Motioner i Första kammaren, nr 151 år 1961 (Motion 1961:151 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 151 år 1961

Nr 151

Av herr öhman och herr Persson, Helmer, om ökat samhällsinflytande
över naturtillgångar och produktionsmedel, m. m.

(Lika lydande med motion nr 180 i Andra kammaren)

Frågan om samhällets fortsatta utveckling i demokratisk riktning beror
främst på hur det skall bli med äganderätt och ledning inom näringslivet.
Arbetarrörelsen har framhävt detta genom kravet om bestämmanderätt för
samhället och de anställda, medan den borgerliga ståndpunkten uttryckts i
anspråken på att bestämmanderätten — under alla förhållanden det avgörande
inflytandet — över produktionens art, omfattning, lokalisering, frågan
om anställning och avskedande m. m. och framför allt om vinstmedlens användning
skall ligga i de privata ägarnas händer.

Det sistnämnda innebär, såsom en framträdande folkpartirepresentant har
formulerat saken, att samhället skall utformas som en »kapitalistisk demokrati»
(ur en artikel av riksdagsman Erik Boheman). Samma mening har
legat till grund för motståndet från de borgerliga riksdagsgrupperna mot
alla förslag som syftat till en begränsning av det privatkapitalistiska inflytandet
över närigslivet till förmån för samhällelig planering, statligt ägande
samt medinflytande åt de anställda.

Det svenska samhället har också i allt väsentligt förblivit en »kapitalistisk
demokrati». Vissa beslut om förstatligande, ansatser till statlig påverkan i
fråga om industrilokalisering och kreditgivning samt bestämmelserna om
företagsnämnderna har icke utövat nämnvärt inflytande på det svenska näringslivets
politiska struktur. Privatkapitalisternas maktställning har tvärtom
förstärkts ytterligare genom kapitalets och produktionens koncentration.
Makten över det ekonomiska livets avgörande faktorer ligger hos en liten
grupp koncern- och bankledningar.

Såväl ur demokratisk synpunkt som med hänsyn till önskemålen att näringslivet
skall fungera effektivt och socialt försvarbart bör en genomgripande
förändring ske, främst med sikte på att tillförsäkra samhället ett avgörande
inflytande över det ekonomiska livet.

Vi förutsätter att detta kan ske på fredlig väg och genom en relativt långvarig
process. Men detta utesluter inte omedelbara och omfattande åtgärder
för att äntligen beträda denna väg till demokrati även på det ekonomiska
området. Arbetarmajoriteten i riksdagen har ingen anledning att hesitera
för sådana åtgärder bara därför att de borgerliga partierna bedriver en våld -

Motioner i Första kammaren, nr 151 år 1961

sam och osaklig propaganda för att behålla ett fåtalsvälde som är varken
moraliskt eller ekonomiskt försvarbart.

Vid sidan av åtgärder som attackerar själva grundvalen för den kapitalistiska
äganderätten till storföretag och naturrikedomar bör också reformer
omedelbart genomföras i fråga om de anställdas inflytande inom företagen.
Företagsnämndernas hittillsvarande funktion motsvarar icke de förhoppningar
som ställts på dem. Som exempel på den kritik som förekommer allmänt
bland arbetare och andra anställda oberoende av politisk hemvist vill
vi anföra följande ur den programförklaring som antogs på kommunistiska
partiets senaste kongress.

Sverige är till sin ekonomiska struktur ett monopolkapitalistiskt land. På
grundval av stark kapitalkoncentration, monopol och sammanflätning av
bank- och industrikapital har de ekonomiskt härskande tillskansat sig avgörande
ekonomisk makt i samhället. Ledningen över de flesta storföretag
har centraliserats till grupperna kring de tre stora affärsbanker -— Stockholms
Enskilda Bank, Skandinaviska Banken, Svenska Handelsbanken —
vilkas intressen i sin tur är sammanflätade med varandra.

Monopolkapitalisterna råder över avgörande delar av Sveriges naturtillgångar
och produktionsmedel. Deras självtillräckliga beslut bestämmer
hundratusentals människors utkomstmöjligheter och levnadsvillkor. De
överför kapital från en produktionsgren till en annan, flyttar eller uppslukar
hela företag med sitt privata vinstintresse som enda riktpunkt. De kan egenmäktigt
slå igen fabrikerna, kasta ut arbetare och tjänstemän i arbetslöshet
och ruinera hela bygder.

Även i det socialdemokratiska partiets nya program betonas att »för det
socialdemokratiska partiet kravet på ekonomisk demokrati är lika sj älv -klart som kravet på politisk», samt »att de anställda måste beredas ökat
inflytande inom företagen».

I socialdemokratiska partiets politiska program, punkt 12, krävs att »de
olika formerna av ekonomisk verksamhet samordnas under samhällets ledning
så att de produktiva tillgångarna blir effektivt utnyttjade», samt att
»de ekonomiska maktkoncentrationerna underställes demokratisk kontroll».

Om sistnämnda ämne heter det i kommunisternas programförklaring: »I
kraft av sin ekonomiska makt kan monopolkapitalisterna ställa sig över
demokratien. De är inte ansvariga inför riksdagen och regeringen. Därför är
den främsta förutsättningen för en demokratisk utveckling att bryta monopolkapitalisternas
herravälde.»

Och på annan plats i samma program:

Demokratien får inte göra halt framför företagens portar. Inom produktionen,
i de enskilda företagen måste de lönearbetande tillförsäkras trygghet
i anställningen och medbestämmanderätt på arbetsplatsen.

Följande principer måste fastslås och efterlevas:

Rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning och till skydd mot arbetslöshet.

12 Motioner i Första kammaren, nr 151 år 1961

Jämställdhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden — lika lön
för lika arbete.

Förenings- och mötesfrihet på arbetsplatserna.

Strejkrätt för alla lönearbetande.

Avgörandet och ansvaret för förändringar inom produktionen vilka, återverkar
på de arbetandes sysselsättning och utkomstmöjligheter överföres till
offentliga organ för arbetsmarknad och samhällsplanering.

En jämförelse mellan de båda arbetarpartiernas program visar visserligen
att endast det kommunistiska framstår som klart socialistiskt, det som
oförbehållsamt kräver att naturrikedomar och storföretag skall överföras
i folkets ägo. Men lika klart framgår av arbetarpartiernas program att båda
syftar till att utvidga demokratien till det ekonomiska fältet.

Samtidigt som vi kommunister själva lägger fram förslag i dessa frågor
är vi också beredda att stödja förslag som syftar till att snabbt förverkliga
det socialdemokratiska programmets fordran på ökat samhällsinflytande
inom det ekonomiska livet och bereda de anställda ökat inflytande inom
företagen.

De utredningar som anses nödvändiga bör tillsättas snabbt och anmodas
att arbeta skyndsamt. Mycket tyder på att de ekonomiska och sociala skadeverkningar
som förr eller senare följer av privatkapitalistiska produktionsförhållanden
inom en snar framtid kan bli ytterligare förvärrade. I ledande
kapitalistiska stater, exempelvis USA, har de senaste årens högkonjunktur
redan efterträtts av ett tillstånd där exempelvis stålindustriens kapacitet
kan utnyttjas endast till 50 procent. Flera miljoner arbetare och tjänstemän
är arbetslösa, och konkurrenskampen om marknader, som även Sverige
är beroende av, skärps. Vårt land har redan utsatts för diskriminerande åtgärder
av utländska kapitalister och regeringar som försöker lösa sina ekonomiska
problem på vårt lands bekostnad. Även svensk storfinans är engagerad
i företag utomlands med en politik av detta slag riktad mot vårt land,
och i den mån avsättningskris drabbar vårt land visar erfarenheten att
även privatkapitalisterna inom landet uteslutande tillgodoser sina egna intressen
utan hänsyn till folkhushållningens och de anställdas läge. Det är
med andra ord raka motsatsen till en rationell och demokratisk ekonomisk
ordning.

Genom ett tillräckligt snabbt och kraftfullt ingripande från regeringens
och riksdagens sida kan sådana verkningar av privatkapitalistiska produktionsförhållanden
begränsas.

Utredningar och andra beredskapsåtgärder mot kapitalismens irrationella
och destruktiva verkningar i Sverige bör inriktas på att tillförsäkra samhället
en ökad grad av äganderätt till betydelsefulla naturrikedomar och
produktionsmedel samt betryggande inflytande även i övrigt på industriell
lokalisering, finansieringspolitik etc. Självfallet bör därvid också den kom -

Motioner i Första kammaren, nr 151 år 1961

raunala självstyrelsens organ och andra demokratiska institutioner animeras
att medverka för att få till stånd en bättre ekonomisk ordning. Därmed
skapas successivt de avgörande förutsättningarna för en planmässig
och effektiv hushållning, som utformas med sikte på hela folkets ekonomiska
välfärd och ett samhälle med verklig demokrati och högtstående kultur.

Under hänvisning till det anförda föreslår undertecknade,

att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om utredning och förslag med syfte att dels tillförsäkra
samhället ett betryggande inflytande över användningen
av naturtillgångar och produktionsmedel och över
åtgärderna i fråga om industrilokalisering och finansieringspolitik
etc. samt dels för att i detta sammanhang också
bereda de anställda bättre inflytande inom företagen.

Stockholm i januari 1961

Gunnar öhman Helmer Persson