Motioner i Första kammaren, nr 1—2 år 1966

Motion 1966:2 Första kammaren

kammare
Första kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
4

Nr 1—22

Motioner i Första kammaren, nr 1—2 år 1966

1

Nr 1

Av herr Geijer, Lennart, m. fl., angående statschefens ställning.
(Lika lydande med motion nr 2 i Andra kammaren)

Stockholm den 10 januari 1966

Lennart Geijer

Nils Hjorth Arne Pettersson Paul Jansson

Gunnar Rönnberg Åke Larsson Herbert Larsson

Nr 2

Av herr Palm och herr Pettersson, Arne, om viss utredning angående
dagspressen.

(Lika lydande med motion nr 1 i Andra kammaren)

En av demokratiens mest grundläggande principer är garantien för
största möjliga yttrandefrihet. Denna princip gör demokratien klart överlägsen
alla andra regimer. En fri åsiktsbildning — och möjligheten att föra
ut åsikterna till andra medborgare — har garanterats i den svenska tryckfrihetslagstiftningen.
Varje anslag mot denna fundamentala rättighet har
tillbakavisats av den svenska riksdagen.

Indragningsmakten, som under förra hälften av 1800-talet riktade sig
mot misshagliga tidningsorgan, skapade en reaktion som kommit att bära
upp vår grundlagsfästa tryckfrihetsförordning.

Även på samlingsregeringens tid under det andra världskriget gjordes
ingripanden mot vissa pressorgan, vilket motiverades av utrikespolitiska
hänsyn. Detta utlöste en mycket stark reaktion hos mycket stora medborgargrupper.
Resultatet blev att 1944 års tryckfrihetssakkunniga tillsattes,
och vi fick därigenom 1949 års tryckfrihetslagstiftning. Pressen, som fått
hedersnamnet ”Tredje statsmakten”, fick en allt friare ställning.

Grundläggande för vår moderna tryckfrihetslagstiftning är emellertid

Bihang till riksdagens protokoll 1966. 3 samt. Nr 1—22

2

Motioner i Första kammaren, nr 2 år 1966

möjligheterna för bemötanden och ömsesidig korrigering av vad som skrivs
i tidningar vid vissa tillfällen. Däri ligger en balansfaktor och en rättsgaranti
för medborgarna som annars kan bli offer för okunniga — ibland
rent illvilliga — skriverier. Uppenbara överdrifter behandlas av pressens
opinionsnämnd, som har ett mycket starkt inslag av pressmännens egna
kolleger. Nämnden är ett resultat av en kraftig reaktion mot andra myndigheters
tidigare överdrivna inblandning på den fria opinionsbildningens
område. Detta organ hävdar de etiska pressreglerna och utgör en garanti
för den enskilda människan, som kan drabbas av missvisande och osannfärdiga
tidningsartiklar vilka sprids i massupplagor.

Dessa principer fungerar väl i ett samhälle där många kommer till tals
med en mångfaldig press. Men tryckfrihetens principer kan få en direkt
motsatt verkan om de handhaves av ett fåtal företag som tenderar att utvecklas
till rena pressmonopol i stora delar av landet. Då har balansen
rubbats för de stora tankar som bär upp den svenska tryckfriheten.

Dagstidningarnas antal har reducerats starkt sedan den nu gällande
tryckfrihetslagstiftningen antogs för snart 20 år sedan. Tidningarnas antal
hotar dessutom bli allt mindre. Mångfalden hotar att förbytas i sin direkta
motsats. Detta förhållande motiverar en utredning om de följder som kan
uppstå genom bristande balans mellan en av världens friaste tryckfrihetslagstiftningar
och faran av en pressmonopolistisk utveckling. Denna bristande
balans bör kunna återställas genom förbättrade ekonomiska villkor
för dagspressen.

Även från andra utgångspunkter vore en ny pressutredning av största
betydelse. Det gäller behovet av ökad samhällsinformation till medborgarna.

Nya reformer beslutas och gamla ändras. En glädjande framstegstakt
gör ständigt nya regler för vår samlevnad behövliga. Nya lagar beslutas till
människornas tjänst och hjälp, men även lagar av sådan art att om de överträdes,
medvetet eller av okunnighet, så medför de straff.

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att medborgarna blir ordentligt
informerade om rättigheter och skyldigheter. Detta är speciellt angeläget
i ett samhälle med demokratisk samhällsordning. Dess centrala, regionala
och kommunala instanser måste ha skyldighet att informera medborgarna
om viktiga beslut, lagar och förordningar.

När det gällt att föra ut denna information till de stora medborgargruppema
har i huvudsak dagspressen svarat härför. Detta har hittills fungerat
på ett tämligen tillfredsställande sätt, åtminstone så långt som informationen
samtidigt varit allmänintressant nyhetsförmedling. Mycket av
den information, som bör vidarebefordras till medborgarna, har emellertid
inte den karaktären. Dessutom behöver åtskillig information ges en sådan

Motioner i Första kammaren, nr 2 år 1966

3

utformning att någon nyhetsmässigt inriktad tidningsredaktion inte förblir
ointresserad av denna. Man kan heller inte helt bortse från risken av
att en information, som helt överlåtes åt tidningsredaktionerna, i vissa fall
kan färgas av tidningarnas egna åsikter.

Bästa formen för samhällets information till medborgarna är obestridligen
annonsering i dagspressen. En sådan medger också nödvändig upprepning.
En sådan annonsering förekommer redan men är tyvärr klart
otillräcklig. Dessutom är den synnerligen ojämnt fördelad på tidningarna.
En meningsfylld samhällsinformation får inte bara omspänna alla frågor
av betydenhet utan måste också nå så många medborgare som möjligt,
oavsett om de håller sig med en stor eller en liten tidning. Den måste avse
även den viktiga information som länsstyrelser, landsting och kommuner
är ansvariga för.

Samhället behöver dagspressen som informationskälla både i form av
annonsering och redaktionell text. Inte minst viktig är den ständiga samhällsdebatten
i pressen, försöken att genomlysa skilda åsikter samt strävanden
att få medborgarna mera engagerade i aktuella och ideologiska
spörsmål. Behovet av en dagspress som företräder olika politiska menmgsriktningar
är ett ur demokratisk synpunkt ytterst angeläget önskemål.
Följaktligen måste det också vara ett samhällsintresse att det skapas ett
så ”tidningsvänligt klimat” som möjligt. Man kan välja antingen generellt
verkande åtgärder eller att låta pressen arbeta utan några subventioner,
beskattas som alla andra företag och välja andra vägar för stöd åt den
press som arbetar i ett ogynnsamt konkurrensförhållande.

Till de mera kostnadskrävande inslagen för tidningarna hör distributionen.
På de flesta håll är den synnerligen orationellt ordnad. Trots att samdistribution
borde vara möjlig — en sådan tillämpas med stor framgång
på enstaka håll — har vanligtvis varje tidning sin egen distributionsorganisation.
Det är inte endast onödigt kostnadskrävande, det medför också
tilltagande svårigheter att få behövlig arbetskraft. En samdistribution i
exempelvis postverkets eller den av tidningarna själva ägda Pressbyråns
regi skulle sannolikt reducera distributionskostnaderna väsentligt. Oavsett
vilken av dessa instanser som får uppdraget, skall de självfallet ha
fullt betalt för sina tjänster. Däremot skulle visst statligt distributionsbidrag
kunna utgå. Detta bör vara så konstruerat, att ingen tidning av distributionskostnadsskäl
hindras från att nå ut även till avlägsnaste plats.

Ett annat område som bör kunna reformeras är papperstransporternas.
För närvarande får tidningar, som ligger långt från pappersbruken, vidkännas
högre transportkostnader än närliggande. Centralpapperslager —
gärna i samarbete mellan SJ och pappersbruken — kanske kan åstadkom -

4

Motioner i Första kammaren, nr 2 år 1966

mas på för tidningsförsörjningen viktiga punkter, från vilka tidningspapper
levereras till samma pris för alla förbrukare.

Som ytterligare erkänsla för pressens samhällsinsatser kan möjligen
också övervägas att på lämpligt sätt reducera tidningarnas kostnader för
telenätets utnyttjande, TT-avgiftema etc. Av stor betydelse kunde också
vara att skapa kreditmöjligheter med gynnsamma villkor för tidningsföretagen.
Den tekniska utvecklingen är numera snabb även på detta område
och går dessutom i riktning mot allt dyrbarare utrustning. Skall tidningsföretagen
kunna fortsätta under något så när lika förutsättningar är någon
form av statlig kreditgivning nödvändig. I detta sammanhang bör även
behovet av forskning på pressens område, bättre utbildningsmöjligheter
etc. uppmärksammas.

Sammanfattningsvis framstår det som önskvärt med en skyndsam och
inträngande genomlysning av alla de insatser samhället kan och bör göra
för att underlätta den viktiga information till medborgarna, som i första
hand dagspressen kan bestå.

Det är angeläget att detta kan ske i bästa samförstånd med pressen, och
mot den bakgrunden bör denna, exempelvis genom representanter för Tidningsutgivareföreningen
(TU), vara företrädd i den grupp sakkunniga,
som vi föreslår får i uppdrag att utreda dessa frågor.

Med stöd av vad ovan anförts får vi hemställa,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om en skyndsam utredning av olika möjligheter att genom
dagspressen vidga samhällets information till medborgarna,
samt

att med beaktande av vad i motionen anförts framkomma
med förslag till olika åtgärder för att motverka en utveckling
i monopolistisk riktning av den svenska dagspressen.

Stockholm den 12 januari 1966

Sture Palm

Arne Pettersson

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket