Motioner i Första kammaren, nr 109

Motion 1944:109 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, nr 109.

1

• i J.?-. •; ....<•

Nr 109.

Av herr Petersson, Knut, m. fl., om ändrad lydelse av § 90
regeringsformen.

§ 90 regeringsformen innehåller ett vittgående förbud mot överläggningar
i kamrar och utskott berörande »ämbets- och tjänstemäns till- och avsättande,
regerings- och domaremakternas beslut, resolutioner och utslag, enskilda medborgares
och korporationers förhållanden, eller verkställigheten av någon lag,
författning eller inrättning».

Bestämmelsen tillkom för att undvika »all förblandning emellan lagstiftande
och verkställande makterna» och bör ses i samband med dels de konstitutionella
teorier, som voro gängse vid tiden för regeringsformens tillkomst, dels erfarenheterna
från frihetstiden, då riksens ständer till men för den allmänna rättssäkerheten
på ett obehörigt sätt blandade sig i regeringens, domstolarnas och
förvaltningsmyndigheternas verksamhet.

Paragrafen har emellertid fått en mindre lycklig avfattning. Den står icke
heller i god överensstämmelse med nutida uppfattning av riksdagens uppgifter
eller med nutida konstitutionella maktförhållanden. Lika önskvärt som det är
att riksdagen icke tillväller sig något obehörigt inflytande på tjänstetillsättningar
och andra regeringen tillkommande befogenheter, lika nödvändigt är
det att överläggningsfriheten i kamrarna lämnas obeskuren och att riksdagen
ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt lagars och författningars verkställighet.
Häri ligger en förutsättning såväl för dess positiva medverkan i lagstiftningsarbetet
som för dess allmänt kontrollerande verksamhet.

§ 90 har icke på länge, om ens någonsin, tillämpats i avsedd utsträckning.
Med den omfattning interpellationsväsendet fått är det otänkbart, att så skulle
kunna ske. Men den är icke betydelselös. Icke sällan åberopas den i restriktivt
syfte under riksdagsdebatterna. Vid ett tillfälle 1910 har förekommit, att en
statsrådsledamot åberopat detta lagrum vid sin vägran att besvara en till honom
riktad interpellation. Någon fast praxis har aldrig utbildat sig i fråga om bestämmelsens
tillämpning, varför talmännen finna sig ställda inför en vansklig
uppgift, när de under debatten i kamrarna lia att vaka över efterlevnaden.
Konstitutionsutskottet förklarade visserligen 1917 och 1920 i anledning av motioner
från Fabian Månsson m. fl., att en fullt tillfredsställande praxis hade
utbildat sig, men senare erfarenhet har tyvärr jävat detta omdöme. En revision
av paragrafen, som bringar den i bättre överensstämmelse med parlamentarisk
sed och med rimliga krav på övcrläggningsfrihet, är därför av behovet påkallad.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 3 sami. Nr 109—116. 1

2

Motioner i Första kammaren, nr 109.

Vi hemställa,

att riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
måtte antaga förslag till sådan ändrad lydelse av
§ 90 regeringsformen, att det i motiveringen angivna önskemålet
blir tillgodosett, samt

att konstitutionsutskottet måtte utarbeta härför erforderlig
grundlagstext.

Stockholm den 21 januari 1944.

Knut Petersson.

Ivan Paroli.

Georg Andrén.