Motioner i Första kammaren, nr 192 år 1961 (Motion 1961:192 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 192 år 1961

Nr 192

Av herr Stefanson m. fl., i anledning av Kungl. Maj.ts framställning
om anslag till Statens hantverksinstitut: Bidrag
till kursverksamheten m. m.

(Lika lydande med motion nr 283 i Andra kammaren)

I årets statsverksproposition, tionde huvudtiteln, föreslås under anslaget
Statens hantverksinstitut: Bidrag till kursverksamheten m. m. att förenämnda
anslag skall för budgetåret 1961/62 utgå med 400 000 kronor. Beloppet
innebär i förhållande till anslaget under innevarande budgetår en
höjning med 35 000 kronor.

I sina riksdagspetita till 1961 års riksdag hemställer styrelsen för statens
hantverksinstitut, att anslaget höjes med 200 000 kronor. Härav avses
73 000 kronor för ökade löne- och pensionskostnader m. m., 75 000 kronor
för uppräkning av anslaget i proportion till den stegrade verksamheten samt
52 000 kronor för utvidgade verksamhetsuppgifter.

Departementschefens förslag innebär, att institutet icke ens med oförändrad
verksainhetsnivå erhåller täckning för det senaste årets allmänna
lönekostnadsökningar. Till den väsentliga utvidgning av verksamheten, som
inträtt under de senaste åren och som medfört att det statliga stödet relativt
sett minskat på samtliga arbetsområden inom institutet, har i förslaget
någon hänsyn icke tagits. Icke heller har beaktats de institutet näraliggande
aktuella verksamhetsuppgifter, varav behov otvivelaktigt föreligger
i dagens tekniska och ekonomiska situation inom vårt näringsliv.

Beträffande anslagets belopp i relation till den över detsamma föreliggande
verksamhetsomfattningen har statsmakterna icke förbundit sig att
mer eller mindre automatiskt följa en viss bestämd norm. Dock torde det
ligga i sakens natur, att vid mera väsentliga relationsförändringar en justering
av anslaget kommer till stånd för att garantera den nödvändiga stabiliteten
i institutets verksamhet. Så har också tidigare varit fallet. Därest
verksamheten utöver en viss marginal blir beroende av inkomster som icke
med säkerhet kan beräknas kommer nämligen institutets handlande och
dess möjligheter att fullgöra sina arbetsuppgifter att väsentligt försämras.
Bl. a. uppstår svårigheter att till verksamheten förvärva och i densamma
behålla lämplig kompetent personal, därest dennas anställningsvillkor endast
kortfristigt kan regleras. Svårigheter härutinnan föreligger redan med
de vidsträckta personalåtaganden för vilka institutet till följd av verksamhctsstegringen
har att svara inom ramen för sin nuvarande kursbudget.

Motioner i Första kammaren, nr 192 år 1961

En anpassning av anslagets belopp till verksamhetsomfattningen synes
icke ha skett på flera år. De anslagshöjningar som kommit till stånd har
huvudsakligen endast varit avsedda såsom en kompensation för de kostnadsökningar
som, beräknade på anslagets belopp, följt av den allmänna
löne- och prisnivåns höjning. En procentuell beräkning ger vid handen,
att t. ex. under budgetåret 1953/54 svarade anslaget för ca 31 % av kostnaderna
över detsamma och att denna siffra i stort sett uppehållits till år
1956 efter vilken tidpunkt en kraftig alltjämt fortgående verksamhetsstegring
inträffat vid institutet. Före år 1953 var procentsiffran större. Relationssiffrorna
anslag och utgifter utgjorde däremot hudgetåren 1957/58
23,5 %, 1958/59 20,2 % och 1959/60 17,7 %, sålunda en kontinuerlig minskning.

Under denna tid har institutet utvecklat verksamheten på de flesta av
sina arbetsområden. Flera nya dylika har även tillkommit inom ett flertal
yrken och branscher. Att denna verksamhetsökning svarat mot ett starkt
behov inom näringslivet är ostridigt. Deltagarantalet i institutets kurser
samt antalet rådgivningsuppdrag vittnar härom. Den tekniska utvecklingen
har även medfört, att institutets kurser blivit väsentligt mera avancerade
och i många fall mera grundliga än tidigare. Kostnaderna för lärare, undervisningsmateriel
och administration har härigenom blivit relativt dyrare.
Den ambulerande kursverksamheten ute i landet har även kraftigt ökat,
vilket även medfört högre kostnader. Verksamhetsökningen har givetvis
också tillfört institutet ökade inkomster. Kostnadsstegringen är emellertid
så väsentlig, att — såsom av ovannämnda procentsiffror framgår — institutets
förutsättningar att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter allvarligt försämras,
därest icke anslaget trots inkomstökningen justeras uppåt, så att
det mer än för närvarande kan motsvara verksamheten över detsamma. Det
kan i detta sammanhang noteras, att institutets kursavgifter är osedvanligt
höga för att förekomma inom ett offentligt undervisningsorgan.

Fortbildnings- och rådgivningsbehovet inom den del av näringslivet som
institutet har att inrikta sig på kräver i dagens läge dessutom ytterligare
insatser från institutets sida, ett förhållande som ytterligare aktualiseras
inför perspektivet av det europeiska frihandelsområdet. Särskilt torde härvid
institutets tekniska rådgivnings- och rationaliseringsverksamhet böra
intensifieras. Institutet har i sina riksdagspetita berört denna fråga och därvid
anslutit sig till vad som i statsutskottets utlåtande nr 201/56 anförts
beträffande förenämnda verksamhet i anledning av motioner år 1956 (I: 217
och II: 457). I statsutskottets utlåtande hade bl. a. framhållits att det skulle
ankomma på institutet att i berörda hänseende inkomma med framställning.
Då sådan framställning från institutet numera föreligger, torde frågan om
berörda verksamhetsgrenars utbyggnad och förstärkning särskilt höra beaktas.

Motioner i Första kammaren, nr 192 år 1961 5

Med anledning härav och under åberopande av vad som ovan anförts hemställes,

att riksdagen måtte till Statens hantverksinstitut: Bidrag
till kursverksamheten m. m., för budgetåret 1961/62 anvisa
ett reservationsanslag av 500 000 kronor i stället för i statsverkspropositionen
föreslagna 400 000 kronor.

Stockholm den 24 januari 1961

Stig Stefanson

Bengt Sjönell
Sten Åkesson

T. V. Mattsson
J. Kronstrand

Lars Schött
Eric Carlsson