Motioner i Första kammaren, Nr 14H (Motion 1923:142 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 14H.

Nr 142.

Av herr Lindhagen, om skrivelse till Konungen angående
meddelande av bestämmelser rörande rätt och plikt för
statens funktionärer att anmäla sina iakttagelser av brister
i författningarna m. in.

Vid uppsökandet av utvägar för att låta den undre världens, särskilt
det oorganiserade landsbygdefolkets, livsbehov göra sig påminda
och hörda, bör såsom det förefaller mig uppmärksamheten riktas på de
lägre statstjänstemannen såsom en naturlig förmedlande länk i mångt
och mycket.

De lägsta statstjänarna sta folket personligen nära och äro ofta utgångna
ur dess egna led. I sin tjänsteutövning äro de också mera än den
högre tjänstemannakåren i tillfälle att iakttaga befolkningens levnadsförhållanden
i det lilla samt vinna erfarenheter om vad, som kan vara
illa beställt såväl i sak som i form.

För närvarande är det emellertid så, att om en statens befattningshavare
i sin praktik får ögonen öppna för ett nödläge eller brister i författningar
eller sättet för deras tillämpning, tiger han merendels och låter
det gå hur som helst. Någon framställning om rättelse sker sällan annat
än undantagsvis merendels på omvägar. Det anses nämligen inom ämbetsverken,
att en tjänsteman har att kallt tillämpa författningarna efter
bokstaven. Om en underordnad tjänsteman skulle tillåta sig, att hos
förman påkalla hänsyn till yppäde missförhållanden eller förbättringar i
verkens funktioner bleve detta oftast upptaget såsom en obehörig viktighet
och kunde lätt vålla den framträdande obehag av skilda slag.

En sådan anda i funktionarismens arbetssätt kan icke verka annat
än synnerligen improduktivt. Menige man, som aldrig blir hörd eller
rådfrågad, får icke den handräckning han behöver och samhället får icke
den valuta för avlöningarna till funktionärerna, som borde kunna påräknas.
Den motvikt, som här i många fall skulle kunna vinnas till förmån
för livet självt gent emot den industrialiserade högre ämbetsmannakårens
kallsinnighet och oförstånd går också till spillo.

Bihang till riksdagens protokoll 1923.- 3 samt. 44 käft. (Nr 139—143.) 25023 4

Motioner i Första hammaren, Nr 142.

Eu förändring i detta system bör således anses synnerligen önskligt
och ett icke oviktigt steg i den riktningen synes kunna vinnas genom
att alla ämbets- och tjänstemän enligt sina reglementen tillädes både rätt
och plikt att giva akt på alla i livet och i författningarna framträdande
sakliga brister, som möta dem i deras tjänsteutövning, samt att anmäla
sina iakttagelser till överordnade. För att de senare ej skola undertrycka
dylika anmälningar borde stadgas, att den som mottagit anmälningen
ägde att insända en avskrift av densamma till vederbörande departement,
där ett ganska nyttigt undersökningsmaterial på detta sätt kunde samlas.

Denna fråga förevar vid 1911 års riksdag och 1914 års senare riksdag.
Vid sistnämnda tillfället tillstyrkte andra kammarens första tillfälliga
utskott eu skrivelse i anslutning till den väckta motionen, som emellertid
liksom även utskottets hemställan jämväl berörde statsfunktionärernas
utbildning i samhällslära och social etik. Debatten och omröstningen
kom därigenom att så gott som uteslutande röra sig om den sistnämnda
frågan. Frågan har också bragts på tal genom en vidlyftig motion i
andra kammaren år 1917 om parlamentarismen och dess kontroll på sig
själv samt även år 1921 i första kammaren, vid vilket senare tillfälle
den dock blev alldeles bortglömd av tillfälliga utskottet för en annan
fråga, som hade sammankopplats med densamma. Det visar sig således
nödvändigt att framföra denna sak ensam uti motion för att lyckas fästa
uppmärksamheten på densamma.

Det hemställes alltså:

att riksdagen måtte anhålla, att regeringen ville
överväga, huruvida och i vilken utsträckning genom instruktioner
eller annorledes statens funktionärer och i
all synnerhet de lägsta befattningshavarne kunde tillläggas
rätt och plikt att anmäla sina i tjänsteutövningen
gjorda iakttagelser av brister i författningarna och erfarenheter
om önskemål inom de verksamhetsområden,
som deras tjänster omfatta.

Stockholm den 30 januari 1923.

Carl Lindhagen.