Motioner i Första kammaren, nr 120 (Motion 1954:120 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, nr 120.

Nr 120.

Av herr Eliassan m. fl., angående slopande an s. k. normerad
behovsprövning av familjebidragen till de värnpliktiga.

Till värnpliktig som inkallats i militärtjänst (såväl första tjänstgöring
som repetitionsövning) kan, om försörjningsplikt föreligger,
familjepenning utgå. Enligt gällande familjebidragsförfattningar utgår
denna med 5 kronor per dag för den värnpliktiges hustru samt med
2 kronor per dag för varje barn under 16 år. Dessutom kan familj epenning
utgå till annan anhörig, därest särskild försörjningsplikt föreligger.
Utöver familj epenning kan bostadsbidrag beviljas.

Nämnda förmåner är behovsprövade. Hänsyn skall vid bidragets fastställande
tagas till de civila inkomster, som föreligger i familjen under
den värnpliktiges militärtjänstgöring. Behovsprövningen är antingen
fri eller s. k. normerad.

Fri behovsprövning innebär — som även framgår av benämningen —
att familjebidraget skall bestämmas med hänsyn till omständigheterna
i det enskilda fallet. Några detaljerade regler har följaktligen icke lämnats
för den fria behovsprövningen. Denna behovsprövning tillämpas
huvudsakligen i fråga om andra den värnpliktiges anhöriga än hustru
och barn under 16 år. Det må här framhållas, att den fria behovsprövningen
principiellt icke avser att leda till ett förmånligare resultat än
den normerade.

Den normerade behovsprövningen tillämpas i fråga om familjepenning
och bostadsbidrag till familjemedlemmar i trängre mening —
hustru med vilken den värnpliktige sammanlever samt hans barn under
16 år, som står under hans vårdnad (familjemedlemmar enligt 3 § a)
familj ebidragsförordningen) — och innebär, att, beräknat för månad,
familj epenningens maximibelopp och bostadskostnaden sammanräknas,
varefter från denna summa avdrag efter vissa regler göres för inkomster,
som föreligger i familjen. I fråga om den värnpliktiges under militärtjänstgöringen
bibehållna civila avlöning gäller att ett belopp motsvarande
en fjärdedel av avlöningen (för månad räknat) före inkallelsen
är avdragsfritt medan återstoden helt avdrages. Har hustrun arbetsinkomst
är eu fjärdedel av denna avdragsfri — dock alltid minst 200
kronor för månad — medan återstoden avdrages med hälften. Regler
är vidare givna beträffande inkomst av kapital — här avses banktillgodohavanden,
aktier, obligationer o. dyl. — minderåriga barns arbetsinkomst
samt inkomster i övrigt, d. v. s. inkomst av näring eller rörelse.

Motioner i Första kammaren, nr 120.

I fråga om barns arbetsinkomst samt inkomst av näring eller rörelse
bär i författningarna föreskrivits, att hänsyn till dylika inkomster skall
tagas enligt av tillsynsmyndigheten — försvarets socialbyrå — meddelade
anvisningar. Beträffande närings- eller rörelseinkomst innebär
dessa anvisningar i huvudsak, att en värnpliktig som är närings- eller
rörelseidkare av överskott av avkastningen från näringen eller rörelsen
— sedan eventuell ersättare avlönats — må avdragsfritt behålla ett belopp
av 100 kronor för månad. Avkastning utöver 100 kronor för månad
skall i sin helhet påverka familjebidraget. Dock må nämnda avdragsfria
belopp höjas, därest den värnpliktiges familjemedlemmar fyller
ett arbetskraftsbehov, som uppstått i företaget på grund av företagarens
inkallelse och som eljest måst tillgodoses genom avlönad arbetskraft.

I fråga om beräkningen av avkastningen från näring eller rörelse anför
försvarets socialbyrå i anvisningarna bl. a. följande:

”1 vissa fall kan avkastningen av ett företag icke beräknas för en
kortare redovisningsperiod, exempelvis tiden för en repetitionsövning.
På grund av företagets mer eller mindre säsongbetonade avkastning och
på grund av möjligheter att från eu redovisningsperiod till en annan
förskjuta såväl inkomster som utgifter, är det många gånger nödvändigt
att beräkna företagets avkastning för sistförflutna kalenderår och utnyttja
tolftedelen härav för att erhålla ett månadsresultat. Denna metod
kan som regel tillämpas. Den ger emellertid icke alltid ett rättvisande
resultat: i ett fall kan eu på sådant sätt beräknad inkomst vara
för stor, t. ex. om företagaren är jordbrukare och under det sistförflutna
året haft särskilt stora inkomster av skogsförsäljning, och i ett annat
fall kan den vara för ringa med hänsyn till att företaget då var nystartat.

Vad gäller ersättare och avlöning till denne måste uppmärksammas,
om ersättaren verkligen är erforderlig och om löneförmånerna till
denne äro skäliga i förhållande till utbytet av rörelsen. I vissa fall
torde behov av nyanställd ersättare ej föreligga. I andra fall kan ersättare
erfordras endast under vissa dagar eller vissa timmar dagligen.
När ersättaren är anhörig till företagaren och har ekonomiskt intresse av
alt företaget drives och bär sig, finns anledning att särskilt noga pröva
ersättarfrågan. Eu anhörig bär som regel godtagas såsom avlönad ersättare
endast om vederbörande bevisligen lämnar annat avlönat arbete.
Ä andra sidan kunna fall tänkas, där — även om i och för sig rörelsen
skulle kunna upprätthållas med eu deltidsanställd ersättare — heltidsanställd
måste godtagas, enär endast sådan arbetskraft kan anskaffas.

Såsom förut nämts bör det av överskottet avdragsfria beloppet, 100
kronor, höjas, därest familjemedlemmarna fylla ett arbetskraftsbehov,
som uppstått i företaget på grund av företagarens militärtjänstgöring
och som eljest måst tillgodoses genom avlönad arbetskraft. Det är icke
möjligt att generellt angiva, hur stor denna höjning hör vara. Syftet är
emellertid att, om exempelvis hustrun fyller ett sådant arbetskraftsbehov,
det högre familjebidrag, som höjningen av det avdragsfria beloppet
medför, skall giva familjen ett bättre försörjningsläge än om
hustrun icke gjorde denna arbetsinsats. Familjen hör alltså få verklig
”nytta av” att hustrun utför arbetet. Det belopp, som avlöningen skulle

Motioner i Första kammaren, nr 120.

utgjort till den arbetskraft, som eljest måst anställas, kan tjäna till viss
ledning vid bedömandet av det belopp, varmed överskottets i första
hand avdragsfria belopp, 100 kronor, skäligen bör höjas, men flera
andra synpunkter komma i betraktande. Bland annat bör sålunda
beaktas hustruns eget intresse av att företaget består i gott skick.

Det bör uppmärksammas, att vissa näringsidkare ej ha någon faktisk
bostadskostnad. I dylika fall bör bostadsbidrag ej beviljas.

Vad här sagts är huvudsakligen allmänna synpunkter rörande de
omständigheter, som komma i betraktande och dessas bedömande. För
den inbördes avvägningen av de många olika och skiftande omständigheter,
som göra sig gällande vid fastställandet av det slutliga familjebidragsbehovet,
kunna regler icke givas. Förhållandena växla i så hög
grad när det gäller företagare, att det icke är möjligt att lämna sådana
detaljerade anvisningar, att familjebidragsnämnderna kunna utan vidare
framräkna familj ebidragsbeloppct. Den lokala kännedomen om
företagens och företagarnas ekonomiska förhållanden utgör det nödvändiga
komplementet till här anförda synpunkter och därmed till ett
fastställande av rätt familjebidrag i det enskilda fallet.”

Att de nuvarande reglerna för behovsprövningen icke ger ett ur alla
synpunkter tillfredsställande resultat torde framgå av följande exempel.
I samtliga exempel förutsättes att familjen, förutom den värnpliktige,
består av hustru samt tre barn under 16 år. Vidare förutsättes att
hustrun icke har arbete utom hemmet.

Exempel nr 1. Den värnpliktige är högre tjänsteman med en årslön
av 36 000 kronor, d. v. s. 3 000 kronor för månad. Under inkallelse utgår
lönen med 14, d. v. s. 750 kronor för månad. Familjens bostadskostnad
uppgår till 100 kronor för månad. I detta fallet kommer familjebidraget
att uppgå till 730 kronor för månad, d. v. s. med familj epenningens
maximibelopp samt full ersättning för bostadskostnaden. Vederbörande
kommer alltså under tiden för sin militärtjänstgöring att åtnjuta följande
inkomster:

Bibehållen lön
Familjebidrag

750:

730: —

1 480: —/månad

Exempel nr 2. Den värnpliktige är statstjänsteman i tionde löneklassen
i ortsgrupp 2. Årslönen utgör f. n. 7 296 kronor, d. v. s. 608 kronor för
månad. Bostadskostnaden uppgår till 90 kronor för månad. Under tiden
för militärtjänstgöringen åtnjuter vederbörande lön med B-avdrag,
d.v. s. 416 kronor för månad, och i detta fall utgår familjebidrag med
156 kronor för månad. Vederbörande bar alltså under tiden för sin
militärtjänstgöring dels bibehållen lön med 116 kronor för månad, dels
ock familjebidrag med 156 kronor för månad eller tillhopa 572 kronor,
d.v. s. nästan samma belopp som den vanliga månadslönen.

Motioner i Första kammaren, nr 120.

Exempel nr 3. Den värnpliktige är jordbrukare med en normal årsinkomst
av 7 200 kronor eller 600 kronor för månad. Bostadskostnaden
uppskattas till 50 kronor för månad. Den värnpliktige har
icke kunnat få tag i någon ersättare under tiden för sin militärtjänstgöring
utan hustrun och barnen samt eventuellt grannarna utför de allra
nödvändigaste arbetena på gården. I detta och liknande fall torde med
de nuvarande familjebidragsbestämmelserna något familjebidrag som
regel icke alls kunna ifrågakomma. (Om hustrun ökar sin arbetsinsats
under makens militärtjänstgöring, kan det avdragsfria beloppet,
varom ovan talats, höjas. Erfarenheten visar emellertid att denna höjning
knappast kan bli högre än 100 kronor, d. v. s. det avdragsfria beloppet
fördubblas. Även om man i förevarande exempel räknar med
ett sådant fördubblat avdragsfritt belopp kommer ändock icke något
familjebidrag att kunna beviljas).

De exempel, som här anförts, torde i någon mån illustrera de enligt
vår mening otillfredsställande regler efter vilka familjebidrag för närvarande
utgår. Även om behovsprövningen på vissa håll synes ske med
en ganska generös tillämpning av ifrågavarande bestämmelser, visar erfarenheten
att mindre företagare i allmänhet får inget eller i vart fall
ett relativt litet familjebidrag, trots att de vid inkallelsen vanligen förorsakas
samma inkomstbortfall som löntagare, vilka i regel erhåller
maximalt familjebidrag.

Det måste beaktas att den inkomst exempelvis jordbrukarfamiljen i
allmänhet har är till övervägande del en arbetsinkomst, varför mannens
bortovaro i militärtjänst vållar ett betydande ekonomiskt avbräck. Härtill
kommer de svårigheter och bekymmer, som hör samman med arbetet
på gården under tiden för jordbrukarens inkallelse. Det bör i
detta sammanhang framhållas, att jordbrukarens inkomst tillika är eu
familjeinkomst, till vilken hustrun lämnar ett icke obetydligt bidrag.
Observeras bör, att om hustrun hade förvärvsarbete utom hemmet så
skulle hon vid familjebidragets fastställande åtnjuta ett avdragsfritt
belopp om minst 200 kronor för månad. Jordbrukarhustrun är däremot
principiellt icke berättigad till något avdragsfritt belopp om hon icke
kan öka sin arbetsinsats under tiden för mannens militärtjänstgöring.
Och då jordbrukarhustruns arbetsbörda i vanliga fall är så stor, att hon
helt enkelt inte orkar arbeta flera timmar av dygnet, kan hon i regel
icke öka sin arbetsinsats under mannens inkallelse och därmed möjliggöra
att denne får åtnjuta ett högre avdragsfritt belopp än 100 kronor
vid beräkningen av familjebidraget. Vid mannens inkallelse kan ersättare
mången gång icke erhållas och hustrun får då — eventuellt med
hjälp av barn och grannar — söka klara de allra nödvändigaste arbetena
på gården, medan vissa andra arbetsuppgifter måste eftersättas.
Ur rättvisesynpunkt är det enligt vår mening icke tillfredsställande att

Motioner i Första kammaren, nr 120.

familjen i dylika fall — förutom de ökade bekymmer som familjen
åsamkas genom företagarens inkallelse till militärtjänstgöring — även
skall utestängas från familjebidrag eller erhålla ett väsentligt mindre
familjebidrag än som beviljas familjer med jämförbara eller bättre
ekonomiska och sociala förhållanden.

De nuvarande bestämmelserna om familjebidrag synes icke tillgodose
rimliga krav på rättvisa, och de vållar av denna anledning irritation
och olust bland de inkallade, vilket icke är till gagn för försvaret. Därtill
kommer att behovsprövningen medför vissa praktiska svårigheter
och olägenheter. Dessa hänför sig icke enbart till problemet att under
inkallelsetiden beräkna avkastningen från näring eller rörelse, utan
också till inkomstberäkningen för vissa arbetstagargrupper, exempelvis
vissa försäkringstjänstemän, handelsresande m. fl., för vilka gällande
avdragsregler icke alltid kan direkt tillämpas.

Behovsprövningsreglerna är sålunda svåra att tillämpa, vilket medför
att i och för sig likartade fall kan bedömas olika i skilda kommuner
(t. o. m. inom samma kommun) och landsdelar. Ett sadant förhallande
framstår icke som önskvärt. Dessutom medför behovsprövningen ett betydande
merarbete, främst hos vederbörande kommunala organ i landets
drygt 1 000 kommuner. Detta merarbete föranledes icke minst av
att de värnpliktigas ansökningar om familjebidrag ofta är ofullständiga
och därför kräves -— så länge man har behovsprövning av bidraget
— mer eller mindre omfattande kompletteringar.

Utifrån de synpunkter som här anförts kan starkt ifrågasättas, huruvida
icke behovsprövningen helt bör slopas beträffande familj epenning
och bostadsbidrag till värnpliktigs hustru och barn under 16 år (den
normerade behovsprövningen). Ett slopande av behovsprövningen härutinnan
torde icke komma att medföra någon mera väsentlig ökning
av utgifterna för familjebidrag. De eventuellt ökade utgifterna torde
f. ö. i stort sett uppvägas av de minskade administrationskostnader,
som samtidigt kan uppnås hos vederbörande kommunala organ och
länsstyrelserna. Därtill skulle den nu påkallade reformen bidra till att
åtminstone i viss utsträckning minska det s. k. Krångel-Svcrige.

Att merkostnaden vid en slopad behovsprövning torde bli ganska
ringa sammanhänger med, att de belopp, som nu ”sparas”, är relativt
små jämfört med det totala bidragsbeloppet. Detta ligger i sakens natur,
då huvudparten av familj ebidragskostnaderna kommer på värnpliktiga,
som är löntagare. Arbetsgivarna är icke benägna att ge sina anställda
mer än högst en fjärdedel av den normala lönen under den tid arbetstagaren
är inkallad till militärtjänstgöring. Om arbetsgivarna lämnar
högre lön, kommer ju på grund av gällande behovsprövningsregler det
(Överskjutande beloppet att i sin helhet reducera familjebidraget. Manga
statliga befattningshavare får dock under inkallelse till repetitions -

Motioner i Första kammaren, nr 120.

övning av arbetsgivaren mer än en fjärdedel av den normala lönen —
ett förhållande som ter sig anmärkningsvärt med hänsyn till den i vissa
avseenden hårda behovsprövning, som gäller beträffande familjebidragen.
Därest behovsprövningcn av familjebidragen slopas, bör ändring
samtidigt ske av bestämmelserna för de statsanställdas avlöningsförhållanden
under tiden för militärtjänstgöring.

Då ett slopande av behovsprövningcn av familjebidragen efter ovan
angivna riktlinjer torde kräva närmare undersökningar och kostnadsberäkningar,
synes det lämpligt att Kungl. Maj :t efter erforderliga överväganden
framlägger förslag i ärendet till nästa års riksdag. Därest det
vid dessa överväganden mot förmodan skulle visa sig förenat med en
väsentlig kostnadsökning att slopa behovsprövningen, bör i vart fall
sådana ändringar vidtagas i familjebidragsförfattningama att de bestämmelser,
som för närvarande gäller för beräkning av familjebidrag
till mindre företagare, ändras så att kraven på rättvisa bättre tillgodoses.

Under åberopande av vad ovan anförts får vi hemställa,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla, att frågan om ett slopande av nuvarande
s. k. normerad behovsprövning av familjebidragen till de
värnpliktiga göres till föremål för skyndsamt övervägande
samt att förslag i ärendet förelägges 1955 års
riksdag.

Stockholm den 25 januari 1954.

Lars Eliasson.

Osc. Werner.

Theodor Johansson.

Fritiof Karlsson.

Nils Franzén. Nils Theodor Larsson.