Motioner i Första kammaren, nr 138

Motion 1945:138 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 138.

1

Nr 138.

Av herr Gränebo in. fl., angående utredning av frågan om fortsatt
utbyggnad av Mönsterås—Fagerhults järnväg.

Med den utveckling av trafiken, som ägt rum under åren före världskriget,
får väl byggandet av nya järnvägar i stort sett anses avslutat i vårt
land. Vad som återstår torde i stort sett vara att genom ombyggnad av det
smalspåriga järnvägsnätet till normalspårigt förbättra kommunikationerna i
de delar av landet, där så kan vara av behovet påkallat.

En kungl. kommitté har även fått till uppgift att företaga en utredning av
de härmed sammanhängande frågorna.

Men även om, såsom ovan påpekats, behovet av järnvägsförbindelser i stort
sett är tillfredsställt, torde dock vissa kompletteringar av det redan befintliga
järnvägsnätet för att åstadkomma bättre förbindelseleder vara av behovet
påkallade.

Inom Kalmar län ha samtliga järnvägar tillkommit på initiativ av länets
befolkning. Denna befolkning har gjort ganska betydande ekonomiska uppoffringar
för att skaffa erforderliga järnvägsförbindelser. I vissa fall ha
medlen icke räckt till att fullfölja den ursprungliga byggnadsplanen. Så är
t. ex. fallet med Mönsterås—Fagerhult järnväg. Denna tillkom i början av
detta århundrade och utbyggdes i flera etapper fram till Fagerhult. Men här
avstannade bygget av brist på medel. Ursprungligen var avsikten att vinna
anknytning till Hultsfred—Växjö järnväg vid Triabo. Den återstående planerade
sträckan är endast ca 15 km.

Järnvägen i fråga har haft stor betydelse för utvecklingen i de orter densamma
genomlöper. Ortsbefolkningen har vunnit bättre avsättning för sina
produkter och bättre tillförsel av nödvändighetsvaror. De i dessa trakter förefintliga
vattenfallen ha utbyggts, och kraften har tagits i anspråk för industrier
av olika slag.

Huvudsakligen är det träindustrier, som på ett naturligt sätt bygga på ortens
egna naturtillgångar. Härvid har en ganska stor del av traktens befolkning
vunnit arbete och utkomst. Inkomsterna, inte bara för den enskilde
utan även för kommunerna, ha avsevärt påverkats av dessa industrier.

Men förbindelse saknas fortfarande med norra länsdelens smalspåriga
järnvägsnät, vilket i viss mån hämmar utvecklingen i dessa trakter. Då numera
staten övertagit så gott som samtliga järnvägar inom södra länsdelen,
förväntar länets befolkning, att åtgärder vidtagas för utbyggande av den återstående
sträckningen fram till Hultsfred—Växjö järnväg. Lämplig anknytningspunkt
torde vara den förut nämnda stationen Triabo, men annan lämplig
sådan kan givetvis länkas. Lämpligt vore att 1943 års järnvägskommitté,
som har till uppgift alt föreslå åtgärder för rationalisering och ombyggnad

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 3 samt. Nr 138—144.

1

2

Motioner i Första kammaren, nr 138.

av det smalspåriga järnvägsnätet, erhåller i uppdrag att i samband härmed
upptaga denna fråga till behandling.

Med anledning av vad som ovan anförts hemställes,

att riksdagen hos Kungl. Maj:t ville anhålla, att frågan om
fortsatt utbyggnad av Mönsterås—Fagerhult järnväg, så att
lämplig anknytning vinnes till Hultsfred—Växjö järnväg,
överlämnades till 1943 års jämvägskommitté för utredning.

Stockholm den 23 januari 1945.

Arthur Heiding.

Axel Mannerskantz.

C. P. V. Gränebo.
Ruben Wagnsson.