Motioner i Första Kammaren, N:o H - (Motion 1892:11 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o H -

N:o 11.

Af herr KcrMedt, om tilläfig till 22 § ftskeristadgan.

Inom hela Sverige fångas nu för tiden i medeltal årligen lax för bortåt
en million kronor; ensamt i Halland har den årliga bruttoinkomsten af
detta fiske uppgått till omkring 90 å 100,000 kronor. Laxfisket år
sålunda, nu liksom fordom, eu för vårt land mycket vigtig näringsgren.
Emellertid är ingen af våra allmännare, af större vigt varande fiskar så
utsatt för att lätt kunna utrotas som laxen och hans närmaste stamförvandt,
laxöringen. De måste nemligen för sin fortplantning, hvilken är inskränkt
till en kort tid på året, samla sig på vissa, platser af eu bestämd beskaffenhet
i våra strömmar och blifva då synnerligen lätt byte för de för
dem utsatta fångstredskapen, såväl när de äro på väg till lekplatserna
som på dessa. Huru än tankarne kunna hafva varit delade om behofvet
eller nyttan af mer eller mindre strängt skydd för vissa fiskarter, så häri a
dock aldrig några verkliga invändningar kunnat göras mot nödvändigheten
af, att laxen genom lagstadgad fredningstid bletve skyddad under leken
och på lekplatserna, Föreskrifter om sådant skydd finnas också i alla de
stadgar, som hos oss biff vit utfärdade för laxfisket, men eu fredning föi
laxen under lektiden kan aldrig blifva effektiv, och laxen blif\ei aldrig
tillbörligen skyddad utan kraftiga bestämmelser om tillräcklig plikt för
handel med lax och för dermed i oundgängligt sammanhang stående
rättighet att taga sådan i beslag under för fångst förbjuden tid. L ramföl
allt har detta visat sig vara nödvändigt t. ex. i Halland, der laxen genom
de numera så goda kommunikationerna är lätt att i hemlighet afsätta och
exportera, och der den äfven i förbjuden tid stål- i jemförelsevis högt, pris.

Oaktadt jagten i flera af våra provinser, såsom i Halland, är af långt
mindre betydelse än laxfisket, föreskrifves dock i kongl. jagtstadgan af den
21 oktober 1864 »att villebråd under för jagt på detsamma förbjuden tid
icke må till salu utbjudas, köpas, emottagas eller ifrån ort till annan
forslas, så framt ej lagligen visas kan, att detsamma blifvit langa,dt under
tillåten tid eller på annat lofligt, sätt förvärfvadt», och härmed följer, att
det utom i sistnämda fall är förverkadt och kan beslagtagas. 1 kongl.
kungörelsen af den 10 mars 1865 förbjudes i ungefär samma ordalag
handeln med och transporten af hummer och ostron under för fångsten
af desamma olaglig tid, och äfven dessa varor blifva i sådana fall förbrutna
eller kunna tagas i beslag. Hummerfisket lemna,r dock blott omkring /„,
Bih. till Rikad. Prut. 1892. I Sami. 2 A fil. I Band. Öl lä/t. (N:ol1—2<).) 1

Motioner i Första Kammaren, N:o 11.

högst V6 af den inkomst laxfisket gifver inom vårt land, och i jemförelse
med detta senare fiske är ostronfångsten eu ren obetydlighet.

I de för kräftfångsten af Konungens befallningshafvande i många af
vara län utfärdade särskilda stadgandena förekommer med lämplig plikt
belagdt förbud mot att utbjuda, köpa eller: emottaga kräftor, Indika i
sadant fall äro förbrutna under den tid, fångst af desamma är förbjuden.
I flera län bär också Konungens befallningshafvande utfärdat likartade bestämmelser
för handel med lax, såsom t. ex. för Lagans och Nissans fiskedistrikt
inom Halland, för laxfisket inom ffefleborgs län, för Rönne åns
fiskeområde inom Kristianstads län o. s. v. I stadgan för sistnämnda, å
bestämmes för laxen: att den i för fångst förbjuden tid ej får till salu
utbjudas, köpas, emottaga.* eller från ort till annan forslas etc., eller samma
ordalag, som jagtstadgan för motsvarande fall innehåller, hvarjemte i Rönneåstadgan
särskilt bestämmes, att lian under i fråga varande förhållanden är
förverkad.

Af det senast anförda framgår, att Konungens befallningshafvande i
flera län tagit för gifvet, att det stode i full öfverensstämmelse med kongl.
fisker istadgan åt den 29 juni 1852, att de finge utfärda bestämmelser om
vite för försäljning af lax i förbjuden tid och om att varan då skulle vara
förbruten. Ehuru också jag tager för afgjordt, att utfärdandet af sådana
bestämmelser just är, hvad fiskeristadgan afser att lägga i Konungens befallningshafvandes
händer, har jag dock förnummit, att så till vida olika
tankar råda härom, som en de! domhafvande tveka att tillämpa dylika
stadgande!! på den grund, att Konungens befallningshafvande ej skulle
hafva dylik rätt. Jag får derför vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att på
vederbörande ställe i § 22 kongl. fiskeristadgan af den
29 juni 1852 göres det tillägg, att Konungens befallningshafvande
får rättighet stadga vite för den, som
under för fångst åt lax eller laxartad fisk förbjuden tid,
dylik fisk till salu utbjuder, köper, emottager eller från
ort till annan forslar, så framt ej lagligen visas kan,
att densamma blifvit fångad under tillåten tid eller på
annat lofligt sätt förvärfvad.

Om remiss till utskott anhålles.

Stockholm den 27 januari 1892.

J. Kerfxtedt.