Motioner i Första kammaren, Nr 108

Motion 1911:108 Första kammaren

Motioner i Första kammaren, Nr 108.

1

Nr 108.

Af herr Löfgren, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om järnväg såld i (-bolag m. m.

Vid genomläsande af Kungl. Maj:ts proposition nr 204 med
förslag till lag om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, med
tillhörande betänkande af lagutskottet, finner jag, att lagförslagets 4 §
icke vare sig i propositionen eller enligt betänkandet bragts till öfverensstämmelse
med 1 § i lag om bankrörelse, sådan sistnämnda paragraf
skulle komma att vara affattad enligt Riksdagens numera fattade beslut.
Jämlikt detta beslut skulle det vara förmenadt aktiebolag i allmänhet
att på räkning, som af bank allmänneligen begagnas, inlåna
penningar, allenast för det fall, att sådan inlåning ägde rum från allmänheten,
men på sätt 4 § i den förstnämnda lagen om aktiebolag, som
uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,
är affattad, blefve tilläfventyrs just dessa särskilda aktiebolag
förhindrade att äfven från enskilda, utan föregående hänvändelse
till allmänheten, inlåna penningar på t. ex. depositionsräkning. Dådet
väl icke finnes något skäl att ställa berörda aktiebolag i en sämre
ställning än aktiebolag i allmänhet, synas mig de båda lagarna i detta
hänseende böra bringas till full öfverensstämmelse. I detta syfte bör
4 § i nu ifrågavarande lag gifvas det innehåll, att däri afsedt aktiebolag
icke tillätes drifva inlåning från allmänheten på räkning, som åt
bank allmänneligen begagnas.

Men därjämte torde med hänsyn till ett särskildt fall, som här
nedan skall beröras, den föreslagna öfvergångsbestämmelsen böra affattas
så, att Kungl. Maj:t erhåller befogenhet att vid meddelande af förnyad
oktroj för redan befintligt bolag, som drifver pantlånerörelse, jämväl
medgifva rätt till inlåning från allmänheten eller ock lagen själf uttryckligen
medgifva undantag i denna riktning.

Bihang till liilcsd. prof. 19il. 1 Samt. 2 Åfd. 1 Band. 56 Höft. (Nr 108.) 1

2 Motioner i Första kammaren, Nr 108.

Det enda nu existerande aktiebolag, som uteslutande idkar pantlånerörelse
och. hvarå lagen sålunda skulle blifva tillämplig, är nämligen
Aktiebolaget Stockholms Pantaktiebolag, som på sin tid öfvertagit
den af Stockholms stad utöfvade pantlånerörelse. Detta bolagbildades
i ett rent socialt syfte, nämligen i främsta rummet för att på
så billiga villkor, som med bolagets säkra bestånd voro förenliga, afhjälpa
mindre bemedlade samhällsmedlemmars lånebehof. Det torde
vara obestridligt, att bolaget under hela sin mångåriga verksamhet på
ett tillfredsställande sätt främjat detta syfte, äfven där bolagets vinstutsikter
varit obetydliga. Att bolaget icke destomindre kunnat lämna
sina aktieägare en måttlig vinst och att bolagets fortbestånd, hvad
dess ekonomi beträffar, är tryggadt, beror hufvudsakligen på det förhållande,
att bolaget genom tidiga och lyckliga förvärf af ett flertal
fastigheter dels blifvit oberoende af växlande konjunkturer för ett
lugnt bedrifvande af sin rörelse och dels kommit i åtnjutande af betydliga
hyresinkomster. Därtill kommer, att bolaget, allteftersom dess
förtroende hos allmänheten vuxit, i mottagna depositioner af penningar
erhållit ett rörelsekapital, för livilket långifvarna i bolagets betydande
kapitaltillgång och fonder haft en fullt tillfredsställande säkerhet.

I den stora utsträckning bolaget bedrifvit sin verksamhet med
utlåning mot lös pant har emellertid de nämnda fastigheternas förvärfvande
varit en nödvändig för utsättning, liksom inlåningen på deposition
ett lämpligt hjälpmedel för rörelsens bedrifvande under skäliga
lånevillkor för den behöfvande allmänheten. Dä fara är att, därest
nämnda inlåning på deposition icke vidare skulle tillåtas, bolagets
verksamhet i saknad af rörelsekapital komme att nedläggas snarare än
att särskilda anstalter för anskaffande af rörelsekapital på annat sätt
träffades; då härigenom torde beredas tillfälle för uppkomsten af andra
inrättningar för denna under nuvarande samhällsförhållanden nödiga
lånerörelse, hvilka på ett mindre lojalt sätt bedrefve motsvarande
verksamhet; och då missbruk från bolagets sida vid begagnande af berörda
form för erhållande af rörelsekapital icke försports och lätteligen
kunna äfven för framtiden förebyggas genom kontrollföreskrifter,
som Kungl. Maj:t må lämna vid meddelande af förnyad oktroj, synes
på berörda skäl antingen lagen böra göra undantag från 4 §:ns tilllämplighet
i berörda fall eller ock Kungl. Maj:t tillerkännas befogenhet
att vid meddelande af förnyad oktroj för aktiebolag, som före den 1
januari 1911 drifvit pantlånerörelse, taga hänsyn till de särskilda förhållandena
i fråga om ofvannämnda bolags verksamhet.

Huru denna inlåning hittills af statsmakterna uppfattats, framgår

3

Motioner i Första hammaren, Nr 108.

bland annat af hvad som förekommit vid behandlingen af det lagförslag,
som den 27 maj 1898 upphöjdes till lag beträffande ifrågavarande
aktiebolag. Vid föredragning i statsrådet den 11 mars 1898 af nämnda
lagförslag anförde dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet
grefve Wachtmeister, sedan han konstaterat, att bolag, som
uteslutande idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, dåmera allenast
vore underkastade 1895 års aktiebolagslag, men däremot icke alls 1886
års banklag, bland annat följande: »Det synes mig äfvenledes vara
ur det allmännas synpunkt lämpligt, att pantlåneaktiebolags ordning
underställes Eders Kungl. Maj:ts pröfning, helst det visat sig, att dylika
inrättningar pläga förskaffa sig rörelsekapital genom att inlåna medel
från allmänheten på depositionsräkning och sålunda drifva en rörelse,

som står de egentliga bankernas ganska nära.»--»Jag anser det

därför vara af behofvet påkalladt, att Eders Kungl. Maj:ts stadfästelse
erfordras å bolagsordning för aktiebolag, som har till ändamål att
drifva lånerörelse, men hvarå lagen om bankaktiebolag icke är tillämplig.»
(N. J. A. Afd. II 1898, sid. 26 ff.) På dessa grunder tillkom också
den ofvannämnda lagen, hvars innehåll enbart går ut på, att dylika
bolag, ehuru i öfrigt underkastade den allmänna aktiebolagslagen, skola
hafva af Kungl. Maj:t stadfäst ordning.

Alltså har den inlåning, som bolaget på depositionsbevis bedrifvit
för erhållande af rörelsekapital, ingalunda ansetts i och för sig förkastlig
eller funnits föranleda tillämpning af de för bankbolag gällande
bestämmelser, men har däremot just berörda förhållande varit den
hufvudsakliga anledningen till, att genom 1898 års ofvanberörda lag
de nya bolag, som drifva lånerörelse, underkastats samma villkor, som
redan gällt och pröfvats vara betryggande för de äldre bolagen, särskilt
Stockholms Pant-Aktiebolag, nämligen skyldigheten att underkasta bolagsordningen
Kungl. Majäs stadsfästelse. Då nu den inlåning på deposition,
som hittills ägt rum, långt ifrån att rubba tvärtom befrämjat bolagets
hufvudsyfte och annat förhållande ej heller bör väntas inträda i framtiden,
synes ej heller numera föreligga mera vägande skäl än tillförene
att förhindra ifrågavarande inlåning.

Härtill kommer en omständighet, som synes göra det än mera
ömkligt, att ett undantag här göres, nämligen den, att det, med den
affattning lagen om bankaktiebolag äger, icke är visst, att ifrågavarande
bolag kan genom att efterkomma villkoren för erhållande åt
rätt att drifva vanlig bankrörelse fortsätta med pantlånerörelsen såsom
sin hufvudsakliga verksamhet. Men äfven om så vore förhållandet, kan
det icke anses öfverensstämma med bolagets ursprungliga syfte att dess

4

Motioner i Första kammaren, Nr 108.

verksamhet på detta sätt omlägges. Det bör därför ur alla synpunkter
vara tillräckligt att, därest icke i lagen göres ett uttryckligt undantag
för berörda fall beträffande rätten till inlåning, öfverlämna till Kung!
Maj:t att, med begagnande af sin genom 2 § i lagen erhållna befogenhet,
vid meddelande af oktroj lämna erforderliga bestämmelser om inspektion,
fortlöpande kontroll af bankinspektionen eller andra åtgärder såsom
villkor för rätten att i fortsättningen drifva pantlånerörelse.

De af mig föreslagna ändringarna torde af lagutskottet närmare
formuleras.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa,

att Riksdagen måtte vid antagande af lag om
vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, vidtaga de
ändringar i 4 § samt i öfvergångsstadgandet, hvilka
här ofvan påyrkats.

Eliel Löfgren.

STOCKHOLM, ISAAC MA.RCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG, 1911