. v. s. de levande, brännande frågor, som tränga sig fram,
och som det vanligen är svårt att få politikerna att lösa utan ändlös förtullning,
störa ansträngningar och mycket ödande av tid, kraft och tålamod från folkets sida.
De förslag, som oftast framförts genom initiativ, ha egendomligt nog gått
ut på att förbättra formerna för det representativa styrelsesättet och bevara det
för korruption. Man har stiftat lagar, som minska farorna av partiväldet; som
begränsa och fordra offentlig kontroll över de penningmedel som användas i valkampanjerna:
lagar, som fråntagit de politiska ledarna makten att utse kandidater
och lagt den i väljarnes egna händer; lagar om återkallelserätt (recall), vilka
sätta folket i stånd att genast kräva nytt val, genom petition, och genom omröstning
avsätta valförrättare!!, om denne visat sig partisk eller inkompetent:
lagar om självstyrelse för stads- och landskommuner i lokala angelägenheter o. s. v.
— Lagar som vidga folkets makt över styrelsen bli alltid antagna, åtminstone om
de äro väl utarbetade.
Näst dessa frågor i frekvens komma de stora ekonomiska och etiska samintressen,
som tiden överallt står ansikte mot ansikte emot. I Amerika som överallt
gynnar skattesystemet de rika på bekostnad av folkets stora flertal. Följaktligen
bär folket i alla stater med direkt lagstiftning, där de alltså nu ha makt därtill,
gripit sig an med detta problem, och mänga ändringar ha föreslagits, huvudsakligen
f syfte att frigöra arbetet och beskatta privilegierna. — Genom sina diskussioner
lär ‘folket känna sanningen och en rättfärdig lösning av denna fråga står för dörren.
Alkoholfrågan är också ett ämne som alltid står på dagordningen. Några
stater och städer besluta att avskaffa spirituosahandeln, andra att inskränka och
reglera konsumtionen, men överallt motarbetar man de krafter, som sta bakom
handeln med alkohol, och driver dem ut ur politiken.
Med tillhjälp av initiativ ha åtskilliga stater försäkrat sig om kvinnornas
deltagande i politiken, det som just nu är dagens brännande fråga. Lagar som för
-
y
Motioner i Företa kammaren, AV 220.
bättra arbetande mäns, kvinnors och barns rättsställning och arbetsvillkor, föreslås
ofta, liksom lagar till nytta för lantbrukarna. Dessa klasser ha vunnit mycket.
1 själva verket ha initiativ och referendum i Amerika ingå säkrare anhängare och
understödjare än de organiserade farmarna och arbetarna.
Folket gynnar lagar och bevillningar till främjandet av undervisningen, men
är emot militära föranstaltningar. 1 allmänhet synes det vara för den lagstiftning,
som gagnar det stora flertalet, och emot speciella privilegier. Mycket få likgiltiga
frågor komma upp.
De som företrädesvis sätta i gång petitioner, äro de stora lantbrukar-, arbetaroch
reformföreningarna, de människor, som arbeta för att gagna mänskligheten och
göra världen bättre att leva i. De reaktionära krafterna mobilisera även någon
gång, som de ha rätt att göra, men måste underkasta sig majoritetens beslut. Inga
ljusskygga metoder hjälpa här. Kampen för framåtskridandet föres på öppen mark.
I sina beslut har folket blivit eu missräkning både för de längst gående
radikalerna och för den yttersta högern. De ha gått i en riktning, som man skulle
kunna kalla uppbyggande framåtskridande. Man antager inte en reform, förrän man
är förvissad om att den ger vad man behöver och kommer att göra nytta. Men
när man fattat sitt beslut, kan saken icke, som hittills, förhalas år ifrån år. Det
faktum att man, såväl i Schweiz som Amerika, någon gång förkastar nya reformer,
som folket ännu ej förstår, har föranlett många att ange referendum såsom alltför
konservativt. Dessa kritiker förbise, att dessa samma en gång förkastade reformer
kunna tagas upp på nytt, godkännas vid en senare omröstning eller genomföras av
den lagstiftande församlingen, och sålunda föras ut i livet många år innan de kunnat
förverkligas enligt det gamla systemet. De glömma, att lagar som icke vila på
den allmänna meningen svårligen kunna hållas vid makt utan bliva ineffektiva.
De förbise det faktum, att då en majoritet har antagit en ny lag, denna i och med
detta vunnit erforderlig styrka och beständighet. Sålunda blir den direkta lagstiftningen
även administrationen till mycken och betydelsefull hjälp.
Men blir det icke för många frågor, som föreläggas folket, och är detta tillräckligt
intelligent? Folket kommer alltid i längden, om det blott får tillfälle därtill,
att sköta sina egna angelägenheter bättre ''än någon vald eller ärvd regeringsmakt
skulle kumia det. Detta är ett faktum, som tusende års historia odisputabelt
visar oss. De privilegierade frukta icke folkets okunnighet utan dess intelligens.
Tills dato hava 44 statsomfattande val hållits i 15 stater, där folket kunnat framlägga
lagförslag genom petitioner. Tillsammans 285 frågor av alla slag hava varit
under omröstning, eller i genomsnitt 6.5 vid varje val. Endast vid fyra tillfällen
hava för många frågor framkommit, och den lätthet varmed folket fattat sina beslut
har förvånat kritiken.
Och väljarna äro ytterst intresserade. Rösträkningen ger vid handen, att
75 procent av väljarna rösta för eller mot varje lag, som hänskjutes till dem; 88
procent rösta om de viktigaste sakerna och 68 procent t. o. in. om de mera oväsentliga
angelägenheterna. De som icke ge uttryck åt sin mening äro de okunniga och
obildade, som icke kunna intresseras för principer, men väl kunna drivas samman
när det gäller att stöda personer och partier. Det naturliga resultatet blir då att,
utan att något villkorligt förbud lagt hinder i vägen för deras deltagande, de okunniga
och likgiltiga väljarna av sig själva försvinna ur det offentliga livet, så att
Bihang till riksdagens protokoll 1920. S samt. 90 höft. t Nr 220.) 2
10 Motioner i Första kammaren, Nr 220.
besluten komma att fattas av de intelligenta och kompetenta — de verkliga medborgarna.
Så skall alltså till sist folkstyret försöka sin lycka. Under århundraden ha
folken böjt sig för budet att regering och styrelse voro uppgifter för de bästa och
visaste och något vida över förmågan för det stora flertalet. Världen har prövat
despotism, monarki, konstitutionell monarki och valrepubliker — alla hava misslyckats
med att stifta fred och rättvisa. Folken fordra nu omedelbar makt. Detta
är det sista steget, och initiativ och referendum lämna oss medel till detta ändamål.
Som Theodor Curti, en av Schweiz’ ledande statsmän och förutvarande redaktör av
»Frankfurter Zeitung», en gång yttrat: »Initiativ och referendum är icke en princip,
som endast vidkommer två eller tre land, den angår alla land. Den är ett politiskt
varsel, den betecknar ett folkens allmänna uppvaknande till insikt om sin rätt att
själva uppbygga staten. Detta varsel och detta uppvaknande har en historisk bakgrund
och skall bliva en levande länk i den framtida utvecklingen av världens folkslag,
åtminstone är jag övertygad om, att detta system för lagstiftning skall följa
det allmänna antagandet av engelsk parlamentarism och eventuellt fullkomna eller
ersätta denna.»
STOCKHOLM, ISA A C MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket