Motioner i Första kammaren, nr 14 (Motion 1944:14 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 14.

Nr 14.

Av herr Berg, Robert, och herr Gillström, om överflyttning till
yrkesinspektionen av frågor rörande arbetarskyddet
ombord å fartyg.

I samband med riksdagens behandling av Kungl. Maj:ts statsverksproposition
under tionde huvudtiteln år 1926 rörande gjorda framställningar
om anslag till kungl, kommerskollegium och navigationsskolorna väckte
herrar Algot Törnkvist och O. W. Lövgren en motion nr 144 i andra kammaren,
vari hemställdes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit
begära skyndsam utredning rörande frågan om överflyttning från kungl,
kommerskollegium till kungl, socialstyrelsen av de till sjöfartskontrollen hörande
frågor som enbart eller i övervägande grad röra arbetarskyddet.

Vid statsutskottets behandling av motionen hänvisade utskottet till en
pågående utredning örn kommerskollegiums omorganisation, och förutsatte
utskottet, att jämväl detta spörsmål då upptogs till prövning. Utskottet
hemställde, att motionen må anses besvarad med vad utskottet
anfört. Detta blev även riksdagens beslut.

Någon ändring till det bättre har dock icke kunnat skönjas, och de
motiv, motionärerna da anförde, äro alltjämt bärande. De gångna årens
erfarenhet har styrkt oss i den uppfattningen, att det citat som då anfördes,
nämligen att »huvudanledningen till kommerskollegiums försummelse

........synes oss ligga däri, att detta ämbetsverk skall tillvarataga såväl

sjöfartsnäringens ekonomiska välfärd som sjöfolkets sociala omvårdnad.
Dessa båda saker gå oftast stick i stäv mot varandra, och då kommerskollegium
i första hand är och bör vara ett näringarnas organ, så förstår
man, att sjöfolkets rent sociala intressen därvid komma till korta» —
kan alltjämt understrykas.

Under femårsperioden 1934—1938 ökade olycksfallens antal ombord i
den svenska handelsflottan med nära 50 % eller från 1 657 till 2 419. Första
krigsåret eller 1939 steg olycksfallens antal ytterligare till 2 660. Av de
under 1939 inrapporterade olycksfallen ha 75 med dödlig utgång och 69
andra olycksfall varit föranledda av krigsorsak. Även 1939 uppvisar sålunda
en ytterligare stegring av de vanligt återkommande olycksfallen.

Studerar man rapporterna rörande olycksfall inom sjömansyrket (återfinnes
i kommersiella meddelanden), finner man, att olycksfallen oftast
förorsakats av bristfälligheter i fartygets inrättningar och utrustning men
även av otillräcklig bemanning och underlåtenhet från såväl befäl som
besättningsmännens sida att följa givna föreskrifter.

Motioner i Första kammaren, nr 14.

Sjölagens 5 a § stadgar: »Fartyg skall, när det till sjöfart nyttjas, vara
i sjövärdigt skick och behörigen utrustat samt så inrättat, att nödigt skydd
mot olycksfall och ohälsa beredes de ombordvarande. Bostäder ombord
å fartyg skola vara tillräckliga och lämpliga. Fartygs inrättningar och redskap
skola, när arbete med dem utföres, erbjuda tillräcklig säkerhet till
förekommande av olycksfall och ohälsa.

Fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt; och må i intet fall
för resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än tolv timmars
oavbruten gång eller eljest är sådan, att skeppstjänsten måste indelas på
skift, fartyget hava mindre skeppsbesättning än som jämte befälet är i
vardera två vakter tillräcklig för skeppstjänsten å däck, medan fartyget
är i gång, ej heller, om det å ångfartyg, mindre maskinbesättning än som
jämte maskinbefälet är å vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten
i maskin under fartygets gång.

För resa skall fartyget vara så lastat eller barlastat, att säkerheten för
fartyg, liv eller gods ej äventyras.

Närmare föreskrifter huru fartyg skall vara inrättat och utrustat äro
meddelade i vissa specialförfattningar. Hit räknas K. F. angående fartygs
byggnad och utrustning med därtill hörande byggnads- och provningsreglemente,
och beträffande bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda
återfinnas föreskrifter i särskild förordning. Bemanningen i vad det avser
befäl är fastställd i särskild förordning, men beträffande bemanningen för
övrigt finnas icke andra bestämmelser än de som framgå av 5 a § sjölagen.

Sjölagens 26 § ålägger befälhavaren tillse, att fartyget är i samtliga de
avseenden, som i 5 a § omförmäles, i behörigt skick, och enligt sjölagens
292 § kan befälhavaren ådömas fängelse i högst ett år eller böter från och
med etthundra till och med femtusen kronor, om han utan nödtvång därtill
föranlett gått till sjöss med fartyg som haft sådana brister till skrov,
maskin eller utrustning eller varit så illa bemannat eller så hårt och olämpligt
lastat att han bort inse att resan var förbunden med uppenbar livsfara
för dem som varit ombord.

Först i andra hand straffas redaren, därest det kan ledas i bevis, att
han uppsåtligen föranlett befälhavaren till sådan förbrytelse.

Fartyg skall, då det till sjöfart nyttjas, vara byggt och utrustat enligt
Kungl. Majlis förordning angående fartygs byggnad och utrustning samt
därefter vara underkastat lagen örn tillsyn å fartyg.

Enligt denna lag skall passagerarefartyg, så ock annat fartyg som är
svenskt och äger en bruttodräktighet av 100 registerton eller däröver, så
länge det till sjöfart nyttjas, underkastas förnyade sjövärdighetsbesiktningar
med nedannämnda mellantider.

Motioner i Första kammaren, nr li.

För passagerarefartyg, som nyttjas i utrikes fart och därvid avlägsnar
sig mer än 20 nautiska mil från närmaste land, ett år och för sådant fartyg
i annan fart två. För annat fartyg än passagerarefartyg, örn det är
maskindrivet eller segelfartyg av järn, fyra år och eljest sex år .........

Kommerskollegium har att i egenskap av fartygsinspektionens chefsmyndighet
vaka över att såväl byggnadsförordningen som lag om tillsyn
å fartyg efterleves, och fartygsinspektörerna ha att förrätta de regelbundet
återkommande sjövärdighetsbesiktningarna, men dessutom att tillse att fartygens
befälhavare följa bestämmelserna i sjölagens 5 a § med dess detaljföreskrifter.

Att kommerskollegium lagt huvudvikten vid byggnadsförordningen och
lag örn tillsyn av fartyg framgår med all tydlighet av de många inträffade
olycksfallen ombord i fartygen. I denna vår uppfattning styrkas vi ytterligare
vid genomläsandet av kommerskollegii yttrande till statsutskottet
med anledning av herrar Törnkvists och Lövgrens motion. Kommerskollegium
anför:

»Vad nu beträffar ovannämnda av motionärerna åsyftade uppdelning av
fartygsinspektionens nuvarande verksamhet i sjöteknisk kontroll och social
tillsyn vill kollegium till en början framhålla, att det skulle vara principiellt
oriktigt att företaga en sådan tudelning av det enkla skäl, att sjösäkerheten
hos fartyget såsom sådant ju i själva verket är en arbetarskyddsfråga av
främsta ordningen. Det synes sålunda icke vara ändamålsenligt att till arbetarskyddet
hänföra övervakningen av otillfredsställande hygieniska anordningar
i fråga örn bostäder, sundhetsförhållanden etc. eller otillräckliga
skyddsanordningar till undvikande av oftast relativt mindre allvarliga
olycksfall vid lastning och lossning, såsom krossade fingrar eller dylikt,
medan däremot övervakandet av de större riskerna, omfattande fartyg med
man och allt, betraktas såsom en arbetarskyddet ovidkommande fråga.
Snarare får väl tillsynen över vidtagandet av skilda anstalter till tryggande
av sjöfarandes liv anses vara det förnämsta arbetarskyddet, under det att
de angelägenheter med vilka tillsynen har att taga befattning för tryggande
av besättningens hälsa och trevnad ombord o. a. d. jämväl ur rent social
synpunkt torde böra, ehuru i sig själva synnerligen riktiga, anses komma
mera i andra rummet.»

Vi ha en känsla av att fartyg, sedan det färdigbyggts eller undergått den
i lagen föreskrivna periodiska sjövärdighetsbesiktningen, s. a. s. lämnas
vind för våg, då befälhavaren har att ensam tillse och ansvara för att fartyget
i alla avseenden fyller de fordringar 5 a § sjölagen föreskriver.

Att detta icke är någon avundsvärd lott för en fartygsbefälhavare men
heller inte inger någon trygghet för de ombordvarande, därom vittna befintliga
officiella rapporter, vari det konstateras, att icke så få fartyg förolyckats,
men även att andra olycksfall inträffat, där orsaken varit bris -

Motioner i Första kammaren, nr 14.

tande bemanning, samt att andra fartyg förolyckats på grund av hård
eller olämplig lastning. Det har vidare konstaterats, att en stor del av inträffade
olycksfall varit föranledd av brister i fartygets inrättningar, redskap
eller utrustning.

Vi kunna i detta sammanhang icke underlåta att göra en jämförelse mellan
stadgandet i arbetarskyddslagen, i vad avser arbetarnas medverkan i
förebyggandet av olycksfall genom utseendet av egna ombud (skyddsombud)
på arbetsplatsen (31 § arbetarskyddslagen), och de stadganden som
återfinnas i §§ 38, 59 och 81 sjömanslagen.

38 § stadgar, att sjöman äger rätt att avmönstra i händelse fartyg icke
är i sjövärdigt skick, så hårt eller olämpligt lastat att livsfara för de ombordvarande
kan antagas därigenom uppkomma.

I fall befälhavaren, som är den närmast ansvarige för att fartyget är
sjövärdigt på sätt som stadgas i 5 a § sjölagen, icke vill medgiva detta och
vägrar sjömannen att lämna fartyget, kan sjömannen med åberopande av
sjömanslagens 59 § påkalla syn av fartyget. För att befälhavaren skall
vara skyldig att efterkomma begäran örn syn erfordras dock, att mer än
halva antalet av besättningen hos befälhavaren gör framställning om syn
för utrönandet av huruvida påstådda brister äro av den beskaffenhet att
de berättiga till avmönstring. Den sjöman, som mot bättre vetande föranleder
syn, dömes till böter eller fängelse i högst ett år (81 § sjömanslagen).

I praktiken förekommer knappast, att §§ 38, 59 och 81 sjömanslagen
tillämpats; i stället praktiseras, -att sjömän som funnit anmärkningsvärda
brister ombord i fartyg rapporterat detta till sjöfolksförbundets representanter
på platsen som i sin tur, örn detta är möjligt, anmodat närmaste fartygsinspektör
att företaga inspektion av fartyget. Detta praktiserade system
har emellertid visat sig mycket otillfredsställande.

Med stöd av här anförda hemställes,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit begära skyndsam
utredning av frågan örn arbetarskyddet ombord å fartyg
samt lämpligheten av att frågor, som röra ifrågavarande
arbetarskydd, överflyttas från kungl, kommerskollegium till
yrkesinspektionen och att för riksdagen snarast framlägges
förslag i den omfattning, som genom utredningen kan
ådagaläggas vara ändamålsenlig.

Stockltolm den 15 januari 1944.

Rob. Berg.

A. Gillström.