Motioner i Första kammaren, Nr 175 (Motion 1941:175 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 175.

Nr 175.

Av herr Björkman m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tillägg sstat II till riksstaten
för budgetåret 1940/jfl.

I proposition nr 2 till årets riksdag har statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
till Skogsvård m. m.: Väg- och flottledsbyggnader å
skogar i enskild ägo å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1940/41
såsom reservationsanslag äskat 1,000,000 kronor. I motiveringen anföres
bland annat, att centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund efter verkställda
utredningar framhållit såsom synnerligen önskvärt att för tillgodoseende
av skogsbrukets trängande behov av ett förbättrat och utvecklat
vägsystem anslag anvisades för budgetåret 1940/41 med 615,000 kronor.
Gävleborgs läns skogsvårdsstyrelse hade även i särskild skrivelse hemställt,
att skogsvägbyggnader måtte beredas större utrymme inom de
skogliga hjälpåtgärderna. Slutligen avsåge länsstyrelsen i Västernorrlands
län att inkomma med framställning, att Kungl. Majit måtte upptaga till
övervägande frågan örn ett utökat byggande av skogsvägar inom sagda
län ävensom föranstalta därom att medel för ändamålet i viss angiven
utsträckning anvisades.

En ändamålsenlig utvidgning av det skogliga vägnätet är, såsom departementschefen
anfört, icke blott av vikt under utomordentliga förhållanden
för landets bränsleförsörjning och försvarsberedskap. Även med hänsyn
till mera normala förhållanden är en förbättring av de skogliga kommunikationerna
av största värde såsom förutsättning för bland annat en
intensiv skogsvård och därmed rikligare arbetstillfällen samt jämväl en
ökning av landets värdetillgångar.

På grund av transport- och andra svårigheter har i närvarande läge
bränslebehovet måst, så långt möjligt, tillgodoses huvudsakligen genom
avverkningar inom de mera lättillgängliga delarna av landets skogar. Därvid
har avverkning understundom gått ut över sortiment, som lämpligen
bort reserveras för tillgodoseende av förädlingsindustriernas behov av råvara.
Inom mera avlägset eller eljest otjänligt liggande områden har det
däremot icke varit möjligt att tillvarataga befintligt gallrings- och annat
mindre värdefullt virke. Avverkningen för tillgodoseende av bränslebehovet
hotar på grund härav att bliva alltför hård i lättillgängliga områden, och
de skogsvårdande uppgifterna eftersättas å andra sidan inom de mera av Billan<j

till riksdagens protokoll 191/1. 3 sami. Nr 173. 1

2 Motioner i Första kammaren, Nr 175.

lagset liggande. Ett utvidgat vägnät inom de enskilda skogarna måste
därför förutsättas medföra stora fördelar, icke endast ur allmän skogsekonomisk
synpunkt utan även för att landets förråd av sekunda virke,
tjänligt till bränsle, skall kunna tillgodogöras. Det måste sålunda vara
ett trängande behov särskilt i nuvarande läge, att skogsvägarna utbyggas
på ett rationellt sätt utan onödigt dröjsmål.

Erfarenheten har givit vid handen, att stora svårigheter möta för avverkningar
i mera avlägset liggande områden på grund av att förläggningsmöjligheter
för arbetskraft och dragare saknas. Det kan sålunda inträffa,
att vägar visserligen förefinnas men att avverkningar likväl icke kunna
bedrivas på grund av att exempelvis skogskojor saknas å eller på lämpligt
avstånd från arbetsplatserna. Denna brist på förläggningsmöjligheter balock
menligt inverkat på anskaffningen av erforderlig arbetskraft. En överflyttning
av sådan från ort till annan förutsätter, att förläggningsmöjligheter
äro att tillgå; och den permanenta brist på arbetskraft inom skogsbruket,
som under senare år varit rådande, skulle måhända i stor utsträckning
kunnat avhjälpas, örn bostadsfrågan varit bättre ordnad.

Kostnaderna för anläggning av en skogskoja äro emellertid så stora, att
det knappast är möjligt för en enskild skogsägare att ensam svara därför.
Den ekonomiska belastningen blir i många fall för tung även örn kojorna
byggdes gemensamt av ägarna till flera smärre skogslotter. Då det måste
anses ligga i statens intresse att medverka till undanröjandet av alla hinder
för bland annat en utökad vedproduktion, skulle det vara synnerligen
påkallat att genom beviljande av statsbidrag efter vissa grunder stimulera
tillkomsten av förläggningsmöjligheter för arbetskraft och dragare. Det
måste därvid förutsättas, enligt vår mening, att förläggningarna anordnas
enligt utfärdade föreskrifter, så att en tillfredsställande standard upprätthålles.

En koja för exempelvis åtta man torde för närvarande draga en kostnad
av omkring 2,000 kronor och för tolv man av omkring 3,000 kronor. Per
kojplats blir detta i medeltal cirka 250 kronor. För erhållande av enklast
möjliga regler för bidragstilldelningen kunde tänkas, att statsbidraget bestämdes
till 100 kronor per kojplats eller 40 procent av kostnaden. Efter
enahanda grund borde bidrag även utgå, då anläggningen inrymmer torkrum
och kök för gemensamt hushåll med kock samt stall för dragare. Ett
statsanslag av förslagsvis 500,000 kronor måste sålunda anses för ändamålet
erforderligt. Denna utgift är i förhållande till de stora belopp, som
i dessa dagar måste disponeras för anskaffning av vedbränsle, synnerligen
ringa. Resultatet därav torde å andra sidan kunna påräknas bliva av väsentlig
betydelse.

I nuvarande läge är det synnerligen viktigt, att folkförsörjningssynpunkterna
i främsta rummet beaktas och att statsverkets utgifter koncentreras
till ändamål, där ett produktivt utbyte snabbast kan vara att påräkna.

Motioner i Första kammaren, Nr 175. 3

Ur sådan synpunkt torde en ökning av anslaget för ovan angivna ändamål
få anses mycket berättigad.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 2 angående anslag till Skogsvård m. m.: Vägoch
flottledsbyggnader å skogar i enskild ägo måtte:

dels höja anslaget med 500,000 kronor och sålunda för
ifrågavarande ändamål å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
1,500,000 kronor;

dels ock, med beaktande av ovan framförda synpunkter,
föreskriva, att av anslaget må såsom bidrag till anordnande
av skogskojor och andra därmed jämförliga förläggningar
disponeras ett belopp av 500,000 kronor.

Stockholm den 1 februari 1941.

Gust. Björkman.

Gustaf Velander.

William Nisser.

Robert von Horn.