Motioner i Första kammaren, Nr 10 (Motion 1925:10 Första kammaren)

Motioner i Första kammaren, Nr 10.

tfr 10.

Av herr Hellberg, om anslag till Folkliga musikskolan
i Arvika.

För folkkulturens viktigaste uppgift: att övervinna råheten i männi skornas

sinnen, är musiken ett medel, som ännu inte blivit tillräckligt
uppskattat. Det ligger en symbolisk sanning i den gamla Orfeussagan
om naturens och djurens underkastelse för tonernas makt. Ingenting
griper så omedelbart själarne som den; ingenting verkar så förlösande,
renande, lyftande.

Därför utgör vårt folks rika musikaliska begåvning — »i Sverge livor
alle kan synge», har en gång en dansk diktare skrivit — en kulturtillgång,
som borde systematiskt utnyttjas och uppodlas.

I gamla tider hade på många håll utbildat sig en folklig tonkonst,
som kanske var det förnämsta vår nation ur sin egen natur frambragt
på det andliga området. Men den modärna, industriella tiden har i stor
utsträckning bragt i glömska denna liksom många andra färdigheter, vilka
vårt folk en gång uppövat. Sedan något årtionde har dock mycket gjorts
för att väcka dessa färdigheter till liv igen -— särskilt har den folkliga
slöjden som bekant varit föremål för mycken vård och omsorg. Men det
folkliga musiklivet har i stort sett lämnats åt sitt öde. Visserligen har
staten visat sig uppskatta musikens betydelse i folkuppfostrans tjänst
genom understöd till orkestrar i vissa större städer och till föreläsningsföreningarnas
populärkonserter. Och visst är det värdefullt för folket att
få höra god musik. Men viktigare är dock att med anknytning till den
gamla musikaliska traditionen få folket självt att aktivt deltaga i musiklivet.
Här som i allt kulturarbete är det angelägnaste att väcka och
uppöva de produktiva krafterna.

Men därtill behövs handledning, undervisning, utbildning. —

I detta avseende har den folkliga musikskola, som på enskilt initiativ inrättats
vid Västra Värmlands folkhögskola i Arvika, gjort en betydelsefull insats.
Föregången av kortare spelmanskurser, som under synnerligen livlig tillslutning
från olika delar av landet varit anordnade ett par tre år vid
samma läroanstalt, kom denna skola till stånd vid början av läsåret 1923
—1924 och meddelade genom fyra lärare åt 35 elever från skilda håll
sammanlagt 5 månaders teoretisk och praktisk undervisning i musik.
Dess huvudsyfte var att utbilda ledande krafter för musiklivet på landsbygden:
de som utnjutit skolans uppfostran skulle sedan var och en på
sin ort kunna bli initiativtagare på detta område, så att från skolan som

ö Motioner i Första kammaren, Nr 10.

centrum komme att i alla riktningar strömma ut över landet en musikalisk
väckelse. — Skolan bär fortsatt sin verksamhet innevarande läsår,
tack vare enskild offervillighet och enskilt understöd. Om denna kurs,
för vilken tiden något utsträckts och elevantalet ytterligare ökats, lämnas
en del upplysningar i bifogade P. M. från föreståndaren, rektor Valdemar
Dahlgien, liksom, särskilt beträffande dess inkomst- och utgiftsstat, i den
motion, som väcktes av mig vid fjolårets riksdag och till vilken jag tilllåter
mig hänvisa. —

Denna motion, som utmynnade i en hemställan om ett statsanslag å
5,000 kronor till den folkliga musikskolan i Arvika, blev avstyrkt av
statsutskottet (med eu reservation) och i överensstämmelse därmed avslagen
av riksdagens båda kamrar.

Utskottet erkände visserligen, att iden vid folkhögskolan i Arvika sedan
ett antal år tillbaka bedrivna musikaliska försöksverksamheten otvivelaktigt
innebär ett intressant uppslag inom det folkliga kulturarbetet i vårt
land», men ansåg, att »vad av motionärerna anförts icke enligt utskottets
uppfattning lämnar tillräckligt stöd för bedömande av värdet av den verksamhet,
som i berörda hänseende utövas», samt förklarade sig »icke utan
synnerliga skäl — — böra tillstyrka uppförande i riksstaten av nya
anslag» och fann sig därför »icke — — böra understödja det framställda
yrkandet».

Vad det första av utskottet anförda skälet angår, så är det väl förklarligt
och uttryck för en i sig själv mycket berättigad försiktighet att
utskottet, innan det tillstyrker ett anslag, vill kunna bedöma värdet'' av
den verksamhet, för vilken det begäres. Å andra sidan kan det naturligtvis
möta vissa svårigheter att i en motion ge en tillräckligt uttömmande
framställning av även det allra bästa och mest behjärtansvärda nya
kulturföretags värde. De numer viktigaste anstalter på folkbildningens
område ha en gång alla varit försök, som betraktats med försiktig misstro.
Dock får det väl ändå anses utgöra en viss borgen för det här ifrågavarande
företagets halt och innebörd att det redan i sitt föreberedande
stadium — i form av kortare spelmanskurser — erhöll anslag ur den
Längmanska kulturfonden samt att inbjudningen till musikskolans första
kurs var undertecknad av bl. a. länets hövding och av en på musikområdet
så kvalificerad person som professorn vid Musikaliska akademiens
konservatorium L. Zetterquist. Därtill må nu läggas att under sistlidne
var här i huvudstaden bildats en förening för det folkliga musiklivets befrämjan,
som satt sig till uttryckligt angivet syfte bl. a. att upprätthålla
den folkliga musikskolan och som till styrelseledamöter utom nämnda
skolas föreståndare utsett skolöverstyrelsens chef, generaldirektör B. J:son
Bergqvist, ordförande, landshövding Abr. Unger, kompositören W. Peterson
Berger, statsrådet Rickard Sandler samt professor L. Zetterquist. Helt
säkert skulle dessa män i ansvarsfulla ställningar inte ha satt sig i spetsen
för en förening med det angivna syftet, om de inte varit förvissade att

Motioner i Första kammaren, Nr 10.

den nya musikskolan fyllde förutsättningarna för att kunna utföra sin
uppgift. Men om ändå ytterligare upplysningar i detta avseende skulle
anses erforderliga, torde de kunna erhållas genom remiss till skolöverstyrelsen
och Musikaliska akademien.

Vad sedan utskottets andra skäl beträffar, så är det ju givet, att för
nya anslag i riksstaten fordras »synnerliga skäl», icke minst i närvarande
tid, som ålägger största möjliga sparsamhet på alla områden. Det vanskliga
är emellertid, att vägningen av skälen alltid blir mer eller mindre
subjektiv. Det skulle exempelvis kunna tänkas, att en person, som själv
vore musikaliskt absolut obegåvad och okänslig — sådana individer finnas
— ansåge en utbildning av folkets musikaliska anlag alldeles onödig och
ändamålslös. För min del har jag den bestämda uppfattningen, att en
sådan utbildning är så betydelsefull, att knappast någon folkkulturell verksamhet
övergår den i vikt, och jag har här ovan sökt om också av nödvändighet
kortfattat ge skäl för denna uppfattning. Utskottet och riksdagen
få sedan var för sig efter bästa förstånd och samvete pröva dess
hållbarhet.

