Motioner i Första Kammaren, N:o åO (Motion 1903:40 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o åO.

N:o 40.

Af herrar Lundeberg och Pettersson, Fredrik, angående
pension åt vice här adshöfdingen J. M. Stuart.

Vice häradshöfdingen John Magnus Stuart, som äfven under innevarande
år antagits till sekreterare i statsutskottet, har nu under trettio år
varit anställd i Riksdagens tjänst. Han antogs nämligen år 1873 till kanslist
i statsutskottet och har därefter under 16 riksdagar tjänstgjort såsom notarie
och under 13 såsom sekreterare i nämnda utskott. Dessutom har Stuart
hos Riksdagens revisorer varit anställd sedan år 1877 under 6 revisionsförrättningar
såsom notarie och under 21 såsom sekreterare.

Ett så långvarigt arbete i utskotts- och statsrevisorers tjänst saknar
motstycke och torde, då det varit plikttroget utfördt, böra mana därtill, att
denne tjänsteman, i likhet med hvad som i regeln gäller i fråga om statens
öfriga tjänare, beredes visshet om att, när hans krafter icke längre förslå
till fullgörande af det med tjänsten förenade arbete, hans ålderdom ändock
må varda i ekonomiskt afseende tryggad. Vi hafva därför ansett Riksdagen
böra bevilja Stuart, som är född den 2 april 1844, en pension att vid
uppnådd 65 års ålder uppbäras å riksgäldskontorets stat.

Beträffande pensionens belopp, synes detta, då Stuart, enligt från riksgäldskontoret
meddelad uppgift, under de två senaste åren såsom sekreterare
i statsutskottet och hos statsrevisorerna uppburit tillsammans i medeltal
5,360 kronor, lämpligen böra bestämmas till 3,500 kronor, utgörande i afrundadt
tal 66 procent af nämnda belopp; lärande emellertid, därest han,
efter att hafva hunnit till sagda ålder, skulle komma att uppbära inkomst
på grund åt tjänst eller befattning på statsverkets eller Riksdagens stat, han
böra vidkännas motsvarande afdrag å pensionsbeloppet.

Vi hemställa alltså,

Motioner i Första Kammaren, N:o 41. 3

att Riksdagen må besluta, att till vice häradshöfdingen
John Magnus Stuart må från och med månaden näst efter
den, under hvilken han uppnått 65 ar, från riksgäldskontoret
utgå under hans återstående lifstid en årlig pension
af 3,500 kronor; dock att, för den händelse han efter
nämnda tid innehar tjänst eller befattning på statsverkets
eller Riksdagens stat, pensionen icke må utgå till högre
belopp än som erfordras för att tillsammans med den inkomst,
han må uppbära på grund af sådan tjänst eller
befattning, utgöra nämnda belopp, eller 3,500 kronor.

Stockholm den 26 januari 1903.

Ghr. Lundeberg. Fred. Pettersson.

N:o 41.

Af herr Tillberg, angående böjning af tullen å sirap och melass.

Den, som närmare iakttagit de senare arens importsiffror, bär ej kunnat
undgå att särskildt uppmärksamma, att öfver 3 millioner kronor årligen utgå
ur landet för ett närings- och njutningsmedel, som lätteligen skulle kunna
inom landets gränser framställas, nämligen sirap.

På den tid, då den nuvarande tullsatsen å sirap, 10 öre per kilogram,
bestämdes, utgjorde sirap uteslutande den sista produkten^ från rörsockrets
raffinering; och eftersom af inhemskt råmaterial sirap då ej kunde framställas,
var tullen endast att betrakta såsom finanstull.

Efter den tiden hafva emellertid förhållandena väsentligt ändrat sig,
och man kan numera tillverka sirap af såväl bättre som sämre kvalitet af
hvitbetor. Det är i Tyskland denna metod uppfunnits och kommit till vidsträckt
användning. Från en ringa början har denna fabrikation däistädes
raskt utvecklat sig, och nya fabriker byggas fortfarande. För närvarande
tillverkas i Tyskland 10,000 å 12,000 ton sådan sirap. Den konsumeras