Motioner i Första kammaren, Nr 183 (Motion 1938:183 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 183.

Nr 183.

Av herr Pettersson, Anton, angående underhållet av enklare vägförbindelser
i fjäll- och skogsbygderna i Västerbottens
län.

Fjäll- och skogsbefolkningen i Västerbottens län har för odlingens främjande
och förbättrade levnadsvillkor alldeles särskilt haft att kämpa mot de
svårigheter, som avstånden och avsaknaden av tillgång till vägar skapat.
I stor utsträckning har denna befolkning genom betydande uppoffring själv
sökt att lösa sin vägfråga. Staten har visserligen lämnat ett visst bidrag
men det måste sägas, att det för de enskilda icke varit en lätt uppgift att
bringa till stånd även enklare vägförbindelser i fjäll- och skogsbygderna
med ett statsbidrag av en krona per sträckmeter.

En del vägdistrikt och kommuner ha i vissa fall understött sådana företag,
och även domänstyrelsen samt några skogsbolag i länet ha på länsstyrelsens
framställning lämnat sin medverkan till att främja tillkomsten av
vägar, varav ej blott deras torpare och arrendatorer, utan även arbetet i
skogarna gagnats. Det har beräknats att under förutsättning av att hittills
begärda vägar inom de allra närmaste åren även skulle kunna fullbordas,
skulle hehovet av s. k. enkronasvägar i en snar framtid kunna betraktas
som någorlunda tillgodosett. I framställning till Kungl. Maj:t av den 10
november 1937 anser sig även länsstyrelsen i Västerbottens län kunna konstatera
att ansökningar om anslag till sådana vägar numera ej inkomma
i samma omfattning sorn tidigare.

Det skulle emellertid dock vara fråga örn en vägtyp, som skulle komma
att omfatta mer än 1,200 kilometer väg eller ej mindre än omkring 20 procent
av det allmänna vägnätets längd.

Det är sålunda en betydande insats, som här gjorts förnämligast av enskilda
i förhållandevis små omständigheter. I den ovan nämnda skrivelsen
framhåller länsstyrelsen i Västerbottens län det gagn, som det allmänna har
därav.

Dessa enkla vägar äro, heter det sålunda i länsstyrelsens uttalande, till
avsevärd nytta icke blott för intressenterna utan i stor utsträckning även för
det allmänna. De äro till stor lättnad för statens tjänstemän vid färder i
statens ärenden, de underlätta skogsarbetarnas resor och transporter av förnödenheter,
de äro til! utomordentlig lättnad vid inträffade sjukdoms- och
olycksfall, de öka möjligheterna för skogsspekulanter att före kronoauktionerna
bese stämplingar o. s. v.

Dessa vägar äro även framkomliga för automobil samt lia sålunda bidragit
till att främja den utveckling av kommunikationerna, som bilismen under
senare år medfört för vårt land med dess stora avstånd. Ä andra sidan

Motioner i Första kammaren, Nr 183.

är det uppenbart, att automobiltrafiken inedfört och kommer att medföra
en ökad belastning av dessa vägar, som än mera stegra kostnaderna för dem.
som ha att svara för vägunderhållet. De ursprungliga uppgifterna för dessa
vägar avsågo ju tillgodoseendet av vederbörandes eget behov av utfartsvägar,
som satte dem i förbindelse med de stora trafiklederna. Utvecklingen inom
skogsbruket har allt mera lett till att motorkraft kommit till användning vid
transporter av timmer o. s. v. och allt tyder på att för en intensivare utnyttjning
av skogen, både kronans skogar och enskildas, behovet av särskilda
vägar kommer att stegras. Här ha de s. k. enkronasvägarnas skapare
utfört ett betydelsefullt pionjärarbete då dessa vägar i regel äro så belägna
att de sammanfalla nied de vägar, som behövas för skogens utnyttjande.

Vad som ovan sagts angående de ökade kostnaderna för vägunderhållet
kommer sålunda att i en snar framtid gälla med än mer ökad styrka. Att
det allmänna här i en eller annan form skall komma att gripa in är uppenbart.
Det blir nödvändigt både med hänsyn till de krav, som ur allmänna
synpunkter och med hänsyn till en stegrad trafik komma att resas, och
som givetvis icke av de nuvarande enskilda vägunderhållningsskyldiga kunna
motsvaras. Det blir även väsentliga andra intressen än de, som ursprungligen
bragte dessa vägar till stånd med hänsyn till eget behov, som
komma att draga den väsentliga förmånen av en sådan utveckling.

Under sådana förhållanden synes det, som örn tiden vore kommen för
statsmakterna att till prövning upptaga frågan av de s. k. enkronasvägarnas
ingående i det allmänna vägunderhållet. Möjligen kan det även tänkas att
— eventuellt såsom en övergångsform — från det allmännas sida och av automobilskattemedel
bidrag lämnades till underhåll även av dessa vägar. Vid
avvägande av vad som från det allmännas sida skall kunna göras för lösande
av den fråga det här gäller, synes det även rättvist och rimligt att
hänsyn tages till de avsevärda uppoffringar, som av vederbörande gjorts för
att bringa detta vägnät till stånd, liksom till det gagn, som genom detta pionjärarbete
bereus det allmänna.

Under åberopande av vad som sålunda anförts hemställes,

att riksdagen ville hos Kungl. Majit göra framställning örn
utredning av vad som från det allmännas sida kan göras för
att lätta bördan för underhållet av de s. k. enkronasvägarna
i Västerbottens län, eventuellt även örn och i vilken utsträckning
dessa vägar böra intagas under allmänt vägunderhåll,
samt det förslag, som av utredningen kan föranledas.

Stockholm den 23 januari 1938.

Anton Pettersson.