Motioner i Första kammaren, nr 209 (Motion 1946:209 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 209.

Nr 209.

Av herr Persson, Ivar, och fru Svenson, örn utredning och förslag
angående rätt till avdrag för gift kvinnas inkomst vid
den statliga beskattningen.

Enligt gällande kommunalskattelag medges för gift kvinna, som levt tillsammans
med sin man och under beskattningsåret haft en inkomst av rörelse
eller av eget arbete, ett allmänt avdrag från den deklarerade inkomsten
av 200 kronor. Detta avdrag motiverades vid sin tillkomst närmast med att,
då gift kvinna på grund av förvärvsverksamhet vore förhindrad att ägna sig
åt hemmets skötsel, denna omständighet normalt medförde kostnader för
nödig hemhjälp. Dylikt avdrag kan endast åtnjutas i hemortskommunen och
tillkommer sålunda ej gift kvinna, som drivit rörelse i annan kommun än
hemortskommunen. Motsvarande avdrag har tidigare funnits vid den statliga
beskattningen, men avskaffades där genom 1938 års skattereform.

Den ifrågavarande avdragsrätten torde därför för närvarande knappast
äga någon större betydelse. Enligt vår mening borde det ur flera synpunkter
vara önskvärt, att det återinfördes i den statliga beskattningen och att
avdragsbeloppet där väsentligt höjdes inom de lägre inkomstklasserna. På
grund av den sambeskattning av äkta makar som äger rum blir skattebördan
för de gifta tyngre — åtminstone när inkomsten överstiger en
viss gräns — än för de ensamstående. Detta förhållande är icke gynnsamt
för familjebildningen. Det anses, och kanske icke utan fog, att det i synnerhet
i städerna uppmuntrar till fria förbindelser.

Det råder såväl i städerna som på landsbygden stor efterfrågan på kvinnlig
arbetskraft, och särskilt är det svårt att kunna besätta lediga platser
inom hushållsarbetet. Det finns emellertid många gifta kvinnor som kunde
vara villiga att åtaga sig deltidsarbete såväl inom detta arbetsområde som
inom andra, men inför utsikten att därigenom få familjens beskattning höjd
tveka de att taga arbete. Skulle ett lämpligt avpassat avdrag kunna medges
för gifta kvinnor vid den statliga beskattningen skulle detta hinder för användande
av ledig kvinnlig arbetskraft bringas ur världen.

Inom jordbruket är bristen på arbetskraft stor: särskilt gäller detta den
kvinnliga arbetskraften. Emellertid skulle nog även inom jordbruket åtskilligt
kunna göras för att häva denna brist. Det finns många lantarbetarhustrur,
som vid sidan av hemmets skötsel skulle hinna med arbete av olika
slag. Men även i dessa fall spelar beskattningen en hindrande roll. När
hustruns arbetsinkomster deklareras och läggas till mannens, ökas den utdehiterade
skatten. Då lantarbetarlönerna äro låga i jämförelse med andra

Motioner i Första kammaren, nr 209.

g flip pers inkomster blir en höjd skatt kännbar för lantarbetarfamiljerna,
även om höjningen är liten. Man kan därför inte förundra sig över, om
lantarbetarhustruma tveka att skaffa sig extrainkomster, om skatten därigenom
kommer att höjas.

Särskilt ur arbetsmarknadspolitisk synpunkt skulle det fördenskull vara
betydelsefullt, om det för gift kvinna kunde medges ett avdrag vid den
statliga beskattningen och om detta avdrag kunde utgå med högre belopp
än de 200 kronor, som nu medges vid den kommunala beskattningen. Även
ur rent sociala synpunkter är detta motiverat. Det skulle lätta skattebördan
för de ekonomiskt svagare ställda befolkningsgrupperna, och det skulle
inverka gynnsamt på familjebildningen. I detta sammanhang vilja vi framhålla,
att möjlighet bör beredas hustrur till män, som bedriva mindre företagsrörelser,
exempelvis mindre jordbruk och hantverk, att komma i åtnjutande
av dylikt avdrag för inkomst, som förvärvats inom det gemensamt
av makarna bedrivna företaget.

Enligt vår mening bör avdragssumman fastställas till högst 600 kr. och
komma de skattskyldiga till godo, vilkas inkomst understiger en viss övre
gräns. Var denna gräns bör sättas anse vi oss icke kunna uttala en bestämd
mening om, utan frågan torde böra utredas av Kungl. Maj:t och därefter
föreläggas riksdagen för beslut. För de skattskyldiga, vilkas inkomst komma
att överstiga denna gräns, kan man möjligen tänka sig en avdragssumma
på 200 kr., alltså lika med den summa, som nu medges i avdrag vid den
kommunala beskattningen. Avdragsrätten vid den kommunala beskattningen
torde böra kvarstå oförändrad, tills vidare för att sedan omprövas i sammanhang
med den reformering av den kommunala beskattningen, som
framdeles torde vara att vänta.

Med anledning av vad som anförts få vi hemställa,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte begära utredning
och framläggande av förslag till sådana åtgärder, att de i
motionen framförda önskemålen måtte kunna förverkligas.

Stockholm den 23 januari 1946.

Ivar Persson.

Gärda Svenson.