Motioner i Första kammaren, nr 189 (Motion 1951:189 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 189.

Nr 189.

Av herr Sandler m. fl., om studielån med statlig kreditgaranti
åt flykting studenter, som bedriva studier vid
landets universitet och högskolor.

Under och efter det andra världskriget har ett icke ringa antal flyktingstudenter
tagit sin tillflykt till vårt land. De ha i likhet med övriga flyktingar
vid sin ankomst hit i regel saknat tillgångar.

Till flyktingstudenterna utdelas av statens flyktingnämnd under åren
1946—1948 ett mindre antal räntefria studielån, varjämte Internationella
Studenthjälpens Rikskommitté i mycket begränsad utsträckning kunnat bistå
flykfingstudenterna med stipendier.

Under de senaste åren ha emellertid icke ens dessa möjligheter till hjälp
stått ilyktiugstudentema till buds, och deras situation har därför blivit än svårare.
Ett stöld antal ungdomsorganisationer och ideella organisationer — Folk-1
partiets ungdomsförbund, Godtemplarorden Sveriges storloge av I. O. G. T.,
Högerns Ungdomsförbund, Internationella Studenthjälpens Rikskommitté,
Nationaltemplarorden, Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund, Sveriges
Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges
Riksidrottsförbund, Sveriges Scoutförbund, Sveriges Studerande Ungdoms
Helnykteuhetsförbund och Unga Örnar — ha därför under hösten 1950
genomfört en insamlingsaktion, »Ungdomshjälpen till flyktingstudentema».
Målsättningen för denna har varit att lämna bistånd åt flyktingstudenterna
under innevarande läsår. De möjligheter att erhålla borgenfria lån, som beretts
flyktingstudenter vid Uppsala universitet och Lantbrukshögskolan, genom
att studentnationerna, studentkårerna och studentkårens kreditkassa tillsammans
svara för 90 % av förlustrisken, kan icke definitivt lösa problemet
vid dessa läroanstalter, då de medel som stå till förfogande äro begränsade.
De hjälpformer som skapats av ungdoms- och studentorganisationerna kunna
Sålunda icke beräknas tillgodose flyktingstudenternas behov av stöd under
kommande budgetår.

Man har f. n. att räkna med att ca 200 flyktingstudenter, som bedriva
studier vid universiteten och högskolorna, äro i stort behov av studiehjälp,
ett antal, som under de närmaste åren vid oförändrad utrikespolitisk situation
torde komma att successivt reduceras, då många av dessa flyktingstudenter
kunna beräknas avlägga sina examina inom den närmaste framtiden eller
ha möjlighet att förvärva svenskt medborgarskap och då flyktingstudenter numera
endast i mycket begränsad utsträckning komma till Sverige. Deras eko,
nomiska .situation är emellertid ofta sådan, att de — trots att de gepom till

Motioner i Första kammaren, nr 189.

farligt arbete inom yrken, för vilka de många gånger icke äro lämpade, .söka
förvärva medel för att täcka studiekostnadema — tvingas leva på en utom
ordentligt låg levnadsstandard, vilket menligt inverkat på deras studier och
hälsa.

I motionerna I: 412 och II: 501 till 1950 års riksdag yrkades, att statsgaranterade
studielån skulle beviljas även vissa flyktingstudenter. Statsutskottet,
som av principiella skäl avstyrkte motionen, förutsatte, att Kungl. Maj:t
hade sin uppmärksamhet riktad på frågan. Riksdagen fattade beslut i enlighet
med utskottets hemställan. Utskottets talesman, hr Sven Larsson, betonade
vid debatten i första kammaren, att han förutsatte, att Kungl. Maj:t
skulle finna någon utväg att hjälpa flyktingstudenterna.

Ett statligt stöd till flyktingstudenterna synes motiverat bl. a. av arbetsmarknadsskäl.
Bristen på intellektuell arbetskraft inom flertalet yrkesområden
gör det angeläget att flyktingstudenterna utnyttjas och därför beredas möjlighet
att — utan av alltför stora ekonomiska svårigheter betingade täta
studieavbrott — snabbt slutföra sina studier.

Stöd för denna uppfattning lämnas av kungl. arbetsmarknadsstyrelsen,
som i en den 31 oktober 1950 dagtecknad underdånig skrivelse betecknat det
som en brist, att begåvade men medellösa flyktingar äro uteslutna från möj
ligheten att i det vittförgrenade systemet av lån och stipendier erhålla statligt
stöd för utbildning inom sådana intellektuella yrkesområden, som de visat
fallenhet för. Situationen på den intellektuella arbetsmarknaden har varit ett
av motiven för de senaste årens strävan att möjliggöra tillträde till högre
studier för alla därtill lämpade för att därmed tillvarataga landets begåvningsreserv.
Den tillgång, som flyktingstudenterna i detta sammanhang kunna
representera, bör enligt arbetsmarknadsstyrelsens mening beaktas, heter det
vidare i skrivelsen.

Det torde icke vara erforderligt att närmare understryka, att jämväl humani
tära skäl motivera ett statligt stöd till flyktings tud entema.

Nära nog allmän enighet torde därför råda om önskvärdheten av att flyktingstudenterna
beredas statligt stöd. Osäkerhet har emellertid rått beträffande
de lämpliga formerna härför.

I princip synes det icke oriktigt, att flyktingstudenterna göras delaktiga av
de stödformer, som beretts svenska studenter. Då det studentsociala reformprogrammet
på grund av det statsfinansiella läget endast till en mindre del
kunnat genomföras och då därför mycket begränsade medel stå till förfogande
för statsstipendier och räntefria studielån, torde emellertid det statliga stödet
till flyktingstudenterna för närvarande böra begränsas till studielån med statlig
kreditgaranti, varvid det likväl förutsattes, att Kungl. Maj:t i annat sammanhang
bereder flyktingstudenterna tillfälle att söka licentiand- och doktorandstipendier.

Studielån med statlig kreditgaranti på de villkor, som gälla för svenska studenter,
är tveklöst den billigaste formen för statligt stöd till flyktingstudenterna,
samtidigt som denna form — även om den måste anses som en minimi -

Motioner i Första kammaren, nr 189.

åtgärd — »kapar ekonomiska förutsättningar för att flyktingstudenterna utan
studieavbrott skola kunna nå fram till en akademisk examen. Den förlustrisk,
som staten ikläder sig genom att låntagare av en eller annan orsak ej kan återbetala
lånet, synes vara reducerad till ett minimum redan genom den noggranna
prövning av låneansökningar, som sker i statsstipendienämnderna och
dessas beredande organ. Av ekonomiska skäl torde denna stödform således
icke kunna avvisas. Med hänsyn till de speciella problem, som kunna komma
att uppstå, när denna låneform öppnas för flyktingstudenterna, kan det ifråga
sättas, huruvida icke statsstipendienämnderna böra inhämta yttrande över
inkomna låneansökningar från flyktingstudenter från dels statens utlännings
kommission, dels de myndigheter, som ha att besluta om dispens för studier
för utländska studerande vid landets universitet och högskolor.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte besluta, att studielån med statlig kreditgaranti
måtte beviljas även flyktingstudenter, som bedriva studier
vid landets universitet och högskolor, varvid lånevillkor och behörighetskrav
skola vara desamma som för svenska studenter.

Stockholm i januari 1951.

Richard Sandler. Hardy Göransson. Valter Åman.

B. A. Nilsson.

Leif Cassel.