Endast den omständigheten att ett begärt anslag är nytt får naturligtvis
inte anses utgöra tillräckligt motiv för att avvisa det. Skulle varje
äldre anslag betraktas som privilegierat, kunde det leda till betänkliga
konsekvenser. Det skulle då t. ex. kunna hända, att ett ändamål, som
mer eller mindre förlorat sitt berättigande, komme att stå hindrande i
vägen för det mest behjärtansvärda nya. Men även om ett äldre anslag
är motiverat, kan ett nytt vara det ännu mer. Skulle det t. ex. för mig
gälla att avgöra, vilketdera som ur landets synpunkt vore viktigare att
anslå 57,000 kronor till orkestermusik i ett par större städer eller 5,000
kronor till en folklig musikskola, som bär till uppgift att varje år skänka
en efterlängtad vidare utbildning åt ett 50-tal folkliga musikutövare, så
skulle jag inte ett ögonblick tveka att ge det senare anslaget företräde.
Nu tror jag inte alls att ett sådant val behöver förekomma. Jag är viss
om att ett så litet och för ett alldeles ensamartat företag avsett belopp
som det sistnämnda kan genom sparsamhet på större utgiftsposter åstadkommas
utan att i minsta män verka störande i budgeten.

På grund av vad jag sålunda tillåtit mig anföra, vågar jag än en gång
hemställa,

att riksdagen till Folkliga musikskolan i Arvika för en
minst 20 veckor lång kurs verksamhetsåret 1925—1926
måtte bevilja ett anslag av femtusen (5,000) kronor.

Stockholm den 15 januari 1925.

Maurits Hellberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 3 saml. 3 haft. (Nr 7—11.) 96 25 2

Motioner i Första kammaren, Nr 10.

Bilaga 1.

b P. M.

1. Musikskolans kurs 1925—1926 kommer att anordnas i överensstämmelse
med den nu pågående, sålunda med en hösttermin på minst 8 och
en vårtermin på 16 veckor. Kursavgifterna bli desamma (20 kronor för höstoch
25 för vårtermin).

2. Jämte den nuvarande lärarepersonalen rycker vid början av nästa
kurs även professor Lars Zetterquist in som lärare.

3. Antalet elever vid innevarande kurs är 42, av vilka

2 från Jämtland,

1 » Medelpad,

4 i> Hälsingland,

3 » Gästrikland,

2 » Uppland,

1 » Dalarne,

2 » Västmanland,

22 » Värmland (i vilken summa

äro medräknade 5 elever i folkhögskolan,
vilka deltaga även i musikskolans
undervisning).

1 från Dalsland,

1 » Västergötland,

1 » Halland,

1 » Småland och

1 » Skåne.

Alla anmälda ha icke kunnat mottagas.

4. Nästa kurs torde skolan kunna mottaga 50 elever. Vi trodde att vi
skulle kunna mottaga så många redan till innevarande kurs, men det har av
flera skäl ej låtit sig göra.

5. De allra flesta av den nu pågående kursens elever studera stråkinstrument
(38 st.), 4 spela blåsinstrument. V. D.

Bilaga 2.

Förslag till utgifts- och inkomststat för Folkliga musikskolan,
verksamhetsåret 1925—1926.

Lärarelöner:

Skolans föreståndare ...............

Musikdirektör Ignacz Beörecz
Professor Lars Zetterquist ...

Herr Lars Zetterquist j:or......

Herr Erling Carlsson...............

Lärare i blåsinstrument .........

Annonser och trycksaker........

Undervisningsmaterial..............

Telefon och porto....................

Hyror.........................................

Diverse......................................

Utgifter:

......................... kronor 1,000: —

......................... » 3,500: —

......................... » 2,400: —

.......................... » 1,200: —

.......................... » 1,100: —

................. » oOU: —	9,700	—
................................. kronor	500	—
................................. »	100	—
................................ »	100	—
................................. »	250	—
................................. »	75	—
Summa utgifter kronor	10,725	—

Elevavgifter: Inkomster:

Höstterminen 40 st. ä 25 kronor........................... kronor 1,000: —

Vårterminen 40 » »40 » ........................... » 1,600: — 2,600:

Statsbidrag............................................................................... kronor 5,000: —

Bidrag från Föreningen för det folkliga musiklivets befrämjande.
.................................................................................... » 2,000: —

Diverse bidrag.......................................................................... » 1,125: —

Summa inkomster kronor 10,725: —