Motioner i Första kammaren, nr 146

Motion 1946:146 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 146.

1

Nr 146.

Av herr Björnsson m. fl., örn skattefrihet för Nobelstiftelsen.

Det har väckt allmän uppmärksamhet, att storleken av Nobelprisen alltsedan
början av 1930-talet varit i praktiskt taget oavbrutet sjunkande. Under det att
varje pris år 1931 utgjorde något mera än 173 000 kronor, vilket var det högsta
belopp, som någonsin utdelats, var storleken av de pris, som sistlidna år kunde
utdelas, endast obetydligt över 121 000 kronor, d. v. s. icke mindre än 52 000 kronor
mindre än år 1931. Självfallet beror denna sänkning i främsta rummet på att
avkastningen av Nobelstiftelsens fonder sjunkit. Da det senaste räntefallet ännu
ej mera än delvis slagit igenom beträffande i fondema ingående obligationer och
därmed jämförliga värden, torde vid i övrigt oförändrade förhållanden avkastningen
tills vidare komma att ytterligare sjunka.

Emellertid beror Nobelprisens sänkning ej oväsentligt på storleken av de skatter,
som stiftelsen haft att erlägga, vilket framgår av nedanstående tabell, som
för de senaste 10 åren anger dels av stiftelsen erlagda skatter och dels storleken
av Nobelprisen för motsvarande år.

År	Erlagda skatter	Varje Nobelpris påföljande år
1935 .....	..... 216170:65	159 849:90
1936 .....	..... 208 306: 66	158 463: —
1937 .....	..... 204 852: 39	155 077:20
1938 .....	..... 209 143: 32	148 822:38
1939 .....	..... 248 577 : 54	138 569:58
1940 ....	..... 302 983:12	131 496:08
1941 .....	..... 315 589 : 01	131 891:07
1942 ....	..... 336 707 : 41	123 690:84
1943 ....	..... 318 838 : 80	121840:56
1944 ....	..... 306 028 : 07	121 333:20

Enligt uppgift av Nobelstiftelsens verkställande direktör, f. d. kommerserådet
R. Sohlman, skulle Nobelprisen, örn stiftelsen åtnjutit skattefrihet under
dessa år, hava blivit ungefär 30 % högre än de här ovan angivna.

Även örn man bortser från penningvärdets fall måste redan den rent siffermässiga
nedgången anses vara mycket betydande. Örn den kommer att fortsätta,
är det fara värt, att den rangställning Nobelprisen intaga icke blott i Sverige utan
även i utlandet kan komma att rubbas.

Prisens nedgång accentueras ytterligare därav, att de under senare år företrädesvis
beträffande prisen i fysik, kemi och medicin delats mellan 2 eller undantagsvis
3 pristagare, och det torde ligga i sakens natur, att detta kan bliva fallet
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 3 sami. Nr 146—150. 1

2

Motioner i Första kammaren, nr 146.

även i fortsättningen. Ju längre den naturvetenskapliga forskningen framskrider
och desto större materiella resurser, som krävas för dess utveckling, desto vanligare
torde det bli, att de verkligt stora framstegen komma att framstå som resultat av
flera forskares samfällda insatser, dessa må sedan ha tillkommit genom direkt
personligt samarbete eller oberoende av varandra.

Betydelsen, direkt och indirekt, för Sveriges del av att vara det land, som fått
sig anförtrodd utdelningen av Nobelprisen, och för landets ställning som kulturstat
torde numera vara uppenbar. Det ansvarsfulla och maktpåliggande uppdraget
att utdela världens mest uppmärksammade och uppskattade prisbelöningar ”åt
dem som gjort mänskligheten den största nyttan”, har utan tvivel bidragit att
väcka uppmärksamhet åt och skapa ökad förståelse för vårt land. Den indirekta
nyttan för svensk forskning och svenskt kulturliv, som fullgörandet av detta uppdrag
medför, har vid skilda tillfällen betygats från prisutdelamas sida. Genom
de från universitet, forskare och andra representanter för kulturområden, Nobelstiftelsens
verksamhet omfattar, inkommande, motiverade förslagen till kandidater
för tilldelning av Nobelpris erhålla de prisutdelande institutionerna i höggrad
ökade möjligheter att följa utvecklingen på de berörda områdena samt att
själva pröva och värdesätta betydelsen av nya vetenskapliga uppslag, upptäckter
och förbättringar, liksom av nya strömningar inom världslitteraturen. Den personliga
kontakt, som härvid uppkommer och befordras, särskilt mellan svenska
vetenskapsmän och deras kolleger i andra länder, erkännes allmänt vara av största
betydelse för våra möjligheter att i Sverige kunna följa med de vetenskapliga
framstegen i de stora kulturländerna.

Det är emellertid att befara, att nedgången i Nobelprisens siffermässiga storlek,
samtidigt som deras realvärde till följd av sänkningen i penningvärdet ytterligare
minskas, kommer att i avsevärd grad minska den internationella uppskattningen
av prisbelöningarna och därmed också de ovan berörda fördelar för
Sveriges del, som äro förknippade med förvaltningen av Nobelmedlen.

I förbigående må det anmärkas, att den andel av avkastningen, som årligen
ställes de prisutdelande institutionerna till förfogande för bestridande av kostnaderna
för Nobelkommittéer och Nobelinstitut, motsvarar en tredjedel av det för
året utgående Nobelpriset och att denna andel sålunda sjunker i samma takt som
Nobelprisen.

Siffrorna i ovanstående tabell visa, att en skattebefrielse för stiftelsen
skulle vid nu rådande skattesatser bringa upp prisen till den storlek de hade i
slutet på 1930-talet.

För den, som ej känner närmare till vår skattelagstiftning, torde det te sig
mycket egendomligt, att Nobelstiftelsen överhuvud taget är underkastad skatteplikt,
under det att de "VVallenbergska och Wenner-Grenska fonderna liksom den
till karolinska institutet knutna Anderssonska fonden, vilkas ändamål äro jämförliga
med Nobelstiftelsens, äro skattefria.

I en PM, som bilägges denna motion, har herr Sohlman lämnat en redogö -

Motioner i Första kammaren, nr 146.

3

reise för Nobelstiftelsens ställning i beskattningshänseende. Till vad där anförts
må här lämnas ytterligare några upplysningar.

De regler, som nu gälla för beskattning av stiftelser, lia fastställts genom
beslut av 1942 års riksdag- och överensstämma helt med vad som föreslagits av
1936 års skattekommitté. Enligt dessa regler åtnjuter exempelvis en stiftelse
skattefrihet, örn den har till uteslutande uppgift att främja vetenskaplig forskning,
under det att stiftelser, som avse att gynna konst och litteratur, få åtnjuta samma
förmån, endast om de hava till ändamål att lämna understöd för mottagarens
undervisning eller utbildning. En stiftelse, som har till ändamål att uppmuntra
fredssträvanden, är alltid skattepliktig. För en stiftelse, som har att tillgodose
olika ändamål, blir det huvudsakliga ändamålet med dess verksamhet avgörande
för frågan örn skattefriheten.

Kommittén kommer därefter till det resultatet, att Nobelstiftelsen icke bör
medges skattefrihet, på följande sätt:

”Av Nobelstiftelsens inkomst användas således 60 procent till främjande av
vetenskaplig forskning. Övriga 40 procent av inkomsten gå till annat ändamål.
Med den innebörd, som i kommitténs förslag givits begreppet ''huvudsakligt ändamål’,
kan Nobelstiftelsen enligt förslaget icke komma i åtnjutande av skattefrihet.
Visserligen är uttrycket ''huvudsakligt ändamål’ såsom ovan framhållits i någon
mån ett tänjbart begrepp, men att gå så långt ned som till 60 procent av inkomsten
är enligt kommitténs utgångspunkter uteslutet. Nobelstiftelsen blir alltså i likhet
med vad för närvarande är fallet skattskyldig för sin inkomst och förmögenhet.
Kommittén har icke funnit anledning att genom en särskild bestämmelse undantaga
Nobelstiftelsen från skattskyldighet. Därvid förutsätter emellertid kommittén,
att Nobelprisen icke bliva beskattade såsom inkomst hos mottagaren. Nobelprisen
torde väl för närvarande icke bliva beskattade som inkomst, men att döma
av de särskilda meningar, som uttalades i regeringsrätten vid behandlingen av det
i R. Å. 1912 ref. 145 avsedda målet, synes det icke vara alldeles opåkallat att här
giva uttryck för denna kommitténs uppfattning.”

I det förslag beträffande bl. a. denna skattefråga, som av Kungl. Maj :t i
proposition nr 134 framlades för 1942 års riksdag, accepterades denna slutsats,
och den lämnades av riksdagen'' utan erinran.

Härav torde framgå, att örn Nobelstiftelsen haft att utdela endast sådana pris
som de i fysik, kemi och medicin skulle den i fråga örn skatteplikt varit jämställd
med t. ex. den Wallenbergska fonden.

I anslutning till ett av kommittén diskuterat förelag till uppdelning av en
stiftelses inkomster i en skattefri och en skattepliktig del lämnar emellertid föredragande
departementschefen en anvisning åt stiftelser, som så kunna, att genom
egna åtgärder åstadkomma en dylik uppdelning. Han yttrar härom:

"Enligt min mening böra i de fall, då medel för olika ändamål enligt bindande
föreskrifter hållas klart avskilda från varandra, dessa medel anses i beskattningshänseende
tillhöra särskilda rättssubjekt. Rättspraxis synes icke heller stå främmande
för ett sådant betraktelsesätt. I åtskilliga av de fall, där ett förvaltande

4 Motioner i Första kammarem, nr 146.

organ har att med anförtrodda medel tillgodose olika ändamål men någon för
framtiden bindande uppdelning av medlen på de olika ändamålen icke föreligger,
torde en sådan utan större svårigheter kunna komma till stånd”.

Nobelstiftelsen har emellertid hittills icke ansett sig böra eller kunna begagna
denna möjlighet. Efter en uppdelning av detta slag skulle det vara svårt att
iakttaga bestämmelsen i Nobels testamente, att de fem pris, som årligen utdelas,
skola vara lika stora, och det synes i och för sig vara mindre tilltalande att genom
åtgärder av väsentligen formell natur undandraga sig viss skattskyldighet.

Emellertid synes det oss, att Nobelstiftelsen intager en sådan särställning
bland svenska stiftelser, att den bör tillerkännas skattefrihet, trots att två av de
fem pris den har att årligen utdela avse att belöna ”den, som inom litteraturen
har producerat det utmärktaste i idealistisk riktning” och den, ”sorn har verkat
mest eller bäst för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av
stående arméer samt bildande och spridande av fredskongresser”.

I detta sammanhang må det erinras örn att Alfred Nobel förvärvat den förmögenhet
han genom sitt testamente anförtrodde åt en svensk stiftelse att förvalta
så gott som helt och hållet genom sin verksamhet utomlands samt att såsom herr
Sohlman i sin PM framhåller de personer, som vid stiftelsens konstituerande hade
att bevaka testators intressen, betraktade skattefrihet för densamma som självskriven.
Med hänsyn härtill och till den utomordentliga betydelse, som Nobelstiftelsen
direkt och indirekt har för vårt land, bör det vara en hederssak för oss
att icke genom en hard beskattning äventyra de värden den representerar.

Med stöd av det anförda hemställes,

att riksdagen ville besluta, att följande författningsrum skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, nämligen

1) 5 § 1 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928:

5 8.

1 mom. Från skatteplikt---eller undervisning;

e) byggnader som---vara medlemmar, Nobelstiftelsen,

sjömanshus, sjukvårdsinrättningar---allmänna platser;

f) regementens, officerskårers---fastighetens värde.

53 §.

1 mom. Skyldighet att--— av rörelse;

d) akademier allmänna----vara medlemmar, Nobelstiftelsen,
sjömanshus, svenska---i arbete:

för inkomst---— sådan inkomst;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar — ---eller rörelse.

2) 7 § e) förordningen den 28 september 1928 om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt:

Motioner i Färsta kammaren, nr 146.

5

7 §.

Från skattskyldighet — — — ävensom hushållningssällskap:
för all inkomst;

e) akademier, allmänna--- — vara medlemmar, Nobelstiftelsen,
sjömanshus, svenska--- — i arbete:

för ali inkomst;

för kyrkor, sjukvårdsinrättningar---samma paragraf.

Stockholm den 22 januari 1946.

Edv. Björnsson. S. G. W. Waklund. Harald Nordenson.

Å. Holmbäck. E. Wetter.

Bilaga.

P. M.

rörande Nobelstiftelsens ställning i beskattningshänseende.

Den uppgift som enligt Alfred Nobels testamente och Nobelstiftelsens av
Kungl. Maj :t den 29 juni 1900 utfärdade grundstadgar främst tillkommer
nämnda stiftelse är som bekant utdelandet efter sorgfällig prövning av prisbelöningar
åt den som — enligt testamentets ordalydelse —• ”gjort mänskligheten
den största nyttan”. Till täckandet av utgifterna härför användes på sätt,
varför i det följande närmare redogöres, avkastningen av stiftelsens huvudfond.
För stiftelsens gemensamma räkning hava därjämte från början vissa kapitalbelopp
avsatts till en byggnadsfo-nd för åstadkommande och underhåll av en
gemensam förvaltningslokal m. m.

I anslutning härtill hava inom stiftelsens ram och förvaltning tillkommit
dels s. k. ”särskilda fonder” för de olika prisgrupperna, bildade genom fondering
av icke utdelade prisbelopp, dels organisations- och besparing sfonder för Nobelinstituten,
vilkas uppgift är att biträda vid den för prisutdelningen erforderliga
utredningen och att i övrigt genom självständig forskning främja stiftelsens
ändamål. — Käntemedlen från de ”särskilda fonderna” ställas till de olika prisutdelamas
förfogande för att ”annorledes än genom prisutdelning främja de
ändamål, testator ytterst avsett”, dvs. för stödjande av forskning samt litterär
och fredsbeframjande verksamhet.

Av de sålunda under Nobelstiftelsens gemensamma förvaltning stående fondema
äro huvudfonden och byggnadsfonden underkastade beskattning, medan
de till prisutdelarnas disposition stående fondema från början varit befriade
från skatt.

Av huvudfondens behållna årliga avkastning skall enligt bestämmelserna i
grundstadgarna en tiondedel läggas till kapitalet. Återstoden fördelas lika mellan
de fem prisgruppema. Av den andel i avkastningen, varöver varje prisutdelare
sålunda äger att förfoga, avtages en fjärdedel för bestridande av prisutdelarens
omkostnader för Nobelkommittéer och Nobelinstitut samt för övriga utgifter i
samband med prisutdelningen.

Återstående tre fjärdedelar utgöra årets Nobelpris.

6

Motioner i Första kammaren, nr 146.

Rörande stiftelsens skattefråga har en ganska utförlig redogörelse lämnats
dels i en motion nr 162 år 1926 i andra kammaren av Erik Röing m. fl., dels i
Kungl. Maj :ts proposition nr 134 till 1942 års riksdag med förslag till ändring
i vissa delar av kommunalskattelagen m. m. Här må endast i korthet nämnas
följande.

De personer — däribland undertecknad — som i samband med utredningen
rörande Alfred Nobels testamente och förhandlingarna rörande Nobelstiftelsens
konstituerande hade att bevaka testators och den blivande stiftelsens intressen,
kunde icke. föreställa sig annat, än att stiftelsen skulle komma att räknas till
de skattefria institutionerna, och företogo därför ej på förhand några särskilda
åtgärder i syfte att säkerställa en sådan behandling av stiftelsen. Skattefriheten
. framstod i själva verket då såsom självskriven. Svenska regeringens åtgärder
beträffande bevakning av testamentet samt dess visade intresse rörande grundstadgarnas
avfattning och Kungl. Maj :ts stadfästelse av desamma syntes giva
fog för att antaga, att Kungl. Maj :t delade denna uppfattning.

Nobelstiftelsens styrelse ansåg sig också från början av stiftelsens verksamhet
böra intaga den ståndpunkten, att .stiftelsen med hänsyn till de uppgifter,
som alagts densamma, vore att jämställa med sådana i kungl, förordningen angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst den 3 december 1897 omförmälda
”vetenskapliga samfund och stipendiefonder”, som voro frikallade från
taxering för inkomst. De besvär över påförd beskattning, som med utgående
från denna uppfattning å stiftelsens vägnar ingåvos till taxeringsmyndigheterna
och vilka fullföljdes hos kammarrätten och Kungl. Maj :t, blevo emellertid avslagna.
Förnyade besvär år 1903 blevo endast såtillvida bifallna, som stiftelsen
berättigades att från sin bruttoinkomst göra avdrag för ”ränta å hos stiftelsen
innestående medel, tillhörande de prisutdelande korporationerna”.

Efter flera förnyade framställningar örn skattefrihet eller lindring i skatt,
varför redogöres i den ovannämnda motionen och den åberopade kungl, propositionen,
fastställdes genom kungl, förordning den 27 juni 1927 (nr 317/1927)
att inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp för Nobelstiftelsen för år
1927 skulle utgöra 3 procent på det beskattningsbara beloppet, varjämte stiftelsen
samtidigt (enl. kungl, förordning nr 318/1927) frikallades för samma år från
skyldighet att utgöra kommunal progressiv inkomstskatt. För år 1928 medgåvos
samma lättnader enl. kungl, förordning den 20/9 1928 (nr 339—340/1928).
Genom kungl, förordningen den 28/9 1928 inrymdes enahanda medgivanden, vad
Nobelstiftelsen beträffar, från och med år 1929, i de allmänna bestämmelser, som
kornmo att gälla generellt beträffande vissa skattskyldiga juridiska personer.
Enligt kungl, förordningen den 17 juni 1938 (nr 369/1938) har grundbeloppet
sedermera höjts till 5 procent (samtidigt, med att en viss ändring genomfördes
beträffande sättet för beräkning av den i den beskattningsbara inkomsten ingående
förmögenhetsdelen). Härå har effektivt utgått ett skattebelopp, som uträknats
med tillämpning av den för varje år av riksdagen fastställda skatteprocenten,
under år 1939 120 samt under de följande åren 150 procent. Den
effektiva skatteprocenten i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten har därför
de senaste åren utgjort 7,5 procent. Härtill har under krigsåren kommit värnskatten,
utgående under åren 1940—44 med 5, sedermera med 6 procent. Totala
skatteprocenten i fråga om skatter till staten har sålunda under de senaste åren
utgjort 12,5—13,5 procent. Läggas härtill kommunala skatter med i genomsnitt
ca 7,5 procent, kommer man till en sammanlagd beskattning av 21 procent.

Vilken inverkan den successivt ökade beskattningen — i samverkan visserligen
med nedgången i den allmänna räntenivån — utövat å beloppet av den

Motioner i Första kammaren, nr 146.

7

del av huvudfondens avkastning, som kunnat disponeras av de prisutdelande institutionerna
samt å själva prisbeloppens storlek, framgår av nedanstående sammanställning
av siffrorna för åren 1936—45:

På grundval av föregående års bokslut utgjorde:

År	Prisutdelarens omkostnadsmedel	Varje Nobelpris
1936 .........	........... 53 283: 30	159 849: 90
1937 .........	........... 52 821: —	158 463: —
1938 .........	........... 51 692: 40	155 077: 20
1929........	........... 49 607:46	148 822: 38
1910 .........	........... 46189:86	138 569: 58
1941 .........	........... 43 832:02	131 496: 06
1912.........	........... 43 963: 69	131891: 07
1943 .........	........... 41230:28	123 690: 84
1944 .........	........... 40 613: 52	121 840: 56
1945 .........	........... 40 444:40	121 333: 20

Under samma tid har skattebeloppet ökats från kr. 208 306:66 år 1936 till
kr. 310 698:32 år 1945.

Det påförda skattebeloppet i 1944 års bokslut, uppgående till kr. 306 028:07,
motsvarar 50,4 procent av Nobelprisens sammanlagda belopp, kr. 606 666: ,

enligt samma bokslut.

Sammanlagda beloppet av de skatter till stat och kommun, som påförts
Nobelstiftelsen ifrån stiftelsens tillkomst år 1900 t. o. m. 1944, har uppgått till
kr. 12 249 298:63. I arvsskatt påfördes stiftelsen dessutom från början kr.
1 843 692:25. Summan härav, kr. 14 092 990:88, representerar sålunda vad som
av Nobelstiftelsen tillhöriga medel influtit till svenska staten och Stockholms
stad under de gångna åren. Under samma tid lia i form av Nobelpris utbetalats
tillhopa kr. 24 701426:83. Enbart de löpande skatterna ha alltså i genomsnitt
för hela 44-årsperioden ävenledes motsvarat i det närmaste 50 procent av de
utbetalade prisbeloppen.

Stockholm den 12 januari 1946.

Ragnar Sohlman.