Motioner i Första Kammaren, N:o SO (Motion 1892:30 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o SO.

-i: '' SAi''"i.r < ■'' ! ( i.-> '' I '' > ■ • '' •. '' ;

•, ! : jj { f ti, M ’ i > : ■! • ''■* i • 1 ’ ■ • » • ■ '' ! L r - . ‘ • '' ‘ •< 1 - * . , 1'' • - ■ !•''; - • *''

: • Tf; • lit-'': rLii vji.r . v>j'' , År ''■

N;o 30.

-od ‘blot a it Mitt-M.ii '' ;unnurd ■ .n''ÖV:J\

j>u.r,r in;i h fll : r,n; ; i-'', ,:l,, . i7.> c.v

Af herr Cederberg, angående skrifvelse till Konungen med begäran
om förslag till ändrade bestämmelser i fråga om rätt att
välja riksdagsmän i Andra Kammaren.

i;_ib .a- •. i.-i; >■<■ vA :ov ''it.'' sunar- ■ !■<; o.r ... v-n. t-,vi . c

Vid införandet af nu gällande riksdagsordning erkändes allmänt,
att denna omslöt principen om allmän valrätt. Den innehåller dock åtskilliga
inskränkande bestämmelser med afseende å tillämpningen af denna
princip, och af dessa inskränkande bestämmelser hafva de, som röra särskiljandet
af valmännen i städerna och på landet, och de, som göra valrätten
beroende |faf viss inkomst eller besittningsrätt till fastighet, under
senare år ådragit sig en allt större uppmärksamhet.

Får man döma efter Riksdagens beslut under de sistförflutna åren
och Kongl. Maj:ts proposition n:o 28 under innevarande år, lärer i den
förstnämnda inskränkningen icke några eftergifter vara att motse, snarare
motsatsen, och måhända är detta till någon, om än ringa, del beroende af
hvad som å senare tider förekommit i afseende å bestämmelserna angående
valcensus till Andra Kammaren.

Rörande dessa yrkas nemligen från många håll på större eller
mindre eftergifter, och yrkandena härpå stödjas numera på ett sätt, som
låter ana, att frågans lösning ej skall låta sig undanskjutas. Om regeringens
ställning är visserligen ingenting kändt, men det lärer få antagas,
att ett af Riksdagens båda kamrar till sist fattadt beslut icke skall hos då
fungerande regering stöta på principielt motstånd.

Bih. till Eiksd. Frat. 1892. 1 Sand. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft. (N:o SO).

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 30.

Inom Riksdagen liar frågan under många år behandlats, och i dess
Andra Kammare hafva vännerna af utsträckt rösträtt ofta afgått med
seger. Inom Första Kammaren har visserligen motståndet mot reformen
aldrig varit brutet, men af åtskilligt att döma vill det synas, som om det
försvagats.

Utanför Riksdagen hafva yrkandena på utsträckning af valrätten
till Andra Kammaren omhändertagits på sådant sätt, att man kan förutspå
deras utbildning till folkmening i en nära liggande framtid.

Det torde vara öfverflödigt att här inlåta sig på en sannolikt alldeles
lönlös argumentering, huru vida den ifrågavarande reformen är principielt
berättigad eller ej; min egen ställning till frågan är ej påverkad
af en bestämd mening i detta hänseende, utan endast af den öfvertygelsen,
att rigtningen af frågans utveckling eu gång för alla kan anses
gifven, och de, som härutinnan hysa en motsatt åsigt, torde endast behöfva
erinras om 1865 års diskussioner, af hvilka framgår, att flera bland
denna tids män uppgåfvo sitt motstånd mot representationsförändringen,
mindre af öfvertygelse om dess nytta, mera af eftergift för en folkopinion,
utbildad på samma sätt och med ungefär samma medel, som nu begagnas
för beredande af opinionen om rösträttsreformen, och denna senare opinion
lärer nog i sinom tid komma att verka på samma sätt som den
förra. Det synes derför vara skäl att i tid söka bereda lösningen så,
att reformen blifver icke blott oskadlig utan äfven nyttig, synnerligast
som man genom ett för långt drifvet motstånd äfventyrar en mindre
gynsam lösning.

Motståndet mot valrättens utsträckning torde till hufvudsaklig del
bero på insigten derom, att det öfvervägande inflytandet å valen till
Andra Kammaren, genom en utan vidare företagen nedsättning af census,
komme att utöfvas af dem, som för närvarande helt och hållet sakna i
lag stadgadt inflytande härå, och om hvilkas sätt att använda en eventuel
magt man, inom en viss sfer, kan draga slutsatser af hvad som
dagligen försiggår i de moderna samhällena och af de ofta hörda yrkandena
på majoritetsvälde. , , y

I syfte att vid valrättens utsträckning bilda en motvigt mot ett
sådant välde föreslogs, såsom kändt är, sistlidna år i Första Kammaren
högre åldersgräns för valrätt än den nu gällande. Att förslaget trots sin
beaktansvärda innebörd föll är sant, men det samlade dock omkring sig
anmärkningsvärdt högre röstetal, än de äldre förslagen, och antagligen
skulle röstsiffrorna stält sig annorlunda, om ej utredning helt och hållet
saknats angående de sannolika följderna af den föreslagna åldersbestämmelsen.
Då denna skulle från valrätt utesluta åtskilliga efter nu gällande

Motioner i Första Kammaren, N:o SO.

ordning röstberättigade, om hvilka det icke visats, att de missbrukat sin
rätt, lärer knappast motvigten mot majoritetsvälde böra sökas i en böjning
af åldersgränsen, utan snarare i de röstegandes lämpliga fördelning
i grupper, hvardera med lika inflytande å valen.

Införandet af klassval, i syfte att få hvarje vigtigare samhällsintresse
representeradt, vore dock en otänkbar återgång, och då gruppindelningen
för närvarande ej skulle afse mera, än att åstadkomma en modus vivendi
för minoritetsintressena, kunna grupperna icke gerna bestämmas till flere
än två. d"

För denna gruppering gifves det knappast någon bas af mera ideel
natur, och då en gruppering efter förmögenhet, oafsedt de praktiska skäl
som kunna för densamma anföras, lätt och naturligt sluter sig till den
nuvarande ordningen, torde indelningen kunna efter denna grund bestämmas.

Men om en dylik åtgärd icke skall medföra just det, hvaremot
vännerna af utsträckt rösträtt uppgifva sig strida, nemligen minoritetsvälde,
måste de båda vålm an sgrupperna vara likstälda icke blott med
hänseende till inflytande på valen, utan äfven och så vidt möjligt i afseende
å valmännens antal. Då likväl genomförandet af denna senare fordran
för hvarje särskild • valkrets icke är möjlig, lärer man få nöja sig
med att inom landet i dess helhet de båda grupperna bli ungefär jemnstarka
med hänsyn till antalet röstberättigade, endast med den jemkning,
som kan påkallas för undvikande af allt för stora ojemnheter inom valkretsarna.
I alla händelser fordras för denna frågas fullständiga bedömande
bland annat en noggrann statistisk utredning, hvilken svårligen
kan af den enskilde riksdagsmannen verkställas. Här torde endast behöfva
erinras, att då för närvarande ej gerna kan bli fråga om den politiska
rösträttens utsträckning längre än till de män, som ega kommunal
rösträtt, och valmännens antal derigenom icke komme att ökas med mera
än 50 å 60 procent af det nuvarande antalet, så skulle gränsen mellan
de båda grupperna komma att ligga något högre än nuvarande rösträttscensus,
om hvardera gruppen skall inrymma lika stort antal valberättigade.

Tillämpningen af gruppindelningen kan vid medelbara val ske på
det sätt, att hvarje grupp väljer sina särskilda elektorer, hvarmed skulle
följa rätt för hvarje kommun att utse minst två elektorer, en vald af
hvarje grupp, och med eu på kommunens folkmängd beroende tillökning,
dock alltid till jemnt antal. Vid omedelbara val deremot lärer icke inflytandet
å valet kunna ställas lika för de båda grupperna, med mindre
hvardera gruppen inom valkretsen tilldelas lika högt röstetal och hvarje

Motioner i Första Kammaren, N:o 30.

röstberättigad tillerkännes lika stor andel i sin grupps röstetal. (I obrutna
tal kunde, denna rösträtt uttryckas, om röstetalet för hvarje grupp utgjordes
af minsta gemensamma dividenden för de tal, som uttrycka valmännens
antal inom hvardera af de båda grupperna.)

Huru hithörande bestämmelser kunna i riksdagsordningen införas,
torde icke här behöfva visas. Skulle det angifna sättet för rösträttsfrågans
lösning vinna något understöd, lärer detta i bästa fall ej sträckas
längre än till en anhållan hos Kongl. Maj:t om utredning af hithörande
förhållanden och ett med ledning af denna utredning efter de angifna
grunderna utarbetadt förslags framläggande för Riksdagen till behandling
i grundlagsenlig ordning, och tillåter jag mig derför nu föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhåller
om utarbetande och framläggande för Riksdagen till
grundlagsenlig behandling af förslag till sådan ändring
i riksdagsordningen, att rätt till deltagande i val af
ledamot till Andra Kammaren må på det sätt tillkomma
en hvar i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad
man, att de valberättigade indelas i två förmögenhetsgrupper,
hvardera med lika inflytande å valen.

Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles.

Stockholm den 5 mars 1892. V

M A V> J. V ’: ,’U J i. i - • •'' '' ,-/''''O •(>{.,: i • '' > 7 ,;■{•: >-j-■»; .ifl; j

A. F. O. Cederberg.

liv?'' 0'' • OX1'' !■ • ''/ VABV, j . 1 ■ ''Jo H /ti)::

12 £■ - ..A.''; t- bil VA. • ''X. :<v i. ■. / r A :• A ■ l ,v£éh

A.l i b- U . • T''.: oi •>>[■;.i u! iiC : f ''‘tf) A • : -bni;/. .

•AV. .! A - -VAX y.: ii vliA''ViS rof> A Av > in- Öb'' ii Öb nä

‘1. ‘ eif ,

it! y. . Ognt: j <<• -3 a-a" ti.-- .= rq;•.

•••''■lin va. v-b v-, , br : .Ir.ica ■ ii:, -i

Stockholm, John Björkmans boktr., 1892.