Motioner i Första kammaren, nr 164 (Motion 1950:164 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 164.

Nr 164.

Av herr Wehtje och herr Ericsson, Carl Eric, om vidgad rätt
till restitution av skatt för bensin och motorbrännolja,
som förbrukas av industriföretag.

Beskattningen av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Skatten å bensin — som
ursprungligen utgick med 6 öre för liter och därefter successivt höjts —
har sedan den 1 januari 1946 utgjort 18 öre för liter (SFS 1945: 737 och
739).

Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) skall — utöver nyssnämnda
skatt av 18 öre — från och med den 1 april 1948 till staten erläggas tillläggsskatt
å bensin med 27 öre för liter. De i 1929 års förordning meddelade
bestämmelserna rörande skatt å bensin skola tillämpas jämväl i fråga om
sålunda utgående tilläggsskatt.

Enligt 5 § i förenämnda förordning den 3 maj 1929, sådant detta författningsrum
lyder jämlikt förordningen den 14 april 1944 (nr 141), må
restitution av skatt åtnjutas i följande fall, nämligen:

a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;

b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat
ämne användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av
motorbåt vid yrkesmässigt utövande av fiske;

c) för bensin och motorsprit, som vid tillverkning av motorer användes
för avprövning av motorer å provbädd eller å annan dylik anordning utan
att därvid transportmedel framföres; samt

d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.

Närmare bestämmelser angående förutsättningarna för restitution ha
meddelats i kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter
till 1929 års förordning.

I motionerna vid 1949 års riksdag I: 43 och II: 39 hemställdes, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av de författningar, som berörde frågan
om restitution av skatt för bensin, att därav klart framginge, att sådan
restitution kunde åtnjutas även för bensindrivet fordon, oavsett om det
dragande fordonet ginge å spåren eller icke.

1 — Bihan g till riksdagens ''protokoll 1950. 3 sand. Nr 164—17/f.

Motioner i Första kammaren, nr 16 4.

I yttrande över motionerna upptog generaltullstyrelsen frågan om en
allmän översyn av gällande bestämmelser om restitution av skatt å bensin
m. m. till behandling och anförde bland annat följande:

»Skatt å bensin infördes år 1924 såsom en form av vägskatt utöver den
år 1922 beslutade beskattningen av automobiler och automobilgummiringar.
Ifrågavarande drivmedelsskatt utgick till en början med 5 öre
för liter. Numera har en avsevärd skärpning av drivmedelsbeskattningen
genomförts. Sedan den 1 juli 1948 utgå sålunda för bensin dels skatt med
18 öre, dels tilläggsskatt med 27 öre för liter samt för motorsprit skatt och
tilläggsskatt med 6 öre respektive 9 öre för liter. Enligt uttalande i proposition
nr 5 till 1948 års riksdag skulle tilläggsskatten å bensin i motsats
till grundskatten i första hand tillföras den allmänna budgeten; dock borde,
så snart de ekonomiska förhållandena det medgåve, även tilläggsskatten
komma till användning för vägarnas förbättrande och underhåll.

Vid drivmedelsbeskattningens införande användes motorbensin nästan
uteslutande för framdrivande av automobiler å vägar. Sedermera har emellertid
bensinen fått en alltmera ökad användning för framdrivande av tåg
eller fordon å järnväg, av luftfartyg samt av fordon av olika slag inom industri-,
hamn- eller järnvägsområden ävensom för drift av väg- eller jordbruksmaskiner
m. m.

I anledning härav har väl genom vidtagna författningsändringar rätten
till skatterestitution i viss omfattning utvidgats. Emellertid kan den alltjämt
fortgående utvecklingen på det transport- och maskintekniska området
påkalla ytterligare jämkningar i den författningsmässiga regleringen
av restitutionsrätten.

Ur tullverkets synpunkt är i princip icke något att erinra mot en utvidgning
av restitutionsrätten på sätt i motionerna åsyftas. Det vill dock
synas styrelsen som om med hänsyn till vad nyss berörts en mera allmän
översyn av frågan om restitutionsrättens omfattning borde samtidigt företagas.
»

I sitt betänkande nr 6 i anledning av motionerna hemställde bevillningsutskottet,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t i samband med den då pågående utredningen angående
frågan om rätt till restitution av skatt för bensin, som användes vid jordbrukets
drift eller för yrkesmässigt bedrivet fiske m. m., jämväl ville låta
verkställa utredning om utvidgning av restitutionsrätten i av motionärerna
föreslagen riktning.

I skrivelse den 2 mars 1949 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta
verkställa den av bevillningsutskottet sålunda föreslagna utredningen.

De restitutionssakkunniga ha i sitt den 30 november 1949 avgivna betänkande
— förutom att de föreslagit införandet av restitutionsrätt för viss
bensin, som användes inom jordbruket m. m. — också behandlat frågan
om en utvidgning av restitutionsrätten till att avse jämväl skatt för bensin,
som användes för framdrivande av tåg medelst traktor. De sakkunniga
framhålla, att bensindrift av traktorer för nämnda ändamål förekommer i
relativt liten utsträckning, samt anföra vidare:

Motioner i Första kammaren, nr 16!t.

»Det är emellertid icke uteslutet att det till följd av bensinskatten höga
bensinpriset förhindrat en övergång till traktordrift i dessa avseenden. Ur
denna synpunkt vore i och för sig intet att erinra mot en utsträckning av
restitutionsrätten.

Det torde emellertid förekomma i stor utsträckning att inom industrien
bensindrivna traktorer eller truckar användas inom fabriksområden eller
vid transporter som ej gå över allmänna vägar. Något skäl, varför sådana
traktorer och truckar skola ur skattesynpunkt behandlas annorlunda än
traktorer använda vid växlingsarbeten, kunna restitutionssakkunniga icke
finna. Bland annat föreligga samma svårigheter att kontrollera att traktorerna
och truckarna icke användas å allmänna vägar och gator.

På grund härav bör enligt restitutionssakkunnigas uppfattning frågan om
restitution av bensinskatt för nu ifrågavarande verksamhet ej lösas för
sig utan endast i samband med en allmän översyn av restitutionsrättens
omfattning. Restitutionssakkunniga föreslå således ingen ändring i detta
avseende i nu gällande regler.»

Syftet med drivmedelsbeskattningen är, att de vägfarande själva skola
bekosta byggnad och underhåll av de allmänna vägarna. Redan vid bensinskattens
tillkomst tillskapades därför restitutionsmöjligheter i vissa fall,
då bensin kom till användning för andra ändamål än motordrift å allmänna
vägar. En förutsättning för restitution måste dock vara, att det är möjligt
att utforma kontrollen i samband med restitutionen, så att otillbörlig användning
av bensin, för vilken restitutionsrätt förelåg, förhindrades.

Sedan drivmedelsbeskattningen infördes, har bensinen fått en alltmer
ökad användning inom industrien för andra ändamål än motordrift å landsvägar.
Såsom restitutionssakkunniga framhållit, utnyttja åtskilliga industriföretag
sålunda truckar eller lastbilar, vilka endast användas inom fabriksområden
och icke äro inregistrerade. Inom den tyngre industrien användas
ibland till och med truckar, vilka på grund av sin konstruktion
och hjultryck icke kunna få tillstånd att befara allmänna vägar. I andra
fall användes bensin såsom drivmedel för transportabla eller stationära
maskiner, såsom grävmaskiner, lyftkranar eller lastmaskiner. Exempel finnas
också på att i industriell drift användas lastbilar eller traktorer, som
draga vagnar å järnväg. Det finnes icke någon anledning att ur skattesynpunkt
behandla den bensinanvändning, som sker för nämnda ändamål,
annorlunda än exempelvis användande av bensin för framdrivande av tåg.
På grund av att restitutionsbestämmelserna icke kompletterats i en mot
utvecklingen svarande omfattning föreligger emellertid för närvarande icke
möjlighet att erhålla restitution av skatt för de kvantiteter bensin, vilka
förbrukas för ovannämnda ändamål, ett förhållande, som i all synnerhet
efter den år 1948 genomförda höjningen av skatten i icke oväsentlig mån
inverkar på företagens produktionskostnader. För företag med stora interna
transporter kan skatten på den bensin, som användes för dessa, stiga
till mycket betydande belopp.

Det kan också befaras, att bensinskatten utgör ett hinder mot eljest
önskvärda rationaliseringar av olika företags maskinpark.

Motioner i Första kammaren, nr 16Jh

På grund härav synas föreligga skäl för en utvidgning av restitutionsbestämmelserna
till att avse jämväl bensin, som användes inom industrien
för andra ändamål än för motordrift på allmänna vägar.

Självfallet kan det föreligga vissa svårigheter att erhålla nödvändig
kontroll'' över att exempelvis traktorer och truckar, avsedda för interna
transporter, icke användas å allmänna vägar. Dessa svårigheter torde emellertid
kunna övervinnas. Svårigheterna till kontroll böra i vart fall vara
betydligt mindre, då det gäller industribensin än bensinen för exempelvis
jordbruk, vilken restitutionssakkunniga föreslå skall bli föremål för restitution.

Den ekonomiska betydelsen av ett bortfall av skatten på ifrågavarande
slag av bensin torde icke vara av någon avgörande storleksordning för
statsverket. Inom Sveriges industriförbund har utförts en beräkning av industriens
förbrukning av bensin för andra ändamål än automobiltrafik. Beräkningen
grundar sig på uppgifter, som lämnats av bränslekommissionen
och som avse bensinförbrukningen under ransoneringen år 1948. Av uppgifterna
framgår, att tilldelningen av bensin för ifrågavarande ändamål för
ett år uppgår till ca 29 miljoner liter. Det skattebelopp, som med nuvarande
skattesats belöper å nämnda kvantitet, utgör ca 13 miljoner kronor.
Av denna årsförbrukning utgör emellertid en icke oväsentlig del bensin,
som redan enligt nu gällande bestämmelser är restitutionsberättigad. Sålunda
torde restitutionen av skatt åtnjutas för praktiskt taget hela årsförbrukningen
av extraktionsbensin, vilken kan beräknas uppgå till ca
6,7 miljoner liter. Vidare komma åtskilliga företag med tilldelning av bensin
för industriella ändamål icke upp till en förbrukning av den storleksordning
— 500 liter i kvartalet — som erfordras för att restitution över huvud
skall ifrågakomma.

Vad här sagts angående bensinskatt gäller i tillämpliga delar jämväl
övriga flytande drivmedel, som äro beskattade, motorsprit och motorbrännolja.
Särskilt motorbrännolja användes i betydande omfattning som drivmedel
för truckar i industriföretag.

Oaktat denna fråga är synnerligen brådskande, torde det icke vara möjligt,
att riksdagen utan en närmare utredning fattar beslut om utvidgning
av restitutionsrätten till de områden, som här berörts. Därför hemställes,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om en
skyndsam utredning med beaktande av här ovan anförda
synpunkter angående utvidgning av rätten till restitution å
skatt för bensin och motorbrännolja, som förbrukas av industriföretag
annorledes än såsom drivmedel för fordon,
som trafikera allmänna vägar.

Stockholm den 19 januari 1950.

Ernst Wehtje.

Carl Eric Ericsson.