Motioner i Första kammaren, nr 188

Motion 1947:188 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 188.

1

Nr 188.

Av Iierr Hage m. fl., i anledning av Kungl. Maj ds framställning om
anslag till bidrag till inrättande av skolhem för lärjungar vid
högre läroanstalter.

Under åttonde huvudtiteln har Kungl. Maj :t föreslagit, att ett reservationsanslag
av 750 000 kronor skall anslås för budgetåret 1947/1948 till bidrag till
inrättande av skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter. Därmed avses även
att ett sådant statsanslag skall utgå till ett skolhem av detta slag, åstadkommet i
Luleå. Det framgår av regeringsförslaget, att hela kostnaden för uppbyggandet
av nämnda hem kommit att påvila Luleå stad, vilket samhälle är ett synnerligen
skattetyngt sådant — enligt. Årsbok för Sveriges kommuner 1946 hade Luleå stad
ett. samlat kommunalt utdebiteringsbehov av 13:60 kr. per skattekrona. Det fanns
endast tre städer i landet, vilka hade ett högre skattetryck. Härtill kommer att
stadens ekonomiska ställning är synnerligen osäker och labil, beroende bl. a. på
att mängden av den exportmalm, som tager sig fram över dess hamn, gått och
alltjämt går upp och ner, vilket sammanhänger med internationella konjunkturer
m. m.

Under hänvisning bl. a. till här nämnda förhållanden framfördes på sin tid
i landstinget en framställning om anslag från tinget till staden för här nämnda
ändamål, varvid framhölls, att de flesta lärjungarna, för vilka dessa inkvarteringsanordningar
voro avsedda, hade sitt hemvist i länets kommuner i övrigt — alltså
cj i Luleå. Nämnda framställning avslogs av landstinget. Emellertid har nu
Kungl. Maj :t — på förslag av .statskontoret — i den här ovan omnämnda framställningen
ansett, att landstinget borde repartisera till åstadkommandet av här
nämnda skolhem. Kungl. Maj :t har alltså ansett, att statens bidragsgivande till
Luleå stad bör förbindas med villkoret, att landstinget skall deltaga med en viss
summa — 50 000 kronor •—■ i tillkomsten av skolhemmet. Statens bidrag för ändamålet
skulle då bliva 125 000 kronor.

Undertecknade motionärer ha i och för sig intet att i princip anmärka mot
detta Kungl. Maj :ts villkor. Men vi finna det å andra sidan synnerligen beklagligt,
om fastställandet av ett sådant villkor som detta skulle kunna leda till att
Luleå stad alltjämt finge ensam taga på sig hela kostnaden — vilket icke är alldeles
otänkbart. Härmed mena motionärerna icke alls, att de anse, att det vore
riktigt, om landstinget i en sådan situation som denna återigen avsloge en framställning
om anslag för bär nämnda ändamål. Men å andra sidan vilja motionärerna
framhålla, att det icke är otänkbart, att det inom landstinget alltjämt kan
finnas en majoritet, vilken kan komma att gå på avslag på här nämnda framställning
och motivera detta med de särskilda omständigheter, vilka utan tvivel kunna
åberopas, då det gäller att överföra på landstinget anslag, vilka kanske kunna
Bihang till riksdagens protokoll 1947. 3 samt. Nr 188—196. 1

2 Motioner i Första kammaren, nr 188.

räknas till de mera perifera bland de anslag, varmed landstingen i allmänhet
.syssla.

Här kan också åberopas det förhållandet, att Norrbottens läns landsting är
det hårdast skattetyngda av landets samtliga landsting och att landstinget sedan
långa tider tillbaka haft den ställningen. Landstingsskatten har under ett flertal
år varit 4:30 kr. per skattekrona men har nu gått ned till 4:05 kr., vilket dock
alltjämt innebär, att uttaxeringen — som här förut anmärkts — är den högsta i
landet. Jämför härmed landstingsuttaxeringen i mellersta och södra Sverige, vilken
håller sig omkring 2:40 å 3 kr.

Men härtill kommer, att det kan befaras, att ett fullföljande av principen —
att bidrag från landstinget alltid skall givas för blivande och planerade skolhem
—- kan komma att nödvändiggöra en återhållsamhet från landstingets sida, då det
gäller exempelvis anslagsgivande för ändamål, som måste anses i ännu högre
grad ligga närmare landstingens lämpliga anslagsgivanden, främst då sjukvården.

Iliir bör också i detta sammanhang kunna framhållas, att landstingsskatteimderlaget
i länet —- som till stor utsträckning vilar på tvenne synnerligen konjunkturbetonade
exportindustrier -—- är synnerligen labilt och osäkert, vilket framgår vid
eu jämförelse med andra landstingsområden i landet. Det oaktat har Norrbottens
landsting vågat sig på att taga på sig en hel del bördor av olika slag, vilka icke
förekomma i en del andra landsting, exempelvis en del mycket höga jordbruksanslag,
som i andra län — där ett mera stabilt jordbruk existerar — bäres av
hushållningssällskapen. Så har landstinget i Norrbotten exempelvis för budgetåret
1947/1948 beslutat giva ett samlat anslag av tillsammans 206 460 kronor för
”jordbruk och binäringar”. Överhuvud framgår av befintlig statistik, att landstingen
i Norrland bl. a. av skäl, som här antytts, utökat sitt anslagsgivande för
här nämnda ändamål under eu tioårsperiod med 98,8 proc., under det att Övriga
landsting kunnat ''högst väsentligt minska sitt anslagsgivande för detta ändamål
under nämnda period.

Det som här ovan anförts må icke betraktas som ett försvar från motionärernas
sida för ett ev. avslag från landstingets sida, då det gäller att avgöra, om
landstinget skall giva något anslag för här nämnda ändamål och därmed medverka
till statens anslagsgivande. Det är endast en antydan därom, att landstingets
majoritet kan komma att ur här nämnda utgångspunkter avslå en framställning
om anslagsgivande för ändamålet. Skulle detta ske, kommer alltjämt hela bördan
att falla på Luleå stad, vilket samhälle bl. a. nu tagit på sig en betydande börda
exempelvis för en medverkan till framskapande av ett mycket betydande bostadsbestånd,
vilket nödvändigt måste produceras med hänsyn till den ökade befolkningsstoek,
som beräknas tillföras samhället, främst genom tillkomsten av den
beslutade utbyggnaden av malmförädlingen på Svartön.

Under hänvisning till vad här ovan anförts liemställes alltså,

att riksdagen vid behandlingen av anslaget till ”bidrag till
inrättande av skolhem för lärjungar vid högre läroanstalter” (se

Motioner i Första kammaren, nr 188.

3

huvudtiteln, bil. 10, s. 335—337 i statsverkspropositionen) måtte
med hänsyn till Norrbottens läns landstings höga uttaxering
och andra här anförda omständigheter uttala sig för, att ett anslagsgivande
från anslaget till skolhemmet i Luleå icke måtte
förbindas med det föreslagna villkoret, att Norrbottens läns
landsting även skall giva anslag för nämnda ändamål, ävensom
att riksdagen måtte medgiva, att statsbidraget får utgå med
75 proc. av stadens kostnader för uppförandet [353 800—50 000
(LKAB s anpart) = 303 800] eller 227 850 kronor.

Stockholm den 23 januari 1947.

Ernst Ilage.

Ragn. Bergh.

Hugo Sundberg.