Motioner i Första kammaren, nr 199 (Motion 1949:199 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 199.

Nr 199.

Av herr Wahlund, i anledning av Kunijl. Maj ds framställning om
anslag till undersökningar rörande vägtrafikolyckor
m. in.

Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under sjätte huvudtiteln p. 41
t öreslagit vissa åtgärder för undersökningar rörande vägtrafikolyckor m. m.
Förslagen stödja sig bl. a. på 1945 års trafiksäkerhetskommittés betänkande
(SOU 1948:20) samt remissyttranden över detsamma. I fråga om
den del av trafiksäkerhetsarbetet, som utgöres av trafikundervisning för
barn och ungdom och beträffande vilket förslag även framlagts genom
1945 års trafiksäkerhetskommitté i dess betänkande, göres i propositionen
endast uttalandet, att »statens direkta medverkan i detta hänseende synes
i huvudsak böra begränsas till vad som härutinnan kan uträttas inom undervisningsväsendet
och i samband med bilinspektörernas arbete samt kanske
också vid utbildningen av värnpliktiga».

Ett stort antal av de myndigheter, organisationer m. fl., som yttrat sig
över 1945 års trafiksäkerhetskommittés betänkande, ha uttryckt bestämda
önskemål om en förbättrad trafikundervisning i våra skolor. Allmänt framkommer
den meningen, att den del av trafiksäkerhetsarbetet, som består i
en väl ordnad och ledd trafikundervisning i skolorna, är ett av de väsentliga
medlen för höjandet av trafikkulturen, och man förväntar, att åtgärder
snarast skola vidtagas för att giva mera stadga samt bättre och tidsenligt
innehåll åt denna undervisning. — Jag vill till alla delar instämma i dessa
önskemål.

I de läroanstalter, som stå under skolöverstyrelsens inseende, bedrives
för närvarande trafikundervisning enligt av Kungl. Maj:t den 27 november
1936 utfärdat cirkulär. I detta angives endast sammanfattningsvis, huru
undervisningen bör bedrivas och vad den i stort sett skall omfatta. Ledningen
och tillsynen av undervisningen uppdrages i cirkuläret åt skolöverstyrelsen.

Den trafikundervisning, som sålunda hittills förekommit i våra skolor,
har otvivelaktigt medfört goda resultat. Det synes vara bevisat, att barn,
som under skoltiden kommit i åtnjutande av några års trafikundervisning,
bliva goda trafikanter. Trafiken på våra vägar och gator visar emellertid
benägenhet att växa ytterligare och skulle, därest obegränsad drivmedelstillgång
förelåge, sannolikt ha en ännu högre frekvens än för närvarande.

Motioner i Första kammaren, nr 199.

En sådan utveckling medför större olycksfallsrisker, vilka emellertid böra
förebyggas genom åtgärder från samhällets sida. Jag haller bestämt före,
att en utökad, planmässigt ledd trafikundervisning för skolungdom därvid
är ett av de väsentliga medel, som först och främst måste tillgripas. Det
torde vara överflödigt att här närmare motivera denna uppfattning. Jag
vill i stället hänvisa till det ovan nämnda betänkandet, avsnittet om trafikundervisningen
i skolorna, s. 249—259.

En bestämd förbättring av trafikundervisningen kan åstadkommas endast
om skolöverstyrelsen förses med ett särskilt organ med trafikundervisning
såsom huvudsakligt verksamhetsområde. För det ökade arbete, som
en intensifiering av skolornas trafikundervisning skulle medföra, saknar
nämligen skolöverstyrelsen för närvarande erforderlig arbetskraft. Arbetet
med skolornas trafikverksamhet har hittills väsentligen påvilat skolöverstyrelsens
gymnastikrotel. Denna rotel är enligt vad som är känt redan
på grund av sina uppgifter i fråga om skolornas fysiska fostran i behov
av ökad arbetskraft, varför det icke synes möjligt att utan vidare belasta
densamma med ytterligare uppgifter. I likhet med 1945 års trafiksäkerhetskommitté
anser jag det därför nödvändigt, att inom skolöverstyrelsen
inrättas en särskild befattning såsom konsulent i trafikundervisningsfrågor.
Denne konsulent bör få till uppgift att uppehålla kontakten med det centrala,
statliga trafiksäkerhetsorganet, enligt statsverkspropositionen benämnt
trafikrådet, för att därifrån få del av forskningsresultat, aktuella
synpunkter på trafikspörsmål m. m., som kunna vara av värde för trafikundervisningen;
vidare bör han samarbeta med det frivilliga trafiksäkerhetsarbetets
organ i fråga om upplysnings- och propagandaåtgärder, undervisningsmateriel
m. m. Konsulenten bör inom skolöverstyrelsen vara föredragande
i trafikundervisningsfrågor, biträda vid planeringen av undervisningen,
söka stimulera lärarpersonalens intresse för densamma genom
konferenser och kurser, biträda vid planeringen av utbildning av lärare
för trafikundervisning vid olika slag av rikets läroanstalter, upprätthålla
kontakten med skolradion samt vara behjälplig med allmän och lokal propaganda
i vad avser barns trafiksäkerhetsproblem. Han skall därjämte
även vara överstyrelsen för yrkesutbildning behjälplig i trafikundervisningsfrågor,
som röra under denna myndighet stående skolor. Konsulentbefattningen
bör anordnas som en heltidstjänst och placeras i lönegrad
Ce 27. För konsulentens resor bör beräknas ett belopp av 3 000 kronor,
med vilken summa skolöverstyrelsens anslag till reseersättningar således
bör höjas.

Under åberopande av vad ovan anförts får jag hemställa,

att riksdagen ville besluta om inrättandet av en befattning
inom skolöverstyrelsen såsom konsulent i lönegrad

2 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 3 samt. Nr 194—199.

Motioner i Första kammaren, nr 199.

Stockholm

Ce 27 med huvudsaklig uppgift att handhava trafikunder
visningen inom skolväsendet, samt

att för täckandet av kostnaderna för denna konsulents
tjänsten företagna resor uppräkna skolöverstyrelsens an
slag till reseersättningar med 3 000 kronor.

januari 1949.

5. G. W. Wahlund.

Statens Reproduktionsanstalt, Stockholm 1949
9 54 9