Motioner i Första Kammaren, N:o G (Motion 1890:6 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o G.

N:0 6

Af herr Almström, angående skrifvelse till Konungen i fråga om
tillstånd att inrätta sä kallade industrilotterier.

Redan under de två sista riksdagarne hafva motioner om inrättande
af s. k. industrilotterier blifvit väckta i Andra Kammaren, men oaktadt det
understöd de der erhållit ej lyckats vinna majoritetens bifall. Då jag anser
att industrilotterier, väl ordnade och skötta samt stälda under vederbörlig
kontroll, kunna blifva till stort gagn i synnerhet för den mindre industrien,
då derjemte åsigterna i allmänhet om dylika lotteriers nytta och natur
under den senaste tiden torde hafva betydligt förändrats och bland annat erhållit
uttryck i de utlåtanden, som af svenska slöjdföreningen och Kongl.
kommerskollegium i denna fråga blifvit afgifna samt då jag derjemte af
flere af hufvudstadens industriidkare blifvit uppmanad att inom riksdagen
försöka verka för sådana lotteriers inrättande, har jag ej tvekat att framlägga
nedanstående motion. Utan att här vilja yttra mig om den skada
eller det gagn lotterier i allmänhet kunna medföra, ehvad de hafva till uppgift
utlottning af penningar eller varor, och utan att beröra frågan huruvida
nu gällande förbud mot lotteriers inrättande inom landet medför
åsyftad verkan, då tillfälle att begagna sig af de utländska lotterierna står
så lätt till buds och så flitigt begagnas, vill jag likväl fästa uppmärksamheten
derpå, att industrilotterier rimligtvis icke kunna likställas med penninglotterier,
då de hvarken erbjuda tillfälle till direkt penningvinst ej heller
lemna möjlighet till erhållande af så stora vinster, att någon spellusta
genom dem bör kunna frammanas, ett förhållande, hvarom erfarenheten
från de år, under hvilka dylika lotterier fått bedrifvas inom landet, äfven
vittnar.

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

Deremot torde det ligga i öppen dag, att genom inrättandet af industrilotterier
tillfälle kan beredas yrkesidkaren till afsättning af föremål, vid
hvilkas tillverkning han nedlagt större handaskicklighet och konstfärdighet
och hvilkas tillverkningskostnader derigenom ökats så mycket, att föga eller
ingen utsigt finnes att afsätta dem, att genom upprepade tillfällen till afsättning
och deraf föranledd tillverkning af dylika föremål yrkesskickligheten
bör höjas samt att de vid lotterierna erhållna vinstmedel kunna med
fördel användas till industriens främjande genom deras användning vare sig
till resestipendier åt yrkesidkare och yrkesarbetare eller till bidrag till föreningar,
som hafva till uppgift att höja yrkena, exempelvis svenska slöjdföreningen,
eller till bildande af en fond för åstadkommande af ett
slöjdmuseum.

Under de sista tre årtiondena hafva onekligen såväl af enskilde yrkesidkare
som af derför bildade föreningar äfvensom genom anordnandet af
lämplig undervisning ansträngningar blifvit gjorda för att inom vårt land
frammana en större konstskicklighet inom yrkena. Delvis hafva äfven dessa
ansträngningar krönts med framgång, men de resultat som erhållits motsvara
i de flesta fall hvarken yrkesidkarens ansträngningar eller de måhända
allt för stora anspråk, som af sakkunnige uppställas. Det torde dock vara
utom allt tvifvel, att äfven i vårt land goda resultat i sådan rigtning efter
hand skola kunna erhållas, om blott afsättning kan beredas alster, vid hvilkas
förfärdigande större konst- och handaskicklighet blifvit nedlagd och hvilkas
pris derigenom blifvit högre än de för dylika föremål vanligen gällande.
Möjligheten att till industrilotterier kunna få försälja sådana slöjdalster af
högre art skall enligt min förmening mana den för sitt yrke och för sitt
eget anseende såsom skicklig yrkesman intresserade idkaren att utöfver tillverkningen
af de vanliga alstren försöka åstadkomma föremal af högre industrielt
och konstnärligt värde. Den vid tillverkningen af dylika föremal
vunna eller uppöfvade yrkesskickligheten skall yrkesidkaren sedermera kunna
tillgodogöra äfven vid tillverkningen af enklare föremål.

Det är hufvudsakligast på denna grund som jag tillåtit mig frambära
denna motion, till ytterligare stöd för hvilken jag äfven torde få åberopa
såväl den numera "så godt som häfdvunna rättigheten för våra idkare af
skön konst att genom lotterier få afsätta sina alster som ock den tillåtelse
svenska slöjdföreningen erhållit att utlotta konstslöjdalster.

Då det tillkommer Konungen ej blott att besluta, huruvida lotterier
skola få inrättas, utan äfven att, der sådan tillåtelse lemnats, bestämma de
vilkor, under hvilka de få bedrifvas, kan det ej vara lämpligt att här ingå

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

i några detaljer rörande sättet för deras ordnande, men jag anser mig dock
böra omnämna att enligt den af många yrkesidkare uttalade och af mig
delade mening industrilotterier borde få inrättas till antal af högst ett inom
hvarje län och endast för utlottning af alster af svensk slöjd och industri.
Jag anser ock att rättighet att inrätta industrilotteri bör beviljas endast
för det fall att å ort och ställe, der det skall bedrifvas, förening finnes bildad,
som lemnar garanti att lotteriet så skötes, att dess hufvudsakligaste
ändamål, yrkesskicklighetens höjande, derigenom främjas.

På grund af hvad jag ofvan anfört får jag vördsamligen föreslå,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla att
s. k. industrilotterier, afsedda för inköp och utlottning
af alster af svensk slöjd och industri, måtte till
antal och under vilkor, som af Kongl. Maj:t bestämmas,
få inrättas på ansökning af föreningar, som af
Kongl. Maj:t pröfvas kompetenta att bedrifva desamma
på sådant sätt, att svensk yrkesskicklighet genom dem
främjas.

Stockholm den 22 januari 1890.

Rob. Almström.

Bill. till Riksd. Prot. 1890. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band 2 Käft.