Motioner i Första kammaren, Nr 115 (Motion 1912:115 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 115.

Nr 115.

Af herr Berglund, Jan Erik, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående anvisande af anslag till understödjande
af sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd.

I det anförande till statsrådsprotokollet den 26 nästlidne april, som
finnes bilagdt Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:r 240 angående anvisande
af anslag till understödjande af sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd,
har statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet
framhållit, hurusom det varit hans afsikt att i anledning af det förslag
till lag angående arbetarskydd, som förelagts innevarande års Riksdag
och med hufvudsaklig ledning af det af särskilda sakkunniga den
19 december 1911 framlagda förslag i ämnet aflåta till Riksdagen bl. a.
förslag till obligatorisk moderskapsförsäkring för industriarbeterskor.
Med hänsyn till de svårigheter, hvarmed en dylik lagstiftning skulle
vara förknippad, och icke minst på grund af lagrådets afstyrkande yttrande
öfver det inom civildepartementet utarbetade lagförslaget i ämnet
har dock statsrådet ansett sig böra för närvarande afstå från att framlägga
förslag till lagstiftning i angifna riktning och i stället inskränkt
sig till att förorda ett understödjande från statens sida af de sjukkassor,
som frivilligt bereda sina kvinnliga medlemmar understöd vid barnsbörd.

Utan att på något sätt vilja underkänna den goda afsikt, som förestafvat
Kungl. Maj:ts ofvanberörda proposition, hyser jag dock den bestämda
öfvertygelsen, att det vore mindre lyckligt, om densamma vunne
Riksdagens bifall. Den af Kungl. Maj:t anvisade utvägen är nämligen
enligt mitt förmenande icke ägnad att i någon mera afsevärd grad lösa
frågan om moderskapsförsäkring för de kroppsarbetande klassernas
kvinnor och framför allt fabriksarbeterskorna. Och å andra sidan synes
det vara fara värdt, att ett antagande af den nu framlagda propositionen
kan komma att snedvrida frågan och i sin mån försvåra en framtida
lösning, helt och fullt, af den sociala sjukförsäkringen i vårt land.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 3 samt. 54 haft. (Nr 115.) 1

Motioner i Första hammaren, Nr 115.

I länder med obligatorisk sjukförsäkring har frågan om moderskapsförsäkringen
som bekant blifvit löst på det enkla sättet, att moderskapseller
barnsängsunderstödet upptagits bland de ordinarie prestationer,
som sjukkassorna äro skyldiga att lämna sina medlemmar. Barnsängsunderstödet
utgår för samma tid, som kvinnorna jämlikt gällande fabrikslagstiftning
äro skyldiga att afhålla sig från arbete efter barnsbörden,
och kostnaderna för den speciella moderskapsrisken ingå i de allmänna
sjukkassebidragen och hvila sålunda icke på de försäkrade kvinnorna
ensamt. Bland de stora fördelar, som detta system innebär, vill jag,
särskild! med hänsyn till den diskussion, som framkallats af det ofvan
berörda, af sakkunnige utarbetade förslaget till en speciell moderskapsförsäkring
för industriarbeterskor, framhålla, att icke någon särskild afgift
under dessa förhållanden behöfver påläggas för en risk, som många
kvinnor anse vara för deras vidkommande fullkomligt utesluten.

Vill man inom ramen af en frivillig sjukkasserörelse sådan som
den svenska inpassa äfven moderskapsförsäkring, har man enligt min
mening att taga lärdom af den obligatoriska sjukförsäkringen. Med
beaktande särskildt af den omständigheten, att den frivilliga sjukförsäkringen
inom sig rymmer kvinnor ur småfolkets klass i allmänhet och
icke blott industriarbeterskor, har man att ordna försäkringen på i
hufvudsak samma grunder, som tillämpats i fråga om den obligatoriska
sjukförsäkringen. Det är emellertid i detta hänseende, som den kungl.
propositionen brister på flera viktiga punkter.

Af ordalagen i den kungl. propositionen vill det till en början synas,
som om meningen vore, att sjukkassa skulle kunna erhålla statsbidrag
i förhållande till lämnadt moderskapsunderstöd, äfven om icke
alla, utan endast en del af kassans kvinnliga medlemmar hade tillförsäkrat
sig denna förmån. Med denna princip faller dock hela frågan
om en frivillig moderskapsförsäkring och man kan på sin höjd tala om
ett inbördes understöd vid barnsbörd. Vare sig man ålägger samtliga
sjukkassor att lämna moderskapsunderstöd eller man stannar vid att låta
sjukkassorna själfva afgöra, huruvida de vilja åtaga sig denna försäkring
eller icke, en sak bör man dock bestämdt fasthålla vid, nämligen att,
om kassan skall meddela moderskapsförsäkring, denna försäkring skall
omfatta samtliga medlemmar i kassan. I sådant afseende må exempelvis
anföras, att enligt den kungl. propositionen hinder icke möter för
sjukkassa att stadga, att endast gifta kvinnor kunna erhålla moderskapshjälp,
hvarigenom dock det afsedda ändamålet komme, synes det mig,
att i viss mån förfelas. En annan följd skulle sannolikt blifva den, att
endast de kvinnor, som anse sig hafva grundade skäl att vänta sig

Motioner i Företa kammaren, Nr 115.

nytta af moderskapsförsäkringen, ingå i densamma. Häraf följer återigen,
att dels försäkringen, som kommer att endast omfatta ur försäkringssynpunkt
dåliga risker, kommer att kräfva jämförelsevis mycket
stora kostnader. Det torde ock under här angifna förutsättning blifva
nödvändigt för sjukkassorna att för moderskapsförsäkringen fastställa
och uppbära särskilda afgifter. Bortsedt från de rent praktiska olägenheter
ur bokförings- och andra synpunkter, som härigenom skulle uppstå
för sjukkassorna, skulle detta om något hindra andra kvinnor än de,
som väntade sig nytta af försäkringen, att ingå i densamma. För andra
kvinnor vore ju ett frivilligt erläggande af en moderskapsförsäkringsafgift
fullkomligt meningslöst.

Hvad som framför allt gör, att jag ansett mig böra väcka förslag
om förkastande af den kungl. propositionen, är emellertid, att densamma
lämnar sambandet mellan sjukförsäkringen och arbetareskyddslagstiftningen
helt och hållet obeaktadt. Det ligger dock i sakens natur, att
betydelsen för industribefolkningen af moderskapsförsäkringen närmast
och i främsta rummet ligger däri, att den bereder möjlighet till existens
för barnföderskorna under den tid, hvarunder de med hänsyn till samhällets
intressen och af skyddslagstiftningens bestämmelser äro förbjudna
att sysselsätta sig med industriellt arbete.

Den första fordran man måste uppställa på en inom ramen af det
frivilliga sjukkasseväsendet organiserad moderskapsförsäkring är därför, att
den lämnar ersättning för den ekonomiska förlust, som till följd af den
tvungna arbetshvilan vid barnsbörd drabbar industriarbeterskorna. Så
länge anslutningen till sjukkasserörelsen hvilar på frivillighetens grund,
har man äfven med här angifna organisation ingen säkerhet för att
industriarbeterskorna i verkligheten ingå i en sjukkassa och sålunda vid
förefallande behof erhålla moderskapsunderstöd. Men man har dock
garanti för, att de industriarbeterskor, som detta göra, i och med detsamma
icke blott blifva moderskapsförsäkrade, utan äfven att det till
dem utgående understödet står i proportion till den tvungna arbetshvilans
längd. Och detta är ju ett bestämdt framsteg.

En anknytning sådan som den här föreslagna mellan sjukkasselagstiftningen
och den sociala skyddslagstiftningen i öfrigt är icke någon
nyhet för vårt land. Jag erinrar sålunda om den anknytning, som förefinnes
mellan 1910 års sjukkasselag och gällande lagstiftning angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete. Den karenstid om
60 dagar, som sistnämnda lagstiftning stadgar, utfylles som bekant därigenom,
att sjukkassorna äro skyldiga att vid olycksfall under alla förhållanden
lämna sjukhjälp under de första 60 dagarna efter olycksfallet.

Motioner i Första kammaren, Nr 115.

Skall inom den nuvarande lagstiftningens ram eu något så när
effektiv moderskapsförsäkring komma till stånd i vårt land, synes mig
detta icke kunna ske på annat sätt, än att sjukkasselagstiftningen ändras
därhän, att samtliga registrerade och af staten understödda sjukkassor
åläggas att jämte sjukhjälp äfven lämna modersskapshjälp. Kostnaderna
härför skulle bestridas förutom af det bidrag af statsmedel, som
må kunna förväntas, af de fasta sjukförsäkringsafgifterna i resp. kassa
och sålunda drabba kassans hela medlemsantal och sålunda icke kvinnorna
ensamt. För industriarbeterskor bör, såsom jag redan anfört,
understödet utgå för den tid, hvarunder den tvungna arbetshvilan varar.
För öfriga kvinnor torde emellertid jämväl samma understödstid få anses
lämplig.

Den tankegång, jag här framställt, har ingalunna varit främmande
för de sakkunnige, som utarbetat det ofvan omförmälda förslaget till
obligatorisk moderskapsförsäkring för industriarbeterskor, men man har
uppenbarligen ryggat tillbaka för de många och stora svårigheter, med
hvilka en dylik reform syntes vara förknippad. Äfven jag inser till
fullo dessa svårigheter, men jag tror å andra sidan, att de sakkunnige
sett väl mörkt på saken och att hindren icke äro oöfverstigliga.

Hvad som framför allt synes ingifva förhoppningar om en lycklig
utgång af saken, är det vaknande intresse för och insikt om moderskapsförsäkringens
stora betydelse, som kan skönjas inom den svenska
sjukkasserörelsen. I detta hänseende tillåter jag mig åberopa den kungl.
propositionen och de därstädes meddelade uppgifterna angående sjukkassor,
som f. n. meddela moderskapsunderstöd. Och det torde icke
vara uteslutet, att den utveckling, hvarom de anförda siffrorna bära
vittne, sedan väl uppmärksamheten kommit att fästas vid denna angelägenhet,
framdeles kommer att fortgå och t. o. in. ytterligare stegras.

I detta hänseende tillåter jag mig vidare anföra, att frågan om
moderskapsförsäkringen varit föremål för öfverläggning inom styrelsen
för Sveriges allmänna sjukkasseförbund vid dess sammanträde den 5
och 6 denna månad, och att styrelsen efter en ingående öfverläggning
enhälligt uttalade sig för den af mig här förordade anordningen. Den
af styrelsen antagna resolutionen var af följande lydelse:

»Styrelsen för Sveriges Allmänna Sjukkasseförbund, som vid sammanträde
den 6 maj 1912 till behandling upptagit moderskapsförsäkringsfrågan,
vill uttala den meningen, att då icke de sakkunniges förslag till obligatorisk
moderskapsförsäkring för inom industriarbete sysselsatta kvinnor
vann det erkännande, att detsamma blef förelagt innevarande års
Riksdag till afgörande, ehuru detsamma enligt styrelsens mening —

Motioner i Första kammaren, Nr 115.

trots vissa af styrelsen förut antydda önskemål däri ej inrymts — dock
erbjöd en beaktansvärd sträfvan i förelagdt syfte och den af Kungd.
Maj:t för Riksdagen nu framlagda proposition trots den onekligen goda
mening, som ligger till grund för densamma, icke erbjuder tillräcklig
ersättning för de sakkunniges undanskjutna lagförslag; vill styrelsen
uttala den åsikten, att hellre, än en snar och mindre tillfredsställande
lösning af modersskapsförsäkringsfrågan med afgörandet må anstå, intill
dess en lagstiftning kan komma till stånd, som effektivast möjligt
kan värna om de försäkringsbehöfvande kvinnogrupper, som i allt fall
i mycket ringa mån nås af de förmåner ifrågavarande kungliga proposition
afser att bereda.

Åsyftade lagstiftning kan gifvetvis nås på olika sätt; men för att
icke skjuta dess lösning till en alltför aflägsen framtid, torde den lämpligen
i första hand kunna inriktas på ett organiserande af de registrerade
sjukkassorna så, att samtliga dessa såsom en ordinarie prestation
bereda samtliga sina kvinnliga medlemmar moderskapsförsäkring och i
så nära öfverensstämmelse med lagen om arbetareskydd, som föreliggande
förhållanden kunna medgifva, samt att sjukkassorna komme i åtnjutande
af ett mot sina därigenom ökade risker svarande statsbidrag i
principiell öfverensstämmelse med framställningen i ofvanberörda kungliga
proposition.»

Det är naturligtvis mindre tilltalande att ändra en lagstiftning, som
endast är ett par år gammal, och rörande hvars verkningar man ännu
icke kunnat vinna någon större erfarenhet. Tilltalande är icke heller att
midt under det pågående arbetet med sjukkasseverksamhetens reformering
och omläggning till öfverensstämmelse med den nya lagstiftningens
fordringar framkomma med yrkande om en utredning, åsyftande att
ytterligare utvidga sjukkassornas verksamhet. Men å andra sidan utgör
undanskjutandet af förslaget till obligatorisk moderskapsförsäkring för
industriarbeterskor otvifvelaktigt ett nytt förhållande, som torde rättfärdiga
ett upptagande af moderskapsförsäkringens problem från en annan
utgångspunkt än den hittills valda. De förändringar i sjukkasselagen,
som en reform i ofvan antydd riktning torde kräfva, synas dessutom
icke behöfva blifva af någon större omfattning. Sist, men icke minst,
synes den här påpekade utvägen vara den enda, som med utsikt till
rimlig framgång f. n. kan anlitas, för att bringa moderskapsförsäkringsfrågan
i ett bättre läge. Och här som alltid gäller, att den, som vill
målet, också måste vilja medlen.

En nödvändig förutsättning för en lagstiftning sådan som den i
det föregående antydda är, att staten för sin del åtager sig en mycket

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 8 samt. 54 höft. (Nr 115.) 2

Motioner i Första hammaren, Nr 115.

betydande del af de i och för moderskapsförsäkringens genomförande
erforderliga kostnaderna. Denna förutsättning återfinnes ju såväl i Kungl.
Maj:ts proposition angående understöd åt sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd,
som ock uti förslaget till obligatorisk moderskapsförsäkring
för industriarbeterskor. Jag anser mig dock böra starkt betona,
att endast under nämnda förutsättning ett åläggande för de svenska
sjukkassorna att meddlea moderskapsunderstöd kan anses vara öfverensstämmande
med rättvisans och billighetens kraf. I alldeles särskild grad
gäller detta om dylikt understöd åt fabriksarbeterskor, hvilket kassorna
skulle vara skyldiga att utgifva utan något obligatoriskt bidrag af arbetsgifvaren.
Utan ett dylikt kraftigt stöd från det allmännas sida torde
i öfrigt kvinnorna icke lockas att deltaga i försäkringen och sålunda
ändamålet med hela lagstiftningen förfelas.

Måhända torde någon emot den af'' mig nu föreslagna moderskapsförsäkringen
vilja göra den invändningen gällande, att densamma sannolikt
kommer att motverka införandet af obligatorisk moderskapsförsäkring Härpå

vill jag emellertid svara, att därest mitt förslag vinner tillbörligt
beaktande, komma de nuvarande sjukkassorna tvärtom att i ytterligare
ett afseende ställas beredda att framdeles mottaga en obligatorisk
sjukförsäkring kombinerad med obligatorisk moderskapsförsäkring.

Slutligen vill jag tillägga, att det är min bestämda uppfattning, att
i stort sedt alla de kvinnor, hvilka till följd af arbetarskyddslagstiftningen
under viss tid vid barnsbörd äro förbjudna att arbeta, genom
den af mig föreslagna anordningen blifva i tillfälle att tillförsäkra sig
moderskapshjälp äfvensom att ifrågavarande kvinnor i mycket stor utsträckning
komma att begagna sig af detta tillfälle.

På grund af hvad ofvan anförts hemställes,

att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts proposition
nr 240 angående anvisande af anslag till understödjande
af sjukkassor, som meddela moderskaps
understöd, måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla om
utredning och eventuellt förslag till sådan ändring af
lagen om sjukkassor den 4 juli 1910, att registrerade
sjukkassor må åläggas att utbetala understöd vid barnsbörd
för den tid, för hvilken lagstiftningen om arbetarskydd
kan komma att föreskrifva obligatorisk arbetshvila.

Stockholm den 10 maj 1912.

J. E. Berglund.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1912.

Motioner i Första kammaren.

Rättelse.

I motionen nr 72 i Första kammaren sid. 14 r. 20

står: afverkningsrätten fullständigt, undgår denna beskattning.
läs: afverkningsrätten, fullständigt undgår denna beskattning.

A sid. 16 r. 4—6 skall meningen

Sökas på grund af afhandling — — -— — — —---—

— — — — — — — — fujja ] 00 kronor af egendomens värde,
stå som särskildt stycke.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 3 sand.