Motioner i Första kammaren, Nr 145

Motion 1931:145 Första kammaren

kammare
Första kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
4

Motioner i Första kammaren, Nr 145.

11

Nr 145.

Av herr Nilsson, Petrus, m. fl., örn åvägalringande av utredning
och förslag rörande en statlig utlåning sfond för underlättande
av byggandet av goda och ändamålsenliga lantarbetarbostäder.

Lantarbetarnas levnadsförhållanden ha under de sistförflutna åren alltmera
tilldragit sig den allmänna uppmärksamheten, vilket är mycket förklarligt
med hänsyn till att lantarbetarna äro de lägst avlönade av alla arbetargrupper
och att jordbruket är på samma gång vår största och sedan lång tid i
ekonomiskt avseende svagast ställda näring. Lantarbetarklassens storlek gör
frågan örn förbättring av dess levnadsförhållanden till ett både viktigt och
svårlöst problem.

Vill man verkligen söka tränga in i problemet, ställes man ytterst inför
frågan örn jordbrukets bärighet, dess förmåga att betala tillräckliga löner
och i övrigt bereda sina arbetare skäliga villkor. I skrivelse (nr 375) till
Kungl. Majit år 1928 med begäran örn utredning angående jordbrukets ekonomiska
läge framhöll riksdagen härom bland annat följande:

»Den otillfredsställande ekonomiska bärigheten hos vår jordbruksnäring
tvingar många av dess utövare att underkasta sig en levnadsstandard, som
är avsevärt lägre än för de flesta andra medborgargrupper. I fråga örn
lantarbetarkåren föreligger ett genom socialstyrelsen sammanbragt statistiskt
material, som med full tydlighet ådagalägger, att denna kår befinner sig i
ett betydligt ogynnsammare löneläge än den övriga arbetarklassen. Men
även de självägande jordbrukarna äro hårt pressade av jordbrukets svaga
konjunkturläge och äro i många fall icke bättre ställda än lantarbetarna».
Vidare heter det i nämnda riksdagsskrivelse:

»Det har--synts riksdagen ofrånkomligt, att en strävan att förbättra

lantarbetarnas levnadsvillkor — i den mån en sådan är avhängig av statsmakternas
understöd — måste förknippas med de allmänna åtgärderna till
hela jordbruksnäringens höjande till större räntabilitet, ty riksdagen förutsätter,
att statsmakterna icke för närvarande äro sinnade att genom direkt
subvention till jordbrukets lönearbetare förhjälpa dem till ett gynnsammare
ekonomiskt läge.» Den riktiga utgångspunkten torde här vara angiven, då

12 Motioner i Första kammaren, Nr 145.

det framhålles, att lantarbetarnas villkor och jordbrukets ekonomiska läge
på det närmaste höra samman. *

En sida av lantarbetarnas villkor, som blivit föremål för särskilt livlig
diskussion de senaste åren, är bostadsfrågan. Undersökningar ha företagits
på såväl offentligt som enskilt initiativ med skiftande resultat. Av de senare
vilja vi här erinra örn kyrkoherde R. Littmarcks med understöd av
statsmedel utförda undersökning över statarnas förhållanden, vilken undersökning
omfattar 88 församlingar i södra och mellersta Uppland och hänför
sig till åren 1925—1929. Kyrkoherde Littmarck skriver angående denna
sak (»Mälardalens nomader», sid. 49), att »bostadsfrågan i de flesta fall varit
tillfredsställande ordnad, men att å andra sidan icke saknats anledningar
till anmärkningar». Det synes ganska naturligt, att arbetarbostäderna vid
jordbruket på sina håll kunna befinna sig i mindre tillfredsställande skick
efter så lång tid av synnerligen höga byggnadskostnader i jämförelse med
avkastningsvärdet vid jordbruket. Det torde förhålla sig så, att lantbrukarna,
trots rådande krisläge, gjort och alltjämt göra stora ansträngningar för att
förbättra arbetarbostäderna, men i åtskilliga fall har det dock legat utom
det möjligas gräns att ordna bostadsfrågan på ett tillfredsställande sätt. En
undersökning av jordbrukarnas egna bostäder skulle säkerligen även giva
till resultat, att dessa mångenstädes befinna sig i mindre tillfredsställande
skick.

I den skrivelse, nr 188, som 1930 års riksdag avlät rörande lantarbetarnas
bostadsförhållanden, framhölls bland annat:

»Av vad som blivit bekant framgår, att lantarbetarnas bostäder under senare
år rätt väsentligt förbättrats, men att fortfarande på skilda håll inom
landet brister kvarstå att avhjälpa. Omfattningen och arten av dessa brister
samt anledningen till desamma torde bliva bättre kända genom den utredning
med vilken socialstyrelsen är sysselsatt. Härmed bör emellertid enligt
riksdagens mening utredningsarbetet icke avslutas. Goda bostäder för landsbygdsbefolkningen
äro nämligen av utomordentlig betydelse för folkhälsan
i allmänhet och bidraga därjämte verksamt till att tillräcklig och fullgod
arbetskraft stannar vid jordbruket. Landsbygdens bostadsfråga är därför
ett viktigt samhällsintresse för vars tillgodoseende det kan finnas skäl att

det allmänna inträder.--— Örn ytterligare utredning ger vid handen,

att bristerna hos de bostäder, som upplåtas åt stora grupper lantarbetare,
äro av den art och omfattning, att särskilda åtgärder böra vidtagas för
deras avhjälpande, bör därför undersökning ske, örn och på vad sätt det
allmänna skall på annat sätt än nu gällande bestämmelser göra möjligt ingripa
reglerande eller stödjande på området.»

Sedan diverse åtgärder i kontroll- och upplysningssyfte uppräknats, fortsättes
i skrivelsen:

»Fordras för erhållande av tillfredsställande bostäder nya byggnader eller
större reparationsarbeten, torde man icke kunna undgå att beakta, att frågan

Motioner i Första kammaren, Nr 145. 13

om reformer rörande bostäder åt de med lantbruk arbetande, såväl självständiga
idkare som anställda, på det närmaste sammanhänger med jordbruksnäringens
allmänna ekonomi. Under nuvarande för jordbruket tryckta
förhållanden synes det ej kunna ifrågasättas, att lantarbetsgivarna skulle
kunna åläggas att för anskaffande av bostäder åt sina arbetare ikläda sig
nya kostnader av sådan omfattning, att dessa komma att kännbart öka
jordbruksnäringens ekonomiska svårigheter. En mycket viktig detalj av
den fortsatta utredningen torde därför bliva att lösa frågan, i vilken utsträckning
och på vad sätt det allmänna i dylika fall bör träda hjälpande
emellan.»

Särskilt vid nybyggnad bli kostnaderna för uppförande av lantarbetarbostäder
av den standard, som numera anses erforderlig, högst betydande.
Bostäder med 2 rum och kök jämte nödiga uthus torde icke kunna uppföras
för lägre kostnad än 5- å 6,000 kronor per familj, varav lätt inses att
lantarbetarnas bostadsfråga är av ganska ingripande natur i ekonomiskt avseende
för jordbruket.

Socialstyrelsen har nyligen i till Kungl. Majit avgivet yttrande begärt
undersökning, huruvida och i vad mån hälsovårdsstadgans nuvarande bostadsbestämmelser
böra förtydligas, konkretiseras och kompletteras, men
framhåller samtidigt, att den praktiska effekten av författningsföreskrifter
icke kan drivas utom gränsen för det ekonomiskt genomförbara. Särskilt
bör härvid, framhåller styrelsen, tagas i betraktande det brydsamma läge, i
vilket landsbygdens näringsliv, speciellt jordbruket, befinner sig. Örn verkliga
förbättringar skola kunna åvägabringas i fråga om landsbygdens bostadsförhållanden,
måste ifrågasatta lagstiftnings- och inspektionsåtgärder
kompletteras medelst anordningar av positiv, hjälpande natur. Socialstyrelsen
erinrar bland annat därom, att medel ur statsverkets fond- av rusdrycksmedel
sedan år 1920 i betydande utsträckning genom statens bostadslånefond
ställts till förfogande såsom lån till förmån företrädesvis för stadssamhällena.
Dessa medel bli nu genom amorteringar efter hand åter tillgängliga.
Det synes då, yttrar styrelsen, förtjäna utredas, huruvida icke sålunda
disponibla medel på lämpliga villkor, framförallt i vad rör amorteringstiden,
kunde ställas till förfogande såsom nya lån till hjälp och stöd för strävandena
att förbättra landsbygdens bostadsförhållanden.

Enligt vår mening skulle det vara av ej ringa betydelse för denna bostadsfrågas
behöriga ordnande, örn billig och lättillgänglig kredit kunde
ställas till förfogande. I många fall stöter det på oöverstigliga hinder för
lantbrukarna att iordningställa bostäder för sina arbetare enligt tidens krav,
hur gärna de än skulle vilja det. Vi skola icke närmare ingå på frågan
om medlens anskaffning, men anse att det bör utredas, huruvida icke en
statlig utlåningsfond kunde åstadkommas för utlämnande av amorteringslån
till hjälp vid uppförande av arbetarbostäder vid jordbruket. Räntan å

14

Motioner i Första kammaren, Nr 145.

dylika lån torde icke böra sättas högre än gällande egnahemslåneränta, varemot
amorteringstiden synes kunna göras avsevärt kortare.

Med hänvisning till det anförda få vi hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
örn utredning och förslag örn en statlig utlåningsfond för
att underlätta byggandet av goda och ändamålsenliga lantarbetarbostäder.

Stockholm den 21 januari 1931.

Petrus Nilsson.

Axél Löfvander. Fr. Julin. Ernst Svenson.

Joli. Johansson, And. Henriksson. Alexander Nilsson.

Friggeråker.

J. A. Larsson. Karl Andersson.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket