Motioner i Första kammaren, nr 154

Motion 1949:154 Första kammaren

4

Motioner i Första kammaren, nr 154.

Nr 154.

Av herr Lodenius m. fl., om utsträckning av tiden för
avlämnande av jordbrukares självdeklarationer.

Jämlikt 36 §, 1 inom., taxeringsförordningen skall självdeklaration avgivas
senast den 15 februari taxeringsåret. Verk eller bolag, som är försett med
Kungl. Maj ds oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under
offentlig kontroll, så ock annan som näst föregående år enligt lag varit skyldig
föra handelsböcker må dock åtnjuta anstånd med deklarationens avlämnande
till den 31 mars, därest räkenskapsåret gått till ända senare än den
31 oktober året näst före taxeringsåret. På särskild ansökan av deklarationsskyldig,
som visar, att i följd av hans förvärvskällors särskilda beskaffenhet
eller verksamhetens mera betydande omfattning eller annan omständighet av
säregen beskaffenhet hinder möter att avlämna självdeklaration inom nyss
angiven tid, må vederbörande taxeringsintendent utsätta särskild tid för avlämnandet.
Enligt gällande bokföringslag åligger icke bokföringsskyldighet
för utövare av jordbruk och skogsbruk. Däremot åligger sådan skyldighet
största delen av bl. a. utövarna av hantverk. Detta under förutsättning att i
rörelsen, utöver rörelseidkaren, maka ocvh barn under 16 år, sysselsättas
minst två andra personer. För rena affärsidkare gäller samma om, utöver
rörelseidkaren själv, maka och barn under 16 år, jämväl en annan person
sysselsättes. Nämnda kategorier näringsidkare, de flesta med förhållandevis
ringa rörelse, äga till följd av bokföringsskyldigheten jämlikt 36 § taxeringsförordningen
— under förutsättning att räkenskapsåret gått till ända senare
än den 31 oktober året näst före taxeringsåret — obligatoriskt uppskov med
deklarationens avlämnande till den 31 mars. Jordbrukets utövare ha på grund
av att bokföringsskyldighet icke föreligger icke någon obligatorisk rätt till
uppskov med avlämnande av deklarationen efter den 15 februari under taxeringsåret.
För att kunna avlämna deklarationen senare är en jordbrukare
sålunda helt beroende av taxeringsintendentens medgivande. I praxis har
visats en allt större obenägenhet att medgiva anstånd med avlämnandet. För
ett synnerligen stort flertal av jordbrukets utövare torde den nämnda tidsfristen
till den 15 februari vara alltför ringa. En ingalunda obetydlig del
av dessa jordbrukare har för övrigt jordbruksrörelse av en sådan omfattning,
att ordnad bokföring är nödvändig för deklarationens upprättande.
Denna bokföring är ofta av betydligt större omfång och av mera komplicerad
natur än mången enligt bokföringslagen bokföringsskyldig näringsutövares.
Det synes därför föga konsekvent att en näringsidkare, som utövar en verk
samhet av betydande omfattning och för denna näring har fullständig och

5

Motioner i Första kammaren, nr 154.

ofta omfattande bokföring men enligt gällande lag icke är bokföringsskyldig,
icke skall komma i åtnjutande av det anstånd med deklarationens avgivande,
som utövare av näring med betydligt mindre omfattning men av bokföringsskyldig
karaktär åtnjuter. Det är givet, att ett generellt medgivande för samtliga
jordbrukets utövare i Sverige med avlämnande av deklarationen till eu
tidpunkt senare än den 15 februari under taxeringsåret skulle stöta på prak
tiska svårigheter inom taxeringsarbetet. Det synes emellertid icke vara
omöjligt att med uppdragande av de gränser, som gälla för bokföringsskyldighet
för hantverkare, kunna få fram en lämplig avgränsning. Därest sålunda
jordbrukare i medeltal förutom make och barn under 16 år under året
sysselsätter minst två andra personer, kunde ifrågasättas, huruvida icke en
utvidgad tid för avlämnandet av deklarationen kunde medgivas. Man skulle
därmed sannolikt komma i nära överensstämmelse med den gräns, som 1943
års jordbrukstaxeringssakkunniga uppdragit för bokföringsskyldighet för
jordbrukets utövare. Nämnda sakkunniga ha som bekant i sitt betänkande
om omläggning av jordbrukstaxering och överförande av bokföringsskyldighet
för jordbrukets utövare föreslagit bokföringsskyldighet föröden som
brukar jordbruksfastighet med ett vid senaste fastighetstaxeringen åsätt taxeringsvärde
(jordbruksvärde och skogsvärde) av lägst 60 000 kronor. Antalet
jordbruk med ett dylikt taxeringsvärde torde icke uppgå till stort mer än
20 000. Det kan måhända synas mera rationellt att ha taxeringsvärdet som
utgångspunkt vid bestämmande av huruvida uppskov med deklarationen skall
kunna erhållas. En nära överensstämmelse med uppskovsrätt för utövare av
näring av bokföringsskyldigt slag torde likväl uppnås, då det kan antagas,
att antalet jordbruk med minst två utomstående sysselsatta i medeltal under
beskattningsåret uppgår till i stort sett samma antal som jordbruk med ett

taxeringsvärde av lägst 60 000 kronor.

I avvaktan på nya anståndsregler för utövare av jordbruk och skogsbiu

av viss omfattning hemställa vi,

att provisoriska regler för till 31 mars taxeringsåret utsträckt
tid för avlämnande av självdeklarationer för nyssnämnda grupp
av näringsidkare måtte införas.

Stockholm den 22 januari 1949.

Gunnar Lodenms. Bernhard Näsgård. Torsten Isaksson.

Lars É. Andersson.

T. 1. Näslund